Eftersom mitt bloggande ligger vansinnigt "långt efter" och eftersom mina tvångstankar har satt upp ett strikt regelverk om att allt... allt!... naturrelaterat jag möter och dokumenterar ska vidareförmedlas hit, så är det skäl att säga att denna Valsörarna-serie baserar sig på material från första halvan av juli.
En annan detalj värd omnämnande är att vistelsen ute vid Valsörarna gällde inventering och uppföljning av häckningen i ett antal fågelkolonier. Som vanligt handlar det om att denna aktivitet är godkänd, att räkningen utförs med korta besök i kolonierna för så liten störning som möjligt och att fotografierna i egentlig mening är biprodukter som inte utgör någon fördröjning eller förvärrad störning. Jag har ingen som helst strävan att få "bättre" och/eller mer närgångna fotografier och gör under inga omständigheter något som ökar störningsmomentet. Alla bilder är därför enbart snabba "rikta-kameran-och-tryck-av-bilder" i samband med själva räkningen.
Det här är i den bemärkelsen inga fågelfotografier i enlighet med normala (och synnerligen viktiga) foto-etiska principer. Således har det varit med viss betänksamhet jag funderat på om de ska användas eller inte.
Sjöfågelstatistiken i skärgården runt Valsörarna är ingen munter historia. Många av sjöfågelarterna är stadda i relativt anmärkningsvärd minskning och har så varit under ganska lång tid. Det förmedlas såväl av lokalbefolkningens observationer som inventeringsresultaten.
Havstrut (första bilden) flyger upp från sin holme och cirklar över båten när vi passerar.
Silvertärna.
Rödbena med sitt karakteristiska varningsläte och knyckig vadarflykt i cirklar runt inventerarna.
Silltrut har fortfarande någorlunda starka kolonier utanför Nykarleby och Jakobstad. Den som söker på silltrut här i bloggen htttar en del inlägg om inventeringen av dessa. Vid Valsörarna verkar det vara gonatt för arten och enbart enstaka par finns kvar.
Roskarl hör också till de arter som tycks hänga i relativt skör tråd.
Tobisgrisslorna ska jag återkomma till.
En av rödbenorna verkade ha lite problem med ett ben.
Bland "vitfåglarna" var det relativt stor skillnad i ålder ungarna emellan. En del ungar var på vingarna medan vissa föräldrapar uppenbarligen häckat om efter ett första misslyckande och vid det sena inventeringstillfället bara hade små och allt annat än ännu flygg avkomma. Här ovan en silvertärna.
Första inventeringsdagen gick primärt åt att kolla måsfåglar, tärnor, vadare och änder. Bilderna i det här inlägget är således några bilder som togs "i flykten" den dagen.
Överlag får jag bifalla i konstaterandet att det är märkvärdigt tyst och öde i den yttre skärgården. Visserligen har jag som tidigare nämndes inte vistats just vid Valsörarna förr, men med tanke på hur populationerna sett ut historiskt utgår jag från att även den delen av skärgården varit lika livlig på sjöfågelfronten som de delar av skärgården jag själv befann mig i under 70- och 80-talen. Skillnaden i "livfullhet" är verkligen påtaglig. Givetvis syns fåglar runt själva koloniholmarna, men intensiteten, livet och ljudet som tidigare omgärdade i stort sett hela skärgården verkar i dag onekligen vara begränsat till enstaka öar i dubbel bemärkelse.
Utgår från att de senaste inventeringarna publiceras i OA Natur när sammanställningarna väl är gjorda.
