måndag 20 januari 2014

Nu: Strömstaren

Fortsättning på föregående inlägg.

Strömstaren var alltså återfunnen. När jag fick syn på fågeln befann den sig vid iskanten nedan om forsen. Precis som brukligt var den i full färd med att dyka efter godbitar från bottnen och nattslände-förpackningarna som skräpade på isen verkade vittna om lyckat resultat.
Inledningsvis försökte jag bara få strömstaren på film. Fotograferandet fick vänta och dessa bilder togs alltså i ett senare skede.

Jag upphör inte förvånas över strömstarens förmåga att trotsa det framrusande vattnet och samtidigt hitta ätbart där nere under ytan.
Här har strömstaren positionerat sig ungefär mitt i forsen. I det kalla vädret blir det ett dimlager (vattnet som kondenserar ur ångan) precis ovanför vattenytan och det lagret är ett effektivt anti-kontrast-filter.

Strömstaren hör till de mest säregna av våra fåglar. Familjen strömstarar (Cinclidae) verkar inte ha några riktigt nära släktband med någon annan tättingfamilj eller grupp. Nu har jag inte läst den senaste och säkerligen hittills bästa undersökningsrapporten över deras fylogenetiska plats i släktträdet men de undersökningar jag tagit del av, placerar dem i överfamiljen Muscicapoidea där bl.a flugsnapparna (inkl. skvättorna, rödstjärt, näktergal, rödhake etc.), trastarna och stararna (m.m.) också ingår.

Över hela världen finns fem arter strömstarar. Vår egen strömstare - Cinclus cinclus - lever fläckvis över hela Europa och ställvis en bit in i Asien. I Central- och Östasien finns arten brun strömstare, i Central- och Nordamerika lever grå strömstare och i Sydamerika hittas vithättad samt roststrupig strömstare. Alla utom den numera sällsynta roststrupiga strömstaren, delas in i olika underarter. Så även vår europeiska variant.

Här uppe i Norden har vi nominatrasen C. c. cinclus, i Mellan- och Sydeuropa heter de C. c. aquaticus, och på brittiska öarna C. c. gularis. En cypriotisk population utrotades på 50-talet och den har beskrivits som en egen underart, C. c. olympicus. De olika europeiska underarterna skiljer sig marginellt från varandra. Våra skandinaviska fåglar blandar sig sällsynt med den centraleuropeiska i den senares norra utbredningsområde. Det handlar då om ett litet fåtal av våra nordliga fåglar som ibland flyttar lite extra långt söderut över vintern och som i vissa fall hittar en partner med vilken de stannar kvar. Centraleuropeisk strömstare har brunare huvud, är en aning mera rödbrun på bröstet/magen, har ljusare ben och är generellt en ynka aning mindre. Storleksskillnaden (genomsnittet av den) är väl närmast mätbar bara med ett exakt skjutmått och en riktigt bra våg. Så det handlar alltså om  ytterst små skillnader och givetvis överlappar de varandra i individuell storlek.

Strömstarar har - hör och häpna - förföljts på sina ställen runt om i Europa (eller blir man alls förvånad?). Tidigare hade folk för sig att strömstararna åt laxarnas rom och yngel.

Solen sken under söndagen (19.1) då jag besökte Hjulfors. Solen kommer dock inte åt att skina nere vid forsen och jag lyckades inte riktigt få grepp om exponeringarna så att det skulle bli en bra balans på både is och mörk fågel. Jag kunde ha överexponerat precis som när man fotograferar en mörk fågel mot ljus himmel men med mitt objektiv (EF 400 f5.6 L) ville det bli för långa exponeringstider även om ISO var uppskruvat. 

Men jag lät bilderna gå mot det mörkare hållet istället för att ta ISO till gryniga höjder eller riskera mera rörelseoskärpa. Dagen började ju trots allt lida mot sina sista timmar av någorlunda ljus så det fick återspeglas av bildmaterialet.

Här är bilderna efterbehandlade så att kontrasten mellan fågelns mörka färger och allt det vita i bilden har minskats. 

Bilden här ovan skiljer sig från de övriga i det här inlägget så tillvida att den är en av några testbilder jag plåtade med Panasonic GH2-huset och Canon FD 150-600-objektivet. I övrigt filmade jag alltså bara med den utrustningen.

Avslutningsvis en disig avståndsbild när strömstaren satte sig på iskanten i övre ändan av forsen samtidigt som både dagsljuset och mina fingrar sjöng på sista versen.
Så småningom ska jag nog också klippa ihop något av allt filmmaterial. Men det blir en annan dag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar