Trädgården 8.6. Vitfläckigt ängsmott

Vitfläckigt ängsmott Anania funebris dokumenterat innan det släpptes ut ur växthuset. 

Arten lever på gullris Solidago virgaurea.

Vattnet är på glasets utsida.

Hagtornsugglemott

Hagtornsugglemott, Eudonia lacustrata, är ingen ovanlig art och har dokumenterats i trädgården tidigare. Då var det ett aningen luddigt tecknat exemplar. Den här individen, som satt på husväggen 12.7, har ett lite tydligare mönster.

 

Humlemott

Humlemott, Aphomia sociella, kan konsten att se verkligt variabla ut. Dels varierar synligheten i deras mönster och dels tenderar de sitta med vingarna och palperna på lite olika sätt så att helhetsintrycket förändras. Den där övergången från ljust vid huvudet och mera färtoner mot vingspetsarna är dock karakteristiskt.

Här är lite fler humlemott och här är något om vad de kan åstadkomma.

Detta humlemott fotograferades 12.6.

Restaurering, objudna gäster och parasitoider

Det är hög tid att fixa till här och var i de boningar vi har utplacerade i trädgården. Fågelholkarna har dessvärre blivit aningen slarvigt genomgångna (eg. inte alls). Holkstädning borde skötas på hösten och nu är det i stort sett redan för sent att göra något åt saken. Rensning och nytt bomaterial är givetvis bra med tanke på loppor och kvalster. Sedan kan bobalarna ha blivit onödigt höga inne i holken också. Vi har dock långt fler upphängda holkar än antal häckande par och det finns en del holkar som i den bemärkelsen är praktiskt taget oanvända sedan tidigare.

En del annan service utförs dock.

I dag öppnades ett konstgjort humlebo byggt av trä intill ett av trädgårdens växthus. Boet fylldes med fårull förra våren och blev sedan hem för en koloni hushumlor, Bombus hypnorum. Att humlor faktiskt flyttar in i konstgjorda bon är ingen självklarhet. Det var med andra ord en glad överraskning.

Dave Goulson är en brittisk bi-forskare som skrivit flera riktigt bra böcker om bl.a. bin, humlor (som ju är bin) och andra småkryp. Han har även en YouTube-kanal jag gärna rekommenderar. Nedan är en kort video kring hur han anlagt konstgjorda humlebon. Just den här modellen har inte testats i bloggredaktionens trädgård.

Hushumlekolonin i vårt konstgjorda bo försvann märkvärdigt tidigt under förra sommaren. Orsaken blev klar när vi öppnade locket. 

Humlemott - Aphomia sociella.

Humlemotten lägger sina ägg i bon av humlor och getingar varpå larverna mumsar i sig såväl ägg som larver och puppor. I humlebon äter de även vax-cellerna som humlorna konstruerat. 

Det enda som återstod av hushumlekolonin är rester, likdelar, avtryck av vaxcellerna i fårullen och något som eventuellt är larvbajs. När humlekolonin är uppäten letar sig larverna iväg för att väva sina ofantligt sega kokonger där de förpuppar sig.

Vad passar väl bättre än att ta ytterligare en kort, liten film av Dave Goulson. Här plockar han ner ett getingbo som visar sig vara angripet av humlemott:

Vi rensade bort den gamla fårullen som nu är erbjuden till bobyggande fåglar. Ny fårull placerades i humleboet och även om filosofin är att natur bör sköta sig själv, så avlägsnades faktiskt humlemottkokongerna. 

Humleboet innehöll flera småkryp.

När locket öppnades sprang fettspindlar - Steatoda bipunctata - i alla riktningar. Flera av spindlarna hade fått påhälsning av Oxyrrhexis carbonator - en vanlig brokparasitstekel vars honor jag av någon anledning inte fått korpgluggarna på. Hanar ser jag dock ofta. Arten parasiterar alltså på fettspindel och det är stekellarven som syns framme på bakkroppen på honan till höger.

Upp ur humleboet kom även en säckspindel (Clubiona sp.) skubbande. 

Vad har den på ryggen då?

Jo, en stekellarv!

Här torde det dock röra sig om någon art i släktet Schizopyga. 

