Om gårdskryssandet och att skapa problem

Det där gårdskryssandet under helgen skedde lite från höften. Dessutom hade jag inte kontrollerat automaten på fredagskvällen och den var givetvis tom på lördagsmorgonen. Gissar att våra vanliga fågelgäster sökt sig till någon mer pålitlig frödistributör i grannskapet.

Ungefär någon gång mellan kl. tio och tolv brukar det vara som mest fåglar på gården. Jag var lite trögstartad och började inte observera fågelförekomsten före halv tolv. Jag kunde då notera en talgoxe och en blåmes. I övrigt var det helt öde. Inte ett pip. Det normala brukar ju vara fyra talgoxar och sex blåmesar. Dessutom saknades pilfinkarna som normalt är stamgäster - eller egentligen mer än så. De bor ju här. De annars säkra grönfinkarna brydde sig inte heller i att uppfylla sin närvaroplikt för statistikens skull. 

Timmen gick. Under dess andra halva dök ändå kvartersmobben av kajor upp. De var fjorton till antalet.

Alltså. Mitt bidrag blev:

1 st talgoxe

1 st blåmes

14 st kajor

Det är i ljuset av detta som jag börjar fundera på om inte svenskarnas regelverk är lite bättre och mer representativt för vilka fåglar man de facto har på sin gård. För även om detta inte är en tävling utan snarare ett jippo för att uppmärksamma fåglarna (och i någon mån fågelmatningen) så är ju resultaten också värdefull information för forskningen. Men å andra sidan är det ju möjligt att en hel hoper svenska gårdskryssare i ett grannskap totalt räknar in och rapporterar samma fågelflock flera gånger om. Tjah... Det riskerar ju vi också göra ifall flocken flyttar på sig från gård till gård. 

På söndagen hade jag program som gjorde att jag åkte hemifrån kvart före 11. Medan jag satt med kaffe och tugg vid köksbordet kunde jag ju inte låta bli att glo ut mot fågelmatningen. Direkt noterade jag de sedvanliga pilfinkarna samt fler än ett exemplar (om än marginellt) av både talgoxe och blåmes. Kajorna kom också. De var "bara" tolv till antalet på söndagen. Plötsligt tömdes fågelmatningen totalt på fåglar och samtidigt såg jag ett kännspakt fladder landa i cembratallen. Vid det laget hade jag givetvis kikaren tillhands och kunde konstatera att det var fråga om en sparvhökshane. Han stannade inte länge och precis innan tiden var slut (tänka sig, jag spanade en timme. En ren tillfällighet) så dök en samling grönfinkar också upp.

Nu hade jag således två stycken timmar av fågelobservation att välja mellan. 

Skulle jag välja den ena eller den andra? Frågorna hopade sig. Snacka om att göra ett problem av ingenting! Som om det slutliga valet skulle kullkasta hela gårdskrysset.

Den andra timmen var en aning mer representativ. Jag kommer nog att rapportera den. 

Tror jag...

2 st talgoxar

2 st blåmesar

4 st pilfinkar

11 st grönfinkar

1 st gulsparv

12 st kajor

1 st sparvhök

Den uppmärksamme läsaren har säkerligen noterat solrosfröna i detta inlägg. När jag fyllde automaten på lördagen började jag syna fröna lite extra. Solrosfrön kommer ju i lite olika kvalitet och jag hade inte riktigt kollat vad det egentligen är vi köpt hem. Fåglarna sitter ju och väljer. De väger fröna och besluter huruvida det är någon ide att alls öppna dem. Det handlar givetvis om att få maximalt med energi som betalning för ansträngningen att öppna skalen. Frön som ratas slänger fåglarna oöppnade till sidan - dvs. på marken. Det kan med andra ord vara så att man köper partier av fågelmat som de helt enkelt inte vill ha. Vi har nu massor av oöppnade frön på marken och jag började undersöka deras innehåll. Fröna som vi köpt är överlag ganska små men innehållet verkar generellt ändå vara hyfsat bra. Gissar att de många fröna på marken egentligen har mera att göra med kajornas framfart. De sprätter ju så det står härliga till eftersom de sållar ut jordnötterna ur blandningen.

Första fröbilden är en fokusstackning av 24 exponeringar. Canon FD-bälg fullt utdragen + El-Nikkor 105 mm. Bländare 8, slutartid 1/8.

Andra bilden består av 16 st fokusstackade exponeringar. Canon FD-bälg fullt utdragen + El-Nikkor 105 mm. Bländare 8, slutartid 1/6.