Trädgården 31.8. Drapetisca socialis

Barkmattvävare, Drapetisca socialis, är en vanlig täckvävarspindel (fam. Linyphiidae) som i stort sett endast hittas på trädstammar. Bloggen innehåller många inlägg om och med denna art.

Om jag ska länka till något av de inläggen blir det nog det här.

Vanligheten till trots innebar hanen på fotografiet ovan första trädgårdskrysset. 

Det var bara en tidsfråga.

Trädgården 31.8. Palomena prasina

Det har blivit ett par inlägg med Palomena prasina, grön bärfis, senaste tiden. Bl.a. det här inlägget med två bilder tagna 20.8 och det här från Bådaviken 23.8. Båda exemplaren i femte och sista nymfstadiet.

31.8 observerade jag första vuxna individen. Här är den. 

Trädgården 31.8. Trochulus hispidus

Surdegen mognar, Det egenbryggda ölet smakar av rätt Böhmisk dalgång, fixiecykeln är putsad, och vinylen med Waxahatchee snurrar under svarvnålen. En speciell fedora är nyss beställd, kaffebönorna från Paraná och Antioquia är nymalda och 95,8-gradigt vatten har precis hämtat upp alla smaker och aromer från pulvret. Allt är perfekt för att luta sig tillbaka en stund och kika ut genom fönstret skalöppningen.

Det här är Trochulus hispidus, skäggsnäcka. 

Överst en renrakad - egentligen nött - skäggsnäcka och nedan en med skägget i behåll. De var inte så pigga på att visa sig och höll sig enbart inne i sina skal. 

Skäggsnäcka är vanlig i trädgården. Skalet kan nå en diameter på uppemot 12 mm men exemplar av den storleken har jag inte påträffat (än). Snäckorna i det här inlägget är ca 6-7 mm.

Födovalet verkar vara relativt flexibelt i enlighet med vilka blad och växter som finns i de människopåverkade miljöer den bebor. Trädgårdar, parker, ruderatmark och liknande är i dess smak. Arten är dock ingen "skadegörare" på de växter vi ömmar för. Den koncentrerar sig mest på förmultnande växtdelar vad det verkar.

Här ett äldre inlägg med ytterligare något om och med arten i fråga.

Referenser:

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: skäggsnäcka (Trochulus hispidus). https://artfakta.se/taxa/106744 [2025-09-17]

Proćków, M., et al. 2013

Field and laboratory studies on the life-cycle, growth and feeding preference in the hairy snail Trochulus hispidus (L., 1758) (Gastropoda: Pulmonata: Hygromiidae)

Biologia 68/1: 131-141, 2013, Section Zoology.

Trädgården 31.8. Araneus diadematus

Givetvis måste jag den här tiden på året återfalla i växthuskorsspindelinläggsmakeri.

Det större av trädgårdens två växthus är nämligen årligen bebott av en skock korsspindlar, Araneus diadematus.

I år är det väl kanske ungefär 6-7 stora honor och lika många mindre honor. De sistnämnda kläcktes rimligen i våras och ska övervintra. 

31.8, när de här bilderna togs, var det lite svårt att räkna. Några enstaka satt i sina nät och andra gömde sig i takkonstruktionen. 

De stora skulle kunna vara döttrar till någon av dessa honor och därmed bland de kanske närmare 5000 ungarna som kläcktes i maj 2024.

Ungarna har årligen aktivt flyttats ut i så stor utsträckning det bara varit möjligt. Lätt att rotera en torr förgrenad blomstängel eller kvist i nättrasslet och forsla ut dem en masse. 

Men att få tag på alla är helt enkelt inte görbart.

Bara två av honorna befann sig på lämpliga fotograferingsplatser varav den ena lite för högt upp och jag missade skärpan en smula när kameran sträcktes i vädret (bilden nedan / manuell fokus). Noterade inte oskärpan innan bilderna granskades på större skärm.

Fler växthuskorsspindelinlägg lär dyka upp.

Trädgården 31.8. Pogonognathellus longicornis

Missade med skärpan. Bilden får komma ut på bloggen ändå.

Hoppstjärten bör enligt antennlängden vara Pogonognathellus longicornis.

Ingen nyhet för trädgården men länge sedan jag valt att fotografera någon.

Det här exemplaret satt uppklättrat på ett Rodgersia-blad och jag tog tillfället i akt. Annars får man leta dem nere i förnan.

Bådaviken 23.8. Tortricinae?

Hittills har jag gått bet. 

Tänkte att det ändå skulle vara möjligt att artbestämna denna med dess begränsade mörka fläck bakom huvudet och fläckarna nära bakändan.

Men icke.

Har lutat mot någon vecklare i underfamiljen Tortricinae, men arterna förknippade med alar (Alnus spp.) är inte så många och deras larver är inte riktigt klockrent lika den här. Jag kan vara galet fel ute.

Jag fortsätter spana lågintensivt efter svar och om du som läser detta har koll på vad det rör sig om är jag idel öra.

Larven inne i ihopvikt och fastspunnet blad av gråal, Alnus incana.

Bådaviken 23.8. Araneus quadratus

När jag skriver det här har det hunnit bli trettonde september. Bilderna är tagna 23.8. Hade varit fint med ett återbesök i Bådaviken för att leta kvadratspindel, Araneus quadratus, någon gång i månadsskiftet när honorna fått lite större rondör. 23.8 var de ännu förhållandevis proportionerliga.

Tingens tillstånd har dock hållit mig borta från fältstrapatser sista veckorna. Men det är måhända inte för sent att få korn på någon äggstinn hona än. Om vädret är förlåtande någon av de kommande dagarna kanske jag tar mig ut dit och rotar i vegetationen.

Lustigt nog är det här första bilderna jag någonsin tagit av denna art. Ovanlig kan man inte anklaga kvadratspindel för att vara. Det har bara råkat sig så att jag inte burit på någon kamera när jag tidigare haft kvadratspindel framför ögonen och när kameran varit medhavd har jag av någon outgrundlig anledning glömt spana efter dem. 

För spana efter dem behöver man. I alla fall en smula. Ofta har de sina nät rätt lågt i vegetationen och sällan i ögonhöjd så som släktingarna korsspindel eller marmorspindel vilka man därmed lätt tenderar "springa på" när man dräller omkring i grönskan.

Orsaken till att jag den här gången kom på att leta kvadratspindel heter ägretthäger.

En Fb-vän som har sommarstuga vid Bådavikens utlopp postade nämligen ett inlägg med bild på ägretthäger utanför stranden. Så jag drog iväg för att se om hägern var synlig. Det var den inte längre. Diskussionen gled över till småkryp i stället. Bland annat synades ett buskage med några kvadratspindlar. Just då hade jag teleglugg på kameran och de spindlarna höll sig dessutom till största delen gömda. Men när jag därefter besökte området inne i Bådaviken kollade jag om spindlarna också stod att finna där. Bytte samtidigt till makromojängerna.

Gräs eller lågt buskage får det gärna vara om man är kvadratspindel.

Bådaviken bjuder rent teoretiskt både på kvadratspindel-lämpligt habitat och prima biotop. Med andra ord föga förvånande att hitta dem i området. I änden av fångstnätets ena stödtråd drar kvadratspindeln ihop några blad och väver en stadig liten lya åt sig.

Kände mig en smula elak när jag försiktigt bröt upp boet för två av de tre honorna jag hittade. Men jag utgår från att de efteråt...

A: Surt reparerade skadorna medan de muttrade spindelsvordomar och smädelser.

B: Var lyckliga över att de inte blev uppätna och sjöng glada arbetarsånger under reparationen.

C: Bara reparerade utan förmänskligade känslor och uttryck.

Det ska tilläggas att jag bröt upp bona så lite som möjligt bara för att erhålla några enstaka bilder och "vek" därefter försiktigt ihop en gnutta igen. 

Tillägg 18.9.2025: Enligt min statistik, som förvisso eventuellt kan halta en gnutta (men då är det plus eller minus), så blev kvadratspindel bloggens 1300:de art.

Bådaviken 23.8. Björkbärfisar

Förmodligen större björkbärfis, Elasmostethus interstinctus. Mer om varför det är "förmodligen" här.

Trycker med foten ner Kleidocerys resedae, representant för familjen fröskinbaggar, Lygaeidae.

Sävlig mindre björkbärfis, Elasmucha grisea. Frågan är om sävligheten hade något att göra med att den var belägen bland nättrasslet i ett "spindelbo" eller om den annars bara var trött och ovillig att röra sig på annat sätt än i extrem slow motion.

Spindeln är en ung eller subadult morotsdvärgspindel, Gongylidium rufipes. Som vuxen kommer han att se ut så här. 

Lustigt nog är det här första gången jag dokumenterat morotsdvärgspindel i Bådaviken. Arten är galet vanlig häromkring och är med största sannolikhet också galet vanlig i Bådaviken. Men jag har under de sista 6-7 åren inte befattat mig så mycket med små täckvävarspindlar (fam. Linyphiidae) vilket självfallet avspeglas i såväl artkrysslistan som bloggflödet.

Avslutningsvis - förmodligen - större björkbärfis i femte och sista nymfstadiet.

Ska tillägga att bärfisarna ovan - namnet till trots - inte tillhör familjen bärfisar (Pentatomidae), utan kölskinnbaggar (Acanthosomatidae).

Bådaviken 23.8. Palomena prasina

I inlägget innehållande första trädgårdskrysset av grön bärfis, Palomena prasina, skrev jag i all korthet hur den verkar ha spridit sig norrut i rätt stor omfattning sista åren.

Det blev Bådavikenkryss på arten nu också.

Bådaviken 23.8. Chilocorus renipustulatus

Hög tid för nya bilder på tvåfläckig sköldluspiga, Chilocorus renipustulatus.

Det är åtta år sedan jag senast dokumenterade en sådan i Bådaviken men bara fyra år sedan det skedde i trädgården.

Några enstaka exemplar observerades och fler kunde säkerligen ha hittats ifall jag letat. 

De bör rimligen ha ordnat med tillräckligt fettlager för övervintringen vid det här laget.

 

Bådaviken 23.8. Acronicta rumicis

Syreaftonfly, Acronicta rumicis, är nytt artkryss i Bådaviken.

Med det sagt vill jag tillägga att det nya artkrysset gäller för mig personligen. Kan mycket väl vara andra som sett syreaftonfly i Bådaviken före mig vilket i så fall inte skulle vara någon överraskning. Habitatet är helt i enlighet med dess önskemål och arten torde rimligen vara rätt vanlig där.

Den dokumenterade larven var drygt 10 mm och därmed ännu rätt liten.

Här fullbildad fjäril på Valsörarna 2021 och här larv i trädgården 2013.

Bådaviken 23.8. Protocalliphora sp.

Borde ha åstadkommit bättre bildmaterial på fågelspyflugorna, släktet Protocalliphora, som satt församlade på en björkstam i den yttersta bården av strandskogens småträd och lapade sol.

Ursprungligen var det fyra flugor men tre stannade kvar för de första fotografierna.

Till vänster två hanar och till höger en hona.

Jag hann få ett par bilder av hanarna i någorlunda profil men bildresultatet räcker inte riktigt till för säker artbestämning. Flugorna upplevde mitt fotograferande som störigt och bytte till någon lugnare plats på annat håll.

Ursprungligen lutade jag mot nordisk fågelspyfluga, P. nuortevai, men efter konsultation i en Diptera-grupp på Fb lutade mer bevandrad expertis snarare mot brynfågelspyfluga, P. azurea.

Någon spikad bestämning blir det dock inte. 

Här en hona av just brynfågelspyfluga dokumenterad i Bådaviken 3.7.2024. Texten i inlägget andas osäkerhet men den osäkerheten är numera svag. 

Jag vill tillägga att jag upplever att huvudet (ögonlisterna/pudringen) hos honan i bilden ovan inte riktigt delar karaktär med honan i det länkade inlägget samt att jag således känner viss tveksamhet beträffande P. azurea.

Men å andra sidan ska jag betraktas som spyflugenoob och bör därmed förlita mig mera på experters expertis. Dunning-Kruger-effekten riskerar alltid spela pinsamma spratt.

Bådaviken 23.8. Picromerus bidens

Spetsrovbärfis, Picromerus Bidens, övervintrar som ägg. De vuxna man ser nu på sensommaren ska alltså se till att föra sina gener vidare innan kölden kommer.

Vanlig art men det här var första gången jag fick ögonen på den i Bådaviken. Det handlar främst om att jag oftast letat annat när jag under tidigare år besökt området på sensommaren och därmed inte haft uppmärksamhet på de ställen i växtligheten man vanligen hittar spetsrovbärfis.

Här ett tidigare inlägg med arten i fråga.

Trädgården 21.8. Bombus lapidarius

Jag vet varför jag knappt dokumenterar humlor. Åtminstone när det gäller humlor i trädgården. En orsak är att jag sällan ser en för mig ny art. Alltså någon jag inte tidigare noterat och fotograferat. Dokumentation känns således mindre angelägen. 

Men en annan kanske mer betydande orsak är att humlorna är svårfotograferade.

De må vara vanliga och orädda. Man kommer alltså ofta rätt nära dem. Just den grejen är med andra ord inget bekymmer. Men när det kommer till humlornas envisa benägenhet att huka sig i blommor och ständigt bara visa rumpan mot fotografen är det en annan visa. Man ska ha tålamod helt enkelt. Och så måste man ta rätt många fotografier för att åtminstone få ett eller två på vilket humlan är någorlunda väl synlig och representativ. Merparten av alla bilder man tagit brukar bara visa en oformlig, ointressant hårig boll.

Summa summarum: Oftast triviala arter plus hopplöst oformligt hukande gör att jag tenderar söka upp andra kryp i stället. 

Här en hane av stenhumla, Bombus lapidarius.

Trädgården 21.8. Lucilia sericata

Hona av trädgårdsguldfluga, Lucilia sericata, har inte fått vara med på bloggen tidigare. På tiden att saken åtgärdas.

Jämför facettögonen med hanens diton här.

Trädgården 20.8. Humleblomflugor

Sensommaren är Volucella-tider. Släktet heter humleblomflugor på svenska.

Bålgetingblomfluga, Volucella inanis, såg jag i trädgården första gången 2018. Sedan dess har jag endast sett några enstaka exemplar och det har inte skett varje år.

Den här sommaren har jag noterat en handfull ungefär. Hanen ovan gick med på en lateralbild men inget foto i dorsal vy.

Bålgetingblomfluga är, som namnet antyder, boparasit hos bålgeting, Vespa crabro men angriper gärna även tyskgeting, Vespula germanica. Varkendera art är vanlig här i Österbotten. Enstaka overifierade rapporter finns på laji.fi och av tyskgeting finns ett fotografi taget i Karleby. Tilläggas kan att rapporterade observationer av bålgetingblomfluga geografiskt stämmer rätt väl med rapporterna över bålgeting och tyskgeting, även om just getingarna bjudit på långt färre rapporterade observationer. 

Men bålgetingblomfluga ska enligt uppgift också vara konstaterad hos vanlig geting, Vespula vulgaris, och möjligen är det i så fall den som angrips häromkring (ref.).

Fönsterblomfluga är däremot standard i omfattande mängd från början av juli och fram till slutet av augusti.

Hanarna tävlar om att hålla revir i vissa specifika luftrum här och var i trädgården. 

Lyckad spelflykt bär frukt.

Fönsterblomfluga har jag dokumenterat många gånger och här höll jag mig endast till laterala bilder med flit. Blir ju ett enhetligt inlägg med bålgetingblomflugan då också (fast det tänkte jag egentligen inte på när jag fotograferade).

