Fullmånen hade passerat det allra fullaste fulla stadiet och en viss skuggning börjar skönjas uppe till höger. Tidigare denna kväll såg det ut att bli ypperliga månfotograferarförhållanden.
När jag kånkade ut pinalerna där kring 23-tiden hade ett tunt molntäcke parkerat mellan mig och den där månen.
Molntäcket såg ganska brett ut så jag grät en skvätt och släpade in prylarna.
Väl inne kom jag på att jag i alla fall kunde testa GH2-kameran tillsammans med ett Canon FD 35-105 f3.5-objektiv som landade på posten för några dagar sedan.
Sagt och gjort. Att gå ut och låta långa exponeringar skapa bildmaterial är väl i och för sig ett objektiv-test som inte är särskilt avslöjande. Det är givetvis i vardagssituationer som det visar vad det går för men jag tänkte att det ändå kunde vara kul.
... Så kul det nu blir i minus massor av grader och kamerahantering med antingen ispinnefingrar eller otympliga handskar.
I uthusbilden syntes inget i kameraskärmen. Kameran riktades på ett ungefär och skärpan ställde jag genom att chansa på god synkronisering mellan ögonmåttet och objektivets måttangivelser. Sedan lät jag kameran göra ett antal exponeringar mellan 15 och 30 sekunder. Det är 30-sekundersbilden som publicerats här.
Samtidigt drog molnen bort och jag tänkte att nu blir det minsann ett prima läge att ändå få den där fullmånebilden. Gick in och bytte utrustning än en gång.
När jag väl var ute med de stora åbäkena igen så kunde jag konstatera att atmosfären inte var samarbetsvillig trots att molnen försvunnit. Det gick helt enkelt inte att få månen riktigt i skärpa. Inläggets första bild är det skarpaste som gick att klämma ut denna kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar