Trädgården 20.8. Kompostblomfluga (nu med kvalsterlarv)

2.8 dokumenterades kompostblomfluga och 20.8 fotograferades en silverfotblomfluga med parasitiska kvalsterlarver.

Här en slags kombination av de tu.

Angående kvalstret gäller samma information som i fallet med silverfotblomflugan.

 

Trädgården 20.8. Dolichovespula saxonica

Högst ordinär takgeting, Dolichovespula saxonica, torde det vara om jag inte ser alldeles galet fel.

De sociala getingarna tenderar jag glömma bort och har sista åren endast dokumenterat enstaka hanar när jag sett sådana. Kändes som om det var dags igen nu när denna relativt slöa individ råkade dyka upp framför ögonen.

Den gångna sommaren har det förresten varit sparsamt med getingar i trädgården. 

Det är väl helt enkelt ett sådant år i år. 

Eller har humlemotten decimerat kolonierna i kvarteret?

Trädgården 20.8. Palomena prasina

Palomena prasina, på svenska känd som grön bärfis, har jag inte sett i trädgården förrän nu... eller rättare sagt 20.8 då detta fotografi togs.

Det har dock handlat om den berömda tidsfrågan eftersom den funnits i regionen under åtminstone ett par år. 

Grön bärfis har de senaste åren spridit sig rejält norrut och i stort sett alla nordligt belägna rapporter i landet härstammar från de två tre sista åren.

2023 kryssade jag av mina första.

Den här är i femte och sista nymfstadiet och blir vuxen nu innan övervintringen. Exemplaret i länken ovan var i fjärde nymfstadiet.

Nykelpigan (sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata) blev bifångst.

Därmed passar det ypperligt med tillägget att den här sommaren varit tydligt nyckelpigfattig här i trädgården. Tycker mig ha noterat att också andra runt om i Finland påtalat bristen på nyckelpigor i år.

 

Trädgården 20.8. Lucilia caesar

Svart vingknapp (se föreg. inlägg) + grönt första bakkroppssegment + mestadels mörka hår på bakhuvudet + två par innerborst bakom ryggens tvärfåra + riktigt smal panna = hane av kejsarguldfluga, Lucilia caesar.

Det sistnämnda skiljer den från hanar av lysterguldfluga, L. illustris, vars panna är något bredare.

Honorna har mycket bredare panna.

Referens:

Ennerfelt, Johan., Nielsen, Peter. 2024

Juvelflugor

Västsvenska EntomologKlubben.

 

Trädgården 20.8. Koboltspyflugor

Jag är måhända inte ensam om att uppfatta många av våra "vanliga" flugor som en anonym massa av spyflugor (eller bollflugor som de heter lokalt) och husflugor vilka sommartid mest bara är störiga runt köksbordet. De är så triviala och talrika att man inte fäster någon större vikt vid exakt vad det är som vandrar på fönsterglaset eller bajsar på lampskärmskanten.

Med boken Juvelflugor öppnar sig en del av denna anonyma värld. 

För bland de vackert glänsande arterna i familjerna spyflugor (Calliphoridae), husflugor (Muscidae) och parasitflugor (Tachinidae) gömmer sig ett flertal arter som är möjliga att urskilja om man bara kikar närmare och får korn på de ibland små detaljerna som utgör diagnostiska karaktärer för artbestämningen.

Koboltspyflugor är det svenska namnet på släktet Calliphora. 

Här är två sådana som dokumenterades i trädgården 20.8.

Först (överst) i detta inlägg hona av en spyfluga som jag bara hann få ett fotografi av. 

Till stor del ljus vingknapp (basicosta - fjäll-liknande struktur på vingens framkant nära vingfästet) torde räcka för att landa på trädgårdsspyfluga, C. vicina. 

Övriga arter har svart vingknapp.

Nedan kommer så en av de där övriga arterna.

- Mörka hår på huvudets undersida.

- Båda vingfjällen tydligt förmörkade (inte vita).

- Gul grundfärg på kind och ansikte.

Nämnda karaktärer leder till nordspyfluga, C. uralensis.

Jag noterar att nordspyfluga är ganska sällan rapporterad både i Sverige och Finland. Men det torde handla mera om underrapportering än att den är ovanlig. Förmodligen råder samma situation som med exempelvis många högst vanliga stickmyggor eller andra toktriviala insekter som inte ter sig spännande nog att rapportera eller spännande nog att faktiskt artbestämma.

Artbestämning kräver trots allt en liten stund av engagemang... engagemang som är lättare att uppbåda när mer exotiska småkryp finns framför ögonen.

Just nu upplever jag ändå viss exotism med nordspyfluga.

Alla släktets arter lever i larvstadiet av animaliska kvarlevor. De är alltså företrädesvis asätare mer eller mindre specialiserade på olika typer av kadaver. En del kan också leva i spillning. 

Flera av arternas larver kan påträffas på människolik och används då inom kriminologin som indikation på när döden inträffat. 

Att man allmänt hittar koboltspyflugor i sin trädgård innebär att det relativt närbeläget finns en del djurkroppar som ätits upp. Så även centralt i en liten stad. 

Det kan förstås också handla om köttrester i sopkärl eller komposter.

Sålunda inser man vikten av deras existens och vad de betyder för nedbrytningen av både ett och annat.

En del av arterna används inom medicin som behandling mot svårläkta sår i vilka larverna äter död vävnad. 

I vissa fall kan de orsaka myiasis eller sprida sjukdomar, men det är ämnen för någon annan blogg.

Referens:

Ennerfelt, Johan., Nielsen, Peter. 2024

Juvelflugor

Västsvenska EntomologKlubben.

Trädgården 20.8. Sarcophaga sp.

Hona av någondera art i släktet Sarcophaga (fam. köttflugor, Sarcophagidae).

Brukar fotografera dem väldigt sällan av den anledningen att man borde vänta på en hane som i sin tur ska samlas in för genitaliegranskning ifall man vill veta vilken art det handlar om.

Men stiliga flugor hur som helst och det är väl skäl nog att ta ett fotografi ibland?

 

Bådaviken 19.8. Svampar

Min flegmatiska svampdokumentation fortsätter... att vara flegmatisk.

Nära toppen på en ca fyra-fem meter hög björkstubbe hade denna svamp sina fruktkroppar utspridda.

De flesta svamparna får jag slå på. 

Slå på i en bok alltså.

Boken i det aktuella fallet är volym två i Fungi of Temperate Europe av Thomas Læssøe och Jens H. Petersen. Ett genomtjusigt bokverk.

Bland de som såg värda ut att kolla närmare på var släktena Cerrena och Trametes. Problemet är att fruktkropparnas ovansida inte syns.

Cerrena, närmare bestämt slingerticka, Cerrena unicolor, plockade jag bort ur ekvationen eftersom den normalt är lurvig på ovansidan och "håren" borde synas över kanten. Därmed var några arter i släktet Trametes kvar. Konsultation i svampgrupp skickade mig tillbaka på slingertick-spåret.

Fruktkropparna ser färska ut och nytillväxten längs kanten kanske döljer eventuellt lurv. Porerna känns också mera slingerticka än Trametes.

Summa summarum luktar det alltså slingerticka för tillfället. 

Slutligen tog jag en uppföljande bild av den här svampen.

 

Bådaviken 19.8

Nya tider i Bådaviken. Det är precis som om sommarsäsongen håller på att lida mot sitt slut.

En relativt isande nordlig vind gjorde att jag borde ha burit mössa på huvudet. Kontrasten till hettan i juli var påtaglig.

Fågellivet har förstås ändrat karaktär och det är inte många kvar som ger sig till känna.

På vattnet låg ett par knipor och några krickor. I luften snurrade hussvalor omkring och man får tippa att de är på gång med att söka sig söderut. Särskilt länge var svalorna inte på plats och luften böjd troligen inte på så mycket mat.

Långt borta över södra delen av viken cirkulerade kärrhöksungarna (brun kärrhök). 

800 mm och rejält beskuren bild.

Tre korpar dansflög ystert förbi. Alla tre fick inte plats på sensorn samtidigt. Korparna småkivades lite arttypiskt "trevligt" med varandra. 

Efter en stund dök kärrhökshonan upp. 

Någon kontakt med ungarna såg jag inte. De var inte kvar i luften när hon äntrade scenen och hon landade aldrig utan kretsade kärrhökstypiskt runt i området en god stund innan hon fladdrade bort bakom trädtopparna i väster.

På vårarna tar jag ofta fotografi av vyn ut mot norr från fågeltornet. Då ser det exempelvis ut så här.

Men när djurlivet tagit fart negligerar jag uppföljningen av hur förändringarna fortskrider. 

Jag tippar dokumentationen av hur landskapet omdanas under våren är förbundet med längtan till värmen, flyttfåglarna och uppvaknande småkryp. Måhända någon slags terapi?

Men samtidigt tycker jag mig inte till vardags "längta" efter sommaren i någon större utsträckning. 

När allt kommer kring är alla årstiderna välkomna. Klart jag tycker det är kul att syna myllret av kryp och kreatur under sommaren men samtidigt bjuder övriga årstider på andra spännande naturupplevelser. Vill jag rota bland småkryp på vinterhalvåret har jag en växande hög osorterade insekter att grabba tag i.

De insekterna dyker upp här på bloggen vartefter jag hunnit artbestämma och dokumentera dem. Det börjar bli på tok för länge sedan nu.

Ja, jag tycker jag gott kunde dokumentera vyn varje gång jag är i Bådaviken. Det ska bli ändring på den saken nu!

I skogen bakom fågeltornet hade mesarna börjat dra runt i sina löst sammanhållna och artblandade flockar. Trädkrypare hördes och skymtades samtidigt. Den höll sig också nära mesflocken.

Trädgården 18.8. Platycheirus albimanus

Dokumentationsresultatet blev aningen magert men på basis av bl.a. frambenet samt den silvriga pudringen på bakkroppsfläckarna vågar jag säga att det är silverfotblomfluga, Platycheirus albimanus.

Att frambenet - dvs. första benparet - nämns har att göra med att dess utseende är diagnostisk karaktär hos många av släktets hanar.

Släktnamnet Platycheirus betyder för övrigt bredhänt eller platthänt (1).

Arten är vanlig och förekommer i relativt många olika biotoper över hela Norden. Larverna är predatorer på bladlöss (2).

Fotblomflugorna, släktet Platycheirus, inbegriper i övrigt många svårbestämbara arter. De är relativt små, vanligen under 10 mm, och ganska diskreta av sig. Det här är den första jag dokumenterat i fält.

Här en tidigare insamlad fotblomfluga.

De två hemolymfasugande kvalsterlarverna ville jag också försöka få skärpa på. Gärna med större förstoring.

Men flugan drog rätt snabbt sin kos och det blev inte så mycket bevänt med den saken heller.

Borde förstås ha samlat in flugan med sina kvalsterlarver för att kika på dem genom mikroskopet. Men som vanligt gav jag mig inte den chansen.

Det finns alltså ingen möjlighet att vara säker men min gissning är att det kan röra sig om sammetskvalster, släktet Trombidium, eftersom larver av dessa - speciellt T. holosericeum - är kända som parasiter på bl.a. blomflugor (3). Men som sagt - bara en gissning.

Deras placering på flugkroppen är också i enlighet med hur Trombidium-larver normalt är placerade när de återfinns på flugor.

Referenser:

1.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: fotblomflugor (Platycheirus). https://artfakta.se/taxa/1000384

2.

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Rådén, A. & Nasibov, E. (2009). 

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor. Diptera: Syrphidae: Syrphinae. (DH 53a). 

Uppsala: ArtDatabanken, SLU.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: silverfotblomfluga (Platycheirus albimanus). https://artfakta.se/taxa/200719

3.

