Mitt egentliga syfte med Bådaviken-besöket 21.6 var att återbesöka lavsnabblöparna (Philodromus poecilus) för att dokumentera epigyn av vuxna honor - samt kanske palper av vuxna hanar. Men Jag var antagligen för sent ute. Hittade inte en enda lavsnabblöpare längre. Min gissning är att de under den månad som hann gå sedan föregående besök hunnit bli vuxna, parat sig och därefter krupit in under barken på sina trädstammar för att lägga ägg och vakta äggsäcken. Det blir nytt försök på vuxna individer nästa försommar.
I stället för lavsnabblöpare blev det förstås en del andra spännande möten och dokumentationer. Förra inläggets Gonotropis gibbosa var ju förstås ett sådant. här är ett annat.
Det rör sig om en slags uppföljning på tidigare inlägg om och med halssteklar i släktet Xiphydria. Jag har tidigare dokumenterat en kamelstekel (X. camelus) och en hel drös av den mer sällsynta X. picta. De dokumentationerna har varit gjorda i juli och då har kamelsteklarna inte längre varit aktiva annat än någon enstaka kvardröjande hona (längst ner i inlägget). Jag hade ingen bild av någon kamelstekel-hane. Gällande X. picta hade jag enbart dokumenterat hanar.
X. camelus (kamelstekel) är aktiv lite tidigare än X. picta. Hanarna (hos båda arterna) kläcks lite tidigare än "sina" honor. Det betyder i teorin att om man åker ut till Bådaviken med jämna mellanrum under alla halssteklarnas aktiva period först påträffar X. camelus-hanar, därefter både hanar och honor av X. camelus, sedan X. camelus-honor och nyckläckta X. picta-hanar, senare både hanar och honor av X. picta och slutligen enbart X. picta-honor.
Jag hade fram tills nu missat X. camelus-hanarna och X. picta-honorna. De sistnämnda har jag förstås inte heller observerat ännu den här sommaren eftersom de inte är kläckta än. Men 21.6 fick jag i alla fall bild på två camelus-hanar (inläggets två första bilder).
Den andra hanen var död och satt som synes fast i ett spindelnät. Spindeln hittade jag inte men det var ett nättrassel à la klotspindel. Hos dessa två kamelstekel-hanar ser man tydligt skillnaden i mängden vit teckning jämfört med X. picta-hanarna som har betydligt mer av den varan.
Jag räknade aldrig hur många Kamelstekel-honor jag såg. Men det var flera individer på ett antal trädstammar. Jag gick heller inte runt och försökte se så många som möjligt, utan stannade upp och dokumenterade dem jag råkade passera.
Alla var i full färd med äggläggning i de döda alstammarna. De verkade föredra stammar som gått av och som var mer eller mindre vågräta en bit över marken pga. att de fastnat mellan stående stammar och på så sätt inte ramlat hela vägen ner till marken.
Nu återstår bara att pricka rätt i tid och lyckas få bilder av de där X. picta-honorna också. Jag gjorde flera besök förra året under vad jag tyckte borde ha varit lämplig tidpunkt, men utan resultat.
I år kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar