Bådaviken 30.3. Fåglar och snabblöpare

Nej!

Det är inte längre en fråga om fantasilöshet eller lathet.

Det är en nödvändig rutin som inbegriper medveten uppföljning av tingens tillstånd.

Jag hänvisar till det faktum att söndagens (30.3) utevistelse i spenaten än en gång förlades till Bådaviken.

Och nej!

Dokumentationen av vårens första trana vinner inte nödvändigtvis något finare naturfotopris. Men på den här bloggen platsar bilden ändå. Vårens första trana är alltid vårens första trana.

Nu har det hänt saker på isfronten. Jämför med föregående söndag en vecka tidigare.

En stor del av den is på vilken jag då traskade var borta nu. I de djupare delarna av viken fanns den ändå kvar.

Vass slogs senaste höst men tyvärr användes maskineri som, till synes, resulterade i spår och det hela avbröts. Därav utseendet på marken i bilden ovan.

Ute på fjärden ser det ut att vara öppet vatten. 

Men det är det inte. Det är bara blå is. Ett par fiskare var ute och vittjade näten. Kanske var det dags att ta hem dem också. Torsöfjärden borta i fjärran var i alla fall isfri igen.

Oskärpan beror på luftdaller.

En stor mängd kråkor höll till i viken denna dag. Kring 20 stycken höll sig någorlunda tillsammans. Ofta var de nere på marken för att riva och slita i både ett och annat. 

Två sångsvanar var också inne i viken. De drog så småningom iväg.

Temperaturen var väl ungefär tio grader (plus) och jag såg skäl att spana en smula efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus.

Mycket riktigt var de - åtminstone en del av dem - nu framme i solen. Jag kan inte säga att jag sökte så värst ingående men några snabba ögonkast på potentiellt lämpliga alstammar renderade i alla fall i tre fynd. En hona och två hanar. 

Någon makroutrustning var inte medhavd och det blev bara dylika enkla dokumentationer med telegluggen. Den här bloggen är ju full med närbilder på den halvrara arten i fråga så det är bara att gå in här och skrolla så länge skinnet på skrollarfingret är intakt.

Ringduvor har funnits i trakten ett par veckor och nu flög rätt många av dem omkring i Bådaviken också.

Jag "jagade" även en del småfåglar i strandskogen, precis som under tidigare besök under året, men fick inget tillfälle att fotografera något. Nötskrika hördes åter och det är, som jag nämnde i föregående inlägg, inte en art jag påträffat särskilt ofta i området. 

Granne med Bådaviken är en större åker och vägen ut till Fågeltornet, från vilket jag ofta utgår, löper runt den åkern. På väg hem hörde jag svartmesar i träden intill vägen och stannade upp för att försöka få till en bild eller två. Det medgavs inte. En sångsvan kretsade ett varv över åkern så det blev bild på den i stället.

Första maj i Bådaviken. Del 1 - Ute i viken

Traditionell första maj i Bådaviken.

I enlighet med personliga principer och stadgar spenderades första halvan av detta datum mestadels i Bådavikens fågeltorn. Mina Bådavikenbesök går numera primärt i småkrypens tecken och det innebär att fåglarna inte är i så mycket fokus längre. Visserligen brukar jag absolut registrera vilka fåglar som är på plats även om jag jagar småkryp, men någon gedigen spaning är det ändå inte fråga om.

Vyn ut mot fjärden utanför viken och åmynningen kan jämföras med motsvarande dokumentation gjord 13.4. Vid Djupsten (bilden nedan) syns två havsörnar. Det är närmare 700 meter mellan tornet och havsörnarna.

Att "bara" vara i tornet ett antal timmar är således trevlig omväxling och det blir samtidigt lite annan mental avkoppling jämfört med om jag aktivt går runt och söker småkryp. Dessutom är jag i princip alltid ensam i tornet. Det är många år sedan någon annan besökt tornet första maj.

Det skall dock sägas att jag både i år och förra året avslutningsvis gjorde en kortare rundvandring i viken innan hemfärd. Därmed har jag inte varit stenhårt nitisk med att enbart vara i tornet hela tiden. Dokumentation från den rundvandringen kommer i efterföljande inlägg.

Fågelfotografering från tornet innebär stor distans till motiven. Fotograferandet resulterar med andra ord bara i simpel avståndsdokumentation. Några andra avsikter har jag heller inte i det här sammanhanget.

Enstaka fåglar kan förstås tidvis dra förbi tornet på lite närmare håll. 

Kniporna är standard. I övrigt var det skralt med andfåglar. Endast några gräsänder och krickor noterades. Överlag har det blivit allt mer skralt med änder i viken. Det är en tydligt nedåtgående trend.

Bläsand och skedand brukar finnas på plats men så var inte fallet denna dag och det verkar som om de två, tidigare vanliga arterna, inte längre stannar till i Bådaviken. 

