Phaenoserphus chittii

Sista tre svartsteklarna (av sju) i lådan med insamlade steklar 2020

De första fyra (Codrus niger) finns i föregående inlägg.

Även dessa tre är hanar. 

I Townes & Townes, 1981 nycklades de relativt enkelt till släkte Phaenoserphus. När man därefter går vidare till artnyckeln möts man av texten i bilden ovan.

Jag tog ett djupt andetag, övergav allt hopp och steg in i artnyckeln.

Till slut var jag framme vid Phaenoserphus chittii. 

Det passade bra i den bemärkelsen att det är en av släktets tre arter i Finlands checklista (laji.fi). P. chittii är dock den enda av de tre som än så länge inte har någon observationsrapport på laji.fi. Kikar man på de övriga är alla rapporter gamla. Den senaste artbestämda är från 1940 och därefter (2021) finns endast en icke artbestämd Phaenosephus-observation. 

Rapportbristen kan inte bero på annat än just rapportbrist. Möjligen är det få i landet som engagerar sig med att artbestämma svartsteklar.

Härmed påminns jag om att jag kanske borde skärpa mig med mina egna rapporteringar.

Av de tre arterna i Finland faller P. borealis ganska snabbt bort ur ekvationen - alltså tidigt i nyckelstegen. Däremot är P. chittii och P. viator lite trixigare att särskilja från varandra. Men bakkroppsskaftet (petiolus) hos P. chittii är tydligt längre än brett jämfört med P. viator vars petiolus är lika lång som bred. Här passar den karaktären klockrent på förstnämnda art. Även andra karaktärer, vilka kan vara mer "subtila", passar bättre med P. chittii. Storleken på den hårlösa fläcken på sidan av pronotum är ett sådant exempel.

På grund av makarna Townes parentes i inledningen av artnyckeln kändes det ändå bra att få bekräftelse på vad jag kommit fram till. Den bekräftelsen erhölls av Victor Kolyada. Tack!

P. chittii parasiterar på larver i jordlöparsläktet Carabus.

Referenser:

Henry and Marjorie Townes, 1981

A Revision of the Serphidae (Hymenoptera)

American Entomological Institute, No. 32, 1981

Codrus niger

2020-lådan med steklar insamlade från trädgårdens växthus innehöll 7 st svartsteklar (Proctotrupidae).

Här är de fyra första vilka alla är hanar. Eftersom alla konstaterades vara helt  identiska och därmed av samma art användes endast en av dem för detaljbilder. De tre övriga fick nöja sig med helbild i lateral vy.

Arten är Codrus niger. Detta även bekräftat av Victor Kolyada.

Det är den oftare rapporterade av släktets två arter på Finlands checklista.

C. niger parasiterar larver av ett flertal olika jordlöpare (Carabidae).

För tre år sedan dokumenterades en hona som inledningsvis förmodades vara C. picicornis. Ett drunknat och "stökigt" exemplar. Trots att även den artbestämningen bekräftades av samma expert blev jag efter den nya genomgången i nyckel och artbeskrivning tveksam. Det föranledde ny kontroll av själva stekeln och på basis av detta vill jag hävda att den honan också är C. niger.

Hane av C. niger dokumenterad i samband med nattbleysning.

Referenser:

Henry and Marjorie Townes, 1981

A Revision of the Serphidae (Hymenoptera)

American Entomological Institute, No. 32, 1981

Proctotrupes gravidator

Svartstekel (fam. Proctotrupidae) hittad i ett av trädgårdens två växthus. 

Svartsteklar dyker inte upp framför ögonen varje dag. Här är dock två som tidigare kommit till samlingen: en drunknad Codrus niger-hona och en likaledes drunknad hane av Exallonyx ater.

Det här en hona. Hon har som synes det för svartsteklarna typiska ovipositorhöljet som är stelt och ser ut som ett utdraget bakkroppssegment - vilket det väl i någon mån också är.

När jag dokumenterade stekeln experimenterade jag en del med ljussättning och bakgrund. Den vita bakgrunden är OK på många sätt, men jag lyckades inte få rätt balans mellan ljussättningen på djuret och bakgrunden vilket innebar att stekelns "kontur" delvis försvann i reflektion mot bakgrunden. Samma gäller de vita håren som inte heller syns.

Eftersom dokumentationen mest handlar om just dokumentation och artbestämning så gör jag sällan "om och rätt" för att få den perfekta bilden. Så länge karakteristiska detaljer är synliga så får det duga. Sedan försöker jag undvika samma misstag inför nästa bild. 

Varför ser jag inte eventuella problem i sökaren - eller eg. på datorskärmen eftersom kameran är kopplad till och styrs från datorn med sökarens bild stort på datorskärmen?

Jo, därför att det kan ofta se bra ut på skärmen, men så sker en del överraskningar i själva stackningsprocessen (Zerene Stacker) där ljussituationen de många exponeringarna emellan kan "slå" i någon riktning. Vissa ljuseffekter kan förstärkas och blir svåra att redigera bort. I det stora hela börjar jag ändå ha koll på vad som presumtivt kan ske och kan undvika de värsta grejerna. I sammanhang då jag testar lite nya - eller alternativa - ljussättningar blir isen förstås lite tunnare.

Arten är Proctotrupes gravidator. Det har jag också bekräftelse på från experthåll.

Längden är 6 mm. Arten torde vara ganska vanlig men är inte så ofta rapporterad. Det beror antagligen på att den är liten och lever ganska undanskymt och skyddad mot typer som rapporterar sina observationer. Personligen har jag nästan bara stött på svartsteklar när jag haft nattbelysning eller i samband med att jag samlat döingar i växthus och andra ställen där insekter tenderar kasta veven. Antalet funna döda svartsteklar i förhållande till övriga är också litet i de sammanhangen. Endast en gång har jag hittat en svartstekel medan den levde och sysslade med någon form av naturlig svartstekelaktivitet - typ vandra av och an på en bit murken ved.

P. gravidator parasiterar på larver av jordlöpare i släktena Amara och Harpalus.

Precis som hos flera andra småväxta stekelfamiljer har vingribborna till stora delar minskat i antal och försvunnit. Svartsteklarna är lätta att känna igen tack vare kombinationen av vingmärke och kvarvarande cell vid märkets yttre kant.

Någon rapporterad Proctotrupes-stekel finns faktiskt inte på Laji.fi ännu. Det borde jag ju åtgärda.

Referenser:

Hackston 2018

Family Proctrtrupidae. Keys to genus and species (mostly adapted from Townes and Townes, 1981).

From Broad (2016) Checklist och British and Irish Hymenoptera - Proctotrupoidea

Exallonyx ater

Stekel nummer två i den här vintersäsongens försök att beta av sommarmånadernas insamlingar är även det en svartstekel (hänvisning till föregående inlägg där jag även ordat om mitt samlande).

Stekeln är samlad 2018 och om jag minns rätt var det en fönsterdöing. Länden är 3,5 mm.

Jämfört med Codrus niger i föregående inlägg har den här stekeln orsakat större huvudbry. 

Släktet ska dock inte vara något bekymmer. Bilden nedan - den med foten - visar att stekeln är behäftad med en svart sporre på klon. Den här sporren är, om jag uppfattat saken korrekt, enbart förknippad med släktet Exallonyx. 

Problemet är dock själva släktet Exallonyx som inbegriper en del arter svåra att skilja från varandra för totala svartstekel-noobs som jag.

Elva Exallonyx-arter är registrerade i Finland.

Nej!

Jag kom ingen vart med stekeln och artbestämningsnyckeln (referenser nedan).

Det blev inlägg i Hymenopterists Forum (fb-grupp) med förhoppningen om att någon med expertis kring dessa steklar skulle notera bilderna och leverera svar.

Fick hänvisning till ett namn på en person som studerar svartsteklar och fick även hans e-postadress samt utlåtande om att det är lugnt att "störa" denne expert med min förfrågan.

Det gjorde jag.

Svaret kom ganska omgående och det här rör sig om en hane av arten Exallonyx ater. 

Anteckning till mig själv: "Kom ihåg att även svartsteklar inbegriper könet hane".

Hur en sådan tanke undsluppit min skalle i det här fallet är obegripligt. Man konfronteras ju ständigt med den frågan eftersom hanar och honor ofta har morfologiska/utseendemässiga skillnader. Jag får skylla på sinnesförvirring, brist på koncentration, för många järn i luften och bollar i elden.

De flesta nycklar och artbeskrivningar innehåller främst just beskrivning och bilder av honor. Därför blev det heller aldrig rätt när jag hade ett artnamn som kändes någorlunda "bra" enligt nyckeln men där bilder av arten inte stämde med "min" stekel. Exempelvis antennsegmentens längd och givetvis även ändalykten var ju konstant "fel".

Samtidigt ska jag absolut inte påstå att jag skulle ha lyckats nå rätt svar om den insamlade svartstekeln varit en hona. För precis som jag nämnde i föregående svartstekel-inlägg är bristen på bra beskrivande bildmaterial i artbestämningsnycklar ett bekymmer eftersom det är gruvligt svårt att veta hur man ska tolka många av karaktärsbeskrivningarna.

Exallonyx ater är rapporterad som parasit på kortvingarna (fam. Staphylinidae) Ocypus olens och Creophilus maxillosus. Den förstnämnda är inte vanlig i Finland, men C. maxillosus är observerad i hela landet. C. maxillosus har också figurerat i ett frustrationsmarinerat inlägg här på bloggen (se länk i artnamnet ovan).

Referenser:

Hackston 2018

Family Proctrtrupidae. Keys to genus and species (mostly adapted from Townes and Townes, 1981).

From Broad (2016) Checklist och British and Irish Hymenoptera - Proctotrupoidea

Mohammad Izadizadeh et al.

A Taxonomic Study of the Genus Exallonyx (Hym.: Proctotrupidae) in Northern Iran, with six New Records for Iranian Fauna

Journal of Agricultural Science and Technology 17(5):1171-1182 · August 2015.

Codrus picicornis / niger

I mitt icke-samlande av småkryp har jag trots allt lyckats få en liten kollektion. För nytillkomna läsare är det kanske skäl att påpeka att jag inte aktivt samlar in småkryp genom håvning, fällor eller liknande traditionella metoder. Det har inte med någon form av etiskt ställningstagande att göra, utan snarare viss lathet. Att entomologer faktiskt genom fällor aktivt undersöker artförekomst i olika områden är av största vikt för fortsatt vetenskaplig översikt av hur det ser ut med biodiversitet och mängd småkryp. Några metoder som kan ersätta sådan inventering finns ännu inte. En stor del av småkrypen är helt enkelt inte möjliga att artbestämma på basis av fotografier tagna i fält.

Mitt samlande handlar om att ta tillvara sådana som självdött på olika ställen där småkryp har en tendens att självdö. Det betyder att jag gör kontinuerliga kontroller av insidan av fönster (inkl. våra växthus), vattentunnor och motsvarande platser. Nya döingar tas om hand och införlivas i min lilla kollektion. 

Den här stekeln på ca 5 mm (kroppslängd) hade hittills förblivit okontrollerad och "o-artad" sedan den hittades drunknad i en vattentunna sommaren 2018. Nu försöker jag återuppta dokumentationen av samlingens insekter och därmed även artbestämning av krypen i fråga. Det är tidsödande verksamhet. Insamlig går snabbt men att sedan arta krypen tar länge. Jag hamnar alltså på efterkälken. Det är med den insikten jag inte använder traditionella fällor (typ. malaisefällor, fallfällor och annat) eftersom jag inte skulle ha ringaste chans att hinna gå igenom allt material.

