Restaurering, objudna gäster och parasitoider

Det är hög tid att fixa till här och var i de boningar vi har utplacerade i trädgården. Fågelholkarna har dessvärre blivit aningen slarvigt genomgångna (eg. inte alls). Holkstädning borde skötas på hösten och nu är det i stort sett redan för sent att göra något åt saken. Rensning och nytt bomaterial är givetvis bra med tanke på loppor och kvalster. Sedan kan bobalarna ha blivit onödigt höga inne i holken också. Vi har dock långt fler upphängda holkar än antal häckande par och det finns en del holkar som i den bemärkelsen är praktiskt taget oanvända sedan tidigare.

En del annan service utförs dock.

I dag öppnades ett konstgjort humlebo byggt av trä intill ett av trädgårdens växthus. Boet fylldes med fårull förra våren och blev sedan hem för en koloni hushumlor, Bombus hypnorum. Att humlor faktiskt flyttar in i konstgjorda bon är ingen självklarhet. Det var med andra ord en glad överraskning.

Dave Goulson är en brittisk bi-forskare som skrivit flera riktigt bra böcker om bl.a. bin, humlor (som ju är bin) och andra småkryp. Han har även en YouTube-kanal jag gärna rekommenderar. Nedan är en kort video kring hur han anlagt konstgjorda humlebon. Just den här modellen har inte testats i bloggredaktionens trädgård.

Hushumlekolonin i vårt konstgjorda bo försvann märkvärdigt tidigt under förra sommaren. Orsaken blev klar när vi öppnade locket. 

Humlemott - Aphomia sociella.

Humlemotten lägger sina ägg i bon av humlor och getingar varpå larverna mumsar i sig såväl ägg som larver och puppor. I humlebon äter de även vax-cellerna som humlorna konstruerat. 

Det enda som återstod av hushumlekolonin är rester, likdelar, avtryck av vaxcellerna i fårullen och något som eventuellt är larvbajs. När humlekolonin är uppäten letar sig larverna iväg för att väva sina ofantligt sega kokonger där de förpuppar sig.

Vad passar väl bättre än att ta ytterligare en kort, liten film av Dave Goulson. Här plockar han ner ett getingbo som visar sig vara angripet av humlemott:

Vi rensade bort den gamla fårullen som nu är erbjuden till bobyggande fåglar. Ny fårull placerades i humleboet och även om filosofin är att natur bör sköta sig själv, så avlägsnades faktiskt humlemottkokongerna. 

Humleboet innehöll flera småkryp.

När locket öppnades sprang fettspindlar - Steatoda bipunctata - i alla riktningar. Flera av spindlarna hade fått påhälsning av Oxyrrhexis carbonator - en vanlig brokparasitstekel vars honor jag av någon anledning inte fått korpgluggarna på. Hanar ser jag dock ofta. Arten parasiterar alltså på fettspindel och det är stekellarven som syns framme på bakkroppen på honan till höger.

Upp ur humleboet kom även en säckspindel (Clubiona sp.) skubbande. 

Vad har den på ryggen då?

Jo, en stekellarv!

Här torde det dock röra sig om någon art i släktet Schizopyga. 

Spindlar med parasiterande stekellarver är lika dödsdömda som humlekolonier med humlemott. Bloggen innehåller ganska många parasiterade spindlar av olika slag och här är det sista inlägget i en liten serie om några spindlar som togs tillvara för uppfödning av steklarna. 

Ute i trädgården finns en kameraholk. Själva holken har under vintern totalt gett upp och måste kasseras. Holken och kameran köptes som ett "paket". I dag plockades den ner för demontering. Självfallet ska kameran tas tillvara och jag har börjat bygga en ny holk som kameran kan placeras i.

När jag började skruva isär holken blev det déjà vu. Fettspindlar började ränna omkring i alla riktningar.

Givetvis (typ) hade några av dem också stekellarver på ryggen.

Kameran har inte blivit putsad på snart sju år. Det var med andra ord på tiden. Spindelväven började bli ett sikthinder.