Att samla småkryp har varit ett återkommande ämne i diverse blogginlägg här på utgångspunkten. Det här inlägget har som uppgift att beskriva min syn på saken en gång för alla och på så sätt kan jag framöver vid behov hänvisa hit.
Jag jagar inte aktivt (håvar, bankar, osv.) eller har fällor (fallfällor, malaisefällor el. dyl.) i syfte att samla in insekter. All aktiv jakt sker för min del med kamera och alla infångade kryp släpps efter dokumentation. Endast vid några få tillfällen har jag gjort regelmässig insamling i akt och mening att skicka krypen vidare för fortsatta studier av expertis.
Det finns två primära orsaker till varför jag inte fångar, avlivar och samlar kryp.
För det första är jag en ganska blödig typ som knappt ens mäktar slå ihjäl mygg - om jag ska överdriva lite lätt. Jag känner på något sätt att jag inte har mandat eller verklig rationell orsak för att ta något av daga bara för att jag kan. Här finns det risk att personer som samlar småkryp börjar bygga halmgubbar och utgå från att jag ser samlande som något oetiskt och att jag skulle fördöma sådan aktivitet. Så är absolut inte fallet.
Jag har inga problem med insamling av småkryp för vetenskapliga ändamål. Tvärtom tycker jag det är ytterst viktigt och värdefullt att seriösa entomologer (såväl professionella som amatörer) utför insamlingar för att öka kunskapen om hur den biologiska mångfalden ser ut på olika platser och över tid. Att samla in småkryp är det med marginal bästa sättet att ha koll på dem. Man kan bara nå si och så långt med en kamera. För den absoluta majoriteten av alla småkrypsarter räcker bilder inte till och då är insamling och mikroskop det enda som kvarstår för säker bestämning. Det är bara det att jag personligen inte utför detta pga. min blödighet i kombination med orsak nummer två (mer om det längre ner).
Att samla för vetenskapliga ändamål är under inga omständigheter ett problem för några populationer. Det finns alltså inte heller något ekologiskt argument för att inte samla. Inga småkryp - inte heller de sparsamt förekommande arterna - lider någon skada eftersom det alltid finns spelrum gällande antal individer i dessa fall. Vetenskaplig insamling tar detta i beaktande. Annat är det med trofésamlande som handlar om status och pengar. Då kan det gå som med alvarlarvmördaren på Öland där någon illegalt lagt ut fallfällor för att fånga den rara skalbaggen. I det fallet handlade det inte om vetenskaplig insamling, utan om ren och skär troféjakt där ingen hänsyn tas och där det tvärtom kan vara mer lukrativt om djuret i fråga blir mer sällsynt.
Självfallet är det också viktigt att hålla reda på var man kan samla in och var man inte får samla om man inte har tillstånd. På skyddade områden som t.ex. Storsanden i Monäs är det ajabaja att samla småkryp utan tillstånd. När jag kontaktades av en professionell entomolog som studerar myrlejon efter han råkade se det här inlägget och ville ha några larver för närmare kontroll samlade jag larverna på en annan strand. Det påminner mig nu om att jag måste kontakta honom och fråga vad studierna av dessa specifika sländor resulterade i. Han misstänkte nämligen att det kunde vara en specifik variant av Myrmeleon bore (liten myrlejonslända) som behövde undersökas närmare för att se om det rör sig om en och samma art eller om det finns skäl för taxonomisk uppdelning.
Är insamlingar och andra naturinventeringar vetenskapligt berättigade om de utförs av amatörer? Sådana diskussioner tar ibland fart när det t.ex. handlar om ringmärkning av fåglar där förstås många "amatörer" är involverade. Svaret är att vetenskap givetvis kan få viktiga bidrag och viktig assistans av amatörer när det handlar om insamling av data (inkl. insamling av småkryp). Stora delar av all data som påvisat radikal populationsminskning av insekter under de senaste decennierna är de facto resultat av amatörers (entomologföreningars) idoga inventeringar under lång tid. Naturvetenskap tar numera ofta hjälp av sk. Citizen Scientist Projects för att få hjälp i sammanhang där projekt kräver många människor. Flera sådana projekt är dessutom helt webbaserade också och det går t.ex. att sitta hemma och knappa sig genom bildmaterial från viltkameror för att räkna observationer. Zooniverse är ett av flera sådana projekt.
Orsak nummer två är att jag är livrädd för att skapa ohållbar arbetsmängd för mig själv. Den orsaken låter kanske lite löjlig eftersom jag har all möjlighet att reglera sådant... skulle man kunna tänka sig. Men det har jag inte... riktigt.
Jag vet nämligen med mig att jag i egenskap av mer aktiv inventerare/samlare skulle skapa en situation där jag börjar känna ett ohållbart tvång och ansvar vilket troligen resulterar i att mina naturvistelser upphör att vara de mentala andningshål jag eftersträvar och uppfattar som viktiga. Plötsligt skulle alla naturvistelser bli "jobb" och fungerar då inte längre som hälsosam motpol till mitt egentliga arbete. Jag skulle känna tvång att börja strukturera och systematisera på ett helt annat sätt vilket resulterar i begränsad känsla av frihet och avkoppling.
Det ska dock sägas att jag också sysslar med öppet självbedrägeri. Jag är alltså fullt medveten om att jag ägnar mig åt retorik jag själv kan genomskåda, men som ändå lugnar mig en smula. Jag har trots allt redan viss systematik i vad jag undersöker, hur ofta och hur omfattande det görs. Men jag lyckas lura mig så pass mycket att jag inte upplever "tvånget" och ansvaret som annars riskerar kväva glädjen med att vara ute i spenaten. Dessutom finns det en stor behållning av struktur och systematik eftersom det leder till nya insikter på ett sätt som slumpmässighet inte kan göra.
Jag kunde dock gott tänka mig att arbeta på heltid med inventeringsarbete och fortfarande uppleva att naturvistelser är mumma för skallen. Men då snackar vi en helt annan arbetssituation där koncentrationen inte är splittrad mellan många olika uppgifter.
Det är väl fasligt många döda insekter på bilderna i det här inlägget med tanke på att jag inte samlar?
Jomen visst samlar jag!
Jag samlar självdöda kryp. Det är sådana som hittas vid fönster och framförallt sådana som gått och kastat veven i något av trädgårdens två växthus. I vanliga fall påbjuder min blödighet att jag gör rekonoseringsrundor till växthusen för att fånga och släppa ut insekter som själva inte hittar ut. Ofta undgår insekterna ändå upptäckt eller så har jag glömt utföra kontroller vilket gör att en del dör där inne. När det är soligt väder blir värmen förstås också en faktor som gör att insekterna avlider förhållandevis snabbt. Därför tar jag ibland pincett och en lämplig behållare med mig till växthusen för att samla in de som förolyckats.
Tvåvingar - "flugor" av olika familjer - är med marginal vanligast. Steklarna kommer på klar andra plats och enstaka skalbaggar breddar utbudet en smula. Jag plockar in alla steklar jag hittar medan ganska många flugor ignoreras. Det beror på att flugor tenderar skrumpna ihop och tappa sin ursprungliga form. Bakkropparna blir till russin och även huvudet (ögonen) kan tappa ursprungsformen. Steklar är generellt mycket stadigare i sin struktur även när de torkat. Genom att inte samla in alla flugor tappar jag förstås några arter i min inventering av vilka arter som hittas i trädgården, men det må vara hänt. Jag koncentrerar mig på de som ser intressanta ut men det betyder att jag med säkerhet missar en del spännande flugor som råkar ha vardagligt flugutseende.
Den uppmärksamme entomologen noterar garanterat ett besvärande faktum samt några avvikelser från hur man normalt går tillväga. Avsaknaden av etiketter är måhända remarkabel. Här finns en vetenskaplig brist i mitt hittills utförda värv. Jag borde förstås notera när de samlats in. Platsen är given för dem alla, men tidpunkten är givetvis intressant ur vetenskaplig synvinkel. Sådant har jag dock lämnat dithän och det är en lite lätt skämmig grej. Här skyller jag på mitt "icke-samlande" och har i mitt samlande halkat lite mittemellan dem båda. Samtidigt är detta slarv ett resultat av syftet med insamlingen - alltså bara att se vilka och hur många arter som påträffas i trädgården.
Krypen nålas inte genom kroppen - inte heller de stora. Jag limmar dem alltid i mån av möjlighet längst ut på spetsiga kartongbitar för att få så lite av kartong och nål som möjligt synliga när krypen dokumenteras. Det är alltså fotodokumentationen som är viktig i slutändan. Därför håller jag mig till de tunnaste tillgängliga nålarna samt de längsta och smalaste kartongbitarna.
Jag har inte heller bemödat mig om att blöta/mjuka upp insekterna för att justera kroppsställning. Skulle jag jobba heltid med dylik sysselsättning vore målsättningen och tidsanvändningen per kryp lite annorlunda. Nu monteras de bara så som de är funna. Brukar försöka få den mer informativa sidan av insekten bort från kartongbiten för att fotodokumentationen ska ge större möjlighet till att få med små artkarakteristiska detaljer.
Normalt brukar jag inte göra så mycket åt de insamlade krypen förrän på hösten då det inte längre finns så mycket action att dokumentera där ute. Då brukar jag börja gå igenom och nåla upp materialet, samt så småningom dokumentera dem längre fram på vintern. Den här sommaren fick jag för mig att börja montera krypen under några regniga dagar och har redan kommit en bra bit på vägen. I den gröna lådan ovan samlas hittills obestämda och odokumenterade steklar. I den röda lådan samlas tvåvingarna. När detta skrivs har jag en drös tvåvingar som ännu ska monteras. Vartefter insekterna dokumenteras och artbestäms (om möjligt) så flyttas de till en annan låda där indelningen är taxonomisk. Steklar finns alltid i gröna lådor medan tvåvingarna som sagt har röda lådor. Skalbaggar återfinns i vita lådor.
Tanken är att alla dokumenterade insekter också ska få synas på bloggen genom de dokumentationer som görs. En del steklar har redan figurerat i inlägg. Problemet är att fotodokumentationen av varje insekt är tidsdryg. Det tenderar bli 5 - 9 bilder per individ/insekt och varje bild är fokusstackad - dvs. den består av många exponeringar. Att dokumentera och bearbeta bildmaterial för en enda insekt tar således flera timmar i anspråk. Jag samlar alltså snabbare än vad jag hinner dokumentera och artbestämma. Det innebär att lådorna med obestämda kryp fylls snabbare än lådorna med färdiga artbestämningar. Hur eller om jag kan åtgärda detta återstår att se. Men framöver ska förstås en del av de kryp som skymtar i bilderna återkomma på bloggen. Jag har en fluga och en stekel på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar