På en smutsig matta som hängt ute och blivit ännu smutsigare av ekens höstliga klet-dropp, sitter tidvis diverse insekter och gottar sig. Om påfågelögonen fladdrat omkring i mängd, samt landat på blommor så att man kommer åt att knäppa en bild, så har amiralen inte alls ställt upp lika frivilligt.
Några enstaka exemplar (eller samma idivid) har jag ibland sett flyga omkring. De/den har landat på marken men aldrig suttit så att jag fått möjlighet att rikta kameran. Antingen har jag inte haft kameran med mig eller så har amiralen varit alldeles för rastlös och dragit iväg bara för att jag tänkt tanken "fotografera".
För ett antal dagar sedan blev den ändå så pass lockad av smuts-mattan att jag hann ta ett antal bilder. Dessa bilder (samt några andra som inte plockades med) är bloggens första av nämnda fjäril och det är bara andra gången jag överhuvudtaget fotograferat en amiralfjäril. Tyvärr ville den inte breda ut vingarna så mycket som jag bad om, men den fastnade i alla fall på sensorn.
Likt flera andra dagfjärilar ståtar amiralen med ett alldeles förtjusande vackert vetenskapligt namn. Smaka på följande: Vanessa atalanta. Jag kommer förresten "osökt" att tänka på Glenn Strömberg (googla, ni som inte vet) och det tar väl bort en smula av namnets romantiska flärd, men ändå. liksom. Vackert!
Om fjärilen nu inte söker sig söderut, så kommer det att sluta illa när kylan slår till. Amiraler är flyttare. Fjärilarna som lever hos oss på försommaren är sådana som kommit upp från varmare trakter nere i Europa. I vissa fall kan sensommar-exemplaren vara uppvuxna hos oss men vintern klarar de sedan inte av. Larverna lever förresten på brännässlor.
Det finns ju ett flertal långväga flyttare bland insekterna och bara tanken på att dessa små varelser verkligen kan flyga hundratals mil är hisnande. Amiraler når ju t.ex. även tidvis Island. Uppe i de riktigt nordliga trakterna uppträder amiralerna bara vid enstaka tillfällen med många års mellanrum. Det handlar då kanske främst om år då populationen varit stor och då vindar hjälpt (eller stjälpt?) till att orsaka smärre "invasioner". Det är ju inte varje år man ser amiraler här hos oss heller. De har enligt uppgift dock blivit allt mer frekventa besökare i Norden sedan 1990-talet. Måhända är det klimatförändringarna som påverkar?
Trädens honungsdagg lockar många andra insekter, där ser man vilken roll bladlössen spelar för andra insekter! Att sedan biodlarna (och bilägare) inte alltid gillar honungsdaggen, eftersom den kan ge upphov till "cementhonung" är en annan sak.
SvaraRaderaDet skulle vara så fantastiskt skojigt att ta sig fram uppe i trädkronan. Får för mig att det finns en hel del att upptäcka där - alltså insekter som mer eller mindre bara håller till där uppe.
Radera