Handduken kastades in på fredagen. Eller tja... Bådavikens torn kunde helt enkelt inte fyllas med ett officiellt tornkampargäng. Förhinder och andra program ledde till att det hela avblåstes med kort varsel.
Men jag var mentalt inställd på att åka ut, så jag letade mig iväg på morgonkvisten. Det hade jag antagligen gjort oberoende. Det är helt enkelt skönt att bara finnas där ute.
Något egentligt räknande av arter började jag inte på med. Avsaknad av vettig tubkikare eliminerade möjligheterna att se fåglarna ute vid stranden samt de sjöfåglar som befann sig i vattnet längre ut. Det är egentligen helt sanslöst att jag faktiskt inte äger en tubkikare. Funderar skarpt på att göra något åt saken. Min taskiga förmåga att urskilja och artbestämma småfågelsång är ett annat allvarligt handikapp i grenen artkryssa.
Men om jag nu i efterhand trots allt räknar lite, kommer jag ändå fram till 35 med säkerhet bestämda arter. Dessa observationer gjordes mellan kl. 05.00 och 10.00. Klockan tio kände jag mig nämligen färdig med varandet i tornet och sökte mig hemåt.
Ska man nu nämna någon skild fågel så är väl årtan en sådan (se bild nedan). Fisktärna kan också få sitt namn utskrivet. Samma gäller ladusvala.
Flera arter som syntes veckan innan (se den långa serien av "andra maj-inlägg") var som bortblåsta. Inte en bläsand, ingen skedand, inga brushanar, inga kärrhökar.
Den här gången kom årtorna inom lite närmare synhåll.
Ja, årtan finns absolut där i bilden.
Tofsviporna bjöd på sina sedvanliga halsbrytande konster.
