fredag 31 maj 2013

Mera spindlar och tvåvingar

Bilderna är från 29.5. Jag har beställt en hållare för att få blixtarna (2 st) positionerade och riktade från sidan in mot motivet men paketet har ännu inte landat på posten. I väntan på det kör jag vidare med en blixt monterad på kameran och med en diffusor konstruerad av en godislåda. I något skede ska jag presentera den diffusorn. Blixtljuset är med andra ord väldigt "rakt på" än så länge men. Det är också fortsättningsvis väl skarpt och jag ska ännu justera diffusorn en aning. Men i väntan på blixthållaren är jag ändå ute och dokumenterar småkrypslivet med rådande förutsättningar. Harkranken ovan (och i ett tidigare inlägg) har jag inte kollat upp helt och hållet. Den hör nog ändå till släktet Tipula och kan väl tänkas vara arten flavolineata. Den här tiden på året brukar jag mest samla observationer medan artbestämmandet sker när jag sedan hinner rota runt bland källorna.


Den här spindeln är jag än så länge också osäker på. Det skulle möjligen kunna vara en Philodromus cespitum som tillhör familjen snabblöparspindlar - Philodromidae. En hane är det i alla fall.


Frihandsfotografering är på sitt sätt enklare i och med att man snabbare kommer åt att ta bilden än om det skall anstaltas med stativ. Nackdelen är förstås att fokus lätt kommer lite fel då det ofta handlar om bara en millimeter eller två. Den här bilden var den enda jag hann ta innan spindeln, en Stroemiellus stroemi (Tallsektorspindel), fann för gott att gömma sig från blixten. Tyvärr kom heller inte "ansiktet" med och skymningen var redan så långt hunnen att jag hade svårt att se i sökaren. Men eftersom spindeln ännu inte finns med här i bloggen så får fotot duga för stunden. Det blir nya försök på bättre bilder av arten. Vuxna honors kroppslängd är drygt 5 mm.


Flugan torde vara en blomsterfluga (familjen Anthomyiidae) av något slag.


onsdag 29 maj 2013

Vad är detta för skalle?

Deltog denna afton i inventeringen av havsörnsbon. Den här biten av en skalle hittades under ett boträd. Linsskyddet (jag borde få sponsorpengar för detta) är med som storleksangivelse och dess diameter är 68 mm. 
Så alltså, vad är detta för skalle? Inga priser utlovas.





söndag 26 maj 2013

De blir fler för var dag

... småkrypen alltså.


Morgonen och förmiddagen ägnades åt cykling. Det blev 122 km och efteråt slappade jag utomhus med ett par koppar kaffe. Då sprang denna krabbspindel förbi. Jag hann inte ställa mig med kameran så som jag hade önskat men fick i alla fall en bild som något så när visar hur den ser ut. Det är en hane av arten Xysticus ulmi - kärrkrabbspindel. Dessa lever främst på marknivå och lågt nere i vegetationen där de jagar små insekter genom att ligga i bakhåll och gripa tag i bytet med sina långa framben. Det här exemplaret var drygt 4 mm (kroppen) långt och det är ungefär vad hanarna blir. Kärrkrabbspindlar gillar lite fuktig miljö. 


Den här 2 mm långa krabaten är jag mer osäker på. Jag vet heller inte om det är en unge eller en art vars vuxna individer inte blir större än så. På basen av ögonens inbördes placering och storleksförhållanden skulle det kunna vara en spindel som hör till familjen (edit 6.6.2015) Clubionidae - säckspindlar.


Harkrankarna syns nu också fladdra omkring.


Det finns som sagt en väldigt stor artrikedom vad gul-orange flugor beträffar. Den här har jag inte släkt eller artbestämt än.


lördag 25 maj 2013

Ser man något "vanligt" är det bra att se efter en gång till

När jag denna lördagskväll tog kameran ut på småkrypsjakt hade jag planerat gå ner till ån och se om något spännande kunde tänkas gömma sig i strandkanten. Men innan jag gick dit tog jag en sväng i trädgården. I ögonvrån såg jag en myra kila omkring på en staketstolpe. Noterade att den inte rörde sig som en myra och att antennerna var "fel". Vid närmare inspektion visade det sig vara en nymf av ängsskinnbaggen Miris striatus. Skinnbaggarna - eller halvvingar (Hemiptera) - som de egentligen heter går, liksom gräshopporna och trollsländorna, genom en sk. ofullständig förvandling. Ur ägget kläcks en nymf som genom hudömsningar sakteliga utvecklas till den fullvuxna individen. Det existerar alltså inget larvstadium eller förpuppning. Hos vissa arter är nymferna ganska lika den fullvuxna insekten men precis som i fallet med Miris striatus kan nymferna hos en del arter se helt annorlunda ut än de vuxna artfränderna. I motsats till de växtsaft-sugande ängsskinnbaggarna i mina två tidigare inlägg är M striatus ett rovdjur som bl.a. gärna tar bladlöss. Så även nymfen. Den här nymfen var knappt 4 mm lång. De vuxna blir uppemot 11 mm och är vackert tecknade i rött, orange, gröngult och mörkgrått. Tyvärr hade jag svårt att få en vettig bild på den lille gynnaren då hen inte alls ville samarbeta utan sprang runt till andra sidan stolpen så fort avtryckarfingret var redo.


Idag blev det igen en bild på trädgårdsrödmyra. Den här hade dock trampat fel och trasslat in sig i en besvärlig situation.


Larinioides cornutus - Vasshjulspindel - är en hjulspindel man oftast påträffar nära vatten. Honorna kan ha en kroppslängd upp mot 14 mm. Riktigt så stora har de inte ännu blivit den här sommaren och de två honorna jag hittade i spireahäcken mellan Floraparken och å-kanten var ca 6 och 11 mm. Den mindre av de två höll på att väva sitt nät för natten och den större var redan klar.



fredag 24 maj 2013

Rött och grönt

Nya försök på trädgårdsrödmyrorna.



Ytterligare en skinnbagge ur Lygus-släktet (ängsskinnbaggar). Dessa kan variera en hel del i färgsättningen och det blir lite vanskligt att artbestämma om man inte vet exakt vad man bör se närmare på. En gissning är ändå att detta är en Lygus pratensis.




onsdag 22 maj 2013

Ännu en drös småkrypsbilder

Gurkspindlar - Arianella sp. - är inte särskilt ovanliga men idag fick jag för första gången syn på en i trädgården. Eller egentligen berodde det snarast på att den plötsligt befann sig på min arm när jag tömde klädstrecket. Gurkspindlarna tillhör familjen hjulspindlar (Araneidae) och en större, mera känd släkting är alltså korsspindeln. Gurkspindlarna (honorna) blir inte större än ca 6 mm. Hanarna är något mindre. Honan på bilden är ca 5 mm. Hjulnäten vävs oftast bland örtartade blommor och i grönskan är den här spindeln inte så lätt att få korn på.


I samband med att jag plockade ut kameran för att försöka få en bild av gurkspindeln kunde jag, min vana trogen, inte hålla mig från att spana efter mera. En vargspindelhane satt och värmde sig på en sten. Plötsligt knyckte den till och vips... satt en liten fluga ohjälpligen fast. 
Om jag inte misstar mig ska det vara en Acantholycosa lignaria. De går under det svenska namnet Stockvargspindel.



Inne i det gamla och lilla garaget (numera trädgårdsskjul) på tomten är det nybygge på gång. Precis som getingen i gårdagens fotoskörd är detta också en takgeting. Inne i boet kunde jag skymta fyra celler.

Upptäckt!


De blir fler och fler...


Den här vackert rödmelerade skinnbaggen torde vara en Lygus punctatus. Den tillhör familjen Miridae som är den artrikaste gruppen av skinnbaggarna.




Slutligen en bild jag sannolikt kommer att få mardrömmar av.


Mest bara obestämda sorter

Fullpudrad med pollen har denna lilla mygga satt sig på kronbladet av en Trillium erectum. Jag vet inte hur många myggarter (Nematocera) man teoretiskt ska kunna se i Nykarlebytrakten men det är i alla fall ruskigt många. I Sverige (som konstig jämförelse) finns drygt 2000 arter. Här kommer man förstås inte upp till samma antal då området är så mycket mindre. Artantalet är ändå så pass stort att det avskräcker från att börja luska ut vad som fastnade på bilden.


Dessa små knäppare - Dalopius marginatus - uppträder just nu i stora mängder.



Av småflugorna finns det också en uppsjö släkten och arter. Den här har jag inte heller koll på och knappt ens det. Den var ca 2 mm lång.


Men den här myggan har jag för mig att jag känner igen så pass mycket att jag kan placera den bland familjen stickmyggor (Culicidae). Släkte och art låter jag vara osagt men det är högst sannolikt en alldeles vanlig sommarplåga av något slag. 
Det här exemplaret är ändå av en sort man sällan lägger märke till då det är en hane. Det syns på de yviga antennerna och de breda känselspröten runt sugsnabeln. 
Hanarna kan bara dricka "löst liggande vätskor" eftersom de inte kan sticka med sin snabel.


Skinnbaggarnas sugsnablar är däremot rena rama spjuten. Så även hos skräddarna som ju jagar insekter vilka trasslar in sig i vattenytan. Om detta är Allmän skräddare - Gerris lacustris - vågar jag inte svara på. Oberoende arttillhörighet är de i färd med att tillverka fler.



Hoppspindlarna (Salticidae) är även de en rejält stor familj. På vår södra husvägg och i ett angränsande stenparti kan man hitta den här modellen. Hanarna går i cirklar, viftar med pedipalperna och stirrar ut varandra i sin strävan att få till det med en lämplig hona i närheten. Hoppspindlarna är inga nätspinnare men lämnar ständigt en säkerhetstråd efter sig. Som namnet antyder hoppar de och fångar byten på det sättet. Synen är fenomenalt utvecklad.
Edit: Sannolikt Sitticus terebratus.




Denna Takgeting-drottning - Dolichovespula saxonica - bygger bo. Här samlas trä. Detta rullas ihop till en salivboll som hon sedan flyger iväg med till boet där hon just nu konstruerar både celler och väggar. Om en dryg vecka kläcks hennes första generation arbetare och då tar kolonin fart.



Ovanligt mörk jordhumla. Kanske Bombus terrestris (mörk jordhumla)... men knappast väl? De ska ju inte finnas här. Säkert vår vanliga B. lucorum (ljus jordhumla)
Humlan hör till de arter som har kort tunga och för att kunna äta ur "högsmala" blommor, som t.ex. denna sibiriska nunneört - Corydalis nobilis, biter de hål nära blommans bas. Det har denna humla gjort och man kan skymta fler hål i blommorna framme i bilden.


måndag 20 maj 2013

Liten men kanske störst

Trädgårdsrödmyra - Myrmica rubra - (ettermyra, eitergadd, röfrättar, el. kanske röfrettar) är sannolikt den numerärt största enskilda arten i vår trädgård. 
Man kan kanske tycka att de är besvärliga trädgårdsinvånare. Deras bon dränerar rabatten, deras stick svider rejält men de konsumerar också massor av andra småkryp. Myrorna är med andra ord en god hjälpreda i kampen mot de småkryp vi kallar skadeinsekter.

Håller på att testa olika blixtdiffusor-lösningar och jagade myror med kameran. Som synes var dagens diffusor för skarp men nya konstruktioner är på gång. Det finns beprövade modeller och jag är på väg att bygga en sådan.
Aktiva myror i varmt väder är förresten inte helt lätta att hinna med. När skärpedjupet dessutom är en millimeter produceras en hel del spillbilder. Tack för digitala kamerasystem!


Trillium erectum blommar just nu. Precis när denna bild togs landade en fantastiskt vacker fluga på bladen bredvid. Den hade tät, gulockra behåring - nästan sammetsaktig - och lyste upp i grönskan. Då tog kamerans batteri slut och reservbatteriet som jag påpassligt nog hade i fickan var inte laddat.


söndag 19 maj 2013

Gök bland humlorna

Just nu är det nunneörter och pestskråp som lockar flest insekter i vår trädgård. Här är det pestskråp som besöks av en humla. Två arter humlor surrade bland blommorna medan jag satt ute med kameran. Trädgårdshumla (Bombus hortorum) och Ängssnylthumla (B sylvestris). Vilken av de två arterna det är på bilden vågar jag inte säga med bestämdhet då randningen över resten av humlan syns för dåligt men om jag minns rätt var detta den senare.
Snylthumlehonan letar sig in i andra humlors bon där hon dödar drottningen och övertar dennes roll. Därefter jobbar de ursprungliga arbetarhumlorna för den nya honan och hennes avkomma. Det finns flera arter av snylthumlor och de är specialiserade på olika humlearter. Snylthumlor heter Cuckoo Bumblebees på engelska.


lördag 18 maj 2013

Några småkryp

Testade lite kamerautrustning - bl.a FD 200 Macro med olika inställningar - när solen var på väg ner bakom husen. Har inte riktigt "jagat" med det objektivet än och jag behöver definitivt fortsätta för att komma underfund med det. Inga riktiga "artporträtt" idag men väl ett par bilder som blev kul på sitt sätt.


Någon trägnagare. Kanske Skäckig trägnagare - Xestobium rufovillosum - men jag är inte helt säker. Den har några små detaljer som jag tycker inte stämmer till punkt och pricka med den arten.


Skinnbagge - Liocoris tripustulatus - som idkar kvällstvagning.


Liten bladbagge av något slag.