Långlänk på Villskär

För lite bakgrundsinformation: se föregående inlägg.

Under lördagen blev min uppgift att kontrollera lomflottar ute i sjöarna/träsken på Villskär. För att de övriga arbetslagen inte skulle behöva ägna extra tid åt att köra båt några längre sträckor beslöt jag stiga iland bara tvärs över "sundet" från Kummelskär, sedan gå till respektive träsk och slutligen återkomma till samma punkt, som ju var tydligt synlig från hamnen vid naturstationen. Visserligen en rejäl bit att fotvandra i helt hopplöst svårforcerad terräng, men jag hade inte bråttom och såg fram emot strapatsen.

Kameran var förstås också med. Men du milde tid vad jag lyckades hålla den konstant felinställd. För det första var den förhandsinställda bildkvaliteten av någon outgrundlig anledning galet fel - något jag upptäckte först när jag kommit hem och tankat in bilderna i datorn. Dessutom hade jag jämnt och ständigt fel bländare och/eller fel ljus-/mörker-kompensation - ofta även fel ISO. Orsakerna till fel inställningar för bländaren och exponeringskompensationen hade att göra med att jag höll kameran i ett visst grepp när jag klämde mig fram mellan träden, genom kvistarna och bland stenbumlingarna. Mitt grepp var av det slaget att jag tidvis i misstag kom åt de vred som ställer in nämnda funktioner. Kameran ville jag ju ha stand by, så den var förstås beredd att lyda mina omedvetna order. Det betydde att jag i flera lägen smattrade på med exponeringar som bara resulterade i helt oanvändbara bilder. Jag får helt enkelt göra om och göra rätt i något sammanhang framöver. Omtent.

Några rovfåglar kretsade över Kisträsket. Fiskgjuse (ej på bild) sågs med jämna mellanrum ett flertal gånger vid några av träsken. Ormvråken i bilden ovan är faktiskt bara den tredje jag ser i sommar.

Havsörnen (nedan) hade sällskap av två lärkfalkar. Falkparet var väl inte helt överförtjusta i örnens närvaro.

Orkidéer blommade här och var. Bl.a. Jungfru Marie nycklar - Dactylorhiza maculata.

Lomflottarna är numera översållade av många olika växter.

Vid Hemträsket huserade en gråhäger.

Även ett sångsvanspar höll Hemträsket som hem. De var ändå smått skeptiska till min närvaro och gled iväg bort mot västra stranden där de sedan vandrade över till det träsk som ligger intill.

Vita näckrosor är rikliga i Hemträskets vatten.

Svanen i Holmträsket verkade inte ha familj.

Lite här som var ute i skogen, blev jag utskälld av rödhakar med näbben full av larver. De har fortfarande matning av ungar på dagsprogrammet.

I lilla, lugna Krokviksträsket var det skräddarsamling.

Lomflottarna då? Jo de var på plats. Några lommar fick jag tyvärr inte se men åtminstone i det ena träsket spekuleras storlommen häcka.

Vandringen tog totalt sex timmar (med pauser vid respektive träsk) och jag beräknade att sträckan blev tio kilometer. Jag var onekligen rätt mör efteråt. Terrängen är som sagt riktigt tungforcerad. En kanonbra långlänk helt enkelt.

På söndagen var vädret av helt annan karaktär. Regnet började sila ner på förmiddagen. Då hade vi ännu ett antal holkar att gå igenom. Det slutliga resultatet har jag inte koll på eftersom en sammanställning ännu ska göras. Generellt verkar knippornas häckning ha varit rätt klen medan storskrakarna lyckats en smula bättre. Flera av holkarna är också relativt nyuppsatta och ibland tar det tid för fåglarna att upptäcka dem - speciellt de som inte är väl synliga från vattnet. Holkarna är livsviktiga för fåglarnas population. Naturliga bohål (t.ex. spillkråk-bon) är numera synnerligen sällsynta. Storskraken är inte lika beroende av holkar men lider hårt av rovdjurspredation på ägg när de har sina bon på marken. Storskrake-populationen är dessutom på väg neråt och det är således skäl att hjälpa dem så gott det går.