Mångalen?

Fläker ut fler dokumentationsbilder av månen i lite olika stadier. Blunda och/eller skrolla snabbt förbi om det är för tjatigt med månen var och varannan dag här på Utgångspunkten. 

Mestadels har det handlat om att slänga ut kamerautrustningen på gården och i all enkelhet se vad jag lyckats klämma ut ur komponenter och rådande atmosfäriska förhållanden. Det där med att "klämma ut" handlar alltså om detaljer på månens yta.

Utrustningen är (för den som undrar) en Canon EOS 7D mk2 + EdMika FD - EOS adapter (glaslös) + Canon  FD Extender 2x-A + Canon FD 150-600 5.6 L. Allt optik således från början av 80-talet.

Jag tycker ju om att leka med gamla linser.

På kvällen 11.2 (bilden ovan) var de atmosfäriska möjligheterna lite begränsade och jag lyckades inte få till någon bild där skärpan satt så som man önskar. Atmosfären verkade vara "jämntjockt" turbulent och alla bilderna drogs med oskärpa.

I går kväll (12.2 och efter 00:00-slaget in på följande datum) var det dock bättre (bilden nedan). Resultatet blev mer varierat än föregående natt. Vissa bilder blev oskarpa och andra ganska bra. Fokus är manuellt inställd (finns inget alternativ på det objektivet) via uppförstoring av live view i kameran och exponeringarna tas med hjälp av fjärrkontroll (i live view-läge med spegeln uppfälld). Det går helt enkelt inte att ta bilder på annat sätt med den brännvidden eftersom skakningsoskärpan blir på tok för stor. Enligt de tester jag gjort är det bländare 8 som gäller för nämnda kombo av kameraprylar.

Den här gången har jag inte fokusstackat flera bilder och båda fotografierna är således resultat av enbart en enkel exponering.

I egentlig mening är det aningen knasigt att fotografera månen. Det måste finnas tusentals och åter tusentals likadana - men långt bättre - bilder av detta motiv som ju har viss statisk karaktär sett från jorden. Ändå är det liksom roligt att själv rikta kameran mot rymden och ta de där onödiga fotografierna. Så länge det är roligt (oberoende anledning) är det heller inte onödigt... väl?