Trädgården 21.8. Bombus lapidarius

Jag vet varför jag knappt dokumenterar humlor. Åtminstone när det gäller humlor i trädgården. En orsak är att jag sällan ser en för mig ny art. Alltså någon jag inte tidigare noterat och fotograferat. Dokumentation känns således mindre angelägen. 

Men en annan kanske mer betydande orsak är att humlorna är svårfotograferade.

De må vara vanliga och orädda. Man kommer alltså ofta rätt nära dem. Just den grejen är med andra ord inget bekymmer. Men när det kommer till humlornas envisa benägenhet att huka sig i blommor och ständigt bara visa rumpan mot fotografen är det en annan visa. Man ska ha tålamod helt enkelt. Och så måste man ta rätt många fotografier för att åtminstone få ett eller två på vilket humlan är någorlunda väl synlig och representativ. Merparten av alla bilder man tagit brukar bara visa en oformlig, ointressant hårig boll.

Summa summarum: Oftast triviala arter plus hopplöst oformligt hukande gör att jag tenderar söka upp andra kryp i stället. 

Här en hane av stenhumla, Bombus lapidarius.

Trädgården 2.8. Bombus sp. (hane)

Nä... jag viker ner mig beträffande artbestämning av denna hane (antennsegmenten räknade).

Borde väl som vanligt ha haft fler bilder ur fler vinklar - åtminstone för att jag själv skulle våga luta lite tydligare i någon art-riktning. Just nu har jag lite för många alternativ kvar på bordet.

Tycker (bak)huvudet har "lång" snylthumleform men är osäker på om hanarna av snylthumlorna också har dylik karaktär.

Om du som läser detta har mer ingående koll på humlorna och vill ge din syn på artfrågan är jag tacksam.

Bådaviken 5.8. Del 14 - Ljus jordhumla

Hanar av ljus jordhumla, Bombus lucorum, klamrade också omkring på blommorna i dikeskanten. Ordet ljus ingår förvisso i namnet, men den här hanen är åt det ljusare hållet. De har inbördes variation. 

Av någon anledning tog jag endast dåliga bilder av dessa.

 

Bådaviken 5.8. Del 12 - Jordsnylthumla

Innan jag grenslade cykeln och började trampa hemåt ledde jag den några hundra meter längs bilvägen och dokumenterade blombesökarna i dikeskanterna.

Om jag inte dumma mig kapitalt är den här humle-hanen av arten jordsnylthumla, Bombus bohemicus.

Det är många insektsgrupper jag fotograferar allt för sällan. Humlor hör till dessa.

Stenhumla

8.6 var det humlesurr runt de sibiriska ärtbuskarna - eller häckkaraganerna, Caragana arborescens, som växten kanske egentligen heter. De två buskarna som står i trädgården måste vara ritktigt gamla. När de blommar har humlorna fullt upp.

Dessa bilder är absolut inte anmärkningsvärda på något sätt. Ganska dassiga faktiskt. Tagna på en del avstånd. Men de får väl fungera som ett komplement till det här tidigare inlägget om och med humlor.

Detta är alltså en stenhumla, Bombus lapidarius.

 

Trädgårdens humlor

22.5. blommade fortfarande vårt prydnadskörsbär (som torde vara Prunus sargentii, bergkörsbär). Blomningen var detta år den mest magnifika under de kanske 15 år som trädet stått i trädgården.

Humlor och enstaka nyvakna sandbin såg till att förse sig av det som bjöds. Sandbina fick jag inga bilder på då de höll sig högt uppe, men enstaka humlor kom inom skotthåll.

Två arter dominerar antalsmässigt i trädgården. Den ena är föga förvånande ljus jordhumla, Bombus lucorum, som här ses i de tre första bilderna. Jag har aldrig gjort någon riktig och pålitlig räkning av observationer, men kan konstatera att ljus jordhumla är en "stabil" boende i trädgården och har så varit sedan mitten av 1990-talet när bloggredaktionen tog fastigheten i besittning.

Det här året är antalet humlor stort, betydligt större än ett genomsnittsår. Min hypotes är att den långsamma och relativt "jämntempererade" våren inte väckt upp humledrottningar till en tillvaro utan blommande växter. Synkroniseringen mellan uppvaknande och blomning har alltså troligen varit i stort sett perfekt. Dessutom har en stor del av våra vårblommor blommat rikligt i år och föda har inte varit en bristvara.

Ljus jordhumla hittar förmodligen gott om lämpliga bohålor under de stora gamla uthusen som finns i kvarteret.

Hushumla, Bombus hypnorum, är trädgårdens andra talrika art. De höll sig generellt lite högre upp i bergkörsbärsträdet. Hushumlorna ockuperar ibland enstaka fågelholkar, men hittar även de sannolikt gott om lämpliga hålrum i kvarterets uthusbyggnader.

I trädgården finns ett par "humleholkar" som rent teoretiskt passar just hushumlor. Den ena av dem fick inneboende för ett par år sedan men den kolonin ödelades av humlemott. Boet blev rensat men tycks hittills inte ha lockat nya inneboende.

Ängshumla, Bombus pratorum, hör till de mera sällan observerade arterna i trädgården. "Sällan" står i relation till de två tidigare nämnda arterna. Ängshumlorna finns sannolikt hela tiden i den absoluta närheten men endast i form av enstaka kolonier.

Den fjärde arten i trädgården är stenhumla, Bombus lapidarius. Några stenhumlor observerades inte i trädgården vid det aktuella tillfället och arten tenderar generellt börja synas i trädgården lite senare än de tre föregående nämnda.

Och när jag ändå räknar upp humlor kan jag förstås samtidigt ta övriga arter som setts i trädgården. Dessa är dock enbart enstaka observationer och inga arter jag ser kontinuerligt.

- Ängshumla, Bombus pratorum.

- Ljunghumla, Bombus jonellus.

- Trädgårdshumla, Bombus hortorum.

- Jordsnylthumla, Bombus bohemicus.

Inalles åtta arter således. Tippar fler arter besökt/besöker trädgården. Det gäller bara att få korn på dem när de gör det. Eftersom den här sommaren verkar vara ett fint år för humlorna (i alla fall här i trakten) är det kanske läge för nya fynd och mer koncentrerad spaning på blombesökarna.

Trångt på stenhumlan

Tyckte jag hade prima takt på inläggsproduktionen i september och var nästan på väg att nå fram till mera aktuella och nyligen gjorda observationer. Men så kom en arbetsresa plötsligt in i schemat och nu har jag halkat efter igen.

Vad gör väl det när allt kommer omkring? Vinterhalvåret tenderar ändå inbegripa färre observationer och dokumentationer, så att delar av sommarhalvårets skörd portioneras ut en bit in på hösten är väl trots allt OK.  Inläggsflödet blir helt enkelt lite jämnare. Sommarhysterin mattas av och vintertomrummet får liv.

Typ.

27.8 räddades en stor stenhumledrottning, Bombus lapidarius, från drunkningsdöden. Hon bar föga förvånande på en del Parasitellus-kvalster vilket är vanligt för just drottningar.

I sociala medier frågas det ständigt kring dessa kvalster och de sammanblandas ofta med parasitism och fästingar. Verkligheten är dock en annan. Inte ens det parasitklingande släktnamnet betyder att de ägnar sig åt att suga livsmust ur humlorna. 

Parasitellus är ett släkte vars arter utvecklat samarbete med humlor. Här kan man tala om mutualism eftersom även humlorna drar nytta av samarbetet. I humlebona äter kvalstren avfall och - högst troligen - diverse småkryp i stil med andra kvalster och nematoder som annars kunde vara en fara för humlorna.

Kvalstren är beroende av livet i humlebona och eftersom humlornas kolonier enbart är ettåriga måste kvalstren ha en metod för att finnas i nya bon följande säsong. Den metoden inbegriper lift och övervintring med humledrottningarna vilka förstås är de enda humlorna som övervintrar.

Således har kvalstren tajmat sin årscykel så att de når sitt liftande (foretiska) deutonymfstadie när nykläckta humledrottningar ska lämna boet mot slutet av säsongen. Kvalstren klättrar upp på drottningarna och följer med drottnignarna för att övervintra. Därför ser vi kvalsterbärande humlor nästan bara på vårarna när drottningarna vaknat och mot slutet av sommaren när den nya generationen drottningar flugit ut.

I vissa fall är humlor med kvalster sanslöst trötta. Det kan bli för många passagerare och då orkar humlorna helt enkelt inte flyga. Om så är fallet kan man borsta av några kvalster med en liten pensel och ge humlan en liten slurk vitt socker upplöst i vatten så att hon får ny energi. 

Studier har påvisat att drottningar som bär på kvalster har på färre parasitiska nematoder. Exakt när och hur kvalstren påverkar den saken har jag inte kollat upp, men det finns alltså skäl att värna om samarbetet.

Vad jag totalt missade medan jag dokumenterade humlan var mattan av riktigt små kvalster som täcker drottningen här och var. Dessa kvalster noterade jag först när bilderna fanns på datorn och skulle genomgå lite redigering (beskärning och annat). Hade jag vart minsta lilla uppmärksam och noterat dessa hade jag förstås hämtat ett annat objektiv med större uppförstoring för bättre dokumentation. Men så var det inte och nu får jag sitta här och skämmas.

Vi har alltså två typer av foretiska kvalster (deutonymfer) som trängs på denna drottning. 

De små kan eventuellt tillhöra släktet Kuzinia som på engelska heter bee mites. Dessa är främst förknippade med just humlor och lever av pollen i humlebona. Lite liknande strategi som Parasitellus-kvalstren, men mer tveksamt om humlorna gynnas av Kuzinia. Här kan man i alla fall konstatera att Parasitellus-kvalstren inte verkar ha hållit efter de små kvalstren på särskilt effektivt sätt (vilket de kanske inte alls gör). Bör dock poängtera att det handlar om en gissning och att tillhörande frågetecken är av tydligt slag. Om eller när jag får lite mer kött på benen återkommer jag med en uppdatering.

 

Restaurering, objudna gäster och parasitoider

Det är hög tid att fixa till här och var i de boningar vi har utplacerade i trädgården. Fågelholkarna har dessvärre blivit aningen slarvigt genomgångna (eg. inte alls). Holkstädning borde skötas på hösten och nu är det i stort sett redan för sent att göra något åt saken. Rensning och nytt bomaterial är givetvis bra med tanke på loppor och kvalster. Sedan kan bobalarna ha blivit onödigt höga inne i holken också. Vi har dock långt fler upphängda holkar än antal häckande par och det finns en del holkar som i den bemärkelsen är praktiskt taget oanvända sedan tidigare.

En del annan service utförs dock.

I dag öppnades ett konstgjort humlebo byggt av trä intill ett av trädgårdens växthus. Boet fylldes med fårull förra våren och blev sedan hem för en koloni hushumlor, Bombus hypnorum. Att humlor faktiskt flyttar in i konstgjorda bon är ingen självklarhet. Det var med andra ord en glad överraskning.

Dave Goulson är en brittisk bi-forskare som skrivit flera riktigt bra böcker om bl.a. bin, humlor (som ju är bin) och andra småkryp. Han har även en YouTube-kanal jag gärna rekommenderar. Nedan är en kort video kring hur han anlagt konstgjorda humlebon. Just den här modellen har inte testats i bloggredaktionens trädgård.

Hushumlekolonin i vårt konstgjorda bo försvann märkvärdigt tidigt under förra sommaren. Orsaken blev klar när vi öppnade locket. 

Humlemott - Aphomia sociella.

Humlemotten lägger sina ägg i bon av humlor och getingar varpå larverna mumsar i sig såväl ägg som larver och puppor. I humlebon äter de även vax-cellerna som humlorna konstruerat. 

Det enda som återstod av hushumlekolonin är rester, likdelar, avtryck av vaxcellerna i fårullen och något som eventuellt är larvbajs. När humlekolonin är uppäten letar sig larverna iväg för att väva sina ofantligt sega kokonger där de förpuppar sig.

Vad passar väl bättre än att ta ytterligare en kort, liten film av Dave Goulson. Här plockar han ner ett getingbo som visar sig vara angripet av humlemott:

Vi rensade bort den gamla fårullen som nu är erbjuden till bobyggande fåglar. Ny fårull placerades i humleboet och även om filosofin är att natur bör sköta sig själv, så avlägsnades faktiskt humlemottkokongerna. 

Humleboet innehöll flera småkryp.

När locket öppnades sprang fettspindlar - Steatoda bipunctata - i alla riktningar. Flera av spindlarna hade fått påhälsning av Oxyrrhexis carbonator - en vanlig brokparasitstekel vars honor jag av någon anledning inte fått korpgluggarna på. Hanar ser jag dock ofta. Arten parasiterar alltså på fettspindel och det är stekellarven som syns framme på bakkroppen på honan till höger.

Upp ur humleboet kom även en säckspindel (Clubiona sp.) skubbande. 

Vad har den på ryggen då?

Jo, en stekellarv!

Här torde det dock röra sig om någon art i släktet Schizopyga. 

Spindlar med parasiterande stekellarver är lika dödsdömda som humlekolonier med humlemott. Bloggen innehåller ganska många parasiterade spindlar av olika slag och här är det sista inlägget i en liten serie om några spindlar som togs tillvara för uppfödning av steklarna. 

Ute i trädgården finns en kameraholk. Själva holken har under vintern totalt gett upp och måste kasseras. Holken och kameran köptes som ett "paket". I dag plockades den ner för demontering. Självfallet ska kameran tas tillvara och jag har börjat bygga en ny holk som kameran kan placeras i.

När jag började skruva isär holken blev det déjà vu. Fettspindlar började ränna omkring i alla riktningar.

Givetvis (typ) hade några av dem också stekellarver på ryggen.

Kameran har inte blivit putsad på snart sju år. Det var med andra ord på tiden. Spindelväven började bli ett sikthinder.

Stenhumla

Stenhumlor  - Bombus lapidarius - syns inte så jätteofta i trädgården. I år har enstaka återkommande observationer gjorts.

30.7 tankade denna hane näring i ålandsrotens (Inula helenium) blomma.

Drottningarna och arbetarna är svarta med orange behåring i aktern. Hanarna adderar detta med en gnutta gult bak på ryggen, en gul krage, en smula gult på huvudet samt knallgult ansikte.

Hushumlorna och rödklövern

Varför inte några mer "traditionella" - ja nästan sommarromantiska småkrypsbilder?

Och eftersom svaret kan tänkas vara "ja varför inte?" - så kommer de härmed i form av Bombus hypnorum och Trifolium pratense.

Man kan också benämna dem hushumla och rödklöver om man så önskar.

Mer text än så lägger jag inte på detta inlägg.

Förbrukade humlor

Här i trakten har humlorna under de senaste veckorna synts döda och döende i ganska stort antal. Jag tippar dock att de är de första generationerna arbetarhumlor som nu är förbrukade. En arbetarhumla lever uppemot fyra veckor. Vissa källor säger två till tre veckor och några säger att en arbetare kan bli hela två månader gammal. Livslängden lär väl dock vara beroende av väder och temperatur, samt tillgång på föda. Samhällets storlek kan kanske också spela roll. Eventuellt har de olika humlearterna också en viss skillnad i medellivslängd. Drottningarna däremot lever ungefär ett år - eller lite drygt ett år.

Här är det Bombus lucorum (ljus jordhumla) och B. hypnorum (hushumla) som gjort sitt för den här sommaren.

Charmhumla

Ibland kommer humlor med dessa färger. Jag lurade mig själv att tro sandhumla (Bombus veteranus) om den här, men det är en hane av ljus jordhumla (Bombus lucorum).

Jordhumlorna är förstås vanligen inte så här bleka och silvriga i färgen.

Humlan på bilden började vara förbrukad. Han kravlade sig fram mellan ålandsrotens blomkorgar och ett antal timmar efter fotograferingen satt ha kvar och såg närmast livlös ut.

Varför inte ett extra fotografi från nektarmatbordet?

Ibland blir det trängsel - speciellt om tvenne insekter i storlek med hushumlan (Bombus hypnorum) och storblodbiet (Sphecodes albilabris) tänkt sig äta från samma blomboll på rysk martorn (Eryngium planum).

Ängshumla

Ängshumlan - Bombus pratorum - hör till de mindre modellerna. Den här upptäckte jag här om kvällen på en stolpe och den tycktes vara lite tröttkörd. Känns som om det är väl tidigt på säsongen för att vara i det tillståndet men den kan givetvis vara drabbad av något. Eller så har den helt enkelt redan varit igång länge. Våren hade ju en tidig början trots allt.

Ängshumlor kan välja att bygga bo lite varstans i olika ihåligheter. Underjordiska bon verkar vara vanligast men även andra lösningar duger. T.ex. ihåliga träd eller lämpliga utrymmen i våra konstruktioner kan komma i fråga.

Kvalster på humlor

Det här inlägget får fungera som svar på en kommentar i det här inlägget om stekellarven som parasiterar på vissa spindlar.

Precis som nämns i kommentaren ser man ofta något som ser ut som kvalster på humlorna - speciellt nu på våren men också på höstsidan. Det är också mycket riktigt ett kvalster. 

När jag försökte fånga humlor på bild för en dryg vecka sedan råkade två av dessa kvalster ur släktet Parasitellus hamna på bild. Tyvärr ingen bra bild men ändå. Kvalstren sitter som synes fast under humlans vinge. Ofta ser man dem också längre fram på kroppen. Vissa humlor kan vara bemängda av dessa ljusbruna små fripassagerare.

Det har dock visat sig att kvalstren inte alls parasiterar på humlan. De verkar snarast samarbeta med humlorna på så sätt att de lever i humlornas bon där de livnär sig på rester och "skräp" - mestadels pollenrester. Man kan väl säga att de fungerar som städpatrull i humleboet. Hanarna hos dessa kvalster sägs dock vara rovdjur och man antar att de jagar och äter andra kvalster som kanske skulle kunna utgöra ett hot mot humlorna. Det kan kanske t.o.m. vara så att humlorna är relativt beroende av sina Parasitellus-kvalster.

Orsaken till att kvalstren sitter på humlor under våren och hösten har att göra med att även de måste övervintra tillsammans med en drottning. För att kunna sköta om den egna spridningen liftar kvalstren ut ur boet med det egna samhällets humlor - och troligen oftast då med nästa generation drottningar samt hanarna som själva är på jakt efter nya drottningar. Därefter börjas allt på ny kula. Kvalstren övervintrar med en ny drottning och blir en del av (förökar sig i) hennes samhälle följande sommar.

Möjligen kan kanske kvalstren överleva vintrarna i humlornas bon också men det finns ju inget som garanterar att humlor återanvänder ett gammalt bo. Då blir givetvis kvalstren utan det pollen de lever av.

Det händer att vissa drottningar är så fulla av kvalster att de inte kan flyga. Då kan man förstås försöka plocka bort en del - om man så önskar.

Jag har ingen referens just nu. Läste om det någon gång i vintras men kan i nuläget inte riktigt hitta den texten. Däremot finns det nog en del kring dessa där ute på nätet men de citerar nog säkert ungefär samma källa.

På med fläktarna! Det är varmt

Visst är det så att hushumlorna byggt bo i en av våra fågelholkar. Kvällssolen gassar rätt mot holken och i den rådande värmen blir det hett i humleboet. Två arbetare sitter i holköppningen och fläktar intensivt med vingarna.

Ifall du inte redan tröttnat på humlor...

Bara för att jag kan... ytterligare två bilder med humlor.

Ljus jordhumla ovan och hushumla nedan.

Två vanliga vårhumlor

Hushumlan - Bombus hypnorum - är en vanlig trädgårdsbesökare. Just nu består humlorna av nyvaknade drottningar som satt igång med bobygge. De äter nektar för sin egen energiförbrukning och de börjar samla pollen för de kommande larverna. På riktigt - alltså i något slags naturligt tillstånd - bygger hushumlan sina bon i ihåliga träd. Hushumlorna har dock följt med i utvecklingen och bygger numera också gärna inne i våra människotillverkade konstruktioner. Fågelholkar är inte heller ett alldeles ovanligt hushumlehus och jag noterade här om dagen en sådan humla komma ur en av trädgårdens holkar.

Ljus jordhumla - Bombus lucorum - bygger som namnet antyder sina bon nere i marken. Jordhumlorna har korta tungor som inte räcker till i fall de t.ex. vill gotta sig i den sibiriska nunneörtens nektar. Här ser man hur de bitit hål nära blommans bas.

Humlorna försökte jag fotografera med Panasonic GH2 och Canon FD 200 f4 Macro. Det var tillika ett försök att fortsatt testa den kombinationen och komma underfund med orsak och verkan beroende på olika inställningar. Jag har tidigare varit missnöjd med resultaten men började så småningom hitta något som verkade lovande. Jag måste ännu se över kamerans ljusmätning för exponeringarna vinglade mellan över och under[exponerat] värre än en vårrusig tofsvipa.

Nu lever gårdens arbetarhumlor riktigt farligt

Det här är en synnerligen lömsk rackare. Stekelflugan Sicus ferrugineus sitter i bakhåll bland våra plymspireor som för tillfället blommar överdådigt - små men väldigt många blommor. Plymspirean är en riktig favorit bland ett flertal insekter. Små blombockar, olika andra små skalbaggar, småflugor, gasteruption-steklar, getingar och framförallt humlor frossar bland de tusentals blommorna. 

S ferrugineus tar också gärna för sig av det blommorna har att erbjuda men flugans huvudsyfte med att sitta bland spireans blad är att hitta ett värddjur till sina larver.

En befruktad hona jagar arbetarhumlor. Med flugors typiska snabbhet och manöverförmåga överrumplar hon humlan varpå hon placerar ett ägg på humlans bakkropp. Efter en kort tid kläcks larven och äter sig in i humlan för att sedan sakta men säkert äta upp det stackars värddjuret från insidan. När humlan är tömd och död förpuppar sig ferrugineus-larven inuti humlan och övervintrar. Följande sommar kommer nästa generation flugor och proceduren är igång på nytt. Flugorna är ca 12 - 15 mm långa men viker oftast in bakkroppen så de ser kortare ut. Deras storlek påverkas av värddjurets storlek. Större humla = mera mat och mera plats.

I motsats till många andra flugor är dessa inte lika villiga att sitta still när man närmar sig med kameran så jag har fått skärpa till mig ordentligt för att alls få någon av dem i sökaren. När jag äntligen hade korn på en och började trycka av så gav batterierna i ena blixten (jag har två) upp och allt blev hopplöst underexponerat. Lyckas jag bättre framöver får jag väl återkomma med fler bilder.

Jag tog typiskt nog inga bilder av humlor i plymspirea men här är i alla fall en humla som besöker en Allium.