Alla möjliga projekt - typ arbete, jobb och självförvållade uppdrag - har varit och är på G. Egentligen inget man borde gnälla över men jag har saknat friskluften och utelivet en smula. Idag blev behovet av andra vyer än arbetsrum övermäktigt och som så ofta förr kompenserade jag den känslan med en tur till Tisskärssand.
För ett år sedan var vyerna helt annorlunda här ute i kanten av Vexala-landet. Så här såg det ut för elva månader sedan. Då var det lite uppbruten is längre ut men jag kan inte säga om det egentligen var något öppet vatten eller om det bara uppvallad is. Det är med andra ord en avsevärd skillnad. Men så har ju hela vintern också varit något helt annat än den föregående.
Jag testade Nikon-objektivet med Canon-huset. Bilderna här ovan är tagna med den kombinationen. Av någon anledning blev den absoluta merparten av bilderna totalt felfokuserade. Adaptern har ett chip och med hjälp av det ska kameran notera och pipa till när området vid den markerade mätpunkten är i fokus. Det stämde inte alls. Skärpan kom långt bak i bilden. Jag kontrollerade aldrig detta på plats men nu vet jag och får kompensera nästa gång. Egentligen är det kanske bäst att använda sig av "live view" och uppförstorad detalj för att få skärpan inställd ordentligt.
Stubben är kvar där ute i närheten av horisonten.
vågorna rullade in och skapade oljud med isen. Jag filmade en del men lyckades glömma mikrofonen hemma. Kamerans mikrofon tar bara upp vindbruset så jag vet ännu inte vad jag ska göra med materialet.
Trutarna syns i stort sett överallt den här vintern. Ett gäng på ca 3-6 st vilade långt ute på ett band av is som drev norrut. Någon enstaka gråtrut syntes i luften ovanför stranden.
Korpar är aktiva den här tiden på året. Bildmaterialet blev bristfälligt ur fågelporträtt-hänseende men ändå rätt kul på sitt sätt. Några övriga fåglar ville inte visa sig under de två timmar jag besökte stället.
Panasonic GH2-huset hade jag också med mig. Dels använde jag det mest för lite filmande men tog även några få testbilder med Canon FD 35-105 f3.5-glaset monterat. Dessa tre avslutande bilder är några resultat. Lite kromatisk aberration dyker upp men det är inte så farligt. I bilden nedan dök det upp en hel del i kanten mellan sten och himmel men jag har plockat bort det mesta av det i efterbehandlingen.
I det stora hela är det nog en användbar och trevlig kombination men jag får lov att fortsätta fotografera med dem för att upptäcka mer vartefter. Bilden här ovan är för övrigt ganska ordentligt färg-/kontrast-justerad.
GH2-huset är ganska litet och FD-objektivet är tungt - inte så ruskigt stort men tungt. Det gör hela kameran hyfsat framtung och lite obalanserad. Det är nog ändå en vanesak.
På ett Micro 4/3-system motsvarar 35-105 mm 70-210 mm. Objektivet är med andra ord mera mot tele-hållet i det här fallet.
Man undrar om kameror har svårare att fokusera rätt just pga att det är uppbruten is, så att det finns så väldigt många "objekt" i bilden? Dvs skulle den klarat av en fast is bättre?
SvaraRaderaTror inte bruten is är ett bekymmer. I det här fallet var det dessutom fråga om manuell fokusinställning. Det är ingen kommunikation mellan hus och objektiv - annat än att adaptern alltså har försetts med ett chip som ska göra så att huset ska "märka" när det jag fokuserar på (genom en mätpunkt) faktiskt är i fokus. I alla fallen riktade jag fokuseringspunkten (Bara en sådan) mot en vald sten och vred/ställde fokus manuellt tills kameran bekräftade att mätpunkten är i fokus. Men om något i kommunikationen mellan hus och chip är fel så kan kameran nog bli lurad.
SvaraRaderaDigitala systemkameror har ju inte samma fokuseringsoptik i sökaren som de gamla analoga. Dvs. man har lite svårare att se om motivet är exakt i fokus. När fokus ska ställas manuellt så är det ibland lättare att ta det via lcd-skärmen istället. Då kan man förstora upp den del man vill ha i fokus och ställa skärpan väldigt precist. Det är dock en lite bökigare och mera omständlig metod.
När jag använt mig av en chipförsedd adapter mellan Canon EOS-huset och FD 150-600-objektivet så har det varit lite samma sak - alltså att fokus hamnat bakom motivet trots att kameran markerat att allt är OK.
Mitt kamerahus (60D) har nio mätpunkter. Normalt använder jag ju EOS-objektiven och då är det oftast med automatfokus. Kamerans grundinställning är med alla nio mätpunkterna aktiva. När kameran riktas åt något håll och man fokuserar så väljer kameran själv ut vilken/vilka av de mätpunkterna den ska använda för fokuseringen. Med motiven (stenarna mot isen) här ovan så skulle den ha valt någon av de centrala stenarna. Men i i det fallet så kan absolut den uppbrutna isen påverka kameran så att den hittar fler detaljer att välja mellan - vilket kan förvirra den en smula. Jag kör dock nästan konstant bara med den centrala mätpunkten aktiv. Då väljer jag ut att mäta med den först och sedan komponerar jag om bilden innan jag trycker av. Dessutom är kameran mera "beredd" på fåglar med bara en mätpunkt - oberoende om fågeln sitter på marken, i ett träd eller flyger. Mätpunkten positioneras på fågeln och kameran luras inte av annat - exempelvis som i korpbilden där kameran annars kunde ha trott att jag tänkte fotografera trädet i förgrunden.