Trädgården 2.8. Tachinidae

Jag tror denna parasitfluga (fam. Tachinidae) tillhör underfamiljen Exoristinae.

Tack till Anne-Marie Björn för bekräftelse av familj!

Bildmaterialet blev tyvärr begränsat precis så som det ibland blir när man fotograferar kryp i fält utan extra arrangemang för att få dem mindre flyktbenägna.

Bild rakt ovanifrån vore t.ex. prima. Lite fler bilder med skärpa på rätt ställe hade inte heller varit fel.

Trädgården 2.8. Phymatocera aterrima

Förra sommaren.

Formuleringen "spektakulär skada" användes i en kommentar under det inlägget. 

Det spektakulära är nu på gång bland plantorna av storrams, Polygonatum multiflorum, i trädgården.

Larverna är rätt stiliga i sin ljusa plisserade sammetsdress med subtila färgtonsskiftningar.

För den som inte orkar klicka på länken kan jag tillägga att det handlar om Phymatocera aterrima som kan tänkas komma få ramsstekel eller kanske ramsbladstekel som officiellt svenskt trivialnamn någon gång framöver.

 

Trädgården 2.8. Andrena haemorrhoa

Det är sent för trädgårdssandbi, Andrena haemorrhoa, men det torde trots allt vara arten i fråga om jag tolkat allt korrekt. Sliten och blek.

Den som någorlunda följt med bloggen den här sommaren har sannolikt noterat att mina normalt återkommande spaningar efter småkryp närmast lyst med sin frånvaro. Således har jag lite dålig koll på hur det sett ut med populationerna av olika arter eller grupper den här säsongen. Det är helt enkelt ett sådant år i år.

Här en fräschare hona fotograferad 7.6 förra året och här några som dött i trädgårdens växthus och samlats in.

Trädgården 2.8. Leptura quadrifasciata

Fyrbandad blombock, Leptura quadrifasciata, syns allt som oftast i trädgården från andra halvan av juli och en bit in i augusti. 

Arten är vanlig rent allmänt och så har vi dessutom en del död ved av de träslag den lever i som larv.

 

Trädgården 2.8. Bombus sp. (hane)

Nä... jag viker ner mig beträffande artbestämning av denna hane (antennsegmenten räknade).

Borde väl som vanligt ha haft fler bilder ur fler vinklar - åtminstone för att jag själv skulle våga luta lite tydligare i någon art-riktning. Just nu har jag lite för många alternativ kvar på bordet.

Tycker (bak)huvudet har "lång" snylthumleform men är osäker på om hanarna av snylthumlorna också har dylik karaktär.

Om du som läser detta har mer ingående koll på humlorna och vill ge din syn på artfrågan är jag tacksam.

Trädgården 2.8. Eristalis arbustorum

Det är elva år sedan jag senast fotograferade lillslamfluga, Eristalis arbustorum. Denna brist åtgärdades i lördags.

Lillslamfluga är kanske den vanligaste Eristalis-arten i trädgården. Den är också en av de mer talrika blomflugorna överhuvudtaget nu mot slutet av sommaren när deras flygtid inletts.

Larverna, som kallas råttsvanslarver pga. sitt långa andningsrör, utvecklas i stillastående vatten med mycket organiskt material.

Se t.ex. Dave Goulsons korta klipp med råttsvanslarver här samt hans video när han gör en blomflug-lagun.

Trädgården 2.8. Apis mellifera

Det som här bevittnas är en smått anmärkningsvärd premiär.

Honungsbi, Apis mellifera, har under bloggens dryga tolv år nämligen inte förekommit i något inlägg annat än som ett kort omnämnande. Att 1288 andra djurarter skulle komma före in på bloggen är alltså smått oförväntat. Honungsbin är ju inte speciellt ovanliga.

Honungsbin har sporadiskt setts i trädgården förr och i bildarkivet finns enstaka suddiga bilder tagna 2012. Under merparten av de år jag dokumenterat småkryp i trädgården har honungsbiuna ändå lyst med sin frånvaro. I detta nu är dock rätt många på besök i trädgården och förser sig bland blommorna. Var närmaste biodlare har sina kupor vet jag inte. Men honungsbin kan ju flyga ett antal kilometrar och nu har helt klart någon spejare dansat hit sina systrar.

Stjärnflockorna, Astrantia major, lockar mest.

Det är med viss fundersamhet jag betraktar honungsbina.

Ja, det ter sig nästan en smula nedrigt att inte helhjärtat fröjdas över deras närvaro.

Binas hårda och viktiga pollinerarjobb som dessutom ger oss människor honung kan väl inte ses som annat än ovärderligt. Det är det också i någon mån - ovärderligt alltså.

Ur biodiversitetssynpunkt är de nämligen inte nödvändigtvis alltid det bästa tänkbara. Här i trädgården myser jag i viss mån faktiskt mer av att få se andra bin, som humlor, sandbin, väggbin, silkesbin och övriga, surra runt bland blommorna.

Jag låter härmed den eminente Dave Goulson berätta mera.

Men med det sagt ska jag tillägga att antalet honungsbin här i trädgården knappast är ett biodiversitetsproblem och de är varmt välkomna i den beskedliga mängd som för tillfället råder. 

Och som förtydligande vill jag även poängtera att jag inte hyser några som helst agg mot vare sig biodlingar eller biodlare. 

Replotinsekter 20.7

Efter fiskjakten nyttjades annan kamera ovanför vattenytan. Det blev bara en kort och flyktig vandring bland blommorna på stranden.

Luktgräsfjäril, Aphantopus hyperantus, var flitigt på vingarna och besökte mestadels röllika, Achillea millefolium. 

Larverna lever på olika gräs och starrarter.

Alla luktgräsfjärilarna tenderade luta sig mot mig och det blev aldrig någon riktigt vinkelrät dokumentation av vingarnas undersidor. 

De sitter förresten oftast med ihopvikta vingar.

Bland strandens älggräs, Filipendula ulmaria, hittades den här halvdöda guldbaggen. Det handlar om olivgrön guldbagge, Protaetia cuprea, vilket bl.a. syns på den släta pannan.

Vad guldbaggen råkat ut för har jag inte fått svar på. Faktum är att jag inte sökt svar i så stor utsträckning heller. Tankarna rör sig lätt mot någon svamp men de vita kakorna tränger inte primärt fram i lederna mellan sköldarna vilket jag tycker borde vara fallet om det är en parasitisk svamp.

Frågan kanske får sin lösning.

Måhända du har koll?

Det är trollsländtider just nu. 

En del mosaiktrollsländor, så vitt jag kunde se mest brun mosaikslända, susade förbi men landade aldrig inom fotograferingshåll. 

Större sjötrollslända, Orthetrum cancellatum, ställde dock upp.

Både honan ovan och hanen nedan ser gamla ut med tanke på att de är rätt mörka.

Flicksländor fanns det också gott om. Men de är på gränsen till för små för att man ska lyckas åstadkomma vettiga bilder med det teleobjektiv som var enda medhavda glugg.

Om jag tolkar detaljerna rätt är det här sjöflickslända, Enallagma cyathigerum.

Referenser:

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. (2005). Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae-Nymphalidae. (DE 50–54). Uppsala: ArtDatabanken, SLU.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: luktgräsfjäril (Aphantopus hyperantus). https://artfakta.se/taxa/201107 [2025-07-27]

Billqvist, M; Andersson, D & Bergendorff, C. 2019

Nordens trollsländor

Avium förlag

 

Replotfiskar 20.7

Helt plötsligt befann jag mig åter med kameran i samma plurr som veckan innan. Den här gången blev det dessutom lite längre stund i vattnet. Kamerans batteri höll ut i 2,5 timmar och för min egen del kändes det på tok för kort.

Stillbilderna håller ingen högre standard eftersom de är från film tagen med en äldre GoPro-kamera. Skärpan således allt annat än krisp.

Upptäckte i samband med ihopsnickrandet av detta inlägg att filmprogrammets kontrollruta skymtar halvtransparent i några av stillbilderna. Ber om ursäkt för det och konstaterar att jag inte orkar göra om och göra rätt.

Precis som under föregående session (länken ovan) var sikten dålig. Ställvis riktigt grumligt vatten.

Ordet övergödning poppade ofta upp i tankarna. Men algmängden på botten, stenar och växter kändes inte alldeles alarmerande - än. 

Dessutom kan jag inte riktigt jämföra med hur det brukar vara i området trots att jag tidvis vistats där rätt ofta - om än för rätt länge sedan. 

Snorkling och dokumentation av livet under vattnet har jag inte ägnat mig åt tidigare i just dessa vatten.

När jag i efterhand går igenom det filmade materialet ser jag ofta fiskar som jag inte såg "live" på plats. 

Mestadels har det med sikten att göra. Kameran har jag längst ut på en rundstav... ett borstskaft (utan borste)... och kameran är därför ofta en dryg meter framför mig vilket gör att den kan "se" lite längre än jag när det är dålig sikt. 

De fiskar jag ui efterhand upptäckt på filmen har ofta varit lite större fiskar som tidigt simmat bort när jag närmat mig. I det filmade materialet syns de boftast som avlägsna skepnader borta i grumlet.

Braxen, Abramis brama, i bilden ovan hörde till ett av de där fiskgängen som bara skymtades som allra hastigast. 

Tacknämligt girade just den här fisken lämpligt och råkade komma in framför kameran tillräckligt nära för att möjliggöra arttillhörigheten.

De minsta ynglen vågar jag inte ha någon bestämd uppfattning om när det kommer till artfrågan.

Jag borde smyga mig på gäddorna lite bättre och framförallt borde jag tidigare lyckas upptäcka de gäddor som ligger still och försöker se osynliga ut. 

Gäddorna glider inte iväg särskilt långt när man skrämt upp dem. Men i det grumliga vattnet kan det vara svårt att åter få korn på dem och är de väl i rörelse tycks de inte längre lita på sitt kamouflage och håller sig då i stället konstant på retfullt avstånd.

Ynglen skulle man lätt kunna vänja med sin närvaro. Redan efter några minuter tenderar de börja cirkla runt på relativt nära avstånd. De har en viss nyfikenhet.

Att erbjuda dem mat vore troligen effektivt.

Med röda ögon handlar det rimligen om mört, Rutilus rutilus. Vanligen räknar man diagnostiska karaktärer som antal fjäll och fenstrålar ifall man är osäker men sådant går förstås inte på basis av de här bilderna.

Yngel på ca 10 - 15 mm.

Om mitt klanderfria och exakta ögonmått kalibrerar rätt under vattenytan så var den här gäddan med sina ca 35 cm störst av dem jag lyckades få syn på. De övriga kanske kring 25-30 cm.

Abborrarna ovan kring 10 cm. Större stim av mindre abborrar syntes ofta.

Inte heller den här gången såg jag någon spigg.

 

Bådaviken. Viltkamera 1 - 16.7. Del 2. Tack för dansen!

10.7. 

Rördrommen skjuter fram huvudet

Står sedan helt stilla i följande tre tagna bilder (varav bara en är med här).

Därefter kliver hen in i vassen rakt framför kameran och stannar där en stund.

Fem minuter senare kommer fågeln tillbaka ut ur vassruggen och...

... vandrar tvärs över vattenspegeln samt in i Spypoint-kamerans blickfång.

Passerar nästan ut ur bild till höger (alla bilder inte medtagna) och svänger sedan om.

Vad annat kan jag göra än ställa mig upp och applådera hänfört som tack för den magnifika uppvisningen framför viltkameran. 

Chapeau!

Tror årets viltkamerahöjdpunkt härmed nåddes.

Efterföljande dagar fram till 16.7 när kamerorna vittjades på bildmaterial skedde inget av större intresse. När detta skrivs 22.7 är kamerorna ännu tillfälligt ur bruk men jag lär väl ändå återstarta dem inom kort.