Bådaviken 23.3

Ny helg, nya möjligheter. 

Förre veckan nämnde jag att det vore idé att någon annan plats för omväxlings skull.

Det blev samma gamla vanliga Bådavikenvisa.

Flera, typ 5-7, plusgrader och soligt. Vinden svag från sydväst. Isläget ungefär samma som föregående helg. 

På Torsöfjärden finns den indrivna isen kvar.

En flock på kanske 10-12 tofsvipor kom "bakifrån" över fågeltornet och var aldrig i vettig fotograferingsvinkel. Men det var mina första tofsvipor för året och då får de också komma med i det här inlägget.

En av orsakerna till att jag återvände till Bådaviken var tofsmes och svartmes vilka hördes för en vecka sedan. Jag ville helt enkelt få visuell kontakt med dem samt eventuellt möjlighet att få dem dokumenterade. Inga sådana fåglar var på plats samtidigt som jag.

Blåmesar mättade magen högt uppe i trädkronorna.

Det gjorde även grönsiskor men dem hann jag aldrig få bild på. 

Vid ett tillfälle landade en grönsiska i en liten gran bara 1,5 meter från mig. Men den drog förstås omedelbart vidare när den noterade sitt misstag.

Trädkrypare, denna relativt orädda men försynta art, kom inom någorlunda bra skotthåll ett par gånger men resultatet blev eländigt på grund av hur de positionerade sig och på grund av framförvarande kvistar.

Öronen fångade kungsfågel men ögonen gjorde det inte. 

Bofink sjöng men satt inte på fotograferingsvänlig plats.

Typiska erfarenheter inne i strandskogen.

Några snabbt tagna bilder av lavar fotograferade med teleobjektiv = inte den mest lämpliga optiken.

Här ovan ragglav, Umbilicaria hirsuta, på sten i den lövdominerade strandskogen.

Svart kantlav, Tephromela atra, om jag inte misstar mig. Osäkerheten är påtaglig.

Det här skulle kunna tänkas vara gråstenslav, Aspicilia cinerea, men, än så länge, utan apothecier (fruktkroppar). Riktigt stor osäkerhet.

Slutligen vad som borde vara kaklav, Xanthoparmelia conspersa (utan apothecier).

Väldigt sällan hör eller ser man nötskrika i Bådaviken. Jag kan räkna observationerna på en halv hand tror jag.

Nu fick jag till och med en nötskrika dokumenterad. Men det blev knepigt. Tvingades ta till manuell fokus eftersom den satt på förtvivlat långt avstånd och med många lager framförvarande kvistar i vägen.

Vild talgoxe. Det vill säga en sådan man möter ute i skogen och inte hemma i trädgården.

Blåmes som först undersökte fågeltornet...

... och därefter solcellsanläggningen som förser stängslet med elektricitet när Highland-korna är på plats.

Bådaviken 16.3

Jag börjar bli obehagligt förutsägbar. 

Det blir helg, jag passar på att åka ut för att få avbrott i det myckna skrivbordsarbetet och vart vinglar jag iväg? 

Jo Bådaviken förstås! 

Borde jag skärpa mig och ta del av andra vyer ens en gång per månad?

Så här såg det ut mitt på dagen. 

Någon enstaka grad på minussidan och nordlig vind

Vinden har fört in is i Torsöfjärden. Jämför med motsvarande bild tagen en vecka tidigare (sista bilden i inlägget).

Ute i den öppna delen av viken var det ingen större vits att spana. Där finns i nuläget inget som rör sig mitt på dagarna annat än vassvipporna i blåsten (se tilläg längre ner). Men inne i strandskogen försökte jag traditionsenligt få korn på småfåglarna.

Första fågeln jag såg var denna talltita i färd med att undersöka alla skrymslen på en björk.

Flera andra fåglar hördes.

Alla mesarna utom stjärtmes - som egentligen inte heller är en egentlig mes - kvittrade här och var på distans.

Talgoxe, blåmes, svartmes och tofsmes. Tyvärr kunde jag inte se någon av dem på närmare håll och de båda sistnämnda såg jag inte alls. Hade gärna velat ha dem på sensorn då det är länge sedan sist. Svartmes har jag dessutom inga vettiga bilder på alls.

Ja alltså det där med stjärtmes... 

Stjärtmesar (fam. Aegithalidae) är numera placerade i en lite annan taxonomisk gren än de egentliga mesarna (fam. Paridae).

Samma kunde sägas om skäggmes som inte heller den är en egentlig mes. 

Skäggmes är potentiellt kryss i Bådaviken och det finns äldre observation av den på platsen. Jag har dock aldrig påträffat arten i området. Annars är ju onekligen det en art som skulle kunna vara det där "något som rör sig ute i viken" just nu. 

En vacker dag kanske den återkommer. Jag brukar med jämna mellanrum ta några rundor i vassen för att kontrollera läget.

Andra som hördes men inte visade sig denna dag var trädkrypare och kungsfågel.

Det soliga och fina vädret tynade bort. Med nordanvinden drog en molnfront fram över himlen. Vindstyrkan ökade, temperaturen gick ner och jag började känna mig kall pga. slarvigt planerad klädsel.

Med telegluggen (Canon RF 200-800) som enda medhavd optik tog jag spontant några bilder av dessa lavar. 

Tänkte att jag i alla fall kunde komma hem med något nytt kryss vad artdokumentation beträffar. Det är ju rätt enkelt med tanke på att jag inte dokumenterat exempelvis lavar i någon nämnvärd utsträckning än.

Några ovanligheter handlar det inte om.

Trädet glömde jag artbestämma. Men ett "ordinärt" lövträd i den skyddade strandskogen är det i alla fall. 

Bilden ovan visar vad som troligen är mjölig trattlav, Cladonia coniocraea.

På samma stam fanns dessa bägarlavar vilka har lite annan karaktär än de i föregående bild. Det här skulle med sitt lite annorlunda utseende eventuellt kunna vara den närbesläktade arten skuggbägarlav, C. ochrochlora. Arterna är dock svåra att skilja från varandra och inte ens helt och hållet separerade enligt gjorda DNA-analyser. Med andra ord lite tveksamt om det här är representanter för båda "arterna" eller endast den ena.

Frågan är om de kan förekomma så nära varandra eller om det bara handlar om den enskilda artens utseendevariation. Jag avvaktar, har frågan uppe i en lav-grupp och återkommer om svar erhålles av expertisen.

När jag cyklade hem blev det närmast "snöstorm". Den passerade ändå snabbt och bara en kort stund efter hemkomsten lyste solen åter. Den kalla nordanvinden bestod och temperaturen föll ytterligare några grader.

Fiskar... till slut.

Om inte om vore om hade jag haft ordentlig utrustning (vattentätt hus, anpassad optik och ljus) för undervattensfotografering och film.

Men det har jag inte.

Det är trots allt utrustning för annan typ av fotografering som hittills införskaffats. Mikro, makro och tele har liksom varit prio ett.

Ordentliga undervattensgrejer är inte heller gratis och hittills har det inte känts motiverat med dyra utgifter för något som inte varit kopplat till mer seriös verksamhet... även om drömmen är seriös eftersom intresset för allt som lever under vattenytan är stort. 

För många år sedan köptes en GoPro-kamera för annat bruk än naturdokumentation. Den kameran är vattentät ner till 10 meter. Vid några enstaka tillfällen har jag i testsyfte monterat den på ett kvastskaft och filmat under vattnet. Enstaka fiskar jag jag då också "jagat".

De senaste åren har jag varit några gånger till Torsön i samband med restaurering av Långviken, en flada (tidigare vik), som restaurerats till mer naturligt tillstånd efter att det på 70- eller 80-talet grävdes stora kanaler ut till havet för att "förbättra" vattenutbytet.

Restaureringen innebar att fylla igen kanalerna samt anrätta ett smalare dike som huvudsakligt flöde till havet. 

Restaureringen Innebär bland annat att själva fladan håller jämnare vattennivå och temperatur vilket är till fördel för de fiskyngel som där kläcks efter leken.

Mitt restaureringsbidrag var huvudsakligen arbete med spade och hacka i det rekonstruerade diket mellan fladan och havet. Botten skrapades upp på sina ställen och stenar flyttades för att åstadkomma trösklar, små "bassänger" samt variation i vattenflödets hastighet. 

Vid ett besök våren 2023 noterade jag en gädda Esox lucius på väg upp längs vattendraget och föste försiktigt ner kameran. 

Bilden ovan är en stillbild från den korta filmsnutten där man skymtar fisken i fråga. Det var bara ett test och jag hade dålig koll på hur stort avstånd jag borde ha mellan kamera och motiv. Kameran var inte då kopplad till någon skärm - typ telefonen - vilket innebär att jag inte såg vad jag filmade.

Senaste sommar fick GoPro-kameran åka med till Mickelsörarna i samband med skogsrestaureringsprojektet som beskrivs här.

Dagarna gick förstås åt till skogsarbete men på kvällarna hann jag snorkla en kort stund nära stationshamnen innan ljuset blev för svagt. Dessa bilder är stillbilder från det då filmade materialet vilket gör att de inbegriper typisk rörelseoskärpa.

Låg kvalitet men kul på sitt sätt. 

I lite ljusare förhållanden finns säkerligen chans att få aningen bättre resultat. Dessutom hann jag inte vänja fiskarna vid kamerans närvaro och man hinner inte samla så mycket vettigt bildmaterial på några enstaka minuter av snorkling. Det var dock gott om fisk runt hamnen.

Ynglen som skymtar i bilden ovan är obestämda.

Utöver abborre, Perca fluviatilis, kunde jag notera en del mörtar, Rutilus rutilus.

Det är självklart planerat att jag ska försöka nyttja denna enkla kamera fler gånger under snorkling kommande sommar. Nu har jag också lite bättre koll på vad som krävs gällande avstånd mellan kamera och motiv.

Den här bloggen har för övrigt saknat fisk alldeles för länge. Känns förvisso aningen "billigt" att utöka bloggens artuppsättning på det här viset men nu är det gjort. Eventuella klagomål kan lämnas som kommentarer här under.

Bådaviken 8.3

Vanligen kryssar jag de första sångsvanarna mer mot mitten och andra halvan av mars. I år skedde det i går (för jag skriver detta 9.3). 

Så här skrev jag i mitten av november 2024: "Om ungefär fyra månader dyker de väl upp igen som vårtecken. Detta sagt ifall jag inte hör eller ser dem fler gånger denna senhöst."

Det blev med facit på hand ganska exakt fyra månader.

Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt cykelträning. Men kvardröjande influensa och hård blåst gjorde att jag avböjde. I stället letade jag mig ut till Bådaviken som för den återkommande läsaren av bloggen säkerligen är bekant som en plats jag ofta återvänder till.

Att åka ut till Bådaviken handlar inte alltid om att observera - eller kryssa - djur. Det är i mångt och mycket bara ren avkoppling. Visserligen kunde jag variera platsen för den avkopplingen i mycket högre grad. Besöka allehanda olika områden runt stan. Men det finns en slags tillfredsställelse i att kontinuerligt återbesöka en och samma plats för att följa med årstidsväxlingarnas och vädrets effekter. Den aspekten har vägt tyngre och tyngre vartefter åren gått.

Svanarna i första bilden fanns på bortre änden av en åker man passerar på väg ut till fågeltornet. Åkern gränsar till den strandskog som kantar vikens inre del. Det var ungefär 400 meter mellan mig och svanarna.

När jag kom ut till tornet hörde jag att svanar var på kommande. Halvsprang sista biten och hann upp i tornet för att ta några halvdassiga bilder av de förbiflytande svanarna.

Efter kanske en kvart uppe i tornet gick jag ner och strosade runt i strandskogen. Den här tiden på året är det främst fåglar man håller ögon och öron öppna för. Småkrypslivet håller förstås vintervila än så länge.

Men den kraftiga blåsten försvårade observationsmöjligheterna avsevärt och troligen befann sig de flesta småfåglarna dessutom i mer vindskyddade delar av området. Endast enstaka pip av mesar kunde jag sporadiskt höra.

Kunde inte låta bli att ta någon bild av denna al "nerlusad" av slånlav, Evernia prunastri. Jag hade dock endast teleobjektiv tillgängligt och dokumentationen var således begränsad. Kunde t.ex. omöjligt får mer av hela trädet i bild eftersom jag då varit tvungen att fotografera på stort avstånd vilket i sin tur hade resulterat i annan skymmande växtlighet.

Hur som helst intressant att ett enskilt träd kan ha stor mängd av en viss lav medan intill stående träd av samma art inte har det.

Klibbticka, Formitopsis pinicola.

Så småningom befann jag mig i vikens inre del och passade då på att smyga mot svanarna på åkern, de jag tidigare hade fotograferat från andra hållet och som jag nu kunde se från lite närmare avstånd.

När jag åter gick ut i viken passerade en havsörn på håll. Samtidigt hörde jag tydligt ljud av grågås. 

Bådabukten, Sandörsfjärden och Alörshålet ut mot Torsöfjärden och Torsön längst bort. Fotograferat från Bådavikens "inlopp" nära Djupsten.

Enstaka gråtrutar dansade i blåsten. Här en som, om jag bedömer fjäderdräkten korrekt, är inne på sin tredje vinter.

Innan jag återvände hem klättrade jag åter upp i fågeltornet för att ta en bild ut mot Alörshålet och Torsöfjärden. Isen har tydligen gått på fjärden och den starka blåsten lär rimligen riva sönder mer av den. 

Fågelvägen är det ca 4 km till Alörshålet och 6 km till vad som syns avTorsöns strand. Därför är det en del "atmosfäriskt daller" i bilden.

I övrigt är jag glad att det inte blev någon cykelträning. Redan under den lugna cyklingen på totalt 10 km och de fyra långsamt vandrade kilometrarna i Bådavikenområdet gjorde sig influensan påmind.

Trädgården 1.3. Hamrare och fuskbyggare

Kvarterets kajor har börjat renovera sina bon. Det städas, slamras och hamras så det hörs i hela huset. Kajorna har nämligen några bon i husets inklädda takfot. Egentligen borde de bräder vars hål ger kajorna tillträde bytas ut. 

Att kajorna bor i takfoten är i och för sig inte störande, men bräderna i sig är inte så vackra. Något byte av bräder blir det dock inte under häckningstiden. Det står klart.

När jag kom hem från Bådaviken i lördags höll kajorna eftermiddagspaus från bostadsbestyren.

Några som inte har särskilt många bestyr beträffande bobygge är turkduvorna. De lägger i stort sett bara två pinnar i kors på någon trädgren och hoppas sedan på det bästa.

Känns nästan som ett mirakel att arten överhuvudtaget existerar med tanke på intrycket av grav hantverkarinkompetens. Eller är det näbbverkarinkompetens i det här fallet? 

Hur som helst. Finns gör de och det är sannerligen trevligt. Deras hoande i trädgården är trivsamt.

Bådaviken 1.3

Årets första utfärd till Bådaviken skedde i går. 

Faktum är att det var första "utfärden" överhuvudtaget detta år. Med utfärd menas i det här fallet utomhusvistelse borta hemifrån och med kamera för dokumentation av eventuella intressanta naturrelaterade observationer.

Utomhus har jag förstås varit. Dels handlar det då om många hundpromenader och dels om inledd träning inför årets Vätternrunda. Det myckna sittandet vid ritbord senaste åren har lett till att jag försöker ta mig i kragen angående min fysiska kondition.

Senaste vecka har inneburit semester och "sportlov". Det normala vädret brukar under den veckan vara minusgrader, sol och vit snö på marken. 

I år har det varit plusgrader, mulet och blöt, brun barmark.

När jag skriver detta har snöfallet som nyss drog in över Nykarleby övergått i regn.

Bådaviken är ändå isbelagd. Allt annat hade vädret till trots varit en överraskning.

Särskilt länge var jag inte på plats och mest handlade det om att bara "kolla läget" och även komma bort från ritbordet en stund

På fågelfronten var det lugnt. Det brukar vara det den här årstiden. De sedvanliga mesarna (talgmes, blåmes och talltita) hastade fram högt upp mellan träden. 

Står man still och glor några minuter brukar ögonen ibland få korn på någon trädkrypare. Det var också den enda fågeln jag hade möjlighet att fästa på kamerasensorn denna dag. 

Tyvärr på stort avstånd men tacknämligt satt den ett kort ögonblick på ställe utan kvistar som sikthinder. 

Inne i strandskogen är det annars sällan man har helt fri sikt mot fåglarna.

I övrigt hördes någon kråka men inte mer än så.