Bådaviken 13.4. Del 7 - Mindre skuggspindel

Ungt exemplar av mindre skuggspindel Nuctenea silvicultrix som lokaliserades aningen för högt upp på en död alstam. 

"För högt" har med fotograferandet att göra.

Jag spanade primärt efter lavsnabblöpare och skuggspindeln kom som bonus eller bifångst. Sannolikt kunde jag ha fyndat fler om jag letat specifikt efter dem. När ögat är inställt på att hitta en viss form och färg har jag alltid lite svårare att upptäcka sådant som avviker från det jag främst söker efter.

Det är väl ett typexempel på The invisible Gorilla-effekten. 

Mindre skuggspindel är en skogs- och våtmarks-art. Typisk i träd på myrmarker. 

I Bådaviken är näten vanligen spända mellan alstammar från samma rot stående längst ut i den glesa ytterkanten av skogsranden. Näten byggs gärna på 3 - 5 meters höjd och kan blir relativt stora.

Här är tre honor som dokumenterades 17.4.2021.

Bådaviken 13.4. Del 6 - Sälgbagge

Bladbaggarna (fam. Chrysomelidae) i släktet Galerucella bjuder på knepigheter i samband med artbestämning. Kännetecknande för sälgbagge G. lineola är att hela halsskölden har små hår medan förväxlingsartena har en hårlös yta centralt på halsskölden vilket gör att området ser relativt blankt ut. Här kan man notera att halsskölden är hårig i mitten och att det således är nämnda art.

Med tanke på sälgbaggens vanlighet och koppling till alar (Alnus) och viden (Salix) är det ingen märkvärdighet att hitta arten i Bådaviken. Mera märkvärdigt är kanske att jag av någon anledning tidigare inte råkat se sälgbagge i viken.

Bådaviken 13.4. Del 5 - Stamzebraspindel

Stamzebraspindel Salticus cingulatus är inte särskilt kräsen och återfinns på solbelysta trädstammar av allehanda slag i ett flertal olika biotoper. 

Därför är det här långt ifrån första inlägget med arten i fråga men så är ju bloggen också väldigt långt en slags "naturdagbok" och då blir det upprepningar ibland.

I Bådaviken är stamzebraspindlarna främst på björk och al samt vanligen på stammar med grövre bark och många småskrymslen. Dessutom hittar jag dem oftast på döda träd där barken spruckit upp vilket måhända gynnar dem med tanke på ökad mängd gömställen. 

Man kan kanske också spekulera att den döda veden bjuder på aningen mer tillgänglig föda när diverse små insekter med dragning till död ved och svamp lockas till stammarna.

Bådaviken 13.4. Del 4 - Erythraeus sp.

En del kvalster i släktet Erythraeus (fam. Erythraeidae) brukar dyka upp framför ögonen den här tiden på året. Man hittar dem bl.a. ofta på skyddade, solbelysta platser relativt nära vatten. Det kan vara stränder, våtmarker eller områden med smältvatten efter vintern. 

Arttillhörighet och ålderskategori är dock en kvardröjande fråga och i det här inlägget från 2021 spekulerade jag en del kring just detta.

Insamling och mikroskopering är troligen enda alternativet för säker artbestämning. 

Med lite envishet och tur kunde man eventuellt lyckas dokumentera rätt detaljer även i fält. Då får jag nog först byta till optik med rejälare förstoringsgrad samt högst troligen experimentera med att försöka söva kvalstren tillfälligt med lämplig dos koldioxid. Rastlös snabbhet är nämligen inget bekymmer för dessa rovdjur och sådana egenskaper är föga förenligt med sporten extremmakrofotografering.

Bådaviken 13.4. Del 3 - Ljus käkspindel

I björkskogen bakom fågeltornet tänkte jag det kan vara skäl att plocka lite bland löven på marken. Första lövet jag vände på levererade en spindel.

Rent teoretiskt ska de våtmarksgillande arterna i släktet Pachygnatha vara lågoddsare i Bådaviken men fram tills i lördags har de inte visat sig. Därmed kul att äntligen få korn på en av dem.

Ljus framkropp samt bakkropp med ljus dorsal teckning som närmast bildar en dubbelrand kombinerat med det färgade fältets relativt jämna ("o-vågiga") kant mot sidornas ljusa fält ger ljus käkspindel P. clercki.

Kroppslängden hos hanarna varierar mellan 4,5 och 5,9 mm individer emellan. Typisk längd är ungefär 5,2 mm (Almquist, 2005). Den här hanen höll sig i trakten av den "typiska" längden om mitt genomperfekta ögonmått var välkalibrerat.

Bådaviken 13.4. Del 2 - Gelis fuscicornis

Årets första fältdokumentation av småkryp skedde på en död björkstam bakom fågeltornet. 

Där kunde jag notera en stekel i släktet Gelis som undersökte och eventuellt också petade in ägg i en liten kokong.

Vad kokongen tillhör för insekt vet jag inte. Troligen någon liten fjäril eller möjligen en parasitstekel. Om det senare stämmer går misstankarna till en av de små spindelparasiterande arterna i underfamiljen Pimplinae.

Dessvärre hade jag inte rätt objektiv monterat på kameran och var tvungen att byta. Därefter började blixten krångla och innan jag var färdig att rikta kameran och börja bränna av exponeringar hade stekeln vandrat iväg från kokongen. Ringrostigheten ledde till magert fotoresultat.

Längre ut i den aldominerade blötare strandskogen sågs en försvarlig mängd andra steklar i samma släkte. Dessa hittades primärt på döda alstammar. Generellt lite mindre röda markeringar och aningen mindre till storleken. 

Ika Österblad - som kan dessa - lutar mot att det trots allt rör sig om samma art, nämligen G. fuscicornis. Jag hade misstanke om den arten på basis av samma svar erhållet för nästan exakt tre år sedan.

Bådaviken 13.4. Del 1 - "Fältsäsongen" inledd mer på allvar

Isen ger med sig utanför åmynningen och det är hyfsat mycket öppet vatten på Sandörsfjärden och ut mot Alörshålet. Isläget kan man bl.a. följa här, men tyvärr finns ingen satellitbild från den aktuella dagen. 

Dagen innan verkar isen enligt satellitbilderna ännu ha legat kvar på Sandörsfjärden men det har gått hastigt i det varma vädret och med stora mängder vatten som pressat på från älven.

17.3 besökte jag Bådaviken för första gången i år. Solen värmde visserligen men den nordliga snålblåsten hade övertaget. Inga modiga småkryp synliga den dagen. 

Söndagen 7.4 var jag också på plats i viken. Då hade jag större förhoppningar om att börja hitta aktiva småkryp. Även då visade sig vinden kyla av strandskogen betänkligt. Lavsnabblöparna som jag spanade lite extra efter verkade inte våga sig fram. Snön låg fortfarande kvar bland träden och isen ute i viken var tjock.

Något inlägg från det besöket i Bådaviken har jag inte. När jag skulle ta fotografier av några fåglar i strandskogen, bl.a. en orädd trädkrypare, visade det sig att kamerans minneskort inte fanns i kameran utan kvarglömt i datorn där hemma.

En vecka av varmare temperatur har förändrat Bådaviken fullständigt. Snön är borta bland träden, isen är i stort sett försvunnen inne i viken och flertalet vårflyttare hade anlänt.

Grågäss, tranor, krickor och gräsänder höll liv i ljudrummet. Det stationära sångsvansparet föll också in i kakafonin. Enkelbeckasinerna ägnade sig åt spelflykt och ringduvorna drog av och an.

Jag koncentrerade mig dock inte på fåglarna utan på småkrypen. Dessa betas av i kommande inlägg.

Phora sp. (?)

Små puckelflugor (fam. Phoridae) finns i mängd bland de insekter jag samlat (döda) från trädgårdens växthus. I materialet från 2022, vilket jag ännu går igenom, finns enbart detta exemplar. Jag lär återkomma till dem i högre grad när jag artbestämmer och dokumenterar senare års insamlingar.

Kroppslängden på den här hanen är knappa 3 mm. Ögonen är lite flugtypiskt insjunkna i samband med att den torkat ut.

Familjen puckelflugor är stor med flera artrika släkten. Många av arterna är små och kräver ingående undersökningar och rätt litteratur ifall man vill försöka utreda arttillhörigheten. I det här fallet är jag inte ens säker på släkte, men jag tror det handlar om Phora.

Familjen är inte enbart artrik. Det råder stor diversitet beträffande deras biologi också. Larverna verkar hos de flesta vara marklevande men där upphör likheterna. En del livnär sig av förmultnande organiskt material av olika slag, andra äter svamphyfer och några är rovdjur.

Några detaljbilder togs också men de blev inte tillräckligt informativa pga. att jag borde ha experimenterat mer med ljussättningen och jobbat ganska mycket med bildredigering i efterhand. Under de större håren verkar denna puckelfluga ha en tät sammetsaktig yta som verkligen suger upp allt ljus jag försökte "kasta" på den. Formerna och detaljerna försvinner liksom. 

Om jag räknat rätt är detta art nr 1200 i den här bloggen.

Argyra auricollis (?)

Denna styltfluga (fam. Dolichopodidae) tillhör släktet Argyra och jag tror att det rör sig om A. auricollis.

Glömde justera vitbalansen i de två första bilderna... märker jag. Det får vara så nu.

Släktet har 12 arter på Finlands artlista och A. auricollis är en av de oftare rapporterade.

Detta är en hane. 

Silvrigt ansikte mellan ögonen, benens färgsättning, avsaknad av hår (utöver de fyra långa borsten) på skutellen (den halvcirkelformade plattan bak på mellankroppen) och antennerna är några av de diagnostiska karaktärer som ledde mig till nämnda art. 

Artbestämningsnyckeln gäller dock arter i Storbritannien och jag hyser viss osäkerhet gällande huruvida jag träffat rätt. 

Har frågat men inte fått bekräftelse på arten.

Likt många andra styltflugor är arterna i Argyra rovlevande.

Chrysis schencki

Sista stekeln för dokumentation och artbestämning ur insamlingslådan 2020 (döda insekter samlade från trädgårdens växthus) är denna guldstekel. Glansfull avslutning.

Den glansfulla avslutningen är dock ingen lätt match vad artbestämningen beträffar. Guldstekeln, en art i släktet Chrysis, hör nämligen till den sk. ignita-gruppen vilken består av en rad arter svåra att skilja från varandra och som kräver tillräckligt tydligt bildmaterial av ett flertal karaktärer. Skillnaderna kan för ett gulsstekelotränat öga som mitt te sig synnerligen subtila. Jag hyser än så länge ingen som helst säkerhet i bedömning av dessa ens när jag har dylika bilder och en bra nyckel till förfogande (se ref.).

Tack och lov finns tillgängliga experter på området. 

Bilderna gick således vidare till Alexander Berg och Juho Paukkunen. 

Stort tack till båda för respons och artbestämning!

Arten är Chrysis schencki, en ofta rapporterad art om man verkligen ska våga tro på de artbestämningar rapporterna är knutna till. Men arten nämns även som vanlig i facklitteraturen och då finns det goda skäl att lita på bedömningen.

S. schencki Parasiterar på solitära getingar i släktet Ancistrocerus (murargetingar). Bekräftad arter är trebandad murargeting A. trifasciatus samt förmodligen spenslig murargeting A. gazella samt vårmurargeting A. nigricornis. Getingarna i släktet använder bland annat flyghål och skalbaggsgångar i död ved som boplats och det är kring sådana man ofta ser guldsteklar på jakt efter lämplig värd. Någon av de ovan nämnda murargetingarna har jag inte bekräftad observation på i trädgården men åtminstone trebandad murargeting torde vara vanlig häromkring.

C. schencki flyger från slutet av maj till september. 

Tillägg 4.4.2024. Som nämns i den inskickade kommentaren nedan har C. schencki ett svenskt trivialnamn också. Smalkäksguldstekel heter den.

Käkarnas tjocklek sedda i lateral vy (från sidan) är i vissa fall en av de användbara artbestämningskaraktärerna (även om det sägs finnas viss inomartsvariation) när en del av arterna inom ignita-gruppen ska bestämmas.

Smalkäksguldstekel inbegriper förresten uppenbarligen även två "varianter" och så småningom visar det väl sig om den ska delas upp i två olika arter eller inte (se ref.).

Referens:

Juho Paukkunen, Alexander Berg, Villu Soon, Frode Ødegaard, Paolo Rosa

An illustrated key to the cuckoo wasps (Hymenoptera, Chrysididae) of the Nordic and Baltic countries, with description of a new species

ZooKeys 548: 1-116 (2015)

doi: 10.3897/zookeys.548.6164

Pemphredon lugubris

Bilden ovan togs för tre år sedan (mars 2021) och stekeln har sedan dess funnits i lådan av ogenomgångna exemplar i väntan på kompletterande närbilder. 

Egentligen borde jag ha tagit en helt ny lateral helhetsbild och ändrat en del i ljussättningen men lät det vara. Det är ingen ny art för bloggen eller samlingen och den orediga kroppsställningen är inte tillräckligt "inspirerande".

Jag tar mig förresten friheten att inte heller orda desto mera om P. lugubris. Det mest väsentliga är nämnt i det länkade inlägget ovan.

I något skede borde jag kanske se till att artbestämma vilken art som anlägger boceller i trädgårdens stekelhotell. P. lugubris är huvudmisstänkt eftersom det är den enda arten i trädgården jag kommit åt att artbestämma men så länge artbestämda exemplar inte är bekräftat kopplade till stekelhotellet är det alltså enbart misstanke.

Passaloecus corniger

Jag vet inte varför antennerna saknas. Kommer inte ihåg att de skulle ha gått av i samband med monteringen (2020) men det är inte omöjligt. 

Det är förresten inte någon större fara med de saknade antennerna. Nu ser man tydligt den "tand" som är belägen mellan antennfästena och som till storlek och form är bra diagnostisk karaktär för Passaloecus corniger... tillsammans med andra diagnostiska karaktärer förstås.

Honan är ca 6 mm lång (precis som de "ska vara") och ingår i det insamlade materialet av döda insekter funna i trädgårdens växthus 2020.

P. corniger rapporteras bygga bon i vassfritflugans (Lipara lucens, Chloropidae) gallbildningar på vass (Phragmites) men hittas också i skrymslen i gammalt timmer vilket gör att arten även påträffas bland mänsklig bebyggelse (se ref.).

Byten för larverna är bladlöss (Aphididae) i bl.a. släktena Aphis och Anuraphis. Enligt uppgift verkar P. corniger ibland stjäla bladlössen ur andra Passaloecus-bon. Det gäller måhända främst stöld från andra arter i släktet men uppenbarligen ibland även från artfränder. Eventuellt är beteendet främst förekommande när populationen är tät (se ref.).

Fältfoto av arten i detta äldre inlägg.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd

Passaloecus monilicornis

Stökigt exemplar av Passaloecus monilicornis (fam. Crabronidae). 

Den här honan har i något skede av sin "döda period" i trädgårdens växthus varit blöt varpå merparten av behåringen kladdat ihop. Någon svamp hade också fått fäste i bakkroppen. 

Det är onekligen aningen besvärligt när håren fäster vid varandra eftersom det bildar en ny "struktur" som visuellt tenderar skymma underliggande struktur och skulptur.

I det här fallet låter sig rovstekeln alltså ändå artbestämmas.

I detta inlägg finns information om arten och fotografier på en redan tidigare insamlad artfrände.

Rhopalum clavipes

Rhopalum clavipes har hittats i trädgården förr. Här är ett tidigare inlägg om och med arten.

Denna hona är hittad död i trädgårdens växthus 2020 och ingår i det insamlade material som för närvarande genomgås och dokumenteras.