Trädgården 23-25.5. Rosenfinksjakt i dagarna tre

Vissa år sjunger rosenfink intensivt i trädgården. Senast det begav sig var 2024 och då ställde den även upp för fotografering.

Så när nu en rosenfink återigen ljudligt förkunnat sin närvaro i trädgården har jag gång på gång ryckt ut med kameran i högsta hugg. Lika många gånger har rosenfinken tvärtystnat eller försvunnit till grantomtens träd.

Men varför inte kaja och svartvit flugsnappare i väntan på rosenfinken? 

Det är trots allt mycket längre sedan jag dokumenterade svartvit flugsnappare i trädgården än vad fallet är med rosenfink.

Eller varför inte första dokumenterade gransångaren i trädgården? Jag har varken sett eller hört den i trädgården tidigare... något som rimligen snarare beror på ouppmärksamhet än att gransångare inte skulle varit här.

Inga rosenfink-bilder 23.5.

Följande dag och nytt försök. Rosenfinken sjöng inne i trädgården och så fort jag hade hämtat kameran var den antingen tyst eller bortflugen. Svartvit flugsnappare igen i stället.

Plötsligt! klackarna i taket! 

Högt upp i trädgårdens gamla alm fanns plötsligt både hona och hane. De var i full färd med att äta och rörde sig tyst omkring inne i lövverket.

Jag fick några korta små skymtar.

Tredje dagen och samma visa. Inget "please to meet you" när kameran var utburen.

Fler bilder på flugsnappare i stället. Honan i bilden ovan.

Fåglar envisas förresten oerhört ofta med att placera sig så att kvisten de sitter på skymmer dem på det här irriterande sättet.

Lövsångare uppe i toppen av samma alm som rosenfinkarna dagen innan sökte föda i.

Fullt med tvåvingar surade omkring där uppe och lövsångaren plockade ivrigt i sig. 

Finns några grenar med få blad på där uppe.

Ingen rosenfink på bild den här dagen. I stället ny bild på kaja. Hen sitter i den ihåliga lind där de haft bo i flera år.

Dagar efteråt hördes rosenfinken lite mer sporadiskt och jag försökte inte ens.

Bådaviken 25.5. Del 2. Några småfåglar

Här följer några enkla dokumentationsbilder från gårdagens inventeringsrunda i Bådaviken.

Två grå flugsnappare noterades på olika håll. 

Ur fotograferingssynpunkt sitter många av strandskogens fåglar på helt fel ställen. Gärna besvärande högt uppe i träden där motljuset ytterligare förvärrar det tråkiga perspektivet. Skymmande kvistvirrvarr gör det inte heller lättare. Ur ren dokumentationssynpunkt har jag ändå inga bekymmer med den saken. Snarare tvärtom... på något slags sätt.

Hela sju stycken rosenfinkar (hanar) gav sig till känna utspridda längs strandskogskanten mot viken.

Ovan en mer utfärdad hane och nedan en yngre och honfärgad individ. Att det är en hane får man ta på sången. Måntro han har någon chans mot den röda rivalen 200 meter bort?

Äntligen hände det!

Skäggmes på kamerans bildsensor.

Jag har ju hört dem här och var inne i den tätaste vassen men aldrig riktigt sett dem. Någon gång har jag skymtat små rörelser eller i ögonvrån anat en ljusbrun plutt snabbt ila mellan vassbestånden.

Riktigt långa stunder kan jag heller inte vänta ut dem på en och samma plats eftersom inventeringsrundan behöver utföras inom någorlunda rimlig tid i och med att fåglarnas aktivitet ändrar vartefter morgonen framskrider. Fåglar som slutar sjunga och övergår till födosök blir svårare att upptäcka och registrera varpå bedömningen av vilka arter som finns var kan bli haltande. Jag tar dock observationsplatserna i olika ordning vid respektive inventeringsrundor för att i någon mån motverka eventuell effekt av tidpunktfaktor.

Hur som... Jag stannade allt upp några minuter extra när jag råkade höra dem på ett ställe där de potentiellt också skulle gå att se. Det gick inte riktigt att gyckla allt för mycket med kraftiga inzoomningar, komposition och fokuseringsåthävor när mesarna (som egentligen inte är mesar, utan närmare släkt med lärkor) bara rörde sig hastigt långt ner bland vassrören.

Så jag zoomade ut och bara tryckte av ett antal exponeringar på vinst och förlust. Tack för digital fotograferingsteknik som tillåter stora mängder tagna bilder.

Dokumentation avklarad!

Jo, det finns en skäggmes i fotografiet ovan. Gult huvud med tydlig banditmask och gul näbb betyder att det är en juvenil hane.

Någon annan dag får jag placera mig på strategiskt bra ställe och vänta ut dem ordentligt.

För några kvällar sedan vägrade en buskskvätta bli dokumenterad. Även det ordnades upp i går.

Fler än en sjungande buskskvätta har jag än så länge inte noterat i området.

En annan flugsnappare, en svartvit sådan... till namnet då alltså eftersom det här är en hona, gjorde på samma sätt som den grå och lät sig endast dokumenteras sittandes högt upp i ett träd.

Hanen rusade bara runt som ett tok och ska jag åstadkomma bild av honom så är det samma procedur som med skäggmesarna. Sitta still, ha tålamod och vänta ut.

Bland mesarna (t.ex. talgmes och blåmes) är det inte mycket revirkvitter längre. Man ser dem snarare med påsar under ögonen och fullt upptagna av födosök. 

Även 2015 kan bli svartvitt

Förra fredagen (8.5) dök svartvita flugsnapparen upp i trädgården. Han inledde givetvis omgående med att leta reda på en bostad i hans smak. Utgångspunktens trädgård har så pass många lediga holkar så risken för dålig grannsämja eller t.o.m. vräkning av redan inhysta hyresgäster torde vara liten.

Mycket riktigt valde han också att börja sjunga i närheten av en holk som mesarna inte valt ut. Nu får vi hoppas att någon hona fattar tycke för hans framträdanden. Rätt låt vinner.

Fotografierna togs 10.5.

Augustifåglar

Augusti är normalt en riktigt trevlig fågelmånad hemma i trädgården. Många fåglar stryker omkring och tar för sig av de stora mängderna småkryp som just nu är i farten. Det är i och för sig inte fråga om några ovanliga sorter men det är i alla fall en och annan art som man annars inte ser i trädgården och det är lite extra liv och rörelse. Familjen grå flugsnappare (några inlägg tidigare) har de senaste åren varit trogna besökare. Samtidigt som jag fotograferade dem fick jag t.ex. även korn på ärtsångaren. Några andra sångare skymtade jag också men hann aldrig se dem tillräckligt väl för artbestämning. De gav heller inte ifrån sig några läten.

En ung svartvit flugsnappare - Ficedula hypoleuca - tar små vilopauser under sin matjakt. Stora mängder blomflugor rör sig bland löven på buskar och träd. Med jämna mellanrum gör fågeln korta krokiga flygruscher bland ekbladen och snappar åt sig av godsakerna.

Några av våra holkbyggare

Efter det stora nöjet att få följa med havsörnsringmärkaren och ta del av arbetet med de stora pippifåglarna har jag nu kollat lite på hur det står till med våra små grannar i trädgården.

BirdLife Finland har kört sin holkbongning i helgen och då kändes det givetvis angeläget att rapportera in årets skörd. Fullt så många fåglar som de två senaste åren har vi inte i år. 

Vi har nämligen oftast haft två pilfinkspar, två blåmespar och ibland två par talgoxar. I år är det bara ett par av respektive art.

Talgoxarnas ungar piper ljudligt och föräldrarna kör skytteltrafik mellan holken och träden precis utanför.

Svartvita flugsnapparen är också på G. De har bara kommit nära mig de gånger kameran varit utom räckhåll.

Flugsnapparhanen sitter ofta i trädgårdens höga alm.

Det här flugsnapparfotografiet är ett kameratest. Panasonic GH2-huset och Canon FD 150-600 f5.6 L-ojektivet har mestadels använts som filmutrustning. GH2 är ju en erkänt bra filmkamera trots att den börjar ha några år på nacken. Med M4/3-sensorn och medföljande beskärning motsvarar FD-objektivet i princip 300-1200 mm. Plötsligt slog det mig att jag ju har en 2x FD telekonverter. Det skulle ge mig en brännvidd som motsvarar hela 2400 mm. Galet mycket. Man måste ju förstås stilla sin nyfikenhet och montera ihop komponenterna.

Flugsnapparen här ovan befinner sig 45-50 meter bort. Som vanligt högt uppe i almen. Bilden är helt obeskuren. För att undvika rörelseoskärpa har jag på 2 sek timer. Med 2400mm brännvidd räcker det med en bladlus vandrandes på kameran så är det suddigt. Bländaren är f8, exponering 1/320 och ISO 800. 

Bländaren borde inte vara större pga. viss skärpeförsämring mot 5.6 och exponeringstiden skulle gärna få vara ännu lite kortare. Det jag ännu behöver kolla är vilket alternativ som ger bättre (eller mindre dåliga) bildresultat - alltså om telekonverterns större uppförstoring och bildförsämring kan tävla med hårdare beskurna bilder tagna utan konverter.

Rödstjärten syns mer sällan nu än när det var aktuellt att vinna en hona och hävda holk. Honan skymtar man ibland.

I utskiftet bor kajorna. Snart lär nog ungarna leta sig ut. Det är ett himla liv när matleveransen anländer.

Tornseglarna bor i tre olika hål runt om i huset.

Utöver dessa har vi pilfinkarna som jag plockade in på bloggen för en tid sedan och blåmesarna som jag inte har färska bilder på.

Några andra fåglar som bor i kvarteret, men inte på vår gård, är sädesärlorna, skatorna och björktrastarna. Dessutom såg jag två stenskvättor här om dagen och jag har för mig att även de har ett bo i vår närhet.

Han lyckades!

Glada nyheter då en veckas slit äntligen burit frukt. Igår dök hon upp.

Svartvita flugsnapparen

Han har valt ut en favoritholk, han har ett par alternativa holkar och han sjunger febrilt.

Det har han gjort nästan i en vecka redan men någon hona verkar inte ha hittat hit... än i alla fall.

I flera dagar har han gäckat mig och stuckit så fort jag plockat ut kameran i trädgården. Därför trotsade jag idag vädret, vred upp ISO och väntade tills jag äntligen hade honom i sökaren.

En vacker dag ska jag nog försöka få en vettig bild på den gynnaren men det här får duga just nu. Med lite tur så får han sin hona och med ytterligare lite tur så väljer de att bo i någon av de lediga holkarna han intresserat sig för. I så fall behöver ingen stackars mesfamilj riskera bli av med sin holk.