Bådaviken 1.5

I drygt tio år har första maj varit en dag jag spenderar i Bådavikens fågeltorn. 

Inte hela dagen, men morgonen och förmiddagen i alla fall.

Den här våren har jag besökt, och kommer att besöka, Bådaviken långt fler gånger än normalt. Men eftersom jag då vanligen ränner runt och granskar tingens tillstånd mer ingående kändes det prima att för en gångs skull endast ämna befinna sig i tornet och koncentrera sig på vad som därifrån syns.

Ganska omgående sågs brun kärrhök. Både hane (första bilden) och hona (andra bilden).

Först flög honan förbi och försvann ner i vassen långt bort från tornet. En stund senare var det hanens tur. Han kretsade ett tag ovanför den plats där honan gick ner och slutligen landade även han. Kort efteråt flög båda upp och hanen ägnade sig några akrobatiska manövrer innan de därefter flög åt varsitt håll. Det verkar alltså vara fråga om "Bådaviken-paret" som eventuellt förbereder häckning. 

När jag synat hanens fjäderdräkt utgående från mina avståndsdokumentationer får jag för mig att han är samma individ som på bilderna i det här inlägget från 25.4. Ingen sträckande individ således och därmed får min spekulation visst stöd.

Särskilt artrikt var det inte. Det kändes som om vårfågellivet höll paus denna gråmulna och halvruggiga morgon.

Nere på vikens vatten syntes ca 30 grågäss (inga bilder), det bofasta svanparets ena hälft, ett litet gäng gräsänder, någon enstaka kricka, ett par knipor, en bläsand samt minst 6 st sothönor. Sothönorna är för övrigt en positiv överraskning.

Till slut blev jag smått frusen. Lätt hänt när man inte rör på sig.

Utlöst av det allmänna fågellugnet och kroppstemperaturens neråtgående trend beslöt jag bryta med både tradition och princip. Det blev en liten utflykt bort från tornet.

På stranden utanför viken kunde jag kryssa årets första grönbena.

Åtta gluttsnäppor (en är utanför bilden ovan) skrämdes upp drog iväg. Två svartsnäppor fanns i deras sällskap. Ena svartsnäppan leder klungan och den andra är trea. 

Årets första kryss på båda arterna.

Två rödbenor skymtades på avstånd.

Visst! 

Årets första artkryss där också.

Slutligen gjorde jag en vända längre in i viken för att granska en av de saker jag synar närmare det här året. Återkommer till det någon gång längre fram.

Mitt gloende ner på marken avbröts när det i ögonvrån registrerades något stort som hastigt dök upp lågt över trädtopparna och som höll spikrak kurs mot mig.

Det är numera sällan man kommer hem efter vistelse i strandnära miljö utan att ha sett havsörn. Men den här örnen betedde sig inte så undvikande som de flesta av dem vanligen gör.

Det blev två låga passager nästan rätt över mig och båda gångerna blev jag noggrant kontrollerad. 

Kanske omvända roller och den här gången var det jag som blev inventerad, antecknad och kartlagd?

Om jag inte misstar mig bärs den här fjäderdräkten av treåringar.

Ungefär samtidigt som jag efter hemkomsten gick genom mina bilder råkade jag på Facebook få syn på bild med en ung havsörn fotograferad och publicerad några dagar tidigare (28.4) av en vän från Replot. 

Tyckte mig omedelbart se likheter i fjäderdräkten och efter närmare koll på detaljerna - bl.a. revorna i vingpennorna - kunde jag konstatera att det är samma individ. 

Beteendet med upprepade låga överflygningar konstaterades även av fotografen på Replot.

Aningen synd på det trixiga fotograferingsljuset när det dyker upp en sådan linslus.

Inkommande lördag, i övermorgon, är det Tornens kamp. Risk för regn då.

Bådaviken 28.4

Helgens kyla gav med sig en smula på måndagen och jag gjorde ett kort kvällsbesök i Bådaviken för uppföljning av djuraktiviteten.

I strandskogen höll de sedvanliga rödhakarna, koltrastarna och bofinkarna låda.

Ute i viken spelflög ängspiplärkorna. Nu fanns även en större grupp sävsparvar på plats. 

Flocken, som bestod av ca 30 fåglar, utgjordes troligen primärt av flyttare som höll paus på väg norrut. Visserligen häckar sävsparv i Bådaviken men då handlar det om ett något färre antal. Hur många häckande par det rör sig om får jag försöka reda ut vartefter.

Hanar av brun kärrhök har dokumenterats tidigare i år. Denna afton kretsade två honor samtidigt över vassen och de uppskattade inte varandras sällskap i någon högre grad. 

Ena honan blev i princip bortschasad av den andra.

Sävsparvarna var aningen trixiga att få bild på. De höll mestadels till inne bland vassrören.

20-tiden, när bilden ovan togs, hade solen ersatts av moln och fotograferingsljuset var i stort sett borta. Knäppte ändå några bilder när två havsörnar passerade på avstånd vid den tidpunkten. 

Bådaviken 12.4

Snart slutar jag för i år med de här fotografierna tagna från fågeltornet ut mot fjärden utanför viken. Syftet med dem brukar mest bara handla om att dokumentera isläget och våren.

Det är inget isläge längre. 

Den här dagen var besöket i Bådaviken av lite annat slag än vanligt. På schemat var att gallra bort uppväxande småträd framför tornet. De hade nått så högt att de började skymma sikten.

Av den anledningen tillbringades ingen tid på annat ställe än just vid tornet och fågelfotograferandet skedde endast under några korta arbetspauser.

Många grågäss trafikerade luftrummet över viken. Alla fotografier av fåglar i det här inlägget är tagna i motljus.

Två eller tre par tranor brukar dela in viken mellan sig under häckningsperioden. Dessa två kan eventuellt vara ett av de paren.

Redigering: Vingpennorna avslöjar att det här är samma trampar som jag fotograferade 6.4. 

Eftersom hanarna generellt är något större än honorna utgår jag från att det är den bortre tranan som är hanen.

För en vecka sedan var vattnet i viken så vitt jag kunde notera tomt på fåglar. Nu gled gräsänder och bläsänder omkring i jakt på ätbart.

Antalet bläsänder har varit märkbart litet de senaste fem åren. Nu var här fler än jag sett totalt på flera år. Krickor fick jag inte ögonen på men en fågelskådare som kikade ut över vattnet medan jag jobbade med trädgallringen meddelade att han såg några sådana.

När arbetet var avslutat glodde jag ut över omgivningen en sista gång innan hemfärd och då dök en ung havsörn ner mot änderna. Jakten slutade inte i enlighet med havsörnens intresse. Tyvärr inga action-bilder eftersom det finns fler skymmande träd längre ut från tornet. Det finns tillstånd att gallra bland dem också men innan det görs krävs planering gällande exakt vilka som kan fällas.

Det börjar hur som helst bli lite mer liv i viken och om ett par veckor är det dags för min årliga första maj-tradition samt därefter tornens kamp.

Bådaviken 8.3

Vanligen kryssar jag de första sångsvanarna mer mot mitten och andra halvan av mars. I år skedde det i går (för jag skriver detta 9.3). 

Så här skrev jag i mitten av november 2024: "Om ungefär fyra månader dyker de väl upp igen som vårtecken. Detta sagt ifall jag inte hör eller ser dem fler gånger denna senhöst."

Det blev med facit på hand ganska exakt fyra månader.

Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt cykelträning. Men kvardröjande influensa och hård blåst gjorde att jag avböjde. I stället letade jag mig ut till Bådaviken som för den återkommande läsaren av bloggen säkerligen är bekant som en plats jag ofta återvänder till.

Att åka ut till Bådaviken handlar inte alltid om att observera - eller kryssa - djur. Det är i mångt och mycket bara ren avkoppling. Visserligen kunde jag variera platsen för den avkopplingen i mycket högre grad. Besöka allehanda olika områden runt stan. Men det finns en slags tillfredsställelse i att kontinuerligt återbesöka en och samma plats för att följa med årstidsväxlingarnas och vädrets effekter. Den aspekten har vägt tyngre och tyngre vartefter åren gått.

Svanarna i första bilden fanns på bortre änden av en åker man passerar på väg ut till fågeltornet. Åkern gränsar till den strandskog som kantar vikens inre del. Det var ungefär 400 meter mellan mig och svanarna.

När jag kom ut till tornet hörde jag att svanar var på kommande. Halvsprang sista biten och hann upp i tornet för att ta några halvdassiga bilder av de förbiflytande svanarna.

Efter kanske en kvart uppe i tornet gick jag ner och strosade runt i strandskogen. Den här tiden på året är det främst fåglar man håller ögon och öron öppna för. Småkrypslivet håller förstås vintervila än så länge.

Men den kraftiga blåsten försvårade observationsmöjligheterna avsevärt och troligen befann sig de flesta småfåglarna dessutom i mer vindskyddade delar av området. Endast enstaka pip av mesar kunde jag sporadiskt höra.

Kunde inte låta bli att ta någon bild av denna al "nerlusad" av slånlav, Evernia prunastri. Jag hade dock endast teleobjektiv tillgängligt och dokumentationen var således begränsad. Kunde t.ex. omöjligt får mer av hela trädet i bild eftersom jag då varit tvungen att fotografera på stort avstånd vilket i sin tur hade resulterat i annan skymmande växtlighet.

Hur som helst intressant att ett enskilt träd kan ha stor mängd av en viss lav medan intill stående träd av samma art inte har det.

Klibbticka, Formitopsis pinicola.

Så småningom befann jag mig i vikens inre del och passade då på att smyga mot svanarna på åkern, de jag tidigare hade fotograferat från andra hållet och som jag nu kunde se från lite närmare avstånd.

När jag åter gick ut i viken passerade en havsörn på håll. Samtidigt hörde jag tydligt ljud av grågås. 

Bådabukten, Sandörsfjärden och Alörshålet ut mot Torsöfjärden och Torsön längst bort. Fotograferat från Bådavikens "inlopp" nära Djupsten.

Enstaka gråtrutar dansade i blåsten. Här en som, om jag bedömer fjäderdräkten korrekt, är inne på sin tredje vinter.

Innan jag återvände hem klättrade jag åter upp i fågeltornet för att ta en bild ut mot Alörshålet och Torsöfjärden. Isen har tydligen gått på fjärden och den starka blåsten lär rimligen riva sönder mer av den. 

Fågelvägen är det ca 4 km till Alörshålet och 6 km till vad som syns avTorsöns strand. Därför är det en del "atmosfäriskt daller" i bilden.

I övrigt är jag glad att det inte blev någon cykelträning. Redan under den lugna cyklingen på totalt 10 km och de fyra långsamt vandrade kilometrarna i Bådavikenområdet gjorde sig influensan påmind.

Tornens kamp. Bådaviken 4.5

I år var det få dagar mellan första maj och tornens kamp lördagen 4.5.

Två toktidiga morgnar i tät följd för en som är svårartat trögstartad den tiden på dygnet. Dessutom hade jag varit i Helsingors 2.5 vilket också krävde tidigt uppvaknande för morgontåget söderut. På lördagen började dygnet därmed nästan vara så pass "svängt" att den arla morgonstunden inte längre tedde sig okristligt tidig. Det går tydligen att justera sig.

Gamla FD 150-600 f5.6 L fick komma med ut denna dag. Objektivet nyttjas bl.a. som tubkikarsurrogat. Orsaken till varför jag inte har en tubkikare kunde få ett alldeles eget inlägg. Men det skulle bli långt, nördigt och genomsyrat av alldeles för många "om", "men", motstridiga argument om vilken tubkikare som är det optimala valet och därefter något slags flummigt resonemang om varför ingen tubkikare är bättre än det icke optimala tubkikarvalet.

600 mm brännvidd hjälper lite extra eftersom avstånden till fåglarna vanligen är giganormt ur fotografihänseende. Fotograferandet är dokumentation och "bevis" snarare än strävan efter fotografiska mästerverk.

All packning (tungt objektiv & tungt stativ + termos, mellanmål och vinterkläder) dumpades i lådcykeln. Sedan gällde det att orka trampa lugnt och metodiskt längs 5,5 km av ställvis lerig och hopplöst hjulsugande väg utan att bli svettig. 

5:30 var jag framme. En halvtimme senare började resterande lagmedlemmar droppa in. Den första tornens kamp-timmen (kl. 5 - 6) brukar inte bjuda på arter som inte syns följande timmar.

Mellan kamerahus och veteranoptiken har jag en Canon Lens Converter FD-EOS. På konvertern kan man aktivera och deaktivera objektivets bländare. Tror det är meningen att det ska vara i deaktiverat läge när man kopplar ihop kamera, konverter och objektiv. Därefter vrider man konverterns ring till aktiverat läge.

Det sista momentet glömde jag. Eller så vreds ringen i misstag tillbaka. Då hjälper det inte hur man än ställer in bländaren på objektivet. Den stannar i "mer än" vidöppet läge.

"Mer än" vidöppen"?

Största bländare är 5.6. Men när konvertern är ställd så att objektivets bländare är deaktiverad blir bländaren på något sätt ännu större vilket resulterar i oskärpa hur väl man än ställer in fokus.

Objektivet har bra optik. Men vad hjälper det när man missar sig med ett litet vred på en konverter. Inläggets fyra första bilder är således starkt påverkade av denna fåniga lilla fadäs.

Brun kärrhök (första avståndsdokumentationen ovan) ser ut att börja häcka i Bådaviken i år. De häckade i viken under många år fram till 2013. Därefter bytte de plats och byggde då troligen bo på annat håll nära älvmynningen. Trevligt att de är tillbaka.

Jämfört med första maj var grönbenorna nu i större antal. Totalt rörde det sig om kanske 150 grönbenor.

Korp är ingen självklar observation i Bådaviken. Fint att den ställde upp och kunde bli ett artkryss under tornens kamp!

Svartsnäppor landar ganska sällan i Bådaviken men kan tidvis ses flyga förbi. 

En ung havsörn kom lågt rakt över tornet och tog ett halvt varv över viken. Runt ena foten hade den en plastpåse som tack och lov lossnade till slut. Här fick jag inte styr på objektivets manuella fokus och oskärpa råder.

Kort därefter svävade en äldre havsörn förbi på stort avstånd. 

Därefter bytte jag objektiv till EF 400 5.6 L och tappade brännvidd men fick snabb autofokus. 

Lämpligare ifall man vill fånga flygande fåglar.

Det var som sagt en hel del grönbenor. 

Gluttsnäppor fanns också här och var. Av någon anledning kom jag inte hem med bilder... eller rättare sagt avståndsdokumentation... på dem.

Fiskgjuse skannade efter fisk ett par gånger. Den brukar nästan lite traditionsenligt dyka upp mitt på dagen i samband med tornens kamp. Inte sällan blir det mitt första årskryss av arten.

Här blev det lite extra fart på synapserna. En spenslig och blek "kärrhök" fladdrade fram på låg höjd. När den drog förbi tornet befann den sig bakom raden av björkar som bildar den glesa strandskogens yttre gräns mot viken. På grund av dessa björkar hann varken fotograf eller autofokus göra rätt.

Men stäpphök är det hur som helst. Dagens roligaste artkryss.

I övrigt var det standardfåglar.

Brushanar är som svartsnäpporna med det där att ibland flyga förbi men sällan landa.

När grönbenorna tar till vingarna får man försöka spana efter rovfågel.

Då kan det till exempel vara duvhök som är i farten. 

Övriga rovfåglar, förutom tidigare nämnda, var sparvhök och tornfalk. 

Inalles sju rovfågelarter således. Ganska bra saldo.

Nämnde jag att det var en hel del grönbenor?

Innan hemfärd blev det kryss på älg också.

Totalt kunde 57 arter rapporteras till BirdLife. Det är bättre än medeltalet 52,3 för åren efter 2013 (då jag var med för första gången). Rekordet under samma tidsperiod är 58 (2017). 

Här är länk till inlägget om fjolårets Tornens kamp. Där finns lite statistik också.

Några arter som vanligtvis brukar synas vid Bådaviken den här tiden på på året men som varken visade sig eller hördes denna dag:

Bläsand, skedand, blå kärrhök, rödbena och gulsparv. 

Rördrommen som efter några års frånvaro åter tutade i vassen på första maj hade antingen dragit sin kos eller höll tyst för att inte registreras.

Jakobstadsnejdens Natur r.f. ordnade via Nykarleby Arbis under våren en fågelkurs. Tornens kamp ingick som programpunkt i kursen och därmed var det tidvis riktigt gott om människor i tornet. Tummen upp för det! Många fågelspanande ögon och trevlig samvaro.