Bådaviken. Viltkamera 1 - 16.7. Del 1. Plötsligt händer det!

Ungefär 37 000 bilder. Det är vad Zeiss-kameran plåtat totalt under sina dygn i vassen. Den senaste laddningen, tagna mellan första och sextonde juli, var 21 380 bilder. Under samma period tog Spypoint-kameran 583 bilder. Dels kan det ha lite att göra med hur de är riktade eftersom vassen framför respektive kamera antagligen påverkar respektive sensor lite olika när vinden gör sitt och dels är Zeiss-kameran sannolikt känsligare rent allmänt. Båda är förresten inställda på högsta känslighet.

Varför förmedlade jag i slutet av det här inlägget. 

Egentligen borde jag byta deras positioner för att se om deras respektive riktning påverkar. De är alltså på samma stolpe men riktade åt lite olika håll. Skillnaden var väl typ 100° under den aktuella perioden och de lämnade ett obevakat fält mellan Zeiss-kamerans högra bildkant och Spypoint-kamerans vänstra.

Skilnaden i antal bilder kamerorna emellan till trots har Spypoint-kameran avgjort flest dokumentationer av djur. De rör sig helt enkelt oftare framför den kameran.

Gräsänderna har triggat absolut flest bilder... om man bortser från vass som rör sig i vinden förstås. 

Det är en gräsandshona med allt större ungar (ungar växer. Duh!) som rört sig i den här ytan. Jag tippar det är samma familj som i det ovan länkade inlägget.

Nästan 40°C säger kamerorna i några av bilderna. Rekordet jag noterat är 45°C. Men så varmt är det förstås inte i luften även om jag toksvettades när bildmaterialet samlades in. Temperaturgivaren reagerar rimligen på det uppvärmda kamerahuset.

Spypoint-kameran fångar älg. Det gjorde den redan från början och det var fullt väntat. Fram till vattenytan går nämligen en välanvänd älgstig genom vassen. 

Och så... plötsligt händer det.

Orsaken till att jag haft Zeiss-kameran inställd med hög känslighet heter vattenrall. Kameran är nämligen riktad så att den ser mot ett område från vilket vattenrall hörts vid upprepade tillfällen. Vattenrallen smyger omkring inne i vassen och vill verkligen inte göra mycket synligt väsen av sig.

Faktum är att jag inte ens vet om kameran reagerat på rallen eller om fågeln är ren och skär "bifångst" i den myckna mängden vind-utlöst bildmaterial.

För jo... visst är den där till vänster i bild precis där jag misstänkte att det skulle finnas chans att den dök upp. Genomgång av 37 000 bilder lönade sig. 

Gott folk, jag har bildbevis på vattenrall!

Champagnekorken och klackarna i taket.

Rördrommen dök också upp igen. Den - eller de - passerade kameran oftare innan häckningen tog vid. Det torde vara fler grodor i det här området än i närheten av deras boplats. Jag spekulerar dock angående den saken.

Här förväntade jag mig att se rördrommen också i bildmaterialet från Zeiss-kameran. Fågeln går väl ut ur bild till vänster och därmed in i den yta Zeiss-kameran har koll på. Men icke. Jag har 30 sekunder fördröjning på kamerorna innan de tar ny sensortriggad bildserie. På den stunden kan rördrommen ha svängt vänster och tagit sig ut ur bild till höger samt därmed gått "bakom" kamerorna. Men jag tror hen svängt höger och letat sig in i vassen precis i den blinda sektorn mellan kamerornas synfält. Eller så har Zeiss-kameran precis tagit en bildserie varpå rördrommen passerat inom de 30 sekunder som kameran varit inaktiv.

(Plats för konspirationsteori)

Det är visserligen fåglarnas varande jag är mest intresserad av. Men visst är det ändå kul när älg kliver in i bild!

Fortsättning följer.

Bådaviken. Viltkamera 2 - 19.5

Behold!

Rördrom!

Mina första bilder av denna oftast osynliga fågel.

Låg inläggsproduktion just nu. Arbetsuppdragen gör att jag främst sysslar med annat än bildgenomgångar, redigering och inläggsförfattande då jag befinner mig vid datorn - vilket jag gör i oerhört stor utsträckning.

Kort "semester" i utlandet blev det dessutom 12 - 16.6. Det kan man läsa om här.

Nu tillbaka till ämnet!

Första maj placerade jag ut en viltkamera i ett avskilt och undangömt hörn av vikens öppna vattenyta.

Innan dess hade jag förstås frågat om lov och fått OK av markägare och övriga som "rör och för" i Bådaviken.

Placeringen av kameran var precis i vasskanten på ett ställe där jag misstänkte att den eventuellt - med stor tur - skulle kunde tänkas snappa upp något man annars har svårt att få syn på. Rördrom och vattenrall var kanske främst i åtanke även om deras låtanden redan avslöjat dessa arters närvaro. Syftet med kameran var kanske inte heller att kunna kryssa fler arter, utan snarare få en liten inblick i vad som rör sig var. Detta dock synnerligen begränsat med tanke på kamerans lilla synfält över en minimal vattenavkrok inne i vassen.

Yttermera var det något av ett test för att se vad man kan få ut av en viltkamera i den här miljön samt för att se vilka inställningar som kunde tänkas vara lämpligast med tanke på den uppenbart giganorma mängden "tomma" bilder som riskerar uppstå så fort vassvipporna rör sig i vinden.

Rördrommen har inte tutat just där kameran står. Jag har pejlat tutandet till en plats ungefär 100 meter från kamerans position. Men på den platsen är det tätare mellan de häckande fåglarna och jag har inte varit intresserad av att störa dem genom att komma för nära. Bobygge och vissa fåglars häckning var ju redan på gång när jag placerade ut kameran. Att prassla högljutt omkring i vassen och slå ner en stolpe kändes föga lämpligt. Dessutom skulle jag vara tvungen att någorlunda upprepat gå till kameran för att tanka bilder och granska batterinivån.

Denna lilla vattenavkrok huserade inte särskilt många vattenfåglar. De var endast på tillfälligt besök under första halvan av maj månad. Krickor nyttjade platsen på natten (väldigt suddiga bilder som inte tagits med här) och på dagarna kom enstaka grågäss förbi. Grågås hade förresten bobal bakom en vassrugge ungefär 20 meter från kameran... dock inte i kamerans riktning.

Det skulle visa sig att placeringen var tursam när det handlar om rördrom. Det blev hyfsat många bilder där den vandrar förbi i båda riktningarna. Min misstanke är att kameran var belägen på dess vandringsväg mellan den förmodade boplatsen och området där den eventuellt jagar grodor. Jag spekulerar.

Andra småfåglar än sävsparv ses inte i bildmaterialet. 

I vassruggen rakt fram i kamerans synfält har jag vid ett par tillfällen noterat skäggmes (och även lyckats åstadkomma fotodokumentation) men för viltkameran är avståndet och skäggmesarnas storlek samt benägenhet att hålla sig lågt bland vassrören inte riktigt någon fruktsam kombination.

Älg och kanske något rådjur hade jag förväntat mig. Det går nämligen en väl upptrampad älgstig fram till vattenytan. Älgen ovan var den enda som fastnade på bild och eventuella andra besökare kanske inte gick fullt lika långt ut för att dricka och stannade således utanför bildsektorn.

En osäkerhet jag haft var om rördrommen var ensam eller om det handlar om ett par. Här kom kameran väl till pass för att råda bot på den osäkerheten.

Trana på tillfälligt besök.

17.5 kom denna grågås med ungar förbi.

Vikens sångsvanspar har sitt bo förhållandevis långt borta från kameran. Men det oaktat är toleransnivån mot gässen inte stor.

Mera sävsparv. De var ofta i närheten.

Vad svanen stressat upp sig över i dessa bilder förblir okänt.

Vattenrall har upprepat hörts ganska nära kameran. Det var också en av faktorerna som bidrog till val av plats. Men tyvärr har ingen vattenrall vandrat framför sensorn. Det är måhända för öppet för dem i den riktning kameran ser.

Sannolikt blir det ytterligare något inlägg med flera bilder från viltkamerans minneskort.

Bådaviken 28.5. Röda tranor och midnattsälgar

Kvällsbesök och väntan på eventuella nattsjungande fåglar.

Medan jag väntade blev det några bilder på tranor på väg till en lämplig övernattningsplats någonstans längs den närbelägna strandlinjen. Totalt kring ett 20-tal tranor.

Buskskvättan fanns på sin vanliga plats och drog några sista drillar samtidigt som horisonten började förhindra solinstrålningen.

Morkullan i området är synnerligen opålitlig. Sträcket går mestadels i en cirkel medsols runt Bådaviken. Jag ställde mig strategiskt för att få bild på relativt nära håll och med den sista kvarvarande solen i ryggen. Här ovan syns morkullan över lövträden i vikens södra del... ett halvt varv från min position. Jag skulle bara behöva vänta ungefär en dryg minut på passage på låg höjd snett ovanför mig.

Men den passagen kom aldrig. Tydligen landade morkullan någonstans längs västra sidan.

När jag senare befann mig i södra ändan och lyssnade efter eventuella sångare i vassen skymtade jag morkullan igen. Då i norr och flygandes i en annan bana än den normala. Jag tror nämligen att det rör sig om endast en stycken morkulla med sitt sträck.

Vid tolvtiden på natten upplevde jag att de nattsjungande arterna redan borde ha hörts - om de alls finns i området. Jag tänker till exempel på rörsångare inne i vassen eller näktergal i skogskanten. Hittills har jag kammat noll. Ska tillägga att vattenrall hänförs till nattsjungande arter... eftersom den vanligen sjunger låter på natten. 

Men vattenrall är redan kryssad och klar. Vattenrallarna har dessutom slutat med sina kypp kypp kypp för en tid sedan och sysslar nu mest med lågmält skorrande.

Det fick alltså räcka för min del där någon gång efter tolvtiden.

Innan jag kom mig in i strandskogen på väg bort från Bådaviken noterade jag något stort och rörligt ungefär 150 meter från min position.

Älgko med kalv.

Kamerans ISO vreds till taket och det blev några gryniga bilder genom mörker och allehanda växtlighet.

Sakteliga kom de snett närmare och när de var ca 100 meter från mig tror jag kon började känna min vittring pga. vindriktningen varpå de vände om och älgade tillbaka.

Tornens kamp. Bådaviken 4.5

I år var det få dagar mellan första maj och tornens kamp lördagen 4.5.

Två toktidiga morgnar i tät följd för en som är svårartat trögstartad den tiden på dygnet. Dessutom hade jag varit i Helsingors 2.5 vilket också krävde tidigt uppvaknande för morgontåget söderut. På lördagen började dygnet därmed nästan vara så pass "svängt" att den arla morgonstunden inte längre tedde sig okristligt tidig. Det går tydligen att justera sig.

Gamla FD 150-600 f5.6 L fick komma med ut denna dag. Objektivet nyttjas bl.a. som tubkikarsurrogat. Orsaken till varför jag inte har en tubkikare kunde få ett alldeles eget inlägg. Men det skulle bli långt, nördigt och genomsyrat av alldeles för många "om", "men", motstridiga argument om vilken tubkikare som är det optimala valet och därefter något slags flummigt resonemang om varför ingen tubkikare är bättre än det icke optimala tubkikarvalet.

600 mm brännvidd hjälper lite extra eftersom avstånden till fåglarna vanligen är giganormt ur fotografihänseende. Fotograferandet är dokumentation och "bevis" snarare än strävan efter fotografiska mästerverk.

All packning (tungt objektiv & tungt stativ + termos, mellanmål och vinterkläder) dumpades i lådcykeln. Sedan gällde det att orka trampa lugnt och metodiskt längs 5,5 km av ställvis lerig och hopplöst hjulsugande väg utan att bli svettig. 

5:30 var jag framme. En halvtimme senare började resterande lagmedlemmar droppa in. Den första tornens kamp-timmen (kl. 5 - 6) brukar inte bjuda på arter som inte syns följande timmar.

Mellan kamerahus och veteranoptiken har jag en Canon Lens Converter FD-EOS. På konvertern kan man aktivera och deaktivera objektivets bländare. Tror det är meningen att det ska vara i deaktiverat läge när man kopplar ihop kamera, konverter och objektiv. Därefter vrider man konverterns ring till aktiverat läge.

Det sista momentet glömde jag. Eller så vreds ringen i misstag tillbaka. Då hjälper det inte hur man än ställer in bländaren på objektivet. Den stannar i "mer än" vidöppet läge.

"Mer än" vidöppen"?

Största bländare är 5.6. Men när konvertern är ställd så att objektivets bländare är deaktiverad blir bländaren på något sätt ännu större vilket resulterar i oskärpa hur väl man än ställer in fokus.

Objektivet har bra optik. Men vad hjälper det när man missar sig med ett litet vred på en konverter. Inläggets fyra första bilder är således starkt påverkade av denna fåniga lilla fadäs.

Brun kärrhök (första avståndsdokumentationen ovan) ser ut att börja häcka i Bådaviken i år. De häckade i viken under många år fram till 2013. Därefter bytte de plats och byggde då troligen bo på annat håll nära älvmynningen. Trevligt att de är tillbaka.

Jämfört med första maj var grönbenorna nu i större antal. Totalt rörde det sig om kanske 150 grönbenor.

Korp är ingen självklar observation i Bådaviken. Fint att den ställde upp och kunde bli ett artkryss under tornens kamp!

Svartsnäppor landar ganska sällan i Bådaviken men kan tidvis ses flyga förbi. 

En ung havsörn kom lågt rakt över tornet och tog ett halvt varv över viken. Runt ena foten hade den en plastpåse som tack och lov lossnade till slut. Här fick jag inte styr på objektivets manuella fokus och oskärpa råder.

Kort därefter svävade en äldre havsörn förbi på stort avstånd. 

Därefter bytte jag objektiv till EF 400 5.6 L och tappade brännvidd men fick snabb autofokus. 

Lämpligare ifall man vill fånga flygande fåglar.

Det var som sagt en hel del grönbenor. 

Gluttsnäppor fanns också här och var. Av någon anledning kom jag inte hem med bilder... eller rättare sagt avståndsdokumentation... på dem.

Fiskgjuse skannade efter fisk ett par gånger. Den brukar nästan lite traditionsenligt dyka upp mitt på dagen i samband med tornens kamp. Inte sällan blir det mitt första årskryss av arten.

Här blev det lite extra fart på synapserna. En spenslig och blek "kärrhök" fladdrade fram på låg höjd. När den drog förbi tornet befann den sig bakom raden av björkar som bildar den glesa strandskogens yttre gräns mot viken. På grund av dessa björkar hann varken fotograf eller autofokus göra rätt.

Men stäpphök är det hur som helst. Dagens roligaste artkryss.

I övrigt var det standardfåglar.

Brushanar är som svartsnäpporna med det där att ibland flyga förbi men sällan landa.

När grönbenorna tar till vingarna får man försöka spana efter rovfågel.

Då kan det till exempel vara duvhök som är i farten. 

Övriga rovfåglar, förutom tidigare nämnda, var sparvhök och tornfalk. 

Inalles sju rovfågelarter således. Ganska bra saldo.

Nämnde jag att det var en hel del grönbenor?

Innan hemfärd blev det kryss på älg också.

Totalt kunde 57 arter rapporteras till BirdLife. Det är bättre än medeltalet 52,3 för åren efter 2013 (då jag var med för första gången). Rekordet under samma tidsperiod är 58 (2017). 

Här är länk till inlägget om fjolårets Tornens kamp. Där finns lite statistik också.

Några arter som vanligtvis brukar synas vid Bådaviken den här tiden på på året men som varken visade sig eller hördes denna dag:

Bläsand, skedand, blå kärrhök, rödbena och gulsparv. 

Rördrommen som efter några års frånvaro åter tutade i vassen på första maj hade antingen dragit sin kos eller höll tyst för att inte registreras.

Jakobstadsnejdens Natur r.f. ordnade via Nykarleby Arbis under våren en fågelkurs. Tornens kamp ingick som programpunkt i kursen och därmed var det tidvis riktigt gott om människor i tornet. Tummen upp för det! Många fågelspanande ögon och trevlig samvaro.