Spindlar med parasiterande stekellarver är lika dödsdömda som humlekolonier med humlemott. Bloggen innehåller ganska många parasiterade spindlar av olika slag och här är det sista inlägget i en liten serie om några spindlar som togs tillvara för uppfödning av steklarna. 

Ute i trädgården finns en kameraholk. Själva holken har under vintern totalt gett upp och måste kasseras. Holken och kameran köptes som ett "paket". I dag plockades den ner för demontering. Självfallet ska kameran tas tillvara och jag har börjat bygga en ny holk som kameran kan placeras i.

När jag började skruva isär holken blev det déjà vu. Fettspindlar började ränna omkring i alla riktningar.

Givetvis (typ) hade några av dem också stekellarver på ryggen.

Kameran har inte blivit putsad på snart sju år. Det var med andra ord på tiden. Spindelväven började bli ett sikthinder.

Två stammisar

På gårdens enda kvarvarande björk försökte dessa två agera osynliga. Stamhoppspindeln (Salticus cingulatus) var förstås alldeles för knyckig och otåligt nervös för att effektivt försvinna mot bakgrunden. Hagtornsugglemottet (Eudonia lacustrata) hade glömt att positionera sig på någon lämpligt skrovlig och lavbeväxt del av stammen. Men mottet satt i alla fall stilla.

Ugglemotten är ett gäng fjärilar jag känner mig ganska vilsen bland. Den här fick jag hjälp med via en fb-grupp. De är variabla och ibland verkar mönstret vara lite stökigt eller "uppbrutet".

Humlemott

Humlemott - Aphomia sociella - är en vanlig fjäril som inte fått särskilt mycket utrymme på den här bloggen. Det har hänt en gång tidigare och då var året numrerat 2014.

Här är i alla fall tre stycken humlemott som för några kvällar sedan satt tillsammans vid ett brunnshus och vibrerade med vingarna. Alla tre ser ut att vara hanar. Honorna är oftast mörkare och har lite gröna toner på vingarna samt en svart fläck mellan vingarnas tvärband.

Nattlampa 2017. Del 6 - Rönnbladsmott

I juli och augusti är rönnbladsmottet - Acrobasis advenella - aktivt. Vackert litet mott med förkärlek för trädet i dess namn. Går även på hagtornar (Crataegus). Vingspannet är 17-24 mm.

Vitt nässlemott

En centimeter större vingbredd än det vitfläckiga ängsmottet jag lade upp här om dagen, har släktingen och det likaledes omisskännliga Anania hortulata - vitt nässlemott. Måste tillstå att det ibland är skönt med småkryp som är identifierbara utan att man tvingas syna svårnoterade detaljer genom mikroskop.

I likhet med släktingen i det länkade inlägget hade nässlemottet "fastnat" innanför fönstren i farstukvisten. Först en bild med MP-E65 och sedan en bild med ett ickemakro-objektiv för att få hela fjärilen på bild.

Larverna kan hittas på en mängd olika växter - bl.a. på brännässlor vilket även antyds av trivialnamnet. Flyger främst mellan medlet av maj och fram till slutet av juli - men kan även skymtas tidigare och senare.

Vitfläckigt ängsmott

Så fort det blir fjäril på bloggen kommer jag på mig själv med att det de facto är förhållandevis få fjärilar jag fotograferat och presenterat. Det är ju onekligen lite lustigt med tanke på hur många fjärilar det finns. 

Men här kommer ett lättigenkännligt litet mott med en vingbredd på ca 21 mm. Vingmönstret är hyfsat unikt för våra breddgrader (finns ett likartat mott som knappast påträffas här) och om inte fläckarna övertygar en, så ska de gula axelklaffarna göra det.

Fjärilen heter Anania funebris och vitfläckigt ängsmott. Larven lever på gullris mot slutet av sommaren. Bilden är lite knasig pga. att mottet fotograferats mot den glasruta det satt på. Efter fotograferingen släpptes fjärilen ut.

Stam med frågetecken

Det här torde vara ett ugglemott vars svenska artnamn börjar på stam - dvs. Eudonia truncicolella

Mottet fladdrade fram här om kvällen/natten då jag riggade lite förföriskt ljus där ute i mörkret.

... Alltså stamugglemott... ifall det råder någon slags oklarhet i saken. Däremot måste jag ju tillstå att det råder viss oklarhet huruvida det de facto är just den arten. Vi har några ugglemott med väldigt liknande teckningar.

Italienresan del 4 - Nattflyn

Om nu de tre tidigare Italien-krypen var någorlunda enkla att artbestämma så är dessa tvärtom galet knepiga för en som redan har svårt med våra vanligaste egna nattfladder. 

Om vi har många olika arter här i Finland så vågar jag knappt ens kolla källorna på hur många det kan finnas i Italien. 

Men jag gör väl ett försök att haspla ur mig några namn trots allt.

Det här ser ut som om det kunde vara en björnspinnare vid namn Cymbalophora pudica. Runt gårdslampan vid det hus jag övernattade i Civitella d'Agliano, hängde ett antal småslitna exemplar av den här fjärilen. Vingspannet är runt 40 mm.

Här har jag hittills gått bet. Mönstret ser ju ut att vara hyfsat kännspakt och inget sådant där kaosaktigt gytter av ljust och mörkt om vartannat. Men icke! Det kanske lossnar någon dag. Vingspannet är väl mot 40 mm. Alltså ungefär lika stor som björnspinnaren här ovan.

Edit: Man slänger upp en bild på rätt ställe och visst finns det någon kunnig som direkt leder en på rätt vägar. Vad vi har här ovan är en rotfjäril - familjen Hepialidae.

Arten ska vara Triodia sylvina - kamsprötad rotfjäril. Familjen rotfjärilar är ett primitivt fjärilsgäng med "gamla drag" som liknande mönster av vingribbor på båda paren vingar. Antennerna är korta och sugsnabel saknas. Larverna lever, som namnet antyder, på växtrötter. Storleken är variabel och vingspann mellan 26 och 58 mm uppges (i Sveriges Fjärilar) för T. sylvina. Arten torde vara möjlig att se även här i Österbotten.

Cydalima perspectalis (Box Tree Moth på engelska). Det här är inget nattfly. Det är ett mott, Detta mott kunde heta typ Buxbom-mott på svenska. Arten härstammar från östasien och har blivit en ställvis invasiv fjäril i Europa. De första fynden gjordes för ca tio år sedan. Antagligen kan den vara ett bekymmer på sina håll - ett buxbomsbekymmer. Den saken har jag inte undersökt. Vingspannet är drygt 40 mm.

Phragmatobia fuliginosa - Rostvinge på svenska - är hyfsat vanlig också här i Norden. Bakvingarna som inte syns här är klarare röda med svarta markeringar. Larven är hårig och går i stort sett i samma färgskala som den fullvuxna fjärilen. Det fotograferade exemplarets vingspann är kring 30-35 cm. Rostvingen hör till björnspinnarna - underfamiljen Arctiinae. 

Det här skulle ju eventuellt kunna tänkas vara något nejlikfly - dvs. ur släktet Hadena. Är det t.o.m. Hadena bicruris (allmänt nejlikfly) eller är det H. capsincola (förväxlat nejlikfly)? Det är inte lätt när det är svårt.

Någon Eilema-art. Kanske E. griseola eller E. lurideola (askgrå lavspinnare eller blygrå lavspinnare). Eller någon annan? Vingspannet är kring 30 mm. 

Är det bara ett litet exemplar av Noctua pronuba, är det något annat Noctua-fly eller är det en som heter Aegrocola (Haemachola) haematidea? Den sansade observatören ägnar sig åt detaljstudier av dylika kreatur. T.ex. skulle en sådan person ta fast fjärilen och åtminstone se hur bakvingarna är tecknade. Gjorde jag det? Pytsan! Så jag får skylla mig själv.

Edit: Hjälpen som ledde till kamsprötad rotfjäril prickade in Xestia baja för det här nattflyet. X. baja heter svartpunkterat jordfly på ett annat språk. Det är ett riktigt vanligt jordfly även här hos oss. Larverna lever på ett flertal olika växter - bl.a. skräppa, slån, vide och björk.

Bara för att något fotograferats nere vid Medelhavsländerna behöver det inte vara sällsynt hos oss,

Nattlampa. Del 4 - Gräsmotten

Gräsmotten - Underfamiljen Crambinae - är kännspaka som underfamilj betraktat. När det kommer ner till släkte kan jag fortfarande ha mina aningar men på artnivå har min osäkerhet stigit till klart påtagliga höjder.

Om jag ser rätt är de fyra första bilderna alla av samma art. De är mer eller mindre slitna.

Och om jag tolkar vad jag ser, så är min gissning att det rör sig om Agriphila tristella - dystert gräsmott.

Namnet är föga uppiggande kanske. Men vid närmare inspektion av deras guldpaljetter är de väl trots allt egentligen inte så värst trista eller dystra.

Larverna lever i gräs - bl.a. i gräs av Poa-släktet.

Den andra arten av gräsmott som besökte nattlampan heter oäkta gräsmott på svenska (om det nu är den arten). Varför den erhållit det namnet har jag inte kollat upp. Det kanske är något som någon hugad bloggbesökare kan svara på. Orsaken lär knappast vara att larverna lever på mossa snarare än gräs. Arten som fått namnet äkta gräsmott lever nämligen också på mossa.

Vetenskapliga namnet på oäkta gräsmott är Catoptria falsella.

Nattlampa. Del 1 - Diverse småfjärilar

Har under två kväller/nätter arrangerat med lite nattbelysning för att se vad som kan tänkas dyka fram ur mörkret. Härmed inleds en liten serie av inlägg där några av fångsterna presenteras.

Det traditionella är ju att locka nattaktiva fjärilar. Man tänker sig ofta att det då handlar om stora vackra svärmare, spinnare och lurviga nattflyn. Stora nattflyn hade jag på plats. Den enda jag kunde artbestämma var Noctua pronuba - allmänt bandfly. Några vettiga bilder hann jag inte få av den fjärilen. Alla stora nattflyn vägrade nämligen sitta still så pass länge att jag skulle hinna knäppa vettiga fotografier. Några exemplar av en gul-orange art satte sig dock med jämna mellanrum på själva fotografen. 

Visst... jag kunde lätt ha fångat dem och tagit in dem för jämförelse med planscherna i Sveriges fjärilar. Men det gjorde jag inte.

Flera små fjärilar satte sig ändå till ro på det underlag jag hade placerat fram under lampan. Första dagen var jag slarvig och använde ett gammalt lakan. Vad som snabbt stod klart var förstås att gamla lakan är ett uselt val. Det syns redan på första bilden här nedanför. Vissa av de riktigt små krypen fick givetvis en skog av störande små spretiga trådar runt sig. Andra kvällen använde jag istället en laminerad skiva.

Den här vecklaren har jag svårt att riktigt spika. Tror det borde vara en brokvecklare (underfamiljen Olethreutinae) av något slag.

Bland mätarna finns ett gäng som på svenska ofta har ordet "löv" med i namnet. Lövmätare med andra ord. Sterrhinae på vetenskaps-språk, dvs. ifall man talar om underfamiljen lövmätare.

Tror jag gissar på Idaea biselata - tofsfotad lövmätare. Vingbredden på dem är mellan 15 och 24 millimeter.

Rhopobota naevana. Sotfläckvecklare. Jag tillägger givetvis ett frågetecken.

Sotfläcksvecklaren (om det här nu är den arten) återfinns på en hel drös värdväxter. Några exempel är oxlar (rönnar), syrener, hagtorn, spireor, blåbär och lingon. Vingbredden är 11 - 16 mm.

Och här går gissningen i riktning mot ugglemott - underfamiljen Scopariinae. Kanske ett hagtornsugglemott - Dipleurina lacustrata.

Jag tippar på ett slitet exemplar av Udea lutealis - blekgult ängsmott.

Här har vi någon av rosenvecklarna. Tror det är Notocelia roborana - större rosenvecklare.

Sist men inte minst ska vi väl ändå ha en som torde vara omisskännlig - nästan i alla fall. Det är ju faktiskt inte omöjligt att blanda ihop häggspinnmalen - Yponomeuta evonymellus - med apelspinnmal (Y. malinellus) och slånspinnmal (Y. padellus). Men jag är hyfsat säker på att det här ändå är den som gillar hägg. Vi har dock både häggspinnmal och apelspinnmal i trädgården. Slånspinnmalen har sina nordligaste gränser här i Österbotten och jag vet inte hur vanligt förekommande den är.

Med det här inlägget har antalet presenterade arter på den här bloggen överskridit 400. Enligt min räkning ska det nu röra sig om 402 olika arter. Alla är givetvis inte artbestämda men de har förstås sin arttillhörighet ändå. Svampar och växter är inte inräknade i siffran.

Om humlemottet och den allmänna osäkerheten

För ett par år sedan revs en genomrutten vägg här hemma. Konstruktionen var byggd 1910 och pga. oupptäckt långvarigt vattenläckage genom taket och in i själva väggen hade stora delar av allt material fått gott om tid att ruttna bort och i princip försvinna. Det betydde att en hel del tomrum uppstått mellan ytter och innerpanelerna. Där hade getingarna gladeligen byggt sina bon under många år. I väggen fanns även en stor mängd oerhört starka och sega mattor av tätt ihopvävda korta rör - kokongerna av humlemott.

Humlemott - Aphomia sociella - är på inget sätt en ovanlig fjäril men möjligen en aning oansenlig och dessutom nattaktiv. Med andra ord en fjäril man kanske inte lägger märke till alla gånger. Hur som helst är det ett av de där många vanliga småkrypen jag liksom bara vagt kände till sedan tidigare - ungefär så där som att jag hört/läst namnet i förbifarten men sedan inte ägnat mer tid åt saken. Jag kollade förvisso upp vad de där kokongerna var för något men där stannade också humlemott-tråden den gången.

Men så får mitt lilla artkryss-projekt också ta sin tid. Jag behöver inte jaga efter nya observationer - de kommer emot mig i lugn och stadig takt. Det finns många högst vanliga organismer jag inte "kryssat av" men tids nog lär de dyka upp.

... Tja... förutom gällande fåglarna då alltså. Där blir det nog fråga om något slags extra anstaltande (specifik plats, specifik tidpunkt, lära mig känna igen ett läte, etc.) för att pricka av fler.

Det har varit många eftermiddags-åskskurar i Nykarleby på sistone. Efter några av dem har jag letat mig ut med kameran en kort stund på gården. Regnskurarna stör en del insekter i deras dagsvila och de tvingas söka nya platser som inte alltid är helt optimala enligt deras egna önskemål.

Mycket riktigt. På en presenning hittas bl.a. denna fjäril helt öppet. Ordet humlemott passerar förvisso flyktigt i bakhuvudet men jag nöjer mig med att tänka bara mott och sedan dokumentera för att därefter söka fler motiv.

Det är när man som lekman sedan sitter och jämför sina bilder med litteraturen som osäkerheten ibland bara blir större och större trots att det borde vara tvärtom. Är mitt humlemott verkligen ett humlemott? Det är visserligen ett blekt och nött exemplar. Många av vingarnas bakre fjäll saknas helt men jag tycker mig skönja någorlunda rätt färgtoner och grundmönster för arten i fråga. Kan diskfläcken (mörk fläck/prick på framvingen) vara så där blek (ser bortnött ut)? Jag vet inte. Storleken på fjärilen stämmer i alla fall.

Pjah. Tur att jag inte har någon auktoritär entomologisk position som måste försvaras och förhoppningsvis är jag tillräckligt tydlig med vissa av artbestämningarnas otydlighet på den här bloggen så att jag inte uppfattas som något slags allvetande orakel (eller mer troligt "tror-sig-veta-besserwisser").

För att ännu återkomma till den där väggen med getingbon och humlemott-kokonger. Humlemott (larverna alltså) äter bon av både getingar, humlor och bin.

PS. Om någon vet med sig att bilderna faktiskt visar en annan fjärilsart så får jag svälja förtreten, spara delar av texten tills jag stöter på ett riktigt humlemott och redigera om allt detta.

PPS. Jag tog tyvärr inga bilder av kokongerna då när det begav sig. Men sök lite på humlemott så serverar www flera fotografier.