Bådaviken. Viltkamera 23.5 - 5.6

22.5 monterade jag en till kamera på samma stolpe som den redan tidigare utplacerade kameran.

Den här kameran är riktad knappt 90° åt vänster jämfört med den andra och "ser" rakt in mot en tätare vassrugge ungefär 3 meter från kameran. I den här riktningen hörs vattenrall och positioneringen av kameran är nästan helt med tanke på den saken.

Första fångsten - förutom vajande vass - var denna sävsparv.

Gamla kameran registrerade en gräsandshona med ungar 24.5 och därefter skulle det bli en hel del bilder med samma motiv. Om det alltid är samma hona med sina ungar kan jag inte svara på. Antalet ungar varierar lite hit och dit men någon eller några ungar kan förstås vara utanför bild.

Knappt två timmar senare såg nya kameran också gräsandshona med ungar.

Sävsparvspar.

Mera gräsand.

Och ännu mera gräsand.

27.5 kl 09:21 visade sig Spypoint-kameran ha fyllt minneskortet och slutade således ta nya bilder. Det noterade jag först en vecka senare.

Av allehanda anledningar fixade jag först i går (1.7) igång kameran igen. Den förblev alltså overksam hela juni.

Zeiss-kameran skulle dock fortsätta dokumentera ytterligare ett antal dagar innan batterierna tappade orken.

Andra juni blev det åter napp på rördrom. Den hade inte passerat framför kamerorna på en halv månad.

Tredje juni dök en utter upp. Utter har jag sett i viken förr. Det var dock länge sedan. Förmodligen är de ändå med jämna mellanrumm inne i viken och kollar läget. Grodor står ju på menyn och den aktuella tiden är fågelungar troligen i utterns intresse.

Fjärde juni skymtades rördrommen igen. Jo den finns där.

Synd att den andra kameran inte råkade vara i bruk när den här bilden togs. Jag tror nämligen att det som orsakade dessa förhållandevis stora och märkvärdigt vilda svallvågor skedde inom dess synfält. 

Någon annan förklaring än ett lokalt sjöodjur eller måhända familj med badande sasquatch-ungar har jag inte.

Följande dag (efter svallvågsfotot) tog batterierna i Zeiss-kameran slut. Den kvällen tog jag hem kameran för att montera nya batterier och tanka bilderna ur kameran.

Spypoint-kameran sparar sina bilder på ett SD-kort. Zeiss-kameran (Secacam 3) lagrar bildmaterialet i ett internt minne och huvudpoängen är att man har Zeiss-appen på telefonen och/eller datorn varpå allt som kameran registrerat är åtkomligt den vägen - förutsatt att man vill betala förstås.

Det där betalandet för den tjänsten har jag hittills inte brytt mig om. Kameran har en usb-port och genom den har jag laddat ner bilderna på ett usb-minne. Den processen kan ta ganska lång tid och kräver hyfsat fräscha batterier. Så när det var dags att byta batterier en andra gång på kort tid tog jag helt sonika hem hela kameran för att bekvämare och säkrare ordna med både batterier och bildöverföring.

Den stora mängden bilder som tas pga. vassens rörelse i vinden nöter förstås på batterierna. Jag kunde ställa in mindre känslighet men misstänker att subtila rörelser av t.ex. vattenrall inne i vassen då också uteblir. Dessutom har jag ändå idéer för vad jag ska göra med allt bildmaterial och bortkastat är det inte.

Spypoint-kameran är riktigt batterieffektiv trots stor mängd bilder. Där är det lagringsstorleken som sätter gränser. 

När Zeiss-kameran nötte ut andra laddningen batterier på kort tid började jag misstänka att 4G-uppkopplingen tar sin andel energi. Eftersom jag för tillfället inte nyttjar den tjänsten stängde jag av den och får se huruvida det förbättrar batteriernas livslängd.

Ingen vattenrall på bild än.

Snöskoterskräp och kraftverksutter

Det fick bli friskluftsdag ute i finvädret vid Bådaviken denna lördag. Något särskilt gällande Bådavikens djurliv har jag inte att blogga om den här gången. Det var precis så tyst och lugnt som det brukar vara i februari där ute. En hackspett, en korp, en kråka och ett gäng gråsiskor bröt var för sig tillfälligt tystnaden. 

Ja, och snöskotrarna förstås. Deras läten ligger som ett konstant bakgrundsbrus, som tinnitus, i naturtillvaron vintertid. Precis när jag skriver detta pågår en bensinprisprotest i grannstaden. Folk samlas med sina bilar, kör runt, tutar och uppmärksammar såväl staten som oljeproducenterna om att bränslet är på tok för dyrt. Bör man befara att det i framtiden inte längre blir ekonomiskt möjligt att utöva den mänskliga rättigheten nöjeskörning med allehanda motorfordon?

Jag plockade hem skräpet som snöskotertrafikanterna varit tvungna att lämna efter sig.

På väg hem fick jag tvärnita cykeln på kraftverksbron, kasta av mig ryggsäcken och gräva efter kameran. På iskanten nedanom kraftverket satt nämligen uttern som under flera vintrar gäckat mig med sin förmåga att vara som bortblåst när jag spanat efter den. 

Innan kameran var redo för exponeringar hade uttern självfallet försvunnit. Men jag gick... eller typ halvsprang... ner från bron till en plats där jag hade möjlighet att komma lite närmare och i bättre vinkel.

Ingen utter syntes till på vad jag upplevde som en evighet. Det var märkligt eftersom den absolut måste upp till ytan just här i den relativt begränsade öppna vattenytan. Det är mig veterligen långt till nästa möjliga andningshål. 

Jag väntade. Jag väntade lite till. Och ännu lite till.

Till slut gav mitt tålamod vika och jag beslöt fortsätta färden hem eftersom jag hade varit ute ganska länge redan. Precis i det ögonblick jag ställde mig upp för att gå fanns uttern helt plötsligt på iskanten och jag fick några underexponerade dokumentationebilder i det flyende dagsljuset. 

Borde jag ta lite större kameraverktyg och ett utterfokuserat tålamod med mig ner till älven i morgon? Kanske det. Vi får se.

Kort rusning ut till skogs

Det verkar vara omfattande utter-aktivitet nedanom kraftverket i Nykarleby. För att se den (eller dem) bör man dock sannolikt passera någon annan tid på dygnet än mitt under de allra ljusaste timmarna.

På västra sidans älvbrant har ett hunddjur hittat något intressant. 

Traditionellt arbete vid smedjan.

Bilderna togs i söndags då jag för en ytterst kort stund tog mig till ett ställe jag brukar ha för vana att besöka. Här söker jag ibland spindlar under mer lämpliga årstider. Det händer dock att man kan få ögonen på riktigt roliga fynd även på vintern. För några år sedan hängde t.ex. denna tajgahjulspindel framför mina ögon ganska nära platsen där bilden ovan togs.

Den här dagen gjordes inga särskilt speciella observationer. När jag kom hem susade en duvhök fram lågt över träden med ett moln av tjattrande kajor bakom stjärten. Då var kameran i ryggsäcken.

Diverse Kvarken-fåglar + lite annat från 18.3

Jag får för mig att observation av havsörn på klippa/sten är mera regel än undantag när man glider fram längs farleden nära Vasklot... åtminstone om man spanar kring sig en smula. Här en gammal örn. Kommer inte exakt ihåg var den satt men i närheten av Storhästen var det i alla fall (norra sidan av farleden).

Dag för dag anländer nu allt fler sångsvanar till våra trakter.

En ung havsörn på Sundom-sidan.

Kråkor trafikerar.

"Titta en säl!" skrek någondera hjärnhalvan till den andra (jag spanade ivrigt efter säl). Vid närmare examination av bildmaterialet drog jag slutsatsen att det är en utter. Vid närmare eftertanke kring hur djuret simmade drar jag också slutsatsen att det är en utter. Jag tror därmed att det är en utter. 

Grågåsen uppe till höger i bild artbestämde jag aldrig *live*. Det var också en detalj jag noterade först i efterhand. Därmed såg jag inte den första grågås jag sett den här våren.

Härlig överraskning

De pinnar som nu råkar följa den här bloggen lär ju vara väl medvetna om att jag håller till rätt ofta vid Bådaviken här i Nykarleby. 21.4 drog jag mig också ditåt. Ganska kort efter min ankomst svallade det till i vattnet och något mörkt bröt ytan.

Inget konstigt egentligen. Gäddorna leker i viken och de producerar lite plask och ringar med jämna mellanrum.

Jag noterade ändå att det här var något helt annat. Kameran siktades in och jag tryckte av flera exponeringar så fort något syntes ovanför vattnet och så länge det var möjligt. Bilden ovan är obeskuren.

Här nedan har jag förstorat rejält.

Tre alternativ cirkulerade under hårsäckarna. Bisam, mink eller utter. Det visade sig ändå snabbt att det handlade om det sist nämnda. Storleken på djuret och den oerhörda effektivitet med vilket det simmade kunde helt enkelt inte missuppfattas. Bilderna verifierade observationen.

Uttern simmade målmedvetet utåt och försvann snabbt in i den täta vassen som omger det numera ganska trånga och grunda utflödet till Bådabukten.

Ingen strömstare

Gjorde ett nytt försök på strömstare idag men utan resultat. Däremot fanns spår av en annan som gillar vattentillvaron.