Bådaviken 1.5

I drygt tio år har första maj varit en dag jag spenderar i Bådavikens fågeltorn. 

Inte hela dagen, men morgonen och förmiddagen i alla fall.

Den här våren har jag besökt, och kommer att besöka, Bådaviken långt fler gånger än normalt. Men eftersom jag då vanligen ränner runt och granskar tingens tillstånd mer ingående kändes det prima att för en gångs skull endast ämna befinna sig i tornet och koncentrera sig på vad som därifrån syns.

Ganska omgående sågs brun kärrhök. Både hane (första bilden) och hona (andra bilden).

Först flög honan förbi och försvann ner i vassen långt bort från tornet. En stund senare var det hanens tur. Han kretsade ett tag ovanför den plats där honan gick ner och slutligen landade även han. Kort efteråt flög båda upp och hanen ägnade sig några akrobatiska manövrer innan de därefter flög åt varsitt håll. Det verkar alltså vara fråga om "Bådaviken-paret" som eventuellt förbereder häckning. 

När jag synat hanens fjäderdräkt utgående från mina avståndsdokumentationer får jag för mig att han är samma individ som på bilderna i det här inlägget från 25.4. Ingen sträckande individ således och därmed får min spekulation visst stöd.

Särskilt artrikt var det inte. Det kändes som om vårfågellivet höll paus denna gråmulna och halvruggiga morgon.

Nere på vikens vatten syntes ca 30 grågäss (inga bilder), det bofasta svanparets ena hälft, ett litet gäng gräsänder, någon enstaka kricka, ett par knipor, en bläsand samt minst 6 st sothönor. Sothönorna är för övrigt en positiv överraskning.

Till slut blev jag smått frusen. Lätt hänt när man inte rör på sig.

Utlöst av det allmänna fågellugnet och kroppstemperaturens neråtgående trend beslöt jag bryta med både tradition och princip. Det blev en liten utflykt bort från tornet.

På stranden utanför viken kunde jag kryssa årets första grönbena.

Åtta gluttsnäppor (en är utanför bilden ovan) skrämdes upp drog iväg. Två svartsnäppor fanns i deras sällskap. Ena svartsnäppan leder klungan och den andra är trea. 

Årets första kryss på båda arterna.

Två rödbenor skymtades på avstånd.

Visst! 

Årets första artkryss där också.

Slutligen gjorde jag en vända längre in i viken för att granska en av de saker jag synar närmare det här året. Återkommer till det någon gång längre fram.

Mitt gloende ner på marken avbröts när det i ögonvrån registrerades något stort som hastigt dök upp lågt över trädtopparna och som höll spikrak kurs mot mig.

Det är numera sällan man kommer hem efter vistelse i strandnära miljö utan att ha sett havsörn. Men den här örnen betedde sig inte så undvikande som de flesta av dem vanligen gör.

Det blev två låga passager nästan rätt över mig och båda gångerna blev jag noggrant kontrollerad. 

Kanske omvända roller och den här gången var det jag som blev inventerad, antecknad och kartlagd?

Om jag inte misstar mig bärs den här fjäderdräkten av treåringar.

Ungefär samtidigt som jag efter hemkomsten gick genom mina bilder råkade jag på Facebook få syn på bild med en ung havsörn fotograferad och publicerad några dagar tidigare (28.4) av en vän från Replot. 

Tyckte mig omedelbart se likheter i fjäderdräkten och efter närmare koll på detaljerna - bl.a. revorna i vingpennorna - kunde jag konstatera att det är samma individ. 

Beteendet med upprepade låga överflygningar konstaterades även av fotografen på Replot.

Aningen synd på det trixiga fotograferingsljuset när det dyker upp en sådan linslus.

Inkommande lördag, i övermorgon, är det Tornens kamp. Risk för regn då.

Tornens kamp. Bådaviken 4.5

I år var det få dagar mellan första maj och tornens kamp lördagen 4.5.

Två toktidiga morgnar i tät följd för en som är svårartat trögstartad den tiden på dygnet. Dessutom hade jag varit i Helsingors 2.5 vilket också krävde tidigt uppvaknande för morgontåget söderut. På lördagen började dygnet därmed nästan vara så pass "svängt" att den arla morgonstunden inte längre tedde sig okristligt tidig. Det går tydligen att justera sig.

Gamla FD 150-600 f5.6 L fick komma med ut denna dag. Objektivet nyttjas bl.a. som tubkikarsurrogat. Orsaken till varför jag inte har en tubkikare kunde få ett alldeles eget inlägg. Men det skulle bli långt, nördigt och genomsyrat av alldeles för många "om", "men", motstridiga argument om vilken tubkikare som är det optimala valet och därefter något slags flummigt resonemang om varför ingen tubkikare är bättre än det icke optimala tubkikarvalet.

600 mm brännvidd hjälper lite extra eftersom avstånden till fåglarna vanligen är giganormt ur fotografihänseende. Fotograferandet är dokumentation och "bevis" snarare än strävan efter fotografiska mästerverk.

All packning (tungt objektiv & tungt stativ + termos, mellanmål och vinterkläder) dumpades i lådcykeln. Sedan gällde det att orka trampa lugnt och metodiskt längs 5,5 km av ställvis lerig och hopplöst hjulsugande väg utan att bli svettig. 

5:30 var jag framme. En halvtimme senare började resterande lagmedlemmar droppa in. Den första tornens kamp-timmen (kl. 5 - 6) brukar inte bjuda på arter som inte syns följande timmar.

Mellan kamerahus och veteranoptiken har jag en Canon Lens Converter FD-EOS. På konvertern kan man aktivera och deaktivera objektivets bländare. Tror det är meningen att det ska vara i deaktiverat läge när man kopplar ihop kamera, konverter och objektiv. Därefter vrider man konverterns ring till aktiverat läge.

Det sista momentet glömde jag. Eller så vreds ringen i misstag tillbaka. Då hjälper det inte hur man än ställer in bländaren på objektivet. Den stannar i "mer än" vidöppet läge.

"Mer än" vidöppen"?

Största bländare är 5.6. Men när konvertern är ställd så att objektivets bländare är deaktiverad blir bländaren på något sätt ännu större vilket resulterar i oskärpa hur väl man än ställer in fokus.

Objektivet har bra optik. Men vad hjälper det när man missar sig med ett litet vred på en konverter. Inläggets fyra första bilder är således starkt påverkade av denna fåniga lilla fadäs.

Brun kärrhök (första avståndsdokumentationen ovan) ser ut att börja häcka i Bådaviken i år. De häckade i viken under många år fram till 2013. Därefter bytte de plats och byggde då troligen bo på annat håll nära älvmynningen. Trevligt att de är tillbaka.

Jämfört med första maj var grönbenorna nu i större antal. Totalt rörde det sig om kanske 150 grönbenor.

Korp är ingen självklar observation i Bådaviken. Fint att den ställde upp och kunde bli ett artkryss under tornens kamp!

Svartsnäppor landar ganska sällan i Bådaviken men kan tidvis ses flyga förbi. 

En ung havsörn kom lågt rakt över tornet och tog ett halvt varv över viken. Runt ena foten hade den en plastpåse som tack och lov lossnade till slut. Här fick jag inte styr på objektivets manuella fokus och oskärpa råder.

Kort därefter svävade en äldre havsörn förbi på stort avstånd. 

Därefter bytte jag objektiv till EF 400 5.6 L och tappade brännvidd men fick snabb autofokus. 

Lämpligare ifall man vill fånga flygande fåglar.

Det var som sagt en hel del grönbenor. 

Gluttsnäppor fanns också här och var. Av någon anledning kom jag inte hem med bilder... eller rättare sagt avståndsdokumentation... på dem.

Fiskgjuse skannade efter fisk ett par gånger. Den brukar nästan lite traditionsenligt dyka upp mitt på dagen i samband med tornens kamp. Inte sällan blir det mitt första årskryss av arten.

Här blev det lite extra fart på synapserna. En spenslig och blek "kärrhök" fladdrade fram på låg höjd. När den drog förbi tornet befann den sig bakom raden av björkar som bildar den glesa strandskogens yttre gräns mot viken. På grund av dessa björkar hann varken fotograf eller autofokus göra rätt.

Men stäpphök är det hur som helst. Dagens roligaste artkryss.

I övrigt var det standardfåglar.

Brushanar är som svartsnäpporna med det där att ibland flyga förbi men sällan landa.

När grönbenorna tar till vingarna får man försöka spana efter rovfågel.

Då kan det till exempel vara duvhök som är i farten. 

Övriga rovfåglar, förutom tidigare nämnda, var sparvhök och tornfalk. 

Inalles sju rovfågelarter således. Ganska bra saldo.

Nämnde jag att det var en hel del grönbenor?

Innan hemfärd blev det kryss på älg också.

Totalt kunde 57 arter rapporteras till BirdLife. Det är bättre än medeltalet 52,3 för åren efter 2013 (då jag var med för första gången). Rekordet under samma tidsperiod är 58 (2017). 

Här är länk till inlägget om fjolårets Tornens kamp. Där finns lite statistik också.

Några arter som vanligtvis brukar synas vid Bådaviken den här tiden på på året men som varken visade sig eller hördes denna dag:

Bläsand, skedand, blå kärrhök, rödbena och gulsparv. 

Rördrommen som efter några års frånvaro åter tutade i vassen på första maj hade antingen dragit sin kos eller höll tyst för att inte registreras.

Jakobstadsnejdens Natur r.f. ordnade via Nykarleby Arbis under våren en fågelkurs. Tornens kamp ingick som programpunkt i kursen och därmed var det tidvis riktigt gott om människor i tornet. Tummen upp för det! Många fågelspanande ögon och trevlig samvaro.

Potpurri

Några ströbilder.

Plats: Kimo åmynning

Datum: Fredag 19.9.

Agenda: Grönterapi

Kricka.

Kråkor.

Svartsnäppa och skrattmåsar.

Svartsnäppa.

Zombieänder.

Diverse fåglar vid Kimo åmynning en septembersöndag

Jag fotograferade en del med GH2-huset tillsammans med en 2X-konverter och FD 150-600-objektivet. Håller fortfarande på att försöka se om det är någon idé med den hiskeliga brännvidd som erhålles med den kombinationen. Det är tveksamt. De första två gräsandsbilderna är med 2X-konvertern. Resten är utan.

Egentligen borde jag ha sett till att få med mig mina FD-EOS-konvertrar idag för några planer på film hade jag inte - och det är som filmkamera GH2 fungerar bäst. Eftersom jag inte hade dessa konverterar med mig fick jag ju inte EOS-huset på stora objektivet.

Men, men... Man andas lugnt, njuter av vädret och tar ingen stress över icke medhavd utrustning. Skönt att vara ute bland fåglarna var det trots allt och jag tog gladeligen stillbilder med GH2 också. Det skulle komma att visa sig vara EOS-kameran som fick ett totalt frispel av högst olägligt och olämpligt slag, men det ska jag skriva om i ett kommande inlägg.

Nu till några av de fåglar som syntes vid åmynningen. Gräsänder betade här och var. Längre ut låg större grupper med krickor (ej på bild) och vitfåglar i form av skrattmås, fiskmås och gråtrut var förstås överallt. En av gråtrutarna hade en riktigt jobbig dag och mer om det finns att ses i föregående inlägg.

En bit från tornet skymtade jag plötsligt den här vadaren som visade sig vara en svartsnäppa - Tringa erythropus. Det är en ungfågel vars fjäderdräkt i mångt och mycket liknar rödbenans, men den långa näbben avslöjar arttillhörigheten.

Prickarna på bilden är större strandpipare - jag lovar. 

Det går inte att utläsa på den här bilden men när de flög syntes de vita vingbanden tydligt. Faktum är att jag också har några bilder av dem medan de befinner sig på närmare avstånd men jag gillar färgerna i den här bilden lite extra.

En av de många gråtrutarna.

In över land drog några stora tranplogar fram söderut. Jag såg också två gåsplogar på riktigt hög höjd.  Den här flocken tranor kom från Kantlax-hållet och flög in mot sydost.