Jakten på en klotspindel i släktet Parasteatoda gick till så att jag spanade på en höjd av några decimeter och upp mot närmare 1,5 meter mellan tätt stående alstammar. Det finns ofta trasselnät på dessa ställen och nu gällde det bara att vuxna spindlar ur rätt släkte fortfarande var vid liv.
Många av de kvarvarande näten var tomma och i några fanns endast riktigt nykläckta ungar som ännu klängde omkring intill sina äggsäckar.
Första vuxna spindeln jag fick ögonen på var en hyfsat intressant sådan. Inte vad jag letade efter, utan i stället en ovanligt spräckligt tecknad ängsbaldakinspindel Linyphia triangularis.
Jag får gå tillbaka till 2017 för senaste fotografi av denna synnerligen vanliga art. Då fotograferades parningen. Innan dess har jag endast tagit några enstaka bilder 2015 och det är i princip all fotodokumentation jag har av ängsbaldakinspindel. Något märkligt men det har kanske sin förklaring i att arten är så vanlig att man blir blind för den samt det faktum att de är besvärliga att ta fältbilder av. De sitter ju vanligen med ryggsidan neråt i sina höga trasselnät nere i låg vegetation. Man "kommer oftast liksom inte åt dem" med kameran på något riktigt vettigt sätt.
Utöver denna honas spräcklighet är det dessutom ganska sällan jag ser dem i Bådaviken. I gräsvegetationen och bland de lägre buskarna är de rimligen talrika om jag tillåts killgissa lite, men uppe längs alstammarna där jag vanligen spanar ser jag dem normalt inte.
Bakkroppens grundmönster skymtas. Den har i vanliga fall långt mer "grov" och grafisk teckning i brunt och/eller svart mot vit "bakgrund". Jag fick lov att dubbelkolla de diagnostiska karaktärerna några gånger om för att försäkra mig om att jag inte missade någon presumtiv förväxlingsart. Som hängslen till livremmen bad jag dessutom om bekräftelse i en spindelgrupp på Facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar