Bådaviken 26.4

Nordlig vind matade in kyla i Bådaviken denna dag. De mer utsatta vattenspeglarna var försedda med ishinna.

En Exidiopsis effusa-angripen gammal gren hade fått frisyr under natten men morgonsolen började nöta bort dess krispighet när jag passerade. 

Håris bildas alltså i ved som innehåller nämnda svamp.

Det var överlag lugnt i viken. Nästan bara de största fåglarna, tranor och grågäss, trotsade snålblåsten och dristade sig med jämna mellanrum till diverse varv över viken. 

Enstaka sävsparvar och ängspiplärkor företog snabba förflyttningar men hölls sig mestadels på marken där de sannolikt koncentrerade sig på födosök. Sång och spelflykt sparades till en annan dag.

Trafiken av tranor var påtaglig. Vid ett tillfälle cirklade 6 st länge och väl över viken. De bofasta tran-paren markerade att stället är upptaget och ibland tog även de till vingarna. Måhända de ville vara extra tydliga.

Ögats blinkhinna är förresten dragen över ögat i bilden ovan.

Tre storspovar på väg mot norr. 

Bländare f9 och ändå är den ena utanför skärpedjupet. De är inte på rad så som man annars kunde tro.

En tornfalk sneddade också över viken. Jag tryckte av några exponeringar i dess riktning men resultatet var inget någon blir gladare av... om man inte blir glad av att se andras dassiga bilder förstås.

På tal om dassiga bilder. Svartmes har jag jagat med kameran nästan varje gång jag satt min fot i Bådaviken denna vår. De har hörts i granskogskantens kvistvirrvarr men endast skymtats bråkdelar av sekunder.

I dag åstadkoms den här bilden. Svartmesen satt stilla i en evighet av kanske fem sekunder men behagade aldrig visa annat än rumpa och nacke.

 

Nu drar de söderut

På flera håll runt om i trakten kan man nu se storspovar samlas på åkrarna.

Honorna har fått nog av Finland och drar nu sakteliga söderut.

För några kvällar sedan letade jag mig ut till Ransviken (åkrarna norr om Nykarleby) och tryckte snabbt av några bilder från bilen. Där hade storspovarna befunnit sig ett par kvällar innan och de syntes också ett par dagar efteråt.

Tornens kamp anno 2014

I dag var det åter dags för tornens kamp och för andra året var jag med vid Bådaviken.

Innan jag alls kom ut till fågeltornet blev jag tvungen att stanna och slänga kameran efter en räv som sprang över åkrarna vid Mossahagen.

Den räven får således även komma med i det här inlägget.

Senare såg vi även en rödräv ute vid tornet.

Sedan var det bara att dra igång med bongandet.

Inledningsvis var det lite nordlig vind som drog in och svepte kyla runt tornet. Bland de första som gav sig till känna var tofsvipor och storspov. Själva viken var egentligen väldigt tom. Förutom det stationära svanparet syntes inga vattenfåglar.

De absolut mest typiska och vanliga fåglarna ställde upp.

Utan förvarning - ja, det brukar ju vara så - svepte plötsligt en sparvhökshane in med hög fart och låg höjd. Han gjorde ett par snabba girar och vips så hade han nappat tag i en av de småfåglar som höll till i strandvegetationen.

Bytet togs in bland småbjörkarna framför tornet. Tyvärr var det lite svårt att komma åt att ta några bilder utan störande pinnar i vägen. Han plockade en stund men stördes nog av något (kanske alla gubbarna i tornet) och flög iväg med bytet i klorna. Jag gick senare ner för att se om några dun kunde ge en ledtråd till vad han hade fångat men trots att jag tyckte mig ha exakt pejl på var han satt fanns inga fjädrar att finna. Kan ha varit en sävsparv eller kanske en ängspiplärka. Det lilla man lyckades skönja tydde på något brunt och vitaktigt.

Snart var också en hel del svalor på plats. Mest hussvalor men även några ladusvalor.

... bilder av högst dokumentär art.

Tranorna fanns givetvis med bland kryssen. 

Några överraskningar - inte ens några små sådana - ville visa sig. Däremot saknade vi en hel del sådana som absolut brukar synas vid tornet. Bruna kärrhöken var t.ex. helt frånvarande, stjärtmesarna befann sig på annat håll och rördrommen har inte alls kommit till viken i år. Vi petade trots allt ihop 56 arter och därmed gick siffran upp ganska betydligt från fjolårets kryss-öken.

Kimo åmynning 13 - Storspovarna

Storspovarna ville inte komma inom vettigt fotograferingshåll så jag fick nöja mig med vad som bjöds. Spoven till höger är ringmärkt. Några detaljer går inte att utröna men den breda övre ringen ser vit ut och så verkar den ha ytterligare en ring direkt under leden.

Kimo åmynning 2 - Mörk morgon

En mulen och mörk morgon. De första (bl.a. de som finns med i det här inlägget) bilderna är därför typiskt gryniga. Men jag blev ändå tvungen att plocka in storspoven eftersom den inte finns med i den här bloggen sedan tidigare. Onekligen lite lustigt eftersom storspovar är lite typiska vårfåglar som både syns och hörs här och där på vårarna. 

Nåväl. Det finns andra vanliga fåglar och djur som ännu inte gjort entré på utgångspunkten.

Hur som helst... en första storspov och en bedrövlig bild.

Det första jag stötte på när jag gick ut till tornet var två knipor (föregående inlägg). Därefter var det spovarna som drog uppmärksamheten till sig. Två stycken höll till en bra bit bort på andra sidan åmynningen.

Svanar fanns det ganska gott om. Både med och utan knöl. Den ena knölsvanen var verkligen en knöl. Han hade helt klart vissa temperamentsbekymmer och gav sig med jämna mellanrum på dem som dristade sig innanför hans bekvämlighetszon.

Det kommer mer av den här varan senare.

Sångsvanarna däremot höll sig stoiska.