söndag 9 februari 2014

9. Lokalt debattklimat

Den allmänna trenden i media - speciellt sociala media - tyder på ett slags avsky för miljöfrågor och framförallt gentemot de som försöker jobba med och tala för miljö, natur och ekologisk mångfald. Miljömuppar, grönterrorister och allehanda andra skällsord förekommer ständigt i ett flertal sammanhang. Det är t.o.m så att ordet ”fågelskådare” är negativt laddat och man känner sig nästan utpekad som någon slags samhällsfara när man rör sig med kikare och långa objektiv. Österbottningen säger sig vara en naturälskande människa men på basen av debattklimatet får man intrycket att det naturförhållandet inte får sträcka sig till att värna om några mer djupgående miljöfrågor. Kanske är det så att naturen fortfarande bör hålla sig på plats och inte sticka upp och bli besvärlig. 
Framförallt får naturen inte vara i vägen för ekonomisk vinning eller egen bekvämlighet. Skarvdebatten innehåller hån, spott och hot om minkutsläpp, miljöarbetare anklagas för att placera ut flygekorr-skit, allt arbete för ekologisk mångfald möter på oförstånd och ilska, miljöartiklar och notiser är bland de mest kommenterade på Vasabladets websidor och på det viset fortsätter det i de flesta miljö-relaterade frågorna. Samtidigt säger sig belackarna alltså vara miljömedvetna pga. sin närhet till naturen och uppväxt både med och i den. Men ändå lyser okunskapen igenom bland kommentarerna.
Och hur är det egentligen med Österbottningens förhållande till naturen?
Är man verkligen en naturälskare ifall man klipper gräset vid sommarstugan med den där gamla motorklipparen som inte längre duger för gräsmattan där hemma? 
Är man verkligen en naturälskare ifall man inte kan färdas genom naturen om det inte är på en muskelbåt, fyrhjuling, motorcykel eller racersnöskoter?
Hur mycket kan man egentligen om naturen när kommentarer och insändare ibland ger sken av att skribenten inte ens läst lågstadiebiologin?

Jag menar alltså inte att det skulle vara förbjudet med den där gräsklipparen, muskelbåten, snöskotern eller obefintliga biologikunskapen. Dessutom drog jag till med några ytterligheter jag har råkar ha en smula halv-koll på. Det gäller givetvis inte alla österbottningar, troligen inte heller medel-österbottningen och det finns många österbottningar som agerar med den ekologiska mångfalden i fokus. Debattklimatet är - precis som i vissa andra angelägna frågor - hårt i dagens anonyma nät-värld. 2013 såg den saken förvärras. En problematik som följer debattklimatet i kölvattnet är att de som skulle vilja debattera i miljöns försvar drar sig bort från debatten eftersom mothuggen baseras på både osakligheter och osmakligheter.




2 kommentarer:

  1. Jag ser det här vetenskapsföraktet som ett mycket stort problem. Och det blir inte bättre av att media i huvudsak helt saknar vetenskapsjournalister. När dessa frågor tas upp i media så väljer man i stället bara att bussa ihop två personer med olika åsikt, för att det på något sätt skall bli neutralt, det blir på en nivå som om vi fortfarande diskuterar om jorden är platt eller ej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. T.ex. Vbl hade tidigare ett slags vetenskapsråd - en samling utomstående skribenter som försåg tidningen med högklassiga vetenskaps-artiklar. Vartefter fanns det dock allt mindre utrymme kvar i tidningen och numera verkar det vara närmast obefintligt. Långa djupgående artiklar har inte någon plats i dagstidningarna. En slags bredare "allmänbildande" karaktär hos tidningarna har försvunnit och kvar är den omedelbara nyheten. Gäller ju inte bara Vbl men det är den tidning jag har mest erfarenhet av så den fick stå som exempel.

      Radera