2018 var sista året jag sett stjärtand i viken. Den gången var även snatterand närvarande. 

Senaste observation av årta gjordes 2015.

I viken häckar några par tranor. Jag tror att det rör sig om åtminstone två, möjligen tre par. 

De håller sig inne i vassen och hörs snarare än syns.

Speciellt mycket hörs de när andra tranor passerar i luftrummet ovanför. Sådant sker med jämna mellanrum.

Ovan några gluttsnäppor och en grönbena. Tillsammans med spelflygande enkelbeckasiner var dessa de enda vadare jag noterade. Gluttsnäpporna och grönbenorna var väl ungefär 30 fåglar starka vardera. 

En stor del av vassen i vikens östra halva har betats och slagits vilket öppnat upp för vadarfåglar. Därmed är det större chans att fler sådana stannar för att tanka energi på sin väg norrut än vad som varit fallet under de år när vassen stått kvar. Det ska tilläggas att Bådaviken lider av viss övergödning vilket gynnar vasstillväxten rejält.

Ängspiplärka är också standard. En annan Bådaviken-typisk småfågel utanför skogsranden är sävsparv. Fotografi av någondera blev det inte denna dag. 

Lövsångare hörs och syns men fastnar sällan på kamerans sensor. I och för sig tar lövsångaren i bilden ovan inte många pixlar i anspråk, men ändå.

Gransångare hörs förresten också ofta. Det slår mig nu att jag ännu inte dokumenterat någon sådan.

Gäddor går upp i viken för att leka. Jag misstänker att den unga havsörnen hade vissa planer på att kolla fisksituationen eftersom den befann sig nära fiskarnas väg upp i viken och eftersom den ofta spanade ner i vattnet.

Vad är väl ett vårfågelrelaterat Bådavikeninlägg utan sångsvan?

Innan hemfärd gick jag som sagt en runda nere i viken också. Jag ville bl.a. kolla om jag skulle komma åt att dokumentera några av de stora mängderna grodor (vanlig groda Rana temporaria) som högljutt ägnar sig åt förökning bland vattenväxtligheten. Skymtade någon enstaka groda men kunde inte riktigt nå de ställen där de spelade som mest intensivt. 

Eller "kunde och kunde". Ville inte eftersom jag i så fall hade stört fåglarna.

Jomen! Icke att förglömma!

Rördrommen tutade åter inne i Bådavikens vass. Ett riktigt trevligt återhörande efter flera års frånvaro.

Fortsättning på första maj-rapporten i nästa inlägg.

Första maj

Vad göra en dag som första maj?

För många år sedan utvecklades jag traditionen att sitta vid Bådavikens fågeltorn från tidig morgon till eftermiddagen under just första maj. Man kunde säga att det är uppvärmning inför tornens kamp som vanligen brukar vara några dagar senare (detta år i morgon 6.5). Oftast får man vara ensam vid tornet. Speciellt eftersom det under de senaste tiotalen år har blivit en viss minskning av antalet arter i viken vilket många lokala "skådare" känner till. Särdeles lätt att hitta dit är det inte heller för den oinvigde.

För många år sedan brukade jag tillbringa ganska många morgnar i fågeltornet, men med tiden minskade det i och kvar blev första maj som en slags tradition. Mina frekventa besök i viken är numera oftast småkrypsanknutna. Jag tog dock ingen utrustning för det ändamålet med mig. Första maj ägnas åt fåglar. 

Så är det bara.

Från tornet tar man vanligen endast avståndsbilder och fotografierna är således nästan alltid bara av dokumentärt värde.

Det där med att komma ut till tornet tidigt på morgonen blev en relativ affär. Jag är vanligen ganska morgonslö och dessutom pågår matcherna i Snooker-VM en bit in på natten. Det blev således si och så med tidigheten. Halv åtta skulle många fågelskådare kalla eftermiddag och i någon mån tycker jag själv att det blev onödigt sent... men det var hur som helst det klockslaget jag klättrade upp i tornet. 

När Tornens kamp går av stapeln i morgon får jag helt enkelt lov att skärpa mig.

Tranorna har inte försvunnit eller minskat. Ofta är det två eller tre par som upprätthåller sig i olika områden av viken. Så även på första maj. 

De kliver omkring inne i vassen och söker föda. Troligen är det ett försvarligt antal grodor som stryker med. Grodorna "spelade" inte när jag anlände, men vartefter solen fick höjd drog skorr-kören igång.

Med jämna mellanrum drar grågäss förbi. Ofta i par. De återfinns mestadels inte inne i viken, utan snarare på åkrarna intill och vid strandkanten längre ut vid fjärden mot åmynningen (kartor finns på internätet).

Tidigare såg jag ofta andra gäss passera viken. Sädgäss, kanadagäss och vitkindad gås var inte ovanligt. De vitkindade är i och för sig mångtaliga i skärgården men de två andra har jag inte observerat från fågeltornet på många år.

En fågel som ökat rejält i mängd är ringduva. Paren flyger av och an över viken. Tidvis hoar de någonstans i skogen bakom tornet och ibland sätter de sig i småträden framför.

Ängspiplärka är standard. 

När jag går tillbaka och kollar tidigare års observationer och dokumentationer kan jag notera att våren i viken, samt de flyttfåglar som där finns, är ett par veckor senare än vad som vanligen är fallet. När jag kollade läget 16.4 var vinterkänslan ännu stark och de där, för viken, typiska vårfåglarna saknades. Årets sena vår är iofs dokumenterad över hela landet.

Brun kärrök brukade häcka i viken men det är kanske tio år sedan senast. Nu torde kärrhökarna ha sitt bo någonstans i vassen längs älven i stället och man ser dem bara när de kommer på besök för att patrullera efter mat. Krickorna - som jag inte tog några vettiga bilder av - låter med emfas sitt missnöje över kärrhöksbesöket ljuda.

Blå kärrhök är mer tillfällig gäst och de som observeras är troligen bara på genomresa. Detta nämnt som en parentes. Jag såg nämligen ingen blå kärrhök 1.5.

Enkelbeckasinerna ägnade sig åt intensiv spelflygning.

Enstaka grönbenor brukar söka mat. Såg ingen sådan. Däremot passerade en rödbena norrut. Vadarsituationen är på dekis i Bådaviken.

Detta år avvek jag fån min strikta princip att enbart vara i tornet. Det står nämligen i skugga på morgonen och således kändes det av kroppsvärmeskäl prima att vingla iväg till andra delar av viken för att tillgodogöra sig en gnutta sol. I lavsnabblöparskogen rörde sig talgoxar och enstaka taltrastar. Hoppades få korn på mindre hackspett men de höll sig både borta och tysta denna dag.

Fågelfokus till trots kunde jag inte hålla mig från att kasta ett litet öga efter lavsnabblöparna. Framförallt spanade jag lite extra på ställen där de teoretiskt borde finnas men där jag inte hittat dem tidigare. Och bingo! En spindel fanns på ett sådant ställe. 

Inne i centrum av viken huserar sävsparvarna. Parbildningen är på gång.

Grågäss flyger som sagt av och an. Inte sällan är det havsörnsrelaterad oro som driver dem. Gässen blir lätt stressade när havsörnssiluetterna roterar uppe i det blå.

Tog mig ut mitt i viken så långt jag kunde komma med någorlunda vattentäta vandringskängor. 

I vasshavet flexade sävsparvhanarna sångmusklerna.

Nere mellan vassrören hade grodorna nu vaknat till och bjöd på rejäl intensitet. Tyvärr höll de sig så pass gömda inne i de blöta delarna av vassen att jag inte lyckades få korn på dem.

Totalt fyra havsörnar observerades. Tre äldre individer, varav två var tillsammans, samt denna treåring med sin rejält vitfläckiga fjäderdräkt.  

Av rovfåglarna såg jag, förutom brun kärrhök och havsörn, sparvhök, duvhök och fiskgjuse. Dessutom skrämde jag upp en jorduggla. Någon sådan har jag inte tidigare sett vid Bådaviken. Tyvärr hann jag inte rikta kameran.

Katamatrana.

Avslutade med ytterligare ett par timmar i tornet. På andra sidan viken, 300 meter bort, betade en älg. 

Jag tycker om slow-TV i form av t.ex. den stora älgvandringen, men slow-IRL är inte så illa det heller. När detta skrivs har förresten endast en enda älg simmat över Ångermanälven vid Kullberg. Sändningen ska enligt planerna avslutas på söndag 7.5 men det är inte omöjligt att SVT förlänger det hela med tanke på den sena våren. Ett "viktigt meddelande" lär inom kort ska vara på G från SVT i dag och spekulationerna går i den riktningen att det gäller en förlängning.

 

Ko-ko-koo, kåå-kåå i trädgården

Ringduvor ser man inte varje dag i bloggredaktionens trädgård. Än mera sällan har besöken sammanfallit med fotograferingstillfälle. Det har de facto varit så sällan att det inte alls skett förrän i dag.

Ringduvorna kom i par men jag fick inte möjlighet att åstadkomma vettiga bilder där båda syns samtidigt. De hade också ett visst sällskap av "våra" turkduvor. Inte heller dem fick jag bild på den här gången.

Duvorna flanerade runt en stund och kikade efter godis på ställen där fågelmatningens gäster lämnat rester efter sig. Till slut blev de förstås störda av mitt fotograferande och fann för gott att söka sig till någon restaurang där de förhoppningsvis fick vara mer på tu man hand.