Haarder S. and Mąkol J. (2022), 

Terrestrial Parasitengona mites (Trombidiformes) of Denmark – new data on parasite-host associations and new country records. 

Acarologia 62(2): 508-520.

Bådaviken 3.8. Hericium cirrhatum

Inte överdrivet ovanlig men inget man ser varje dag. Den diffusa formuleringen får beskriva förekomsten av gyttrad taggsvamp, Hericium cirrhatum.

Släktingen koralltaggsvamp, H. coralloides, brukar jag ibland få korn på i Bådaviken men det här var första gången gyttrad taggsvamp dök upp framför ögonen.

Här växer den på död björk vilket den gärna gör. Den kan också hittas på bok, sälg och tall.

Bådaviken 3.8

Kärrhökarna (brun kärrhök) som kretsade över viken var av annan karaktär än "normalt". Betydligt mera jämnmörk fjäderdräkt och med ett ihållande ljust pipande.

Det var med andra ord kärrhöksparets ungar som gled omkring och övade sig på att vara funktionella representanter för sin art.

Det ska sägas att bilderna är tagna i motljus och med motivet på stort avstånd. Ganska hårt beskurna bilder alltså.

Skillnaden mot den i övrigt utseendemässigt relativt lika honan var och är ändå tydlig.

Efter en stund i fågeltornet blev det orientering genom tät och hög vass fram till viltkameran som fått i uppgift att dokumentera ett liten undangömd vattenyta. 

Jag har tidvis haft två kameror på samma stolpe. 16.7 tog jag bort den ena (Zeiss) och vittjade minneskortet ur den andra (Spypoint). I brist på extra minneskort förblev Spypoint-kameran utan fram till 3.8 när jag fick tummen ur och startade upp den igen.

Zeisskameran lämnades kvar hemma. Den har ständigt tömt sina batterier i rasande fart trots att jag stängt av uppkopplingen till telefonnätet. Mest beror det nog på det stora antalet bilder den tagit eftersom känsligheten är hög och vass tenderar röra sig i vinden. Jag kunde förstås minska känsligheten men beslöt att kameran tjänat färdigt i Bådaviken för den här säsongen. Blir det mera nästa år tror jag den får utrustas med annat batteri och solcell.

Viltkamerorna har bjudit på en del små guldkorn och det är kanske för mycket att hoppas på fler. Men en liten önskan är att rördrommarna skulle komma förbivandrande med ungar i släptåg.

När viltkameran var återstartad stannade jag kvar en stund och lyssnade efter småfåglar. Det var generellt ganska tyst men relativt omgående hördes i alla fall skäggmesarna.

Som vanligt höll de sig alldeles osynliga inne i vassen. Men under ett kort ögonblick hämtade denna hona luft ovanför vassytan varpå jag hann få ett par fotografier innan hon åter dök ner i virrvarret.

Trädgården 2.8. Lucilia sericata

Det är med viss aktsamhet jag ger mig på guldflugorna. Speciellt vissa av dem.

Med tre par centrala borst på ryggen (bakom "ryggsömmen") och ljus basicosta vågar jag rimligen spika Lucilia sericata på denna. Trädgårdsguldfluga är dess svenska namn.

Trädgårdsguldfluga är en av de vanligare guldflugorna. Sedan kan man förstås undra en smula över hur säkra inrapporterade observationer egentligen är. Rätt ofta rapporteras osäkra bestämningar lite slappt som den vanligaste arten bland ett gäng närbesläktade svårbestämnda sådana. Men det oaktat är trädgårdsguldfluga ändå en av de vanligare.

När jag synade guldflugorna i bildarkivet kunde jag notera att jag faktiskt inte verkade ha något fotografi på denna högst vanliga art. I alla fall inget på vilket man kan göra en säker artbestämning. Det ska dock tilläggas att jag rent allmänt inte alls varit så flitig med att fotografera dem.

Artbestämningen av guldflugor och andra med motsvarande metallglans borde inom kort bli lite smidigare eftersom jag väntar på boken Juvelflugor.

 

Trädgården 2.8. Cremnops desertor

Som jag jagat Cremnops desertor med kameran!

För drygt tio år sedan såg jag rätt många exemplar i trädgården men därefter verkade de försvinna fram till i fjol (2024) då några observerades i en av trädgårdens rabatter. 

Typiskt nog hade jag aldrig kameran i handen när steklarna var framför ögonen. Så fort kameran hade hade hämtats, vilket alltid skedde på stört, var steklarna redan långt utanför kommungränsen. Nykarleby är till ytan en stor kommun.

Men nu 2.8, då jag gjorde årets första riktiga trädgårdssafari, råkade minsann en av dessa steklar besöka stjärnflockorna, Astrantia major, i ett av trädgårdens mer undanskymda hörn. 

Jakten på denna harhjärtat flyktbenägna stekel satte i gång.

Efter många om och men och suddiga skräpbilder blev det till slut några fotografier som passerade önskat kvalitetsminimum.

Cremnops desertor (fam. bracksteklar, Braconidae) tillhör underfamiljen Agathidinae som, i mitt tycke, bjuder på ett gäng synnerligen estetiska arter. Tyvärr har jag än så länge endast kryssat två arter och då är den ena en döing ur trädgårdens växthus. 

Naturen där ute är full av ännu osedda småkryp. Slutet på önskelistan är utom synhåll.

Trädgården 2.8. Rhagio lineola

Nytt artkryss samt därmed även nytt trädgårdskryss och ny art för bloggen är denna snäppfluga (fam. Rhagionidae).

Arten är Rhagio lineola och likt övriga arter i släktet jagar den andra små insekter. Larverna är också rovdjur och livnär sig på maskar och insektslarver nere i förna och jord.

I trädgården är R. maculatus observerad och dokumenterad sedan tidigare.

I Bådaviken huserar R. scolopaceus.

Trädgården 2.8. Eumenes coronatus

Äntligen! Äntligen fick jag en krukmakargeting dokumenterad. 

Tyvärr var alla bilderna av undermålig kvalitet. Getingen befann sig bland blommor på obekvämt avstånd inne i en rabatt.

Med detta utseende ska det handla om hårig krukmakargeting, Eumenes coronatus, som också är den oftast rapporterade i landet.

Jag har sett krukmarkargetingar vid enstaka tillfällen tidigare men aldrig fått dem på bild.

Namnet krukmakargeting kommer sig av att de murar små krukliknande bon. Hårig krukmakargeting anlägger sina bon på stenar och vanligen i en färdig fördjupning vilket gör att getingen endast behöver bygga övre delen av "krukan".

Trädgården 2.8. Ett och annat

Rönnspirea, Sorbaria sorbifolia, klassas som invasiv och den har funnits i kvarteret men avlägsnats... om än inte helt och fullt än. Någon enstaka buske har bitit sig fast och nu när de gått i blom får de stå kvar med tanke på blommornas attraktion på insekter.

Bandad humlebagge, Trichius fasciatus, är typisk besökare.

Humlorna är förstås talrika på rönnspireans blommor. Det var mest trötta exemplar av ljus jordhumla, Bombus lucorum, vilka börjar vara på sluttampen av sin säsong. Det gäller förvisso för alla humlorna. Några hushumlor, B. hypnorum, och stenhumlor, B. lapidarius, fanns också på blommorna. Av någon anledning fotograferade jag aldrig dessa. 

Nytt trädgårdskryss är ljus lyktblomfluga, Leucozona glaucia. Här en hona. 

Larverna äter bladlöss på flockblommiga växter.

Bildmaterialet blev tyvärr synnerligen bristfälligt.

Rönnspirea är en fjärilsmagnet. 

Påfågelöga, Aglais io, var en av tre arter som besökte blommorna medan jag var på plats med kameran.

Vingarnas undersida är hos amiral, Vanessa atalanta, minst lika bedårande som ovansidan.

Tredje dagfjärilsarten var nässelfjäril, Aglais urticae, men det blev aldrig något fotografi på en sådan.