söndag 5 juli 2015

Svalfluga (inlägg editerat 7.7)

När jag för några dagar sedan gjorde ett inlägg om tornseglare, nämnde jag också svalflugorna - Crataerina pallida. Dagen därpå fortsatte jag mitt färgskrapande på husväggen och helt plötsligt kom en av dessa flugor vandrande ner för väggen. 

Min normala ståndpunkt - att inte ha ihjäl det djur jag dokumenterar - fick vika åt sidan. Gick in efter ett lämpligt förvaringskärl och petade enkelt ner flugan i det. Dessa flugor är lättfångade eftersom de likt älgflugor dras till oss varmblodiga. Svalflugan sprang lydigt rakt mot handen.

En del blod har den sugit (dock inte mitt). Bakkroppen är inte fullt så stor som den kan bli. Vad den gjorde utanför tornseglar-boet vet jag inte men ibland är de ute efter att sprida på sig - speciellt ifall tornseglarna inte återkommer och boet blir onyttjat. Svalflugorna har sin livsrytm helt synkroniserad med tornseglarnas häckning. Äggen hålls inne i honan och mot slutet av sommaren (tornseglarens häckning) "föder" hon så att säga fram färdiga larver som ganska omgående förpuppar sig. En ny generation flugor kravlar fram ur pupporna i samband med att tornseglarna återkommer till boet efterföljande år.

Edit 7.7: Flugan på bilden är en hane. Den slutsatsen dras på basen av det mörka partiet längst bak på bakkroppen. Hanarna suger inte lika stora mängder blod som honorna och det förklarar min mening här ovan, om att den inte är fullt så stor som den kan bli. Antagligen är den helt i parentes med en relativt nytankad hane. Honorna däremot uppvisar större bakkroppar.

Vingarna duger inte till mycket men lite glidflygning kan de åstadkomma. Står man olämpligt till, i närheten av ett tornseglarbo, kan man ibland få en av dessa lite obehagliga rackare på sig.
Precis som älgflugorna, hör svalflugorna till familjen lusflugor - Hippoboscidae.

Edit 7.7: Svalflugans flygförmåga - eller "glidflygförmåga" - nämns inte (annat än att flugan inte kan flyga) i den nyligen adderade referens-artikeln nedan. Författarna förmodar att vingarna kan tjäna som ytterligare ett attribut för bättre förmåga att hålla sig kvar i tornseglarens fjäderdräkt.
Nämnandet om glidflykt baseras på andra källor - men även på att jag själv ett antal gånger fått svalflugor på mig då jag befunnit mig i närheten av tornseglarbon. Flugorna måste vid dessa tillfällen ha hoppat och på ett eller annat sätt lyckats styra sig i riktning mot mig. "Glidflykten" är antagligen ändå långt mer vertikal än horisontell. Artikeln nämner vidare att flugornas förmåga att sprida sig från tornseglarbo till tornsaglarbo är ytterst begränsad. Ifall bona är tätt placerade lyckas de bättre. Hungriga flugor är mer benägna att vandra runt - ett faktum som tydligt nu också noteras i det bo från vilket bildens fluga härstammar. Häckningen har avbrutits (helt klart pga. mitt väggarbete. Tyvärr hann även ett ägg läggas) och flugorna är därmed strandsatta utan mat. Under gårdagen var ett flertal flugor utanför boet och deras bakkroppar var små. Det torde i sin tur innebära att de inte heller kan reproducera sig och att boet sålunda kan tänkas vara flugfritt nästa sommar (det är långt till husets övriga bon).

Vill man klamra sig fast på en tornseglare som skär genom luften i rasande fart och som gör tvära girar med höga g-krafter... ja då är det bra att ha fötter med ordentlig gripförmåga.
De gånger vi räddat tornseglare som fastnat på kallvinden, har vi passat på att plocka bort lite svalflugor om vi kommit åt. De nyper verkligen fast med kraft.

Edit 7.7: Den huvudsakliga orsaken till god förmåga att hålla sig kvar i fjäderdräkten, är sannolikt mer ett anpassningsresultat av att fåglarna själva försöker dra bort blodsugarna. Men det är förstås roligare och häftigare att skriva om g-krafter (dock mindre "korrekt"). En annan fråga man kan ha, är huruvida tornseglarna har med sig flugorna söderut till vintern. De flugor som av en eller annan anledning dröjer kvar i fjäderdräkten när häckningen tar slut - ja de har misslyckats. Flughonan behöver stanna i boet så att hon kan "föda" sina larver på rätt plats. Det betyder att tornseglarna endast dras med svalflugorna under häckningen och att de är flugfria resten av året.

Ursäkta dammet på flugan - det är rent av hysteriskt så snabbt det kommer damm på dessa småkryp och hur svårt det är att få bort - speciellt på en bakdel med korta styva små borst.

Referens:

Mark D. Walker, Ian D. Rotherham
Journal of Insect Science
DOI: http://dx.doi.org/10.1673/031.010.19301 First published online: 8 November 2010


3 kommentarer:

  1. Det finns en intressant reviewartikel om svalflugor, där man t ex lär sig att den på bilden är en hane (svart halvcirkel på bakkroppen). Och man lär sig också att honan faktiskt diar larverna!

    http://dx.doi.org/10.1673/031.010.19301

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Suverän artikel!
      Brukar leta motsvarande för många av krypen/inläggen men i det här fallet blev det inte av. Lång husrestaureringsdag som avslutade sent med fotografierna och inlägget i fråga (kl. 02:21), gjorde att jag inte var så pigg på fler vakna timmar. Men jag ska ta mig friheten att redigera inlägget en smula.
      Artikeln gav svar på ett flertal frågor jag funderat över när det gäller dessa flugor.

      Radera
  2. Det är ju intressant att svalflugorna övervintrar i boet, om svalorna inte återanvände bon så skulle inte ungarna ha problem med svalflugor (eller så skulle svalflugorna då anpassa sig och hänga kvar ständigt vid de vuxna svalorna). För genetiskt utbyte mellan olika svalflugor så verkar de ju vara beroende av att svalhanarna i bland gör utomäktenskapliga besök i andra bon, en variant av könssjukdom!

    SvaraRadera