Åtminstone vanlig geting och rödbandad geting, Vespula rufa, är bovärdar för fönsterblomfluga.

I övrigt saknar jag förresten artkryss på humleblomfluga, V. bombylans, den tredje Volucella-arten möjlig att se i mina trakter. Detta faktum är aningen lustigt med tanke på dess vanlighet.

Så småningom kan det kanske bli aktuellt med en fjärde. 

V. zonaria (inget svenskt namn än) har under de senaste åren nämligen raskt spridit sig norrut från Danmark och ses nu ofta i södra Sverige.

Några enstaka overifierade observationer är rapporterade från södra Finland. Men med tanke på artens likhet med bålgetingblomfluga ska de eventuellt tas med en nypa salt. Inga fotografier är bifogade till rapporteringarna.

V. zonaria är känd hos samma getingarter som bålgetingblomfluga.

Referenser:

Speight, M. C. D. (2024) 

Volucella species: identifying them, finding them and a bit about their biology. (Diptera: Syrphidae).

NBDC Occasional Publications Series, No. 1, 15 pp.

National Biodiversity Data Centre, Waterford, Publication Series no. 36.

SLU Artdatabanken (2025).

Artfakta: humleblomflugor (Volucella). https://artfakta.se/taxa/1000403

Laji.fi. Volucella.

Trädgården 20.8. Chorthippus sp.

De gräshoppor (alla i släktet Chorthippus) jag hittills fotograferat i trädgården har varit antingen larver/nymfer eller vuxna hanar. Några av hanarna har visat framvingarna tillräckligt för möjlig artbestämning varpå slåttergräshoppa, C. biguttulus, varit svaret.

Här en hona. Honor av de båda aktuella Chorthippus-arterna går inte att artbestämma på basis av forografi. Man får förmoda att hon okcså är en slåttergräshoppa men mer än en förmodan blir det alltså inte. Backgräshoppa, C. brunneus, kan ju också vara möjlig.

Hade hon haft en hane med sig kunde man dragit lite mer säker slutsats.

Mitt under fotosessionen skuttade hon iväg och landade i en bunke med vatten. På den sista bilden är hon alltså blöt och därmed lite onödigt glansig.

Trädgården 20.8. Muscina stabulans

Det bristfälliga bildmaterialet till trots är slutsatsen den att arten borde vara Muscina stabulans. Detta enligt Vikhrev & Esin 2023.

Bland annat benens och antennernas färg samt avståndet mellan facettögonen (hane) tyder på att så är fallet. Övriga diagnostiska karaktärer är inte möjliga att se i bilden. Flugan drog sin kos efter första fotografiet och således har jag ingen dokumentation ur andra vinklar.

Tack till Johan Ennerfelt för bekräftelse!

Här är vad som förmodas vara släktingen M. levida fotograferad i Bådaviken samt en gnutta tilläggsinformation.

I övrigt är det naturens dag i dag 30.8 (sista lördagen i augusti). Tycker en trivial art som M. stabulans är passande dagen till ära. De vanliga arterna är trots allt viktiga med sin vanlighet.

Trädgården 20.8. Större björkbärfis?

I dessa tider av många insekters avancemang norrut blir det för slappt om man okritiskt spikar större björkbärfis, Elasmostethus interstinctus utan ordentlig granskning.

Arten kan nämligen inte särskiljas från de i övrigt mer sydliga trybärfis (E. minor) och jolsterbärfis (E. brevis) utan kontroll av genitalsegmenten. 

Nu sitter den visserligen varken på try eller jolster, vilket arterna i fråga är starkt knutna till, utan på annan växt under en stor björk. Därigenom lutar det förstås starkt mot större björkbärfis. Men man borde som sagt kika dem i aktern.

Trädgården 20.8. Kompostblomfluga (nu med kvalsterlarv)

2.8 dokumenterades kompostblomfluga och 20.8 fotograferades en silverfotblomfluga med parasitiska kvalsterlarver.

Här en slags kombination av de tu.

Angående kvalstret gäller samma information som i fallet med silverfotblomflugan.