Trädgården 2.8. Conops quadrifasciatus

Elva år. Så länge sedan är det jag senast såg stekelflugan (fam. Conopidae) Conops quadrifasciatus i trädgården. Försökte desperat dokumentera flugan men dess bekvämlighetszon var stor och bred. En enda suddig, sketen bild fanns på minneskortet när flugan försvann bort från blommorna och jag gav upp.

Fick jaga intensivt och med tålamod också förra gången jag dokumenterade samma art.

Frill 22.6. Del 14 - Sicus ferrugineus

Avslutar den korta Frill-safarin 22.6 med stekelflugan (fam. Conopidae) Sicus ferrugineus, en art som senast var på bloggen 2017 och som nu får kryss i artlistan för Frill.

En annan stekelfluga observerad på Frill är Conops quadrifasciatus.

Frill 10.8. Del 8 - Conops quadrifasciatus

Det är nio år sedan jag senast hade Conops quadrifasciatus framför kameran.

Jag såg flera av dem vid Frill. Även 6.8 såg jag dem men då ville de inte alls samarbeta som fotomodeller. Den här gången vägrade jag ge upp och det blev en hel del försök med totalt misslyckade bilder innan någon av flugorna fastnade tillräckligt bra på sensorn.

Familjen stekelflugor (Conopidae) parasiterar på främst humlor. De jagar fatt på en humla i flykten och skjuter snabbt in ett ägg mellan ryggsköldarna på humlans bakkropp. Larven äter sedan bakkroppens innandöme under en period på ca 10 dagar varpå den letar sig ner i marken, förpuppas inför vintern och kläcks som vuxen följande sommar. 

Två andra arter i släktet, C. strigatus och C. vesicularis, ska vara möjliga att fynda häromkring. De är ännu inte på min artkrysslista.

 Av stekelflugorna är det Sicus ferrugineus jag oftast ser hemma i trädgården.

Sitter i maten och spanar

Även i år lockade plymspireorna (Aruncus dioicus) till sig stekelflugan Sicus ferrugineus. Plymspireorna tjänar nog två syften för den här flugan. Dels får den tanka mat och dels får den nära till de humlor den tycker så mycket om.

Fler stekelflugor

Ett par Sicus ferrugineus tillverkar fler Sicus ferrugineus. Snart sitter honan nära de blommor som lockar humlorna och spanar efter ett lämpligt offer.

Fluga på spaning efter en barnkammare?

... Eller så inte. För om jag ser rätt är detta en hane. Han är nog mer intresserad av att hitta en hona och det är ju hon som sedan ska hitta den där barnkammaren. Men hanen tycker nog att ålandsroten (Inula helenium) är en bra plats för att hitta sin hona. Orsaken till det är att ålandsrotens blommor lockar humlor i stora skaror och det är humlorna som ska bli flugans barnkammare. Honorna håller sig knappast långt borta från humlorna - även om jag vid fotograferingstillfället inte såg någon.

Stekelflugorna (Conopidae) är parasitoida varelser. Deras larver behöver ett värddjur att leva i och av. 

Bildernas Conops quadrifasciatus använder alltså humlor vilka de snabbt flyger fram till varpå ett ägg fästs mellan humlans bakkroppsplåtar. När ägget kläckts letar sig larven in i humlans bakkropp och resten behöver kanske inte skrivas ut. Kan väl ändå nämna att flugan förpuppar sig och övervintrar i humlan.

Dessa flugor har givetvis ingen som helst släktskap med steklar. Färgsättningen är bara bedrägeri för att eventuella rovdjur ska ta dem för getingar och parasiterandet är inget ovanligt bland diverse familjer inom tvåvingarna (Diptera).

I plymspirean - men varför måste antennen vara i vägen?

I samband med inläggen om stekelflugan Sicus ferrugineus (här och här) skrev jag om insektstrafiken i våra blommande plymspireor. Det är väl passande att också slänga in en bild på blomman i fråga samt någon typisk besökare. Här är det en takgeting - Dolichovespula saxonica - som låter sig väl smaka. Getingarna behöver inte vara särskilt rädda för den nämnda stekelflugan. I alla fall inte om litteraturen har rätt. S ferruginea verkar alltså vara mest inriktad på humlor men det finns närbesläktade arter som gärna petar in sina ägg mellan sköldarna på getingar. Då handlar det om stekelflugor inom släktet Conops men någon sådan har jag inte sett ännu i år. Därför bifogar jag en fjolårsbild på en Conops-fluga och det torde vara en Conops quadrifasciatus.

Nya försök på stekelflugan

Idag fortsatte jag jakten och fick kanske tio bilder men merparten var skräpkorgsmaterial. Det var lite blåsigt idag och då blir det extra knepigt att få fokuseringen korrekt. Den där *bilden* jag är ute efter har jag inte ens varit i närheten av. Hittade dock två flugor som höll på att producera fler. Faktum är att även under den här aktiviteten gjorde honan utfall mot humlor som kom förbi. 

Mera om denna fluga i föregående inlägg.

Nu lever gårdens arbetarhumlor riktigt farligt

Det här är en synnerligen lömsk rackare. Stekelflugan Sicus ferrugineus sitter i bakhåll bland våra plymspireor som för tillfället blommar överdådigt - små men väldigt många blommor. Plymspirean är en riktig favorit bland ett flertal insekter. Små blombockar, olika andra små skalbaggar, småflugor, gasteruption-steklar, getingar och framförallt humlor frossar bland de tusentals blommorna. 

S ferrugineus tar också gärna för sig av det blommorna har att erbjuda men flugans huvudsyfte med att sitta bland spireans blad är att hitta ett värddjur till sina larver.

En befruktad hona jagar arbetarhumlor. Med flugors typiska snabbhet och manöverförmåga överrumplar hon humlan varpå hon placerar ett ägg på humlans bakkropp. Efter en kort tid kläcks larven och äter sig in i humlan för att sedan sakta men säkert äta upp det stackars värddjuret från insidan. När humlan är tömd och död förpuppar sig ferrugineus-larven inuti humlan och övervintrar. Följande sommar kommer nästa generation flugor och proceduren är igång på nytt. Flugorna är ca 12 - 15 mm långa men viker oftast in bakkroppen så de ser kortare ut. Deras storlek påverkas av värddjurets storlek. Större humla = mera mat och mera plats.

I motsats till många andra flugor är dessa inte lika villiga att sitta still när man närmar sig med kameran så jag har fått skärpa till mig ordentligt för att alls få någon av dem i sökaren. När jag äntligen hade korn på en och började trycka av så gav batterierna i ena blixten (jag har två) upp och allt blev hopplöst underexponerat. Lyckas jag bättre framöver får jag väl återkomma med fler bilder.

Jag tog typiskt nog inga bilder av humlor i plymspirea men här är i alla fall en humla som besöker en Allium.