Idag hade jag äntligen läge att åka ut och försöka få en strömstare att fastna på sensorn. Förra året lyckades jag på något sätt missa den chansen trots upprepade försök och trots att jag hade dem inom synhåll ett par gånger. Hjulfors är ju - här i nejden - en världsberömd övervintrarplats för dessa fåglar och så är platsen relativt liten, lättillgänglig och överblickbar, vilket är en klar fördel om man vill se fåglarna.
Vid ankomsten gick jag försiktigt ut på bron och spanade runt. Ganska direkt såg jag en kännspak liten knyckig prick längre ner i forsen.
Så jag tog mina kameror (film och foto) med mig och gick sakta ner längs stigen i mitten av "ön" som ligger mitt i forsen. Men när jag närmade mig platsen där pricken siktades fanns den inte kvar.
Spanade vidare en stund men utan resultat. Precis så här var det förra året också. De rackarna gäckade mig då och försvann helt och hållet. Men jag var inte särskilt orolig. Med så pass mycket is som nu lagt sig så utgick jag från att strömstaren helst skulle stanna kvar vid det öppna vattnet i forsen.
Jag gissade att fågeln bara råkade befinna sig på andra sidan av någon större isbildning. De tenderar ju söka av vissa mindre områden vartefter och kommer då upp på iskanten ett flertal gånger på ungefär samma ställe. Tids nog skulle den byta plats och bli synlig igen.
Mycket riktigt. Efter kanske bara tio minuter så hade jag åter strömstaren inom synhåll. Det skulle slutligen bli tre och en halv timme med konstant strömstare-underhållning. Men mer om det i kommande inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar