onsdag 22 maj 2013

Mest bara obestämda sorter

Fullpudrad med pollen har denna lilla mygga satt sig på kronbladet av en Trillium erectum. Jag vet inte hur många myggarter (Nematocera) man teoretiskt ska kunna se i Nykarlebytrakten men det är i alla fall ruskigt många. I Sverige (som konstig jämförelse) finns drygt 2000 arter. Här kommer man förstås inte upp till samma antal då området är så mycket mindre. Artantalet är ändå så pass stort att det avskräcker från att börja luska ut vad som fastnade på bilden.


Dessa små knäppare - Dalopius marginatus - uppträder just nu i stora mängder.



Av småflugorna finns det också en uppsjö släkten och arter. Den här har jag inte heller koll på och knappt ens det. Den var ca 2 mm lång.


Men den här myggan har jag för mig att jag känner igen så pass mycket att jag kan placera den bland familjen stickmyggor (Culicidae). Släkte och art låter jag vara osagt men det är högst sannolikt en alldeles vanlig sommarplåga av något slag. 
Det här exemplaret är ändå av en sort man sällan lägger märke till då det är en hane. Det syns på de yviga antennerna och de breda känselspröten runt sugsnabeln. 
Hanarna kan bara dricka "löst liggande vätskor" eftersom de inte kan sticka med sin snabel.


Skinnbaggarnas sugsnablar är däremot rena rama spjuten. Så även hos skräddarna som ju jagar insekter vilka trasslar in sig i vattenytan. Om detta är Allmän skräddare - Gerris lacustris - vågar jag inte svara på. Oberoende arttillhörighet är de i färd med att tillverka fler.



Hoppspindlarna (Salticidae) är även de en rejält stor familj. På vår södra husvägg och i ett angränsande stenparti kan man hitta den här modellen. Hanarna går i cirklar, viftar med pedipalperna och stirrar ut varandra i sin strävan att få till det med en lämplig hona i närheten. Hoppspindlarna är inga nätspinnare men lämnar ständigt en säkerhetstråd efter sig. Som namnet antyder hoppar de och fångar byten på det sättet. Synen är fenomenalt utvecklad.
Edit: Sannolikt Sitticus terebratus.




Denna Takgeting-drottning - Dolichovespula saxonica - bygger bo. Här samlas trä. Detta rullas ihop till en salivboll som hon sedan flyger iväg med till boet där hon just nu konstruerar både celler och väggar. Om en dryg vecka kläcks hennes första generation arbetare och då tar kolonin fart.



Kanske Bombus terrestris (Mörk jordhumla) men jag är osäker.
Humlan hör till de arter som har kort tunga och för att kunna äta ur "högsmala" blommor, som t.ex. denna sibiriska nunneört - Corydalis nobilis, biter de hål nära blommans bas. Det har denna humla gjort och man kan skymta fler hål i blommorna framme i bilden.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar