Tordmuleöverraskning

Du har i tre och ett halvt år förstås undrat om jag alls fick svar på den ringmärkta tordmulen jag rapporterade till Luomus efter inventeringen på Valsörarna 2021.

Svaret kom i dag. 

Fågeln ringmärktes 2.7.2015 som bounge på Vaihkari i den yttre skärgården utanför Kotka. 13.7.2020 observerades den i närheten av samma skärgård och året därpå således av mig vid Valsörarna. 

Måhända den slagit följe med tordmular från Valsörarna efter vintern 2020/2021 och därmed bytt häckningsområde?

Det finns en inzoomning i ett annat fotografi där ringen är nätt och jämt läsbar. Förmodligen svårigheterna att få definitiv säkerhet i avläsningen som gjort att det tagit tid.

Valsörarna. Del 4 - Tordmule

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Jag är fullt medveten om att det eventuellt kan finnas ett stråk av känslopåverkad irrationalitet som får mig att säga att "den och den" fågeln är en favoritfågel. Innan man vet ordet av har man stämplat alla tänkbara arter som favoriter. 

Det betyder förstås att alla till slut blir alldeles speciella favoriter eftersom nya och mer speciella favoriter uppstår bland alla favoriter.

Tordmule är i sanning en alldeles extraordinär favorit på min topplista och håller för närvarande förstaplatsen relativt ohotad.

När man snabbt ska räkna alkfåglarna i och runt kolonierna är det praktiskt att de båda arterna (tordmule och tobisgrissla) är visuellt väsensskilda. Tidigt på morgonen när många ligger i svagt motljus och blir mestadels svarta får man kika på profilerna. Den ofta högt hållna och i profil kraftiga näbben avslöjar arten även när avståndet är stort. Även beteendet skiljer dem åt. Tordmularna tenderar tränga ihop sig tätare med varandra och simmar mer koordinerat av och an medan de med knyckiga huvuden signalerar vaksamhet.

En ofta kommenterad och dokumenterad observation gällande tordmulens beteende är benägenheten att passera nära oss människor. Det är som om de vill spana in oss lite extra. De passerar med viss hastighet och det gäller att vara beredd ifall man vill få dem att fastna på kamerasensorn.

Tordmulen i bilden ovan är ringmärkt. På andra bilder kan jag se merparten av ringens markeringar och den är anmäld till Luomus. Får återkomma med en kommentar här när jag fått svar och information.

Tordmule är en art som från slutet av 90-talet till 2008 ökade i antal vid Valsörarna och har sedan dess hållite en relativt stabil population på knappt 400 par. Vår räkning i början av juli gav siffror som tyder på att populationen fortfarande håller sig stabil.

Favoritskapet?

Hur kan man inte hålla en valliknande klump med små vingar och tendens att spana in oss människor lite extra genom en kvick "fly by" som favorit?

Valsörarna. Del 3 - Soluppgång

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Alkräknardagen var det väckning innan soluppgången och avfärd från OA:s brygga i samband med den (soluppgången alltså).

Att i soluppgången puttra ut på havet i den yttre skärgården när det är bleke genererar sommarinjektion som räcker för stora delar av vinterhalvåret. 

I början av juli blir det förstås inte så mörkt på natten och enstaka fåglar - som dessa tordmular - var redan i rörelse. De flesta håller sig ändå den här tiden på dygnet vid sina kolonier.

Svärtorna hör till de arter som har det svårt nu mera. Ströexemplar drog förbi båten nu som då.

Tobisgrisslor. 

Ankomst till första holmen med alkfågelkoloni och därmed dags för räkning.

Fortsättning följer.

Kvarkenprickar

Det här är ett nöd-inlägg. Tvångstankarna dikterar mig att fixa en blogg-uppdatering, men materialet har samma kvalitativa nivå som bon byggda av turkduvor. Här presenterar jag således några olika former av prickar man kan se medan man åker Wasa Express över Kvarken. De där högsmala gulsvarta prickarna tar jag dock inte upp i det här inlägget.

Vit prick med utspridda svarta detaljer = ejder.

Svarta prickar med vita detaljer = svärta.

Helsvarta prickar = sjöorre.

Svärtaktig svartvit prick med röd detalj i ena änden = tobisgrissla.

Svartvit yin yang-prick = tordmule.

Vad är det här då?

Svaret finns förstås i prickfacit här ovan.

Mickelsörarna. Del 20 - Äntligen tordmule

Innan vistelsen vid Mickelsörarna hoppades jag få återse våra båda österbottniska alkfåglar. Tobisgrisslan kunde ställvis skymtas här och var bland vågorna. Den har för tillfället en övergångsdräkt mellan sin sommar och vinterskrud. Grisslorna höll sig ofta en bra bit bort från båtarna och de väljer dessutom oftast att dyka när de känner att man kommer onödigt nära.

Tordmulen - Alca torda - lyste med sin frånvaro ända till sista dagen av lägret. Skogsarbetet var klart för året och kvar återstod att föra ut ett flertal skrak och knipholkar till olika holmar. Båten jag befann mig i skulle ta några skrakholkar till två småholmar. På väg till dessa kom så äntligen en ensam tordmule förbihastande och beredd med kameran var jag givetvis inte men en typisk "halvsuddig, snett bakifrån" blev det trots allt.

Bättre än inget? Tja, jag vet inte men här är den i alla fall.