Efter nyår har det varit ganska art- och individ-fattigt vid vår fågelmatning. När nu jobbet och andra aktiviteter dessutom hindrat mig från produktion av nytt bloggmaterial så tar jag desperat fram något ur gamla gömmor.
Vårvintern 2012 var en riktigt livlig fågelperiod i trädgården. Det året lämnade ett berg av gammal fågelmat på gränsen till för länge på marken under matningen. Man borde ju avlägsna allt sådant för att undvika sjukdomsspridning eller andra problem som kan uppstå. Men när ytan tinade i vårsolen groddade en hel del solrosfrön och dessa blev tydliga godisfavoriter bland många av fåglarna. Precis när frön groddas sker kemiska processer som förvandlar fröet och dess "innehåll". Långa kolhydratkedjor blir kortare kol och vätekedjor, proteiner spjälks till aminosyror och vitaminproduktion uppstår. Allt detta är till gagn också för fåglarna.
Dessutom behövdes inte mycket värme innan skal och frörester blev hemvist åt en hel massa småkryp vilka fåglarna självfallet enkelt sökte fram och slukade med god aptit.
Men det är klart... till slut måste man nog ändå skyffla bort resterna. Någonstans går ju den där gränsen mellan nytta och eventuella negativa effekter. Allt större mängder fågelbajs som ligger och jäser i solen är allt annat än optimalt.
I april det året kom en stor mängd grönsiskor - Carduelis spinus - och de stannade ett antal veckor. Förra året skymtade jag bara ett fåtal under en enda dag och det återstår att se om de dyker upp i år. Grönsiskorna hann bli väldigt vår-rusiga medan de befann sig i trädgården och det var ofta ett oerhört liv i träden innan de slutligen drog iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar