Diplazon laetatorius

I december (2023) tog jag paus i genomgången av brokparasitsteklar (Ichneumonidae) insamlade 2020 för att fortsätta med några andra stekelfamiljer innehållande småväxta arter. Orsaken var objektivrelaterad. De mer storväxta exemplaren "fick inte plats" på sensorn med den optik jag hade i rullning. Nu är detta åtgärdat. Alla småttingar är avklarade och jag återgår till brokparasitsteklarna.

Först ut är denna Diplazon laetatorius.

Kroppslängden ca 7 mm.

Skönt att undantagsvis plocka upp en lättigenkännlig (finlandism) art ur lådan med ogenomgångna steklar.

Hos D. laetatorius är bakbenstibians (skenbenets) trefärgade benrandning lättnoterad och god vägledning. Svart - vit - svart - orange. 

Jag har dock inte åstadkommit vettig fotodokumentation av den detaljen noterar jag nu.

Visst! Det finns andra snarlika arter i släktet. Men färgkombinationerna hos vissa av arterna gör att man i vissa fall förhållandevis lätt når en någorlunda säker artbestämning. Notera de många orden som indikerar osäkerhet.

För säkerhets skull gick jag ändå genom släktes- och artbestämningsnyckeln i Klopfstein 2014 (se ref.). Utfallet var det förväntade... tack och lov.... typ.

Värddjur för D. laetatorius är en uppsjö (över 50 arter) blomflugor (Syrphidae) bland de aphidofaga (bladlusätande) grupperna. Det är alltså blomfluglarverna som parasiteras.

Här har jag några gamla och suddiga bilder av en annan art i släktet placerandes ett ägg i ett blomflugägg. Stekelägget/larven bidar sin tid och börjar äta av blomfluglarven när den kläckts och börjat växa till sig.

En intressant detalj är att hanar inte är hittade i Europa utan enbart Nordamerika och Indien. D. laetatorius har världsomspännande utbredning. Förökningen är alltså partenogenetisk i stora delar av utbredningsområdet.

D. laetatorius är vanlig i trädgården. Lådan med insamlade steklar 2021 innehåller ett flertal exemplar. Genomgång och dokumentation av dem sker så snart jag hinner. Om ett år kanske... eller ett par år... eller...?

Referens:

Seraina Klopfstein, 2014

Revision of the Western Palaearctic Diplazontinae (Hymenoptera, Ichneumonidae)

Zootaxa 3801 (1): 001-143

DOI: https://doi.org/10.11646/zootaxa.3801.1.1

Knappast en dans på rosor - men sådant är livet bland lössen

Upplever inte att sommaren hittills bjudit på några oerhörda mängder bladlöss men en av våra rosor har i alla fall ett årsskott som är belamrat av dessa små saftsugare.

Längst ut i spetsen på ett av rosens blad (samma som bladlusen ovan sitter på) finns detta lilla ägg (nedan).

Om jag inte misstar mig fullständigt är det ett ägg från en blomfluga - någon av de många sorter vars larver äter bladlöss. Blomflugorna väljer givetvis var de lägger sina ägg och detta ägg är så att säga mitt i smöret.

Men hallå! Här dyker en parasitstekel upp.

Många små parasitsteklar sticker in sina ägg i bladlöss och jag väntade mig att hon skulle välja ut en eller några lämpliga värdar för sina egna ägg.

Men hon hörde tydligen inte alls till den kategorin parasitsteklar. Nej, hon petade istället in sitt ägg i blomflugeägget.

Redigering: Stekeln hör till släktet Diplazon. Art låter jag vara osagt.

Redigering 2: Torde vara antingen D. scutatorius eller D. tetragonus utgående från färgsättningen. För artbestämning krävs bättre bildmaterial av specifika detaljer.

Blomfluglarven kommer att kläckas och den kommer alltså att ha en liten parasitstekel inom sig. Trots det torde nog blomfluglarven inledningsvis ändå leva, äta bladlöss och växa ganska normalt. Stekellarven äter först av värdlarvens mindre vitala delar. Så länge blomfluglarven är vid liv så producerar den ju också mat till parasiten men till sist är stekellarven ändå färdig att avsluta "samarbetet" och då är det också slutet för blomfluglarven. Har jag tur sker händelseförloppet på denna roskvist och det blir möjligt att följa med vad som sker.