Visserligen kunde jag snabba på artningsprocessen genom att sitta med bestämningsnycklar och enbart kika i mikroskopet. Men eftersom jag också vill dokumentera krypen blir det ytterligare extra arbete. Var och en av bilderna tar ofta mer än en timme i anspråk från fotografering till sista efterbearbetning. 

Bildernas stekel är en svartstekel - familjen Proctotrupidae. De är lätta att känna igen på vingmärket (stigma) och radius-nerven relativt tätt bakom (sista bilden). Typiskt är också det ofta tydligt framträdande och neråtböjda ovipositorhöljet. I övrigt ser de väl ungefär ut som vilka små, anonyma midjesteklar som helst.

Svartsteklarna är en smula trixiga (understatement) när det gäller artbestämning. En del släkten behöver sannolikt bli reviderade och få nya artbeskrivningar med efterföljande artbestämningsnycklar. I skrivande stund kan jag dock förstås enbart följa existerande, tillgänglig information.

Enligt Laji.fi har vi i Finland totalt 33 arter fördelade i 13 släkten. Det är ju faktiskt en förvånansvärt hanterbar mängd jämfört med många andra små stekelgrupper. Men svartsteklarna är svåra ändå.

Artbestämningsyckeln som använts (se referenser) är enkel och tydlig. Den största problematiken när man ska nyttja nycklar upplever jag är definitionen av vad som exempelvis är "si eller så mycket hår".  I dylika lägen vore det prima med bildmaterial för att kunna avgöra mer tydligt vad som avses. Som lekman och nybörjare gällande artbestämning av ett specifik grupp småkryp vet man liksom inte vad som är specifikt för gruppen (familjen eller släktet) som sådan. Vad betyder "gles behåring" i det specifika sammanhanget? Problemet är förstås att det inte riktigt finns så mycket bra illustrativt bildmaterial att utgå från - än i alla fall. Eller så finns det, men det är bara inte tillgängligt på internätet.

Beträffande stekeln på dessa bilder torde det ändå inte råda så stor tvekan om var man landar i Proctotrupidae-träsket.

Till de detaljer man får kika på hör bl.a. vingmärket (stigma) och vingnervernas placering, längd och vinklar. 

Käkar - en eller två tänder? 

Finns det en ås i "pannan" mellan antennerna? 

Hur är behåringen på pronotum och petiole (första "bakkroppsegmentet" efter midjan)?

Finns det sporrar på fötterna?

Om jag inte cyklat fullständigt vilse så ska dessa detaljer på den här stekeln leda till släktet Codrus.

Nästa steg blir själva artfrågan. Två Codrus-arter (P. niger & P. picicornis) är listade i nyckeln (referenser) och samma två är registrerade på Laji.fi. Nyckeln lyfter bl.a. fram hårlängden i ögonen (jo det finns hår där) samt vinkeln mellan radius (vingnerven precis ytter om stigma) och costa (vingnerven längs vingens framkant) som två artkaraktärer att se närmare på. 

Vinkeln som kan mätas på bilden ovan är inte helt tillförlitlig eftersom det kan uppstå viss skevhet när vingen har viss vridning i förhållande till betraktningsvinkeln. Det lutar dock mot P. picicornis på den punkten. Bakkroppens "skaft", petiolus, ska hos P. niger ha ett längd-höjd-förhållande på 1,1 medan det är 1,4 hos C. picicornis. Petiolus verkar stämma med förstnämnda arten om man mäter den kortaste längden, men bakkanten är inte rak och således aningen knepigt.

Slutsatsen är således att detta troligen rör sig om Codrus picicornis, den mer sällan rapporterade av de två arterna i Finland. 

Redigering: Victor Kolyada (entomolog, specialiserad bl.a. på Proctotrupidae) har bekräftat C. picicornis.

Redigering 11.1.2024: I samband med ny genomgång av bestämningsnyckel och artbeskrivning (Townes & Townes, 2981) uppstor tveksamhet kring artbestämningen och jag granskade ånyo denna hona. Vinkeln mellan radius och costa är större än tidigare uppmätt. Jag har med största sannolikhet inte hållit haft rätt betraktningsvinkel mot vingen i samband med mätningen. 

Således pekar de diagnostiska karaktärerna mer gemensamt på C. niger. Jag tippar att den skeva mätningen (radius & costa) förvillade i samband med bekräftelsen av art.

Stekeln är knappa fem millimeter lång men har en gnutta ihoptorkad och därmed kortare bakkropp (metasoma) än vad den skulle ha i levande livet.

Codrus picicornis parasiterar på larver av jordlöpare (fam. Carabidae) I släktet Notiophilus. 

I Townes & Townes, 1981 nämns N. biguttatus och rufipes som värdarter. Den sistnämnda är inte med på Finlands checklista men däremot är N. biguttatus ofta rapporterad.

Redigering 11.1.2024: C. niger parasiterar på ett flertal olika jordlöpare.

Referenser:

Henry and Marjorie Townes, 1981

A Revision of the Serphidae (Hymenoptera)

American Entomological Institute, No. 32, 1981

Hackston 2018

Family Proctrtrupidae. Keys to genus and species (mostly adapted from Townes and Townes, 1981).

From Broad (2016) Checklist och British and Irish Hymenoptera - Proctotrupoidea

Förädiskt slem på hatten

Vad ska vi tro om den här svampen då? Stropharia aeruginosa kanske? Är det den så heter den ärggrön kragskivling på svenska. I år har den kommit upp här och var på ställen där trädgården fått marktäckning med kvisthack. Enligt några sidor jag sett påstås den gilla just "wood-chip".

Den som läst tidigare blogginlägg denna sensommar/höst har noterat att jag ägnat spampar en del uppmärksamhet. Orsaken är primärt en viss nyfikenhet över vilka småkryp som kan observeras.

Bilderna nedan är av samma svampar men tagna ett par dagar senare. De har bleknat en del. Svampbesökarna kan råka illa ut också. Här är trenne förolyckade som ligger inkapslade i slemytan ovanpå hatten.

En knappt fyra millimeter lång brokparasitstekel (Ichneumonidae).

Edit: Enl. uppgift på Hymenopterists Forum (Gergely Varkonyi) rör det sig om släktet Plectiscidea (underfam. Orthocentrinae). Sorgmyggor (Sciaridae) är deras huvudsakliga värddjur. Därav säkerligen även stekelns dragning till svamp. 

Här är en annan Orthocentrin.

Tre millimeter lång svartstekel (Proctotrupidae).

Max två millimeter lång kortvinge (Staphylinidae).

Svartstekel

Ett annat distraktionsmoment i höststädningen (se föreg. inlägg) var den här 4 mm (med bakkroppsspetsen) långa representanten för familjen Proctotrupidae (svartsteklar).

Edit 6.1.2020: Victor Kolyada har artbestämt stekeln till Proctotrupes bistriatus (se kommentarer).

Strävan var att med ögat i kamerasökaren försöka hänga med när stekeln irrade fram över den halvruttna lilla gren på vilken den hittades. Ibland stannade hon upp och då hade jag några sekunder på mig att hitta skärpan. Poängen är förstås att fotografera krypet där krypet hittas.

Efter en dylik fotosession lider jag av syrebrist. Det blir helt enkelt för långa stunder av andningsuppehåll. Fenomenet heter fotoapné (äv. makrofokusapné) och jag genomgår för närvarande ett träningsprogram som förhoppningsvis ska råda bot på problematiken. Lindriga symptom är "pirrande" känslor eller stickningar i ansiktet, tunnelseende. Långvarig fotosession kan i värsta fall leda till total blackout.

Stekeln hade uppehållit sig under ett löst stycke bark. Om hon fanns där på grund av att hennes barnvakt (läs värddjur) lever i den miljön, eller om hon bara sökte skydd över dagen vet jag inte. Svartsteklar är i huvudsak parasitoider på olika skalbaggar och tvåvingar (artspecifikt). Bilderna togs 17.9.