Hitta kopparn

Vintern håller greppet om Österbotten. För en vecka sedan förnyades snölagret ordentligt och på nätterna drar termometern ner kvicksilvret en bra bit under nollstrecket. Tack och lov är solen hård mot kylan dagtid och genererar i alla fall värme på sydsidan av allehanda ytor. 

När det i går blev både lördag och april kändes det lämpligt att tillvarata väderleken för att åka ut och spana efter en spindel eller två. Man har trots allt möjlighet att hitta en del synliga spindlar på vårvintern när solen värmt upp deras tillhåll.

Planen för dagen var inte att skaka grenar och kvistar utan bara att spana okulärt. Det blir liksom mera sport då och dessutom kände jag mig rent allmänt föga resultatinriktad.

Det tog inte så länge innan jag hade spanat in en spindel på en tallstam. Dessvärre hann jag endast ta ett misslyckat fotografi innan spindeln lirkade sig in under några tjockare barkflagor. Någon strävan att tvinga ut den hade jag inte. Den dassiga bilden var i alla fall tillräcklig för att se att det var en Tetragnatha med stark obtusa-karaktär... dvs. sannolikt Tetragnatha obtusa, pärlsträckspindel. Vanlig art som jag hittat tidigare i samma område.

Mest förväntade jag mig hitta kopparsnabblöpare, Philodromus fuscomarginatus, på tallstammarna. Likt många andra snabblöpare övervintrar de som subadulta individer och precis som lavsnabblöparna gillar de att lapa sol när möjligheten erbjuds.

Att få korn på dem är dock inte det lättaste. Färgmässigt välkamouflerade mot barken och platt kroppskonstitution gör att den mot underlaget kontrasterande slagskuggan blir obetydlig och därmed inte fångar uppmärksamhet. Det finns alltså ingen tydlig spindelform att söka efter när ögonen skannar barken.

Vanligen får man syn på dem ifall de justerar sin position för att "passa bättre in" mot underlaget. Det är alltså skäl att ställa sig och spana en ordentlig stund på varje stam samt röra sig försiktigt så att de inte skräms för mycket. Då kan de dra iväg längre sträckor och glida in i vilket skrymsle som helst.

Grå individer sitter gärna på de grå flagorna och orange spindlar smälter in där barken är av den färgen.

Man kan knappast säga att undantag bekräftar regeln i det här fallet, men honan i bilden ovan ägnade sig i alla fall åt undantagsaktivitet med sin placering.

Vet inte hur många tallstammar jag granskade. Ett så kallat försvarligt antal i alla fall.

Mer än två observerade kopparsnabblöpare blev det inte men jag är ganska säker på att var och varannan tall har minst en inneboende i det aktuella området.

Det oaktat var det en tjusig första smådjurssafari för året. Vädret var strålande och det gjorde, som vanligt, gott att målsättningsbefriat vistas utomhus bland träd.