Mickelsörarna 5-8.8.

2013 deltog jag för första gången i ett naturrestaureringsprojekt som - om jag minns rätt - hade inletts 2010. Projektet handlade om att återställa en del av skogen till mer ursprunglig och naturlig form. Innan fredningen av Mickelsörarna 1989 hade stora delar av skogarna huggits och ersatts med tallplanteringar. På initiativ av Ralf Wistbacka, och i samarbete med Forststyrelsen samt några lokala naturföreningar, inleddes 2010 ett försöksprojekt i vilket ett antal gläntor (provytor) öppnades genom fällning och ringbarkning av tallarna. Avsikten var att ge de trädslag som annars skulle dominera skogarna möjlighet att etablera sig inne bland tallbestånden.

2013 sattes också en del skrak och knipholkar ut på olika ställen i den lokala skärgården.

2015 var arbetslägret förlagt till en helg och då var inventering av tidigare utplacerade holkar och lomflottar den primära uppgiften. Därefter upphörde projektet - åtminstone tillfälligt.

Under vårvintern 2022 diskuterade vi inom Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) att det vore intressant att återbesöka de gamla provytorna för att se hur de utvecklats under det gångna decennium sedan de skapades. En exkursion planerades och genomfördes i mitten av augusti samma år.

Provytorna inventerades och bedömningen var att resultatet såg lovande och gott ut.

Resultatet av återbesöket ledde till planer på att återuppta projektet och förstora en del av provytorna. 2023 Besöktes området igen och då tillsammans med representant för Forststyrelsen (ägare av skogarna) samt en arborist. Forststyrelsens representant tog därefter ansvar över mer ingående planering för det fortsatta arbetet och det här året åkte vi, tre JNN-medlemmar, Forststyrelsens ansvarige, arboristen samt naturskogsintresserad biolog och skogsarbetare, sålunda till Mickelsörarna för att göra verkstad av det hela.

Kameran var förstås med och jag hade förhoppningar om att hinna smyga runt och leta småkryp. Men i praktiken blev det inte mycket bevänt med den saken.

Myggorna var förvånansvärt få.

Denna stålglansmygga Aedes (Ochlerotatus) diantaeus dokumenterades i alla fall under en matpaus. Nytt artkryss för min del. Tack till Anders Lindström för bekräftelse av artbestämningen och tack till Magnus Rådström för dokumentation när jag dokumenterar myggan!

Trollsmör Fuligo septica fotograferat i "förbifarten".

Kartlav Rhizocarpon geographicum fotograferades också i förbifarten. Bildens kartlav på sten nära strandlinjen. Någon gång skulle det vara riktigt roligt att nästan helt ägna tid åt att fotografera och samla bilder på allehanda organismer där ute på Mickelsörarna. Om planerna håller blir det nytt läger nästa sommar.

När jag stötte på spindeln nedan släpptes hur som helst verktygen och kameran åkte fram.

Tajgahjulspindel Araneus nordmanni har jag bara påträffat en gång tidigare. Då av en ren slump. 

På Mickelsörarna spanade jag lite extra efter hjulnät och granskade vilken art som konstruerat nätet i fråga. Tajgahjulspindel fanns nämligen högt på önskelistan och jag hade på känn att det kunde vara möjligt att få korn på någon.

Totalt hittade jag fyra exemplar. Tre honor och en hane. Två av honorna blev det bild på (ovan). Ena honan var utom kameraräckhåll och hanen, som satt på stammen av en gran, lyckades smita medan jag krånglade med kameran.

Fotoresultaten blev dassiga. Jag hade inget att samla upp dem i för närmare fotografering och försökte enbart dokumentera dem där de satt i sina nät... som förstås inte är stilla.

Notera stekellarven på andra honans bakkropp. I skrivande stund har jag inte koll på om det är klarlagt vilka arter som parasiterar tajgahjulspindel. Får återkomma till det med ett tillägg om eller när jag hunnit rota mera i saken.

Korsspindlar var det förstås gott om. Inne i den skog där jag granskade flest nät var de av den här "svartvita" färgformen vilket tenderar vara typiskt för individer inne i skuggig skog. Jämför t.ex. med korsspindlarna i det här inlägget.

Hjulspindlarna ovan delade granarna med en mängd täckvävare (Linyphiidae). Dem gav jag mig inte tid att se närmare på. Spindelnäten var talrika i ett område där det redan finns en hyfsat god blandning av trädslag och där fällandet och barkningen av tallar enbart skedde på enstaka relativt tätplanterade ytor. Tallarna ska förresten inte utrotas från området heller. Bara ställvis glesas ut för mer naturligt bestånd och större diversitet.

I ett annat område, ett som blir föremål för arbete under kommande år, står tallarna dock enormt tätt. I den skogen kunde jag notera förvånansvärt få spindelnät. Fåtaliga spindlar kan tyda på att tillräcklig mängd mat heller inte finns att fås i dessa täta tallplanteringar och att monokulturen därmed visar sitt rätta ansikte vad biodiversiteten beträffar. Får väl kika närmare på detta framöver.

Bådaviken 3.7. Del 2 - Anisotoma humeralis

På, vad som torde vara ett litet "början" till sotägg Reticularia lycoperdon, knaprade mycelbaggen (fam. Leiodidae) Anisotoma humeralis.

Två av släktets arter, A. humeralis och A. axillaris, har dessa röda fläckar på täckvingarna. Med hår på täckvingarna blir det förstnämnda arten.

Dessa lever bekräftat på Myxomyceter (slemsvampar) och gärna sotägg.

Bådaviken 18.5. Del 11 - Sotägg

Sotägg Reticularia lycoperdon med en bredd på närmare 10 cm och därmed ett av de största jag noterat i Bådaviken.

Det yttre höljet är på bristningsgränsen och vartefter det rämnar exponeras den bruna sporsamlingen.

 

Trädgården 9.9. Del 3 - Jordspott

I många år har jag tänkt samla fler observationer och bilder av slemsvampar, Myxomyceter. 

Det har gått sådär.

Jordspott Mucilago crustacea är en slemsvamp som mot slutet av sommaren ofta dyker upp på marken hemma i trädgården. Den här gången blev det en enkel bild i alla fall.

Bådavikens lavsnabblöpare

Eventuella återkommande läsare kan tänkas ha koll på att jag gjort flera inlägg om och med lavsnabblöpare, Philodromus poecilus. Tycker det finns skäl att låta arten få sina inlägg och ta plats på the world wide web eftersom arten inte är en dussinspindel. 

... Som om inte alldeles triviala spindelarter skulle ha fått utrymme på bloggen by the way. 

Kan konstatera att jag uttrycker mig motsägelsefullt och har vansinnigt låg ribba för vad som gör sig förtjänt av att få återkomma i inlägg efter inlägg.

Det om det.

Första lavsnabblöparen jag hittade var den som syns ovan.... alltså bara resterna efter en som tagit sista steget in i vuxenlivet.

Därefter var min spaning efter lavsnabblöparna helt fruktlös.

Sökte omsorgsfullt där jag brukar hitta dem. Det var samma visa förra året. Så snart de nådde vuxen ålder försvann de. Började då misstänka att de parat sig och retirerat in under barken vaktande sina äggsäckar (honorna).

Så småningom fastnade ett litet sotägg (Reticularia lycoperdon) i ögonvrån. Jag hade inga bilder på sådana sedan tidigare och tänkte givetvis att det sålunda var högst lägligt att göra en enkel dokumentation av Myxomyceten (slemsvampen) i fråga.

Ögonvrån registrerade plötsligt ytterligare någonting intressant precis intill sotägget. En lavsnabblöpare.

Här hade jag spanat och stirrat på stammarna så ögonen var fulla av mjölksyra och så dyker ett exemplar upp på det här sättet.

Det intressanta var att sotägget - och således även spindeln - var bara två decimeter från marken. Lavsnabblöparna brukar jag hitta i perfekt ögonhöjd ungefär 1,5 - 2,2 meter upp på stammen. 

Nu skulle man kunna tänka sig att jag har lättare att se sådant som är på just ögonhöjd och att det är enklare att få korn på de individer som råkar sitta på ögonhöjd. De de har trots allt ett svårknäckt kamouflage.

Men tro mig. Jag har spanat oerhört ofta även högre upp och vill påstå att jag rimligen ska kunna se en spindel även på tre meters höjd. Högre än så blir troligen svårare. Jag har också spanat på lägre höjd. Böjer man sig ner blir det ju liksom ögonhöjd på lägre höjd och då ska jag hitta dem eftersom jag tycker mig ha fått kläm på vad blicken ska fastna vid. Har ändå aldrig hittat lavsnabblöpare lägre ner på stammen än en dryg meter.

Min spaning koncentrerades nu på stammarnas lägre regioner.

Bingo! Snabbt hittade jag en till.

En adult hane. Den första adulta hanen jag sett.

Hann ta två bilder i denna dorsala vy. Sedan kilade han raskt iväg och försvann totalt. Det irriterade en smula eftersom jag gärna hade tagit en porträttbild. Sökte resultatlöst på alar där jag tidigare sett subadulta hanar. 

Jämfört med de subbadulta hanarna - som är i stort sett likadana som honorna med undantag för pedipalperna - är denna hane mycket spensligare med avgjort mycket längre ben i förhållande till kroppsstorlek. Framkroppen har också mera svart teckning. Proportionsförändringen är föga förvånande i samma stil som övriga Philodromus-arter.

Kort därefter hittades en hona lågt på en annan stam.

Dessvärre hade jag glömt den utrustning man borde ha om man ska fotografera epigynen och därför fick honorna vara i fred. Jag kan alltså inte bekräfta att honorna faktiskt var vuxna.

Ska jag gå på intryck visar i alla fall några av honorna ett lite annan "karaktär" än vad jag är van med... något i uppsynen liksom. De ser också aningen "renare" ut i teckningen. Den grå spräckligheten känns mindre markant. Dessutom har många subadulta individer varit ganska slitna och saknat behåring här och var. Övervintringen tycks ske som subadult och då spenderar de ganska lång tid i det utvecklingsstadiet. Visserligen är de inaktiva en stor del av den tiden, man kan förmoda en del aktivitet in och ut ur skrymslen - speciellt höst och vår. Det är dock bara min köksbordshypotes. Hur som helst var alla individerna jag nu hittade "fräscha" samt således relativt nyömsade och rimligen vuxna.

Honorna har kanske också proportionellt lite längre ben än tidigare.

Fler honor hittades. Alla på en höjd av 0,2 - 0,5 meter från marken.

När jag sökte vuxna lavsnabblöpare förra året kollade jag antagligen aldrig så lågt på stammarna. Jag hade ju redan då vant mig med att enbart hitta dem högre upp och har inte alla gånger "slösat" tid på att söka på "fel ställe". Så hade jag säkert gått tillväga även den här gången om det inte hade varit för slumpen med sotägget.

Migrerar lavsnabblöpare neråt på stammen när de blir vuxna?

Ingen aning!. 

Det finns kanske andra faktorer som påverkar deras beteende. Någon väderrelaterad korrelation kan jag i alla fall inte komma på. 

Spanade fortsättningsvis även på björkar och levande alar. Inga spindlar på dem. Vid bådaviken är det helt klart döda alar som gäller.

Glömde förresten bort att ta fler bilder av sotägget... eller sotäggen (det fanns två).

Myxomycet

Slemsvampar (Myxomycota) hör till de där spännande grejerna man borde rota mera i. Just nu har jag bara basala insikter i deras liv och leverne. Men det är förstås en innerlig lycka att världen är full av ny kunskap tillgänglig att inhämta närhelst man så önskar.

Inga riktiga svampar i biologiskt hänseende. Bildens slemsvamp klättrade från en kort gammal stockstump över på ett strutbräkenblad. Efter några dagar blev den brun av sporer. Eller?

Edit: Släktet är sannolikt Fuligo, arten möjligen septica och i så fall troligen varianten rufa. Svenska trivialnamnet är trollsmör, men det namnet förknippas främst med den gula varianten F. septica var. septica.

Massivt svampangrepp på bloggen

Hela texten i det här inlägget har pga. den ursprungliga versionens gravt förkortade och bristfälliga innehåll editerats 27.11.2019

I samband med en höststädning i trädgården (mer om det här) flyttades diverse kvistar och grenar som legat i långt och höstblött gräs. På dessa träbitar frodades allehanda svampar och Myxomyceter (slemsvampar). Här är ett inlägg med några av dem.

Stiftsvampen här ovan är en slemsvamp. Slemsvampar är inte svampar utan en helt annan livsform - ett eget "rike" och en helt egen utvecklingslinje helt enkelt. Deras "normala" tillstånd är något som kallas plasmodium vilket är ett frilevande (tidvis rörligt) amöbastadium som visuellt ser ut som trådlikt slem vilket trevar sig fram på jakt efter näring. Myxomyceterna är viktiga nedbrytare av organiskt material. Det finns två olika huvudgrupper men det går jag inte närmare in på här och nu. 224 arter är listade på Laji.fi. 

Spridning kan ske genom bildande av fruktkroppar likt dem i bilden ovan. Sporerna och deras omvandling till nya amöbor och plasmodium är en komplex grej jag heller inte ordar mera om. Det finns god information om dylikt på t.ex. den eminenta sidan Skogens röst.

Fruktkropparna här ovan tillhör någon art i släktet Stemonitis. Möjligen skulle det kunna vara den relativt vanliga arten S. axifera men jag är tveksam eftersom jag är osäker på om fruktkropparna verkligen uppvisar artens karakteristiskt avsmalnande ändar.

Totalt elva Stemonitis-arter är rapporterade i Finland.

Här har vi unga exemplar av fruktkroppar från en svamp i släktet Resupinatus. Art är trixigare att utreda på så här unga fruktkroppar och utan mikroskopi av pollen. Men jag misstänker att det rör sig om R. applicatus.

Som äldre blir de något mörkare mer utstående från underlaget och kan påminna om små hästhovar som sticker ut ur träet.

Larven som syns är en särling bland svidknotten (fam. Ceratopogonidae). Den tillhör någon art i underfamiljen Forcipomyiinae och troligen släktet Forcipomyia.  Särlingar är de för att de i motsats till andra svidknott lever som larver på land i stället för i vatten. "På land" betyder i deras fall murknande trä och gärna under barken där larverna livnär sig på diverse mikroorganismer.

Ute på larvens långa hår kan man skymta droppar. Det är ett antibakteriellt sekret som larven utsöndrar och som utöver antiseptisk verkan troligen också skyddar mot rovdjur som t.ex. myror. Dropparna antas också rinna ner mot kroppen och hålla den fuktig vilket ska innebära att larven har möjlighet att ta upp syre. Den saknar nämligen spirakler ("andningshål").

Här skymtar ett kvalster som ser ut att tillhöra familjen Eupodidae. 

Alla bilderna är tagna med MP-E65-gluggen vilket innebär att även den här svampen är ytterst liten. Antagligen är den bara någonstans kring 17 mm bred - så som den syns i bilden. Större ska den givetvis bli. Arten ska vara cinnoberticka - Trametes cinnabarina. 

Bönorna i den här bilden är fruktkroppar av slemsvampen Trichis varias.

De kan vara vita också.

De enskilda fruktkropparna är ungefär 1 mm stora.

Denna lurviga tingest är rimligen Trametes hirsuta - borstticka. Växer på en ekgren som låg på marken.

Mer om borsttickan här.

Exidia recisa - snurrkrös - är en geléaktig svamp som ofta syns i ganska täta bestådn på död ved. Här hade dock inte mer än en fruktkropp dykt upp och den är bara en dryg centimeter bred. Sannolikt växte den till sig och fick sällskap av fler.

Oligolophus tridens - ljus smålocke. Fruktkropparna har jag inte koll på.

Avslutningsvis några troliga "Mycenor" (Mycena sp.).