Det blev ett glas vin på kvällen efter besöket vid Bådaviken 21.6.
Orsaken till firandet var denna lilla stekel.
Ända sedan sommaren 2018 då jag först noterade halssteklarna har jag fantiserat om att få se Aulacus striatus (mindre vedlarvsstekel) nervöst knycka sig fram över alstammarna på jakt efter kamelstekel-ägg. Nu hände det och jag blev både förvånad, upprymd och barnsligt glad (på det där typiskt barnsligt manliga sättet att bli barnsligt glad).
Steklarna hittades på döda alar som fallit men som fastnat på intillvarande, stående träd och därmed inte fallit hela vägen ner till marken. På dessa stammar hittades förstås också kamelstekelhonor som höll på med äggläggning.
Hjärnan bytte snabbt från "celebration mode" till "hur-tusan-ska-jag-lyckas-få-en-skarp-bild-av-dessa-mode". Visserligen stannade de tillfälligt upp i sitt stekel-typiska sätt att kvickt hasta av och an till höger och vänster och hit och dit. Men det var korta pauser och de var heller inte pigga på att få ett objektiv uppkört i näsan... väldigt nära.
Tack och lov var de inte så benägna att ta till vingarna så som många andra parasitoida steklar är. Vedlarvssteklarna föredrog att bara springa iväg över på bortre sidan av trädstammen. Jag kunde skymta dem precis bakom "horisonten" på stammen där de antagligen hade god koll både på mig och på de äggläggande kamelstekelhonornas status.
Jag fick några "avståndsdokument" i stil med inläggets andra bild. Tänkte att jag åtminstone måste få några sådana eftersom stekeln inte hör till de som rapporteras i dussintal och speciellt inte så här pass långt norrut. Något slags bevis behövde jag komma hem med.
Med några "bevisbilder" i säkerhet på minneskortet började jag iakta steklarnas aktivitet för att se om de var på gång med någon äggläggning och om det skulle uppstå tillfällen då de kunde tänkas vara mera lättfotograferade.
Vedlarvssteklarna höll sig ofta nära de äggläggande kamelstekelhonorna och så snart en kamelstekel var klar så hastade vedlarvsstekeln fram och började söka den exakta positionen för kamelstekelhonans ägg.
Här finns en intressant skillnad mellan A. striatus och Rhyssella approximator vilka båda parasiterar på kamelsteklar. Medan R. approximator lockas till stora larver som rimligen har åtminstone ett år på nacken lägger A. striatus sitt ägg direkt i Kamelstekelns ägg - eller egentligen i en specifik del av kamelstekelägget..
När kamelstelellarven kläcks innehåller den således redan en liten overksam och vilande A. striatus-larv.
Först efter ett år - eller här hos oss möjligen två år (?) - när kamelstekellarven börjar vara färdig att förpuppas aktiverar sig A. striatus-larven och äter snabbt upp innandömet av sin värd, varpå den spinner en rosaaktig kokong och förpuppar sig (1, 2).
Efter två veckor i puppan är den fullbildad och redo att gnaga sig ut ur veden för att påbörja en ny livscykel.
Aulacus striatus har en relativt tunn och klen ovipositor. Den innehåller inte heller metallerna mangan (Mn) och zink (Zn) som ovipositorn är förstärkt med hos många vedborrande Ichneumonider likt den tidigare nämnda R. approximator (3).
Vedlarvsstekeln behöver heller inte borra eftersom den kan leta sig fram med ovipositorn samma vägar som kamelstekelhonan gjort en kort stund tidigare. Flera kamelstekelägg tycks vara ytligt placerade under barken och i en del av bilderna skymtar värd-ägget medan vedlarvsstekelhonan "gör sin grej".
I bilderna syns också hur vedlarvsstekelhonan klämmer fast ovipositorn mellan bakbenens coxa ("höfterna") vars insida har en avlång fördjupning - ett "dike" - vilket bildar ett rör för ovipositorn när höfterna hålls mot varandra. Det ger stadga och styrning. Som synes används inte heller ovipositor-höljena under själva äggläggningsproceduren.
Under själva äggläggningen var A. striatus-honorna relativt chilla med kameran nära intill. Mycket av mitt fotograferande blev ändå lite av "sikta och tryck av-karaktär" eftersom de trots allt var ganska knyckiga och roterade lite hit och dit även medan de lade sina ägg. Tyvärr fick jag ofta ett något skarpt blixtljus som gav för mycket blänk på steklarna. Hade önskat bilder med lite mjukare och mer diffuserat ljus. Nåväl, så här blev det.
Referenser:
1.
Giuseppe Fabrizio Turrisi and Lars Vilhelmsen
Into the wood and back: Morphological adaptations to the wood-boring parasitoid
lifestyle in adult aulacid wasps (Hymenoptera: Aulacidae)
Journal of Hymenoptera Research · October 2010
2.
Jennings, John T. and Andrew R. Deans. 2006.
Aulacidae
Version 22 May 2006.
http://tolweb.org/Aulacidae/23534/2006.05.22
in The Tree of Life Web Project,
http://tolweb.org/
3.
The Braconid an Ichneumonid Parasitoid Wasps. Biology, Systematics, Evolution and
Ecology
Donald L. J. Quicke
Wiley Blackwell 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar