Chrysis schencki

Sista stekeln för dokumentation och artbestämning ur insamlingslådan 2020 (döda insekter samlade från trädgårdens växthus) är denna guldstekel. Glansfull avslutning.

Den glansfulla avslutningen är dock ingen lätt match vad artbestämningen beträffar. Guldstekeln, en art i släktet Chrysis, hör nämligen till den sk. ignita-gruppen vilken består av en rad arter svåra att skilja från varandra och som kräver tillräckligt tydligt bildmaterial av ett flertal karaktärer. Skillnaderna kan för ett gulsstekelotränat öga som mitt te sig synnerligen subtila. Jag hyser än så länge ingen som helst säkerhet i bedömning av dessa ens när jag har dylika bilder och en bra nyckel till förfogande (se ref.).

Tack och lov finns tillgängliga experter på området. 

Bilderna gick således vidare till Alexander Berg och Juho Paukkunen. 

Stort tack till båda för respons och artbestämning!

Arten är Chrysis schencki, en ofta rapporterad art om man verkligen ska våga tro på de artbestämningar rapporterna är knutna till. Men arten nämns även som vanlig i facklitteraturen och då finns det goda skäl att lita på bedömningen.

S. schencki Parasiterar på solitära getingar i släktet Ancistrocerus (murargetingar). Bekräftad arter är trebandad murargeting A. trifasciatus samt förmodligen spenslig murargeting A. gazella samt vårmurargeting A. nigricornis. Getingarna i släktet använder bland annat flyghål och skalbaggsgångar i död ved som boplats och det är kring sådana man ofta ser guldsteklar på jakt efter lämplig värd. Någon av de ovan nämnda murargetingarna har jag inte bekräftad observation på i trädgården men åtminstone trebandad murargeting torde vara vanlig häromkring.

C. schencki flyger från slutet av maj till september. 

Tillägg 4.4.2024. Som nämns i den inskickade kommentaren nedan har C. schencki ett svenskt trivialnamn också. Smalkäksguldstekel heter den.

Käkarnas tjocklek sedda i lateral vy (från sidan) är i vissa fall en av de användbara artbestämningskaraktärerna (även om det sägs finnas viss inomartsvariation) när en del av arterna inom ignita-gruppen ska bestämmas.

Smalkäksguldstekel inbegriper förresten uppenbarligen även två "varianter" och så småningom visar det väl sig om den ska delas upp i två olika arter eller inte (se ref.).

Referens:

Juho Paukkunen, Alexander Berg, Villu Soon, Frode Ødegaard, Paolo Rosa

An illustrated key to the cuckoo wasps (Hymenoptera, Chrysididae) of the Nordic and Baltic countries, with description of a new species

ZooKeys 548: 1-116 (2015)

doi: 10.3897/zookeys.548.6164

Frill 10.8. Del 16 - Guldsteklar

På gamla stocklador finns skrymslen, sprickor och inte sällan flyghål. 

Där det finns skrymslen, sprickor och flyghål kan man hitta solitära getingar. 

Där man hittar solitära getingar kan man hitta guldsteklar.

På en av ängarna vid Frill finns en gammal stocklada.

Dylika guldsteklar i släktet Chrysis tenderar vara hopplösa ifall man tänkt nå fram till ett artnamn. Efter konsultation med expertis - tack Alexander Berg! - är det själva hopplösheten som bekräftats.

Då detta dessutom tycks vara en hane är hopplösheten av monumentalt slag och då gäller genitaliepreparation.

Denna helgröna guldstekel på bara ca 7 mm går dock att artbestämma hyfsat enkelt. Arten är tretandad guldstekel Trichrysis cyanea vilket är den enda av släktets arter här i Norden.

Tretandad guldstekel är boparasit hos de rovsteklar (fam. Crabronidae) som anlägger sina bokamrar i ved. Släktet Trypoxylon är ett bekräftat exempel men troligen kan också andra rovstekelsläkten bli parasiterade. Arter ur familjen vägsteklar (Pompilidae) nyttjas likaså och även i det fallet berörs arter som huserar i ved.

Referenser:

Juho Paukkunen, Alexander Berg, Villu Soon, Frode Ødegaard, Paolo Rosa
An illustrated key to the cuckoo wasps (Hymenoptera, Chrysididae) of the Nordic and Baltic countries, with description of a new species

ZooKeys 548: 1–116 (2015)

Skogsguldstekel

Guldstekel dokumenterad i samband med att den infångats och släppts ut ur ett av trädgårdens växthus - där en del insekter tenderar "fastna".

Stekeln är högst troligen skogsguldstekel, Chrysis solida.

Nämnda art parasiterar främst på Ancistrocerus trifasciatus (trebandad murargeting) samt ibland Euodynerus notatus (korthårig kamgeting) och Symmorphus debilitatus (takvedgeting). 

Tack till Alexander Berg för artbestämning

Referens:

Juho Paukkunen, Alexander Berg, Villu Soon, Frode Ødegaard, Paolo Rosa
An illustrated key to the cuckoo wasps (Hymenoptera, Chrysididae) of the Nordic and Baltic countries, with description of a new species

ZooKeys 548: 1–116 (2015)

Lite om bihotellet anno 2019

I våras togs ett nytt stekelhotell i bruk. Det är ett litet hotell som dock visat sig vara omtyckt redan från början. Placeringen på en varm södervägg har säkert också sin betydelse.

En intressant detalj är att hotellet lockat till sig väggsidenbin (Colletes daviesanus). Dessa föredrar egentligen bohålor byggda i sten och murbruk, men kan ibland nyttja hål även i trä. Övriga Colletes-arter är enligt vad jag lyckats notera inte lika flexibla i sina val av boplats.

Väggsidenbinas valda bohålor har en diameter på ca 6 millimeter.

Chrysis angustula är ju en slags sekundär gäst i stekelhotell. Här är mera bilder och information om den.

Små rovsteklar i släktet Passaloecus är typiska hyresgäster. Här springer en hona omkring på fasaden med ett bladlöss i käkarna. Bladlusen ska bli mat till hennes larver. Troligen är det P. monilicornis baserat på vad jag lyckas skymta. Det är dock ingen säker bestämning.

Det här är ju en liten stekel på ca 6 millimeter och hon vill inte ha några stora hål.

Övriga bobyggare i hotellet är väggbin. Inga fotografier av dem i det här inlägget, men här är ett par bilder tagna lite tidigare i somras. Deras favoritdiameter på hålen har varit 4-5 mm.

Solitära getingar har jag inte noterat i det här hotellet. Har faktiskt sett extremt få solitära getingar överhuvudtaget den här sommaren. Om det är brist på observationsförmåga eller getingar vet jag inte. Samma gäller rovsteklar i släktet Ectemnius som jag inte sett en enda av under hela sommaren.

Chrysis angustula

Jag har hittills den här säsongen inte rapporterat något från gårdens stekelhotell. Gamla hotellet behöver restaureras (få nya klabbar med fräscha hål) och i det har inga gäster checkat in.

Ett litet nytt hotell kom upp i våras och där har det tagit fart i sommar. Bland annat väggsidenbi och väggbi har fattat tycke för det nya boendet. Jag ha dock inte varit så lyckosam med fotograferandet av bina tidigare i somras, men för några veckor sedan blev en del av dem dokumenterade vid själva hotellet. Jag återvänder till dem i kommande inlägg.

Kikar man på inläggen kopplade till etiketten "Insekter - Stekelhotell" noterar man att det förstås är annat än bara bin som bor i dylika hål. Faktum är att vi först i somras hade några egentliga mängder bin i trädgårdens hotell.

Här har vi en av dessa "andra" hotellgäster. Jag är glad att jag lyckats få bilder av gästen i fråga. Normalt beter de sig nämligen som om de druckit en handfull koppar espresso spetsat med kokain. Att följa dem med kameran och tro att man ska få dem på sensorn är förenat med stor fantasi.

Men plötsligt händer det - som någon reklam brukar hävda.

Blingblinget - eller guldstekeln - heter Chrysis angustula. Det är en representant för en grupp till utseendet liknande guldsteklar (inom släktet Chrysis) som går under namnet "ignita-komplexet" vilka kan vara svåra att särskilja utgående från enbart fotografier.

I någon slags fördoms-utlöst uppgivenhet kollade jag inte ens om det var möjligt att se om den här guldstekeln skulle vara möjlig att vaska fram ur den där soppan av väldans likadana arter. Men när bilderna gått en vända på en svensk fb-grupp kunde en av Nordens absoluta guldstekelexperter konstatera vilken art jag dokumenterat. När jag sedan kollade arten kunde jag ju snopet notera att det borde ha varit möjligt om jag bara lagt manken till. Men, men...

C. angustula känns kanske främst igen på kombinationen av relativt slank kropp och tergiternas (speciellt tergit 2) punktur i kombination med en del andra artkaraktärer. Skillnaderna är dock relativt små gentemot ett antal andra Chrysis-arter, och alla syns inte alltid på bilder som dessa. 

Orsaken till besöket vid stekelhotellet är deras parasitoida leverne. Primärt söker de efter bon av Symmorphus bifasciatus (husvedgeting) som ju gillar dylika hotell. Men även bon (larver) av andra Symmorphus-arter samt Ancistrocerus trifasciatus (trebandad murargeting) kan bli angripna. 

Jag har dock inte noterat några solitära getingar (underfam. Eumeninae) vid det här stekelhotellet. Tippar dock att guldstekeln har aningen bättre koll på sådant än vad jag har. Jag har ju inte spenderat tokmånga timmar spanandes mot hålen.

Bilderna togs 27.8 och jag matar på med onödigt många bara för att stekeln är så prålig.

Tack till Alexander Berg för artbestämning!

Omalus aeneus

Fyra millimeter i hopkurat tillstånd. Större än så är den här guldstekeln (fam. Chrysididae) inte.

Den är en av sommarens drunkningsolyckor (vattentunna) som jag tillvaratagit. Den här stekeln är ännu ett exempel på min lathet. Jag borde ju ägna tid åt att rengöra dem medan de är någorlunda "färska" lik, samt även se till så att deras kroppshållning är aningen mer lämpad för saklig fotodokumentation.

Icke desto mindre plockade jag här om kvällen fram stekeln och placerade den framför kameran. Det blev en samling halvlustiga bilder - och här är de.

Om jag artat rätt ska det vara en stekel som går under namnet Omalus aeneus. Det verkar dock finnas flera distinkta genetiska linjer hos arten och därmed verkar det alltså vara så att det egentligen rör sig om flera olika arter - som således knappast kan skiljas åt på basen av något så enkelt som okulärbesiktning.

Lucka 10

Fick för mig att det passar sig med detta blingbling Nobel-dagen till ära. Jag ska i alla fall se på sändningarna.

Guldsteklar (Chrysididae) ståtar med sanslöst vackra färger orsakade av sk. interferens som bygger på mikroskopisk struktur i kitinskalet. Reflekterade våglängder sammanblandas på lite olika sätt beroende på betraktningsvinkeln och får därigenom olika skiftningar. Intensiteten i färgerna upplevs oftast som stark när det handlar om interferens-effekten.

Guldsteklar är parasitoider på andra steklar (larverna). De väljer då främst (beroende på guldstekel-art) "hålbyggande" steklar så som t.ex. rovsteklar och solitära getingar. Därför ser man ofta guldsteklar springa omkring på väggar (eller trädstammar) där de inspekterar diverse små hål i vilka de kan hitta sina värdars bon.

Den fotograferade guldstekelns arttillhörighet har jag inte kollat upp. Vissa spekulationer har jag i ett tidigare inlägg med samma stekel.

Gammalt dammigt guld

Den återkommande läsaren av denna blogg vet att de flesta av mina makro-/närbilder blir tagna med bälg plus två olika El-Nikkor-objektiv som är gjorda för förstoringsapparater i mörkrum. Det ena är 105 1:5.6 och det andra 50 1:2.8. Här om dagen slog det mig att vi också har ett gammalt Ricoh 50 mm 1:1.7 liggandes i en låda. Hade funderat på att skaffa en adapter till Panasonic GH2-huset och testa det på den, Det kanske jag fortfarande gör en vacker dag.

När jag plockade fram Ricoh-objektivet noterade jag att filtergängningen är 52 mm. Siffran lät bekant och när jag synade första stepringen som sitter på bälgens objektivsida visade sig att den var just 52 mm. El-Nikkor-objektiven sitter fast med hjälp av en adapter och två stepringar. På bälgen sitter först en FD till 42 mm-adapter, därefter en stepring 42 - 52 mm (hane/hane) och slutligen en stepring 52 - 40.5 (hona/hane). El-Nikkor-objetiven har 40.5 filtergängor och de skruvas alltså fast felvända.

Det var med andra ord bara att skruva fast Ricoh-objektivet rätt på den första stepringen. Tog några inledande testbilder och nu kvarstår att låta Ricoh möta El-Nikkor i en liten macroduell. Den duellen får bli en annan dag men igår tog jag ändå några få testbilder med Ricoh-objektivet monterat.

För några år sedan hittades en liten låda innehållande en gammal insektssamling. Någon stor samling är det inte och insekterna är både dammiga och söndriga. Samlingen har ändå sparats och någon dag tror jag att alla insekterna ska dokumenteras - med damm och allt.

Samlingens enda guldstekel fick bli testfotograferingsmotiv (långt ord) och här är de två första resultaten. Vet ännu inte om objektivet slår El-Nikkor på fingrarna. De måste testas under jämförbara förhållanden.

Guldstekeln tror jag är arten Chrysis viridula. Den är egentligen mycket rödare på de ställen där den här skimrar i gult, blått och lite rött. Men stekelns färger är huvudsakligen sk. interferensfärger som är ett resultat av ytans mikrostruktur och inte av pigment. Ljusvågornas riktning och resulterande reflexioner påverkar färgtonerna. Vet inte huruvida en gammal guldstekel skulle kunna "blekna" eftersom färgen alltså beror på ytans mikrostruktur och inte på pigment.