torsdag 29 mars 2018

Liten gårdsmatningsrapport

Sedan gårdskrysset har det inte varit så stora förändringar i artsammansättningen bland fågelgästerna.

Grönfinkarna har hållit sig kvar. Samma gäller domherrarna samt förstås mesarna (talgmes & blåmes) och pilfink vilka ju häckar i kvarteret.

Gulsparvarna har ökat en smula i antal och är nu ofta ca 15 stycken snarare än den handfull som dök upp i januari.

Kajorna har inlett bobygge. De knackar och hackar lite är och var i stugan. Givetvis förser de sig vid matningen ett antal gånger per dag.

Gulsparvarna kanske blir fler vid gårdsmatningen vartefter vintern lider mot vår. Men i övrigt är den här arten aningen illa ute numera. Visserligen är de fortfarande talrika men populationerna minskar stadigt i Europa - och antagligen i hela dess utbredningsområde. Fågelfaunan i Europa är överlag under oerhört hårt tryck. Nyligen kom rapporter om hur t.ex. sånglärkan i Sverige minskat med ca 75% sedan 70-talets mitt. Orsakerna till fåglarnas generella nedgång är flera. Habitatförluster genom fragmentering, torrläggningar i kombination med miljögifter inom jordbruket sliter hårt på populationerna. Samma orsaker minskar biomassan av småkryp och det resulterar förstås samtidigt till minskad mängd mat åt fåglarna. Även fröätarna föder upp sina ungar med småkryp.

Jag hyser en allt större uppgivenhet inför ointresset och oviljan att försöka bryta dessa mönster.

Ett litet gäng bofinkar har hållit ut hela vintern. Ofta är det två stycken som syns samtidigt. Vet dock inte om det är samma individer.

Turkduvorna sviker oss inte. Kvarterets par är oftast i den omedelbara närheten och visar upp sina sköna färgnyanser.

En björktrast huserade också på gården under gårdskrysset, men några dagar senare försvan den - eller de. Här om dagen mötte jag dock en som glupskt slukade kvarhängande hagtornsbär.

Det är kallt än och björktrastarna får garanterat slita ont ännu ett antal långa och svåra veckor. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar