torsdag 27 september 2018

Klimat - Vi är i topp

Nytt klimatrelaterat inlägg och ny varning.
Kan inte hålla mig. Här följer således ännu en betraktelse av klimatklimatet bland kommentarerna i finlandssvensk media. Har dessutom tidvis svårt för att hålla nivån och dras kanske ibland ner i en del raljanta tongångar. Orsaken till det är den fortsatta oviljan att ta miljöproblematiken på allvar. Visst kan man skämta om allt möjligt. Men mycket av det vi ser bland förnekarna i sociala media är upprepning av faktoider och försvarande av agerande som går helt emot vetenskaplig konsensus.

24.9 plockade media upp en ny klimatrelaterad undersökning gjord av EDJNet. Bland annat Vasabladet hade en större artikel eftersom Vasa kom in på en tio i topp-lista.

På Vbl:s fb-sida lät två personer offentliggöra sin oförmåga att greppa allvaret och förstå de mer bekymmersamma innebörderna av budskapet.
Eller måhända de enbart enbart tänkte på sig själva? 
Eller så försökte de med någon slags tröttsam och illa vald humor.
Det blir "Come on ketchup" till dem båda (underförstått att de bör "utbilda sig" en smula). Men om kommentarerna är allvarligt menade är det ändå ett tecken på skygglappar och fokus på jaget. Inte för att uppvärmning egentligen gagnar dem själva, men det blundar de för.

Undrar hur många lokala jordbrukare som höll med. Längre ner i det här inlägget återkommer jag i korthet till just jordbruket. 

Några "tummen upp" har i skrivande stund ännu inte ackompanjerat kommentarerna och mitt i all tröstlöshet angående människans inställning inger det trots allt ett visst hopp för framtiden. Annars blir man orolig över att dylika pellejönskommentarer representerar en försvarlig del av befolkningens åsikter.

Den uppenbara risken är ju förstås fortsättningsvis att ingen egentligen bryr sig. Klimatförändringar påverkade av mänsklig aktivitet är trots allt ännu ett alldeles för abstrakt fenomen för att mänskligheten ska känna tillräckligt stor angelägenhet inför problemen. De värsta hindren är antagligen att politiska beslut blir alldeles för impopulära och att politik med kraftiga åtgärder aldrig kommer att röstas fram till regeringsposition.

New York Times publicerade i början av augusti (2018) en lång och välgjord artikel om decenniet då vi nästan stoppade klimatförändringen.

Nu några dagar efter nyheten har det visat sig att EDJNet dragit tillbaka vissa uppgifter. Det gäller främst just de orter där uppvärmningen angetts vara som störst. Exempelvis Kiruna och Vasa hör till de städer som nu ska dubbelkollas. Tids nog lär de ha kontrollerat siffrorna och justerat sina data. Man får förmoda att det inte ändrar särskilt mycket eftersom alla mätdata trots allt pekar på något större höjning av medeltemperaturen här uppe i norr. Men som alltid är det bäst att avvakta.

Edit 1.10: "Man få förmoda att det inte ändrar särskilt mycket" skrev jag ovan. Det var rätt rejäl ändring när de kört sina siffror genom dubbelkollen. Skillnaden stannade på 1,3°C för Vasa. Nu har jag inte läst på angående exakt vilka mätdata de kombinerat och hur de räknat. De två olika siffrorna - dvs. den gamla felaktiga på 2,5° och den nya på 1,3° - är intressanta att jämföra med tillgängliga data som ligger till grund för de hittills gjorda temperaturkurvorna i den officiella statistiken för regioner och nationer.

YLE hade givetvis också nyheten på sina websidor.

Föga förvånande trillade kommentarerna in och bevisade att polletterna inte trillat ner.

Vissa verkade inte läsa artikeln och än mindre länka sig vidare till ursprungsmaterialet.

Det kom tack och lov ändå svar på ovanstående dumheter i kommentarsfältet. Men fortfarande är jag lika häpen när kritikernas tangentbordsfingrar agerat snabbare än omdömet i frågor som är så oerhört lätta att faktagranska.

Förnekarskaran luftar en viss inkonsekvens. En del är bångstyriga och hävdar att ingen temperaturökning skett men de flesta går väl i någon mån med på att temperaturerna stigit men hävdar att det beror på naturliga svängningar i klimatet. Huvudargumentet är att ökningen av CO2 i atmosfären inte kan påverka klimatet och att människans påverkan således inte heller är av betydelse.

Läser man ovanstående kommentar får man väl ändå ett intryck av att skribenten menar att städerna och deras värmande effekt påverkar den europeiska medeltemperaturen. Sammanställningen visar ju nämligen att så har skett. Om det sker på basen av just varmare städer, så är det ju verkligen människans förtjänst. Nu tror jag i och för sig inte att skribenten har en sådan ståndpunkt heller. Så egentligen är nonsenskommentaren snarast bara en önskan om att få ventilera sin hemsnickrade klimatvetenskap och försöka framstå som mera insatt i klimat än den vetenskap som forskar i den.

Men jo, jag förstår vad skribenten tänker på. En del förnekare plockar ofta fram idén om att många mätstationer som finns i städer också påverkas av städernas lokalt värmande effekt. Således skulle mätstationerna lura oss tro att medeltemperaturen gått upp trots att det bara skulle gälla storstäderna. Motsvarande argument förs fram även nedan. Städernas påverkan är givetvis ingenting man använder som argument eller bevis när det handlar om globalt eller regionalt klimat. Men det är ett ständigt halmstrå i diverse debatter.

Förresten ska EDJN-undersökningen givetvis inte sammanblandas med ren klimatforskning. Det man genomfört är ju en omfattande sammanställning av redan existerande data. 

Vi botaniserar vidare bland de märkliga utsöndringarna i kommentarsfältet.

Absolut! God idé! Låt oss kika på Sodankylä. Temperaturkurvan från 1908 fram till 2017 syns här nedan. Känns inte som om argumentationen i ovanstående kommentar fungerar helt och hållet klockrent. Inte ens den enklaste "klimatforskning" - typ avläsning av data - tycks vara uppnåelig för en del kommentatorer. Den egentliga frågan handlar tydligen snarare om graden av vetenskaplig förmåga hos vetenskapskritikerna.

Grafen är plottad och gjord av Timo Haverinen (nu har jag kopierat utan lov). Flera kurvor och tillhörande förklaringar hittas på hans klimatsidor. Besök dem gärna. Han har motsvarande data för Helsingfors och Jyväskylä också. Visserligen är det samma data som finns hos Meteorologiska institutet men Haverinens diagram är mera detaljerade och tjusigt gjorda. Jag har personligen inte kontrollerat siffrorna och tar därmed risken att kopiera eventuella fel. Det här är dock officiella data och de torde vara granskade flera gånger om.

Klimatvetenskapen har god och verifierad koll på vilka effekter si och så mycket växthusgaser i atmosfären har. De har också hyfsat god koll på hur städernas generellt högre temperatur påverkar helheten. Summa summarum är det senare en obetydlig faktor. Men givetvis bör ju mänskligheten utgå från att gubben (jo det brukar oftast vara "gubbar") som dragit egna slutsatser är den person som har verklig insikt i ett komplext ämne som klimatvetenskap. 

Klimat är ett ämne som ger utrymme för mjukisvarianter av konspirationsteorier. Personer som kanske inte går så långt att de kastar sig in i chemtrailtroendet eller går all in och blir Flat Earthers, har i klimatdebatten möjlighet att få motionera sina konspirationsmarinerade hjärnceller utan att få den värsta clownstämpeln på sig. Konspirationsanhängare känner att de genom sina "insikter" har integritet, att de kan tänka själva och att de minsann inte går att lura vart som helst. 

Konspirationsanhängarna får en kick av att utmana vedertagen kunskap och tyvärr är de benägna att bli än mer konspiratoriskt lagda ju mer observerad fakta som serveras i motargumentation. Det är således ofta kontraproduktivt att debattera med konspirationstroende individer. Varje argument - hur faktabaserat det än är - ger dem bränsle och ökad tro på att de minsann är "något på spåret" eftersom de utgår från att allt handlar om en enda stor mörkläggning av den verklighet de vet finns där.

Tillbaka till Europas temperatur.
I ett diagramtätt inlägg (februari 2018) plockade jag bl.a. in EEA:s sammanställning av medeltemperaturen i Europa. Går du in på länken hittas först globala medeltemperaturen och längre ner behandlas Europa.

Kurvan ovan är alltså hela Europas medeltemperatur från 1850-talet fram till 2017. Bakom kurvan finns samma data som EDJNet använt för sin sammanställning av regionernas (eller städernas) temperatur. Så vad EDJNet gjort är egentligen en publikvänlig och lättförståelig produkt som även media lätt kan snappa upp och sprida vidare. Det verkar krävas den formen av aktivitet eftersom det först då blir intressant för media och publik. Hela klimatvetenskapen och de skeenden som pågår är som sagt annars oerhört abstrakta för oss. Ytterst få personer går t.ex. in på EEA:s sidor och rotar runt bland den samlade informationen.

Följande kartor är även de från EEA.

Först temperaturökningarna mellan 1960 och 2017. Enligt dessa uppgifter har vi i merparten av Finland en förändring på drygt 0,3°C per decennium. Det ger ca 2°C totalt. Det är merparten av den ökning på 2,5° som nämns i EDJNet-rapporten vars spann sträcker sig 117 år bakåt i tiden och stämmer ganska bra med andra observationer.

Nedan ses temperaturförändringsberäkningar för två olika scenarier - de sk. RCP-scenarierna (Representative Concentration Pathways).

Om utsläppen av växthusgas kulminerar 2040 (RCP4.5) och sedan sjunker för att 2080 stanna på ca hälften av i dag, kan vi i Finland se en temperaturförändring på ca 3,5 - 4°C i årlig medeltemperatur.
I scenario RCP8.5 plussas ytterligare en grad på. Vintern kan då bli mer än 6°C varmare.
Temperaturerna gäller skillnaden mellan medelvärdet för 1971-2000 och 2071-2100 (dvs. skillnaden över 100 år).

Notera att redan RCP4.5 kräver stora politiska åtgärder medan RCP8.5 är en slags business as usual-väg. 

Nu kan det ju hända att en hel drös självutnämnda lustigkurrar tycker att varmare klimat/väder genererar rena paradiset. Det är i så fall en sanslöst cynisk inställning. Uttalanden som "Bra me na lite värma" blir patetisk själviskhet utan humanitär medkänsla. Men så blir det väl om man inte klarar av att förstå mer av klimatförändringars implikationer än bara som ett specifikt antal grader på en termometer.

Måste man förstå alla aspekter av klimatförändringar då?
Nej! Men man borde rimligen ha förstånd att inte uttala sig om man inte heller bryr sig om att granska vad det egentligen är man uttalar sig om. 
Värmevurmarna är kanske inte medvetna om att de med sina uttalanden förespråkar sommarväder som kan vara ovanligt kallt och regnigt eller, som senaste sommar, varmt och torrt. Det senare är kanske trevligt för strandlejonet, men inte så värst bra med tanke på exempelvis risken för skogsbrand.
Trots kontinuerlig information fortsätter ignoransen alltså frodas.

Det är ju inte helt okänt att jordbrukarna i Österbotten (eller Skandinavien) de senaste åren drabbats av svårhanterat arbete p.g.a. en rad återkommande väder av ogynnsamt slag. Torkan under senaste sommar är ett typexempel. Klimatförändringarnas (temperaturhöjningarnas) roll är som bekant att de förstärker vädersituationer. "Bra me na lite värma" är i ljuset av rådande situation därför en ren skymf mot de jordbrukare som bor och verkar i trakten.

Ovanstående stycke (Vbl 26.9.2018) belyser mer än väl den snabba förändringen. Vi männsikor är inte enbart beroende av jordbruket. Vår egen välfärd och överlevnad hänger också på ekologin som helhet. Att nämna veteodling i Lappland om 70 år är ett belysande exempel på förändringar som stora delar av världen ska tampas med under rekordartad kort tid. På samma sätt som förutsättning för grödor ändrar, ändrar också möjligheterna för de ekosystem vi har runtomkring oss. Har de överhuvudtaget en chans att hänga med?

Det finns i dessa scenarier ingenting som tyder på hejdad fragmentering av biotoper och kollapsande ekosystem. Läget är de facto ytterst allvarligt och redan de människor som i dag är unga kommer högst sannolikt att uppleva enorma förändringar om ingenting drastiskt görs redan nu.

Det handlar inte om "naturliga klimatförändringar" som ofta nämns på insändarsidorna. Sådana ovetenskapliga argument hör forntiden till.
Det handlar heller inte om - som Rune Westergård hävdar - att flyga mera ofta och tro att ökade intäkter för flygbolagen ska generera plötsliga tekniska mirakel som vänder hela CO2-trenden. Det är ett självbedrägeri konstruerat av människor mer intresserade av eget kortsiktigt välbefinnande än att "byta bort" den egna lyxen mot en planet med bättre framtida livsbetingelser för flera miljarder andra människor. Självklart ska tekniska innovationer assistera oss i kampen mot CO2 i atmosfären. Men det har mänskligheten råd med även om t.ex. flygandet minskar. Skulle varje nation satsa ens 10% av sin försvarsbudget i CO2-reducerande teknik vore mycket redan vunnet. Men risken är väl att länder i stället rustar upp inför presumtiva folkvandringar utlösta av fortsatta klimatrelaterade väderfenomen som ödelägger odlingar och livsbetingelser.

USA:s nuvarande troll till president uttryckte t.ex. bekymmer över en viss ort som legat i vägen för orkanen Florence. Det visade sig att han hade en golfanläggning på orten. Upplever det som ett lysande exempel på den inställning vi människor har till oss själva, till varandra och till den värld vi lever i. När så pass illitterata och egositiska clowner tar sig till maktpositioner, har vi allt sämre chans att avvika från den bana av självdestruktion vi är inne på. 

Kan någon hjälpa mig tro på att människan inte är så förtvivlat enfaldig som kommentarer och vissa presidenter ger sken av, så att jag kan se lite ljusare på framtiden?

På tal om Florence...
Här ovan är en skärmdump av temperaturavvikelserna i ytvattnet 25.9. Det är visserligen några dagar efter Florence slog till över USA:s östkust, men illustrerar fortfarande väl det som professor Jennifer Francis berättar om i följande intervju. Tyvärr heter YouTube kanalen uppenbarligen The Real News och det är förstås ett aningen fånigt namn. Man skulle ju dra sig för att köpa bilar av någon som kallar sig "Ärlige Harry"... eller vad nu bilförsäljarna brukar heta i Kalle Anka.
Men ändå...




onsdag 26 september 2018

Jane Doe-stekel

Här har vi ett dehydrerat och ihoptorkat fönsterlik funnet i snickeriet tidigare under sommaren. Jag har ett antal dylika fynd som tids nog ska få se www-ljuset genom dessa bloggsidor och brokparasitstekeln (Ichneumonidae) i detta inlägg är först ut bland sommarens självdöda och insamlade kryp.

Med fyndplatsen nämnd är det säkerligen redan förstått att kvarlevorna efter denna eleganta, sex millimeter långa stekel var belamrad med sågspån. Påminde närmast om sådana figurer som i serien Lucky Luke genomgått behandlingen "tjära och fjädrar".

Sågspån och annat damm finns som synes kvar på stekeln. Jag putsade så gott jag kunde men i ett visst skede kompromissade jag mellan kvarlämnad mängd damm och bibehållna antenner och ben. Efter torkad tillvaro på ett fönsterbräde blir krypen mer bräckliga än vanligt. Intorkningen gör också att bakkroppen är aningen deformerad. "Buksidan" har nämligen skrumpnat in ganska ordentligt.

Insamlade småkryp borgar för mer ingående studier i deras utseende. Man kommer förstås åt att fotografera detaljer som annars är svårdokumenterade på levande djur. Icke desto mindre har dessa bilder än så länge inte resulterat i några artningar eller ens ditåt-artningar (släkte). Jag har inte ens fått bekräftelse på underfamiljen Ctenopelmatinae (uddbensteklar på svenska), vilket jag alltså tror att djuret tillhör, trots inlägg med bilderna i Hymenopterists Forum

Jag har själv också sökt runt bland i stort sett alla Ctenopelmatinae-släkten utan resultat. Det finns enstaka arter i släktena Campodorus och Mesoleius som påminner en del, men de håller inte riktigt ända in i kaklet och egentligen känns det inte som om jag kommit närmare några svar genom dem heller. Hittills har det alltså inte hjälpt med någorlunda informativa detaljfotografier. Stekeln är fortfarande Jane Doe.

Här framme i framändan - mera känt som det sk. huvudet - ser jag enbart Ctenopelmatinae-aktiga drag. Clypeus (munskölden) ska stämma, käkarna ser OK ut och ansiktet i övrigt tycks i mina ögon vara alldeles underfamilj-kompatibelt.

Tycker inte heller att de enskilda bitarna (Pronotum, Mesopleurum, osv.) på Mesosoma (mellankroppen) utesluter Ctenopelmatinae.

Bakkroppsskaftet (Petiolus) är ett frågetecken. Har än så länge inte fyndat några med motsvarande - eller ens ungefärligt liknande - utseende. Tidvis har det fått mig att gräva bland andra underfamiljer ifall jag skulle ha missat mig på alla andra punkter.

Den här "tanden" på framtibian (skenbenet) ska ändå vara typisk för just uddbensteklarna.

Dessutom torde även ovipositorn (äggläggningsröret) motsvara sådana som underfamiljen har. De är generellt ganska korta (i sig ingen garanti) och har en urgröpning i den övre skenan. En sådan urgröpning skymtas längst till vänster.

Nu ska ingen tro att jag ligger vaken om nätterna över det faktum att den här stekeln fortfarande saknar etikett. Det faktum att dylika svårigheter finns är bara en kul ingrediens när det handlar om upptäckandet av djurlivet i näromgivningen. En vacker dag kanske artningen lossnar. I väntan på det får jag grunna på oräkneliga andra obestämda småkryp. En del av dem får sina namn.

Edit 1.10.2018: Arttillhörigheten avslöjad och med ens blir stora delar av ovanstående textrader irrelevanta. Men de får stå kvar oberoende.
Stekeln är Mesoleptidea cingulata i tribus Eurypoctini i underfamiljen Ctenopelmatinae. Således var jag i alla fall rätt ute beträffande det sistnämnda. Det känns prima. Jag får tacka expertisen på Hymenopterists Forum (länk tidigare i inlägget).


måndag 24 september 2018

Höstflyttande ljungpipare

Hade ärende ut till skärgården för en dryg vecka sedan. Skulle främst söka spår efter eventuellt sent ätna silltrutungar. Bl.a. söktes ringar på platser där presumtivt rovlystna gråtrutar hade sina sittstenar och så spanades det efter rovfågelslagna unga silltrutar.
Detta som en del i den silltrutsuppföljning jag skrivit om tidigare på den här bloggen. Några fynd värda att noteras gjordes inte.

Några höstflyttande ljungpipare och en drös kärrsnäppor surrade omkring bland stenarna. Mitt fågelkryssande - samlande av fågelobservationer - har varit så sparsmakat de senaste åren att ljungpipare känns som exotism av anmärkningsvärt slag.



fredag 21 september 2018

"Ordinär" svart kortvinge

Att bara fotografera dessa långsträckta svarta kortvingar så här rakt av brukar ofta resultera i ett släktnamn plus ett frågetecken. Arterna är många och utseendemässiga skillnader är inte sällan subtila om man inte kommer åt att se rätt detaljer.

I det här fallet gissar expertisen dock på Philodonthus rotundicollis. Måhända är det med ett litet bifogat osäkert frågetecken, men gissningen är av högst kvalificerad sort och jag har absolut inget att invända.


tisdag 18 september 2018

Praktstövslända

Den här stövsländan blev fotograferad 7.9. Vad som tidvis sker när man skakar ner ett antal småkryp ur någon trädgren är att en del av de krypen inte dokumenteras i någon större utsträckning. Under den aktuella sessionen hade jag inga små enskilda insamlingskärl och en del småkryp kunde därför söka sig bort innan de blev fotograferade. Hann t.ex. bara ta två bilder av stövsländan här ovan innan den fladdrade iväg. En av bilderna (den här) blev någorlunda halvskarp på lämpligt ställe.

Har jag inte fullständigt kört i diket med artningen ska det vara Stenopsocus stigmaticus. På svenska heter den praktstövslända. Verkar vara ordentligt tunnsått med observationer på arten i fråga. Om det betyder att praktstövslända är en ovanlig varelse eller om det är så enkelt att folk alldeles för sällan ser till att ha dem framför korpgluggarna, arta dem och sedan rapportera är förstås en väsentlig fråga i sammanhanget.

Kroppslängden är kring tre millimeter och vingmärket är så vitt jag förstår ett artkarakteristiskt kännetecken.


söndag 16 september 2018

Mindre klubbgräshoppa

Som ett kombinerat namn mellan någon gallisk byinvånare och en romare ur serien Asterix, har den här gräshoppan det skojiga vetenskapliga namnet Myrmeleotettix maculatus. Dess svenska trivialnamn är mindre klubbgräshoppa. Namnet kommer sig av att hanarna har förtjockade och därmed klubblika antennändar. 

Gräshoppor - eller egentligen hela ordningen hopprätvingar (Orthoptera) - är ett ganska blankt kunskapsområde bland de synapser som i min skalle hanterar småkryp. Turligt nog finns ju även expertsidor för dessa insekter och där har jag fått bekräftelse och hjälp med bildens exemplar.

Det där vetenskapliga namnet är jag smått osäker på. Verkar ha något att göra med myrlejon. Kan det ha att göra med att de återfinns i samma habitat? Tettix torde vara grekiska för gräshoppa och maculatus betyder fläckig eller prickig.

Bilden är tagen ute vid Storsand (Monäs, Nykarleby) och miljön är typisk för arten i fråga.


lördag 15 september 2018

Inte svart. Gul men tegelröd

För en vecka sedan gjordes en vända till Storsand (Monäs, Nykarleby). Lagom smart hade jag enbart utrustat mig med makroglas till kameran. Någon kikare hade jag heller inte. Följaktligen kände jag mig tveksam till mitt egen tankeförmåga samtidigt som jag på stranden försökte bända fram nånon slags telefunktion ur ögonen medan jag spanade på höstflyttande vadare som givetvis höll sig på bekvämt avstånd.

Det var bara att ge upp och avlägsna sig från stranden för att inte bryta ihop. Särskilt många småkryp rörde inte heller på sig. Det börjar trots allt bli sent och även om temperaturen fortfarande bjuder på värme har väl årstidsklockan ändå klämtat för en hel del småttingar.

Vissa trollsländor skramlar förstås omkring långt in på höstarna. Den fotograferade sländan var i mina ögon inte riktigt klockrent någondera art. Tyckte den drogs med vissa drag av svart ängstrollslända men konsultation av expertis konstaterade att den nog ändå torde vara en ordinär tegelröd ängstrollslända - Sympetrum vulgatum. Svart ängstrollslända ska ha helsvarta ben och en tydligare mörk triangel fram på ryggen. Tyckte dock inte att den här hade så mycket ljust på benen som jag normalt upplever att de tegelröda har och jag hade för mig att undersidan är svart. Liten var den också. Helt i klass med den lilla svarta modellen.
 I bland luras jag också av mina egna föreställningar som tycks förstärka vissa egenskaper som kanske egentligen bara är vaga.

Men den är ju varken svart eller tegelröd!?
Nej, men de här ängstrollsländorna är variabla och har i olika ålder (och kön) sina också andra färgalternativ än vad namnen antyder.
För inte så länge sedan hade jag samma art uppe här på bloggen. De exemplaren gick i sina röda toner.



tisdag 11 september 2018

Klimattrollen har stamina

Varning!
Här ägnar jag mig åt viss trollmatning. Visserligen sker detta inte på samma forum som ursprungsinläggen och trollen lär således sannolikt inte se vad jag skriver. 
Det är ju föga hedervärt av mig. Men så hade trollen knappast heller för avsikt att dra igång någon saklig debatt. Därmed torde det vara sak samma var jag kommenterar. Rätta mig om jag har fel.

En liten varning även för möjliga bristningar i min egen förmåga att föra konstruktiva och/eller kvalitativa argument. Jag lägger inte ens in några referenser här. Jag vet liksom inte ens var jag ska börja med referenser. Det finns så vansinnigt många. 
Ibland är det befriande att få släppa sig till nivåer där tanklösheten tillåts regera fritt. Är man dessutom en mansplainande besserwisser som fortfarande 2018 orkar orera genom en blogg så är det berättigat enligt lag.

Så...


Det händer sig med jämna mellanrum att YLE publicerar någonting kring klimatet. Allt annat vore väl i och för sig konstigt. För några dagar sedan fanns bl.a. den här artikeln på Svenska YLE:s hemsida.

Artikeln har (antagligen) utlösts av det gångna sommarvädret som förstås varit en rejäl snackis på alla håll och kanter. Vi får i texten bekanta oss med hur det skulle vara i några finländska städer år 2080 baserat på beräknade temperaturhöjningar. Kommentarer låter förstås inte vänta på sig. Här har jag plockat ut några reaktioner från YLE:s fb-sida.

Föga förvånande dyker knasigheterna upp som de berömda svamparna. Vuxna personer, som rimligen borde vara någorlunda läskunniga, bildade och besitta insikter i hur vetenskap fungerar, gör sig lustiga över något de uppenbarligen tycker är löjligt eller bara fel. Fortfarande finns det alltså människor som kapitalt misslyckas med att se helheter och förstå vad den samlade klimatforskningen vet berätta utgående från ett galet digert material och stora mängder observationer.

YLE-artikeln i sig är förstås bara en enkel tankelek som endast ger exempel på plausibel framtida medeltemperatur på de valda finländska orterna. Andra aspekter inbegripet i klimatmodelleringar som exempelvis luftfuktighet, nederbörd (soltimmar) eller variationer årstiderna emellan går man inte in på. Sådana scenarier är givetvis ytterst svåra att sia om. Därför kan man bara se artikeln som ett simpelt och någorlunda lättförståeligt tankeexperiment. Det är knappast YLE:s mening att leverera en vetenskaplig avhandling. Däremot finns givetvis sådana avancerade modelleringar men då bör man gå till andra källor - källor som i vissa personers ögon endast är producerade av en global vetenskapskonspiration.

Frågan "är det något fel med Montenegro? Eller klimatet där?" är förstås egentligen helt irrelevant i sammanhanget. Frågan är som sådan fullständigt meningslös och så urbota dum att den inte blir annat än simpelt trollande. Vill man raljera om klimatet kan man väl ändå försöka komma med ens en gnutta substans? Men om nu inte fb-profilen kapats av någon illasinnad lurifax, så handlar det väl trots allt om medveten öppen självbesudlan av det egna intellektet? Sådana tilltag är fullt tillåtna.

Trots den höga poänglöshetsnivån i inlägget lyckas ju efterföljande kommentar ändå ta resoneringskonsten till ytterligare en dimension av obeskrivbar enfald.
Varför, varför letar sig fingrarna fram till tangentbordet och knappar ut sådana kommentarer i offentligheten? Men jag ska kanske inte klaga eftersom det ändå genererar komik för oss som är så enkla att vi i tillräckligt bortdomnat sinnestillstånd roas kungligt av dylikt.

Eller så har de båda kommentatorerna levererat något som gått mig totalt förbi. Kanske är det jag som dråpligt flashar min egen enfald och får sitta med händerna över ansiktet? Vi får se.

Därefter har en annan fb-profil tänkt att det är skäl att reda ut allt och peta in lite vetenskap i kommentarstråden. Synd bara att utredningen blev ett hemgjort försök att bygga Notre-Dame de Paris av glasspinnar baserat på enstaka bristfälliga referensbilder. Dessutom verkar delar av glasspinnebygget grundas på bilder av Sankt Savas tempel. Så kan det gå om man har pyssellådan på köksbordet och sorglöst limmar vidare enligt egen inbillning när referenserna inte räcker till.

Självklart har hela klimatvetenskapen glömt sommaren 2017. Kommentaren är en sådan klimatforskardräpare att all fortsatt debatt är överflödig. Vetenskapen är härmed avgjord.

Nu snackar vi dessutom också PK i vetenskapssammanhang - det där begreppet som alumner från "livets hårda skola" brukar ta till när de inte får uttrycka sig fritt och när egna åsikter av någon orättvis anledning inte erhåller samma tunga betydelse som andras verifierbara fakta. Den politiska politiska korrektheten (dvs. enkel hänsynsfullhet gentemot andra människor) lämnar jag därhän i det här inlägget.

Är det bara jag eller känns det inte som om PK-kortet alltid dyker upp som ett desperat famlande efter vilka halmstrån som helst när faktabaserade argument tryter? 

Tidigare brukade jag ägna mig åt att kommentera under YLE:s artiklar när förnekartrollen gick igång. Men i samband med att man skulle registrera sig kände jag att det var rätt läge att ha en ogjord registrering som lämplig buffert för mig själv. Det tjänar ändå ingenting till att gnabbas i de där kommentarstrådarna.

Men jag då? Jag som är så präktig, har rätt och sedan rackar ner på skriverier jag anser vara felaktiga eller på konspirationsantydningar? Varför skulle mina skriverier och mitt eget glasspinnepyssel på köksbordet vara mera rätt än någon annans? Jag är väl ingen klimatforskare? Nej det stämmer. Jag är ingen klimatforskare. Jag är heller inte raketforskare eller hjärnkirurg.

Skillanden är - som jag ser den - att jag inte tror mig bygga någon egen konstruktion. Min strävan är inte att ha någon som helst egen idé om något så komplext som klimatforskningen. Jag kan personligen helt enkelt inte avgöra huruvida beräkningar och modellering stämmer, eller exakt hur mycket si och så stor andel CO2 i atmosfären värmer klotet globalt. Därför tyr jag mig till vad den samlade vetenskapen säger precis på samma sätt som om jag blir sjuk och behöver söka läkarvård. Jag inte är helt enkelt inte intresserad av att bota förkylningar med silvervatten.

Stephen Hawking var inte heller klimatforskare - och med det sagt ska ingen läsare tro att jag jämställer mig med honom. 
Hawking hade inget som helst behov av att försöka främja några egna forskningsanslag med alarmistiskt snack eller verka "PK" bara för att behaga någon annan och få "rätt" publicitet. Han var överhuvudtaget inte någon typ som hade behov av att vara andra till lags. 

Men Hawking torde som teoretisk fysiker och väl inkommen i vetenskaplig forskning rimligen ha varit ypperligt kvalificerad att förstå klimatvetenskapen samt snabbt notera om den var ute på tunn is. Några sådana påpekanden levererade Hawking aldrig och av alla som slagit larm hör han tvärtom till en av de mer drastiska med sitt snack om Venus och svavelsyraregn. Till svavelsyran är det förstås långt. Men om någon frågar huruvida jag förlitar mig på omdömet hos Hawking eller valfri medelålders lekman med tangentbord lär svaret vara hyfsat självskrivet.


söndag 9 september 2018

Mindre björkbärfis

En rolig grej med att hålla hela djurriket som tema i denna blogg, är ju att jag efter mer än fem år av bloggande och först på 1365:e inlägget plockar in en så oerhört vardaglig insekt som mindre björkbärfis - Elasmucha grisea

Fortfarande finns det drösvis av riktigt triviala organismer som ännu inte nått in på dessa sidor och nytt material för fler inlägg tar aldrig slut.


Orchesella flavescens

Orchesella flavescens finns på bloggen sedan tidigare. Det var dock ett inlägg som publicerades för drygt fyra år sedan och det kan kanske vara skäl att låta hoppstjärten få förnyad plats i rampljuset.
Dessutom ser de två hoppstjärtarna inte riktigt likadana ut trots att de är samma art och även därför är det en viss poäng med det här inlägget.

Den tidigare fotograferade hoppstjärten är nämligen färgvarianten melanocephala. Arten finns alltså i två färgvarianter. Nu har jag inte koll på om någondera är mera talrik än den andra här i trakten eller om det är fifty fifty. 

O. flavescens är hur som helst en vanlig observation när man rotar omkring i lövförna och undervegetation. Ganska stor - 4-5 mm - och lättupptäckt art.


lördag 8 september 2018

Pogonogolallagnalollus lolligollis

Okej!
Jag har satt mig vid tangentbordet och gör mig redo att skriva namnet på hoppstjärten i detta inlägg. Jag samlar mig likt Stefan Holm inför ett höjdhopp. Handflatorna slås mot kinderna några gånger varpå fingrarna repeterar ansatsen mot tangentbordet och själva tillslaget. Allt bör genomföras med rätt avvägd kraft och rytm. Upprepar alla tvångsmässiga förberedelseprocedurer och ticks med eskalerad intensitet.

Pogonogno... grov rivning. Röd flagga.

Ett försök kvar. Jag dubbelkollar namnet på någon trovärdig internetsida.

Pogonognathellus longicornis.
Klang och jubelfest efter väl utförd stavning.

Här är en hoppstjärt man inte kan missa sig på vad artningen beträffar. Speciellt inte när man ser individer med den här längden på antennerna. Det finns ett par snarlika arter i familjen Tomoceridae men de har alltså kortare spröt. Enstaka P. longicornis lär dock emligt uppgift kunna ha kortare antenner och då är det givetvis svårare. Men om antennerna är längre än kroppen torde det inte råda några tvivel. Longicornis betyder förstås också "långhornad" eller "långa horn".

Dessa hoppstjärtar hittar man i ganska omfattande mängd nere i lövförnan. De hör till de största av våra hoppstjärtar och kan ha en kroppslängd på närmare sex millimeter. Som synes är de dokumenterade exemplaren ganska olika varandra. På den senare har kroppens gråsilvriga fjäll till stora delar nötts bort.


fredag 7 september 2018

Stor klubbhornstekel

Om jag inte misstar mig kapitalt så är det här stor klubbhornstekel - Cimbex femoratus - och inte släktingen C. connatus. Den senare arten borde ha en rad mörka prickar/fläckar högre upp på kroppen.

Under min Bådaviken-vistelse senaste söndag fanns denna tjusiga larv ihoprullad på fågeltornets räcke. Fastklamrad med sina krokar till fötter och med huvudet gömt under den ihoprullade kroppen låg den och försökte verka ointressant.

Jag petade försiktigt loss larven för att komma åt att ta bilder av annat än bara bakändan. Efter fotograferingstillfället placerades den tillbaka på räcket men eftersom den inte ville kroka sig fast i träet på sin ursprungliga plats fick den flytta till ett annat skyddat ställe på tornet. Där har den möjlighet att klättra upp i en björk som draperar sina grenar över räcket. Björkblad är också larvmat för denna art. 

Arten C. connatus tuggar al. Närmaste al är väl typ 15 meter från fågeltornet och det skulle alltså vara ytterligare en indikation på att larven är av den björkätande modellen - ifall det där med prickarna inte är tillräckligt.



torsdag 6 september 2018

Starrmosaikslända

En del av de där stora mosaiktrollsländorna (fam. Aeshnidae) är krångliga. Några av dem liknar varandra och ibland är det i mina ögon riktigt svårt att hitta de specifika artkaraktärerna. 
Det här ska enligt bättre tränade ögon belägna i ett mer trollslände-kunnigt huvud vara starrmosaikslända - Aeshna juncea. Av de stora mosaiktrollsländorna tippar jag den här hör till de vanligare i Bådaviken. Bildens exemplar är en hane. Det syns bl.a. på "midjan".



onsdag 5 september 2018

Svart ängstrollslända

Vid Bådaviken flyger just nu rikliga mängder svart ängstrollslända - Sympetrum danae.
Arten är vanlig och kan synas i flera olika våtmarkshabitat. Bara kring 30-35 mm lång och därmed mindre än de flesta släktingar bland övriga segeltrollsländor (fam. Libellulidae) dit även förra inläggets tegelröda ängstrollslända hör.



tisdag 4 september 2018

Tegelröd ängstrollslända

En kort utflykt till Bådaviken senaste söndagskväll gav inte särskilt många artkryss. Några nya sådana var det heller inte fråga om.

Mestadels handlade det om några standardtrollsländor som t.ex. tegelröd ängstrollslända - Sympetrum vulgatum. Det torde vara den vanligaste av trollsländorna vid Bådaviken den här tiden på året. Hanarna är överlag röda och honorna går i mer dämpade röda toner kombinerat med individuella skiftningar av grönt, brunt och/eller en smula gult.  

Dokumenterandet försökte jag utföra med mitt gamla Canon FD 200 f4 Macro-objektiv. Som jag skrivit tidigare är det ett aningen svårarbetat objektiv och någon riktigt kompis med gluggen i fråga är jag inte än. Men vid fotografering av stora insekter är det för tillfället det mest lämpliga jag har. Dessutom är det teoretiskt bra för exempelvis lättskärrade trollsländor eftersom 200 mm tillåter ett visst arbetsavstånd. Jag får dock skruva up ISO ordentligt för att kunna få någorlunda lämplig bländare för tillräckligt skärpedjup och samtidigt så pass kort slutartid att rörelseoskärpa undviks.