Det fick bli friskluftsdag ute i finvädret vid Bådaviken denna lördag. Något särskilt gällande Bådavikens djurliv har jag inte att blogga om den här gången. Det var precis så tyst och lugnt som det brukar vara i februari där ute. En hackspett, en korp, en kråka och ett gäng gråsiskor bröt var för sig tillfälligt tystnaden.
Ja, och snöskotrarna förstås. Deras läten ligger som ett konstant bakgrundsbrus, som tinnitus, i naturtillvaron vintertid. Precis när jag skriver detta pågår en bensinprisprotest i grannstaden. Folk samlas med sina bilar, kör runt, tutar och uppmärksammar såväl staten som oljeproducenterna om att bränslet är på tok för dyrt. Bör man befara att det i framtiden inte längre blir ekonomiskt möjligt att utöva den mänskliga rättigheten nöjeskörning med allehanda motorfordon?
Jag plockade hem skräpet som snöskotertrafikanterna varit tvungna att lämna efter sig.
På väg hem fick jag tvärnita cykeln på kraftverksbron, kasta av mig ryggsäcken och gräva efter kameran. På iskanten nedanom kraftverket satt nämligen uttern som under flera vintrar gäckat mig med sin förmåga att vara som bortblåst när jag spanat efter den.
Innan kameran var redo för exponeringar hade uttern självfallet försvunnit. Men jag gick... eller typ halvsprang... ner från bron till en plats där jag hade möjlighet att komma lite närmare och i bättre vinkel.
Ingen utter syntes till på vad jag upplevde som en evighet. Det var märkligt eftersom den absolut måste upp till ytan just här i den relativt begränsade öppna vattenytan. Det är mig veterligen långt till nästa möjliga andningshål.
Jag väntade. Jag väntade lite till. Och ännu lite till.
Till slut gav mitt tålamod vika och jag beslöt fortsätta färden hem eftersom jag hade varit ute ganska länge redan. Precis i det ögonblick jag ställde mig upp för att gå fanns uttern helt plötsligt på iskanten och jag fick några underexponerade dokumentationebilder i det flyende dagsljuset.
Borde jag ta lite större kameraverktyg och ett utterfokuserat tålamod med mig ner till älven i morgon? Kanske det. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar