Trädgården 15.7. Stekelhotellet

Samma arter som 5.7.

Ovan Megachile rotundata.

Väggsidenbi Colletes daviesanus till vänster och något oidentifierat till höger. Möjligen ett citronbi Hyaleus sp.

Väggbi Heriades truncorum.

Väggsidenbin. Hona ovan och hane nedan.

Trädgården 5.7. Stekelhotellet

I stekelhotellsrapporten från 22.6 kunde jag meddela att väggbi-hanarna Heriades truncorum kläcktes.

5.7 var åtminstone en del av honorna kläckta sedan en tid tillbaka och i full färd med att anlägga nya boceller.

Både hanar och honor av väggsidenbin Colletes daviesanus var också kläckta. De hade inte vaknat 22.6.

Enstaka hanar av Megachile rotundata fanns kvar ända sedan rapporten från 17.6, men de flesta exemplaren var vid det här laget honor (bilden ovan) och en del av dem hade färdigställt åtminstone några bohål samt stängt öppningen (nedan).

Fäbodbina Hoplitis tuberculata var dock klara för året.

Trädgården 22.6. Stekelhotellet

22.6 knaprade sig väggbin Heriades truncorum ut ur sina bokamrar.

De hör hög- och sensommaren till i trädgården.

Gasteruption assectator fortsatte undersöka hotellets bohål.

Här är det dock tvagning på schemat.

Trädgården 17.6. Stekelhotellet

Jag har ställt mig ganska ofta vid trädgårdens stekelhotell men dokumentationen har varit sparsam. Här är i alla fall några bilder från 17.6. Vädret var lite halvdant och merparten av steklarna höll sig "hemma".

Ovan hane av korthårig kamgeting Euodynerus notatus.

Fäbodbi Hoplitis tuberculata.

Under lång tid hade jag trubbel med att komma på vilket bi det här var. När de enbart visar sig i porträttläge på det här sättet är merparten av de diagnostiska karaktärerna man vanligen använder sig av utom synhåll.

Jag postade till slut bilden i en diskussionsgrupp (för bin) men nästan direkt det var gjort, och innan jag fick svar, slog det mig att det måste vara hane av Megachile rotundata. Med tanke på att diskussionsgruppen är svensk och att M. rotundata inte finns i Sverige (än) skulle svaret ändå möjligen ha suttit långt inne. Det var lite likadant i fjol när jag grunnade på honorna av samma art.

Fäbodbi har under de två senaste åren hört till hotellets fasta artbesättning

Här en hona i färd med att blockera hålöppningen med allehanda bråte inklusive småsten. Första kammaren innanför är med största sannolikhet tom eller också fylld med diverse partiklar.

Stekelhotellet 26.8

I slutet av augusti börjar aktiviteten i stekelhotellen avta.

26.8 kunde jag i alla fall på avstånd dokumentera ett tapetserarbi (släktet Megachile). Efter en del vridande och vändande med den något bristfälliga informationen i bilden, samt konsultation med expertis, landar man på M. rotundata. Det skulle kunna innebära att min nio år gamla gissning på samma art faktiskt inte är helgalen. Den bilden är i och för sig än mer bristfällig beträffande detaljer, men samtidigt verkar är M. rotundata lite "egen" i sin karaktär jämfört med övriga nordiska arter.

Tack till Flor Rhebergen och Alexander Berg!

Övriga rapporterade observationer i Finland är belägna i sydöstra delen av landet.

Det enda väggsidenbiet Colletes daviesanus jag fick ögonen på låg död i sin boöppning. Biet fick bli en del av min samling. 

Här är ett levande väggsidenbi samt länk till fler inlägg.

Frill 6.8. Del 28 - Pansarbin

Med betoning på tror, tror jag detta är väggpansarbi, Stelis breviuscula. Alternativet skulle vara stampansarbi, S. phaeoptera. 

Den lilla storleken och hyfsat rejäl punktur på första tergiten är karaktärerna som föranleder min tro. En annan faktor som talar för väggpansarbi är förekomst av de arter pansarbina är boparasiter hos.

Väggpansarbi är boparasit hos väggbi, Heriades truncorum, som jag också tyckte mig se på en stocklada några tiotal meter från den plats där dessa fotografier togs. Väggbi är rent allmänt en vanlig art.

Skulle det ändå råka vara stampansarbi, vilket jag alltså inte tror, kan man misstänka att fibblemurarbi, Osmia leaiana, finns i närheten. Men den arten är till stora delar försvunnen på många håll i Finland och förekomst av dessa vid Frill är förvisso inte omöjligt men ganska osannolikt. Eftersom stampansarbi hittas lite här och var i landet spekuleras stenmurarbi, O. inermis, vara ett tänkbart substitut, men det är nog inte helt klarlagt. Fäbodbi, Hoplitis tuberculata, är måhända en annan potentiell värdart.

Både väggbi och fäbodbi finns i stekelhotellet hemma i trädgården. Några pansarbin har jag inte observerat men de kan på avstånd vara lite svåra att skilja från väggbin. Jag får spana noggrannare.

Bandpansarbi, S. punctulatissima, är huvudsakligen boparasit hos storullbi, Anthidium manicatum. Det betyder alltså att arten finns någonstans i närheten. Bandpansarbi känns igen på tergiternas transparenta kanter vilket resulterar i de ljusbruna banden över bakkroppen.

Referens:

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. 2022. 

Artinformation och bestämningsnycklar till svenska arter av bin (Apiformes). 

Uppsala: SLU Artdatabanken.

Bihotellet 7.6. Fäbodbi

Jag är inte helt hundra på arten, men fäbodbi, Hoplitis tuberculata, torde det vara. Jag ägnade inte tillräckligt mycket tid åt att försöka få bra dokumentation. 

Förra året var första gången jag observerade gnagbin (släktet Hoplitis) i trädgårdens stekelhotell. Om du tycker de inte liknar varandra beror det på att de var rejält slitna när de fotograferades förra året.

Storullbi. Hur gick det?

25.6 såg jag för första gången storullbi, Anthidium manicatum, vid stekelhotellet. Förhoppningen var givetvis den att den då observerade hanen skulle följas av fler och att även honor skulle dyka upp.

De följande dagarna kunde jag vid enstaka tillfällen se en hane surra runt hotellet och på kvällstid hade han krupit in i ett av hålen. 4.7 tog jag den här bilden och kunde konstatera att det inte är samma hane som fotograferades 25.6. 

Men mer än så här verkar det inte ha blivit av storullbinas närvaro den här sommaren. Jag har i och för sig inte spanat på hotellet hela tiden, men tycker att jag borde ha sett om där fanns någon hona i färd med pollensamlande och bocellsbyggande.

 

Stekelhotellet 28.6.

Simpla bildbevis på solitär geting (underfam. Eumeninae) vid stekelhotellet.

Jag har för mig att det rimligen är någon av kamgetingarna, släktet Euodynerus, pga. en kombination av proportioner i bakkroppen, några vingribbor och detaljer i framkroppen. Vilken av de två arterna (R. notatus och E. quadrifasciatus) det är förblir olöst (om det ens är någon av dem).

De relativt nyvakna väggbina, Heriades truncorum, ägnade sig åt städning (honan) och uppvaktning (hanen).

Stekelhotellet 27.6. Gnagbi och väggbi

Två dagar efter första observationen av storullbi 25.6 vid ett av stekelhotellen fick jag syn på ytterligare en nykomling. Den här gången ett mer "anonymt" bi vars artbestämning inte hjälps upp av att bildmaterialet är av bristfälligt slag. Jag fick till slut helt enkelt ta halvdassiga avståndsbilder då biet höll hög aktivitetsfrekvens i värmen.

Att nyckla sig fram till gnagbin (släktet Hoplitis) är inget större bekymmer (om jag inte sladdade fel någonstans). Sedan dyker en del små frågetecken upp. Valet står i princip mellan märggnagbi (H. claviventris), fäbodbi (H. tuberculata) och smalgnagbi (H. leucomelana). I Finland skulle man förresten kunna addera myrgnagbi (H. robusta) men det är en akut hotad (CR) art som inte rapporterats sedan 1980. Den får vi således glömma. Dessutom har jag inte koll på om det är en art som överhuvudtaget är intresserad av gamla flyghål eller borrade substitut i stekelhotell.

Smalgnagbi går bort pga. dess utbredning och allmänna ointresse för dylika hål. De vill bygga bo i märgen på växtstjälkar. Kvar är märggnagbi och fäbodbi. Båda kan använda sig av flyghål. Den centrala diagnostiska skillnaden mellan arterna syns inte på bilderna. Det är ett litet utskott på sjätte bukplåten hos fäbodbi (honan). Men den långsträckta karaktären i biets proportioner pekar på fäbodbi snarare än märggnagbi som ska ha kortare och rundare bakkropp. 

En gammal bekanting från tidigare år är väggbi, Heriades truncorum. De tycks inte kläckas så himla exakt med enbart hanar först och honorna några dagar senare. 

Här ovan kämpar sig den allra första väggbi-hanen i ett bohål ut och han får jobba rejält med ytterdörren som består av sandkorn och kåda. Hanarna "kläcks" visserligen först i respektive hål eftersom de är ytterst i bogången, men uppenbarligen är "kläckningen" tidsmässigt utspridd bohålen sinsemellan att en del hanar i "sena bon" kläcks efter honor (bilden nedan) ur andra bon.

Stekelhotellet 25.6

Jag föredrar begreppet "stekelhotell" framom "bihotell". Orsaken är den att flera andra steklar - främst rovsteklar - också gärna använder dessa konstgjorda bohålor. Sedan dyker det förstås upp en del parasitsteklar också. 

25.6 påträffade jag en trevlig överraskning. Då var nämligen denna hane av storullbi, Anthidium manicatum, intresserad av bohålorna och därmed blev han den första observationen av storullbi i trädgården.

Dokumentationen blev bristfällig på grund av hans lätt hysteriska beteende med synnerligen få sekunder av stillasittande. Fler storullbin än denna hane såg jag inte den dagen. 

Rovsteklar i släktet Ectemnius är alltid närvarande. Om jag inte ser fel är det E. cavifrons (en hane) vilken är den hittills enda bekräftade arten i trädgården.

25.6 hade hanarna ersatts av honorna. Det handlar då om den hittills obestämda art av Pemphredon som ockuperat ganska många hål i det ena hotellet. På kvällssidan och till natten syns de sitta i öppningen och vakta. Till vänster (ovan) skymtar även ett väggsidenbi (Colletes daviesanus) som precis då hade blivit aktiva. 

Trötta väggbihanar

Även väggbi-hanarna - Heriades truncorum - börjar se matta ut vid det här laget. De har kämpat om honorna och - om de varit lyckosamma - parat sig.

Brukar dock också se hanar ännu i mitten av augusti och för tillfället är jag lite osäker på hur det är med sommargenerationerna eller om hanarna verkligen kan leva så länge. Har bara gjort några snabba informationssök hittills men inte snubblat över något som skulle ge svar.

Väggbi

Väggbi - Heriades truncorum - är ingen nyhet på bloggen. Men det är ett antal år sedan jag fotograferade någon hona och senast var det en hane som fastnade på kamerasensorn.