Sjuprickig

En av våra - kanske världens - mest kända skalbaggar. Coccinella septempunctata.

Kanske även en av de få som folk generellt inte har obehag för.

Stod här om dagen och betraktade de många nyckelpigorna bland grönskan. Precis som jag skrivit i ett tidigare inlägg, är det ju äntligen ett nyckelpig-år i år. Nu är de överallt.

Noterade att en av baggarna hade några konstigheter vid huvudet och halsskölden. Plockade pigan och fick en dos av deras onyttiga vätska - det där som gör att många (djur) undviker att äta nyckelpigorna. Vätskan pressar de fram ur benens leder. Deras färgsättning är förstås också varningsfärg till rovdjuren och fåglarna.

Nykelpigan med konstigheterna vid huvudet fick ta en vända via kameran.

När jag ändå hade kameran till hands, passade jag på att fotografera några andra nyckelpigor också.

Här på en Rosa glauca. Det var en del bladlöss på rosen så där fanns således även ett antal nyckelpigor. Bl.a. den där med de gula skorporna frampå. Det var där jag hittade den och dit fick den återvända.

Tog en ny bild något senare och då var det inte längre lika mycket gult i pigans ansikte. Kanske det var des egen försvarsvätska som hade kladdat och torkat fast. Men det fanns där före jag plockade upp "henne". Så kanske hen hade varit tvungen att försvara sig en stund tidigare. En vit "förkalkad kam" finns också på halsskölden.