Ängsbaldakinspindel

Linyphia triangularis.

Ställ dig på valfri plats i närheten av ett buskage. Kika in i buskaget.

Oddsen för att du har ett nät av ängsbaldakinspindel framför dig, är lika höga som ett kopieringspapper liggandes på golvet. Den uppemot 6-7 mm långa (hanarna något mindre) täckvävaren (Linyphiidae) finns i närmast absurda mängder nu när gränsen mellan sommar och höst ska passeras. Visserligen lever de runt omkring oss hela sommaren, men det är först nu som de nått vuxen storlek och blivit riktigt synliga. 

Nätet är tredimensionellt. Ofta har det en bredare horisontell bas där spindeln sitter med ryggsidan neråt. Ovanför tornar ett glesare nättrassel hit och dit mellan kvistar och blad. Förhållandevis ofta smalnar nätet av uppåt och kan med god vilja påminna lite om en tipi ("indian-tält"). Poängen är att flygande insekter stöter mot nätets övre tråd-arrangemang och sedan ramlar eller förirrar sig ner i det vågräta fångstnätet där spindeln väntar.

Första bilden visar en hona med byte (bladlus) och i andra bilden syns en hane. Nu i september (eller slutet av augusti) är det parningsdags och det går att se hanar sittandes i samma nät som honorna. Han håller koll och vaktar så att inga andra hanar tillåts kurtisera honan. 

Äggen får sin spindel-typiska vävda säck (kokong) som omslag och ungarna hinner kläckas innan vintern. De stannar dock kvar i kokongen fram till våren.