Nattlampa. Del 5 - Diverse steklar

Ohjälpligen är jag i besittning av en viss svaghet för steklar. Dylika känslor har jag hyst för den här gruppen insekter sedan barnsben. Vet inte riktigt vad det egentligen beror på, men steklarna har det där "något" som uppenbarligen slagit an på helt rätt plats i mitt huvud.

Visst. Steklar är väl häftiga. Vackra svart-gula rovsteklar med långa käkar eller eleganta parasitoider med äggläggningsrör som kan borra sig genom vilket material som helst. En "barnslig" fäbless för sådana fysiska attribut har med tiden kompletterats av växande insikter kring de komplexa och intrikata samspel dessa insekter är en del av. Visserligen är ju t.ex. många av tvåvingarna involverade i närmast exakt motsvarande ekologiska nischer och levnadsprocedurer. Och visst är även dessa oerhört fascinerande, men steklarna har ändå kvar den där förstaplatsen i min interna "vad-jag-liksom-har-för-mig-är-mest-spännande-och-häftigaste-insekterna-tävling".

Därmed blir jag alltid lika förtjust så fort jag har en stekel framför mina blå.

Det brukar bli en del steklar när nattlampan tänds. De allra flesta är av högst moderat storlek och de allra flesta är förstås av mycket ordinära modeller. 

Steklar är av naturen oerhört rörliga och "nervösa". Det är med andra ord svårt att hinna se dem ordentligt i fält och det är än mer knepigt att lyckas få någon att fastna på en kamerasensor. Genom nattbelysning och ett ljust underlag har man bättre tid och chans att verkligen kunna se dem - samt få till ett fotografi.

Precis som jag nämnt i tidigare inlägg från den här nattlamps-sessionen, har jag inte riktigt gett mig tid att på allvar ännu luska ut deras arttillhörighet - åtminstone inte med någon riktig säkerhet i ryggen. Har lurat mig själv att jag helt säkert ska ha tid med sådana uppgifter en kulen höstdag. När det gäller de fyra steklarna i det här inlägget har jag fått assistans - eftersom jag skickat runt några av bilderna.

Det enda jag var riktigt klar över (utan konsultation) var att den svartbruna stekeln på de fyra första bilderna, är en brokparasitstekel (Ichneumonidae). Underfamiljen är Orthocentrinae - och det fick jag hjälp med.

En liten snabbkoll på Orthocentrinerna ger vid handen att underfamiljen tidigare varit lite av en så kallad skräpkorg, en "waste basket" dit allehanda Ichneumonidae-släkten tidvis slängts när man för tillfället inte riktigt hittat vettigare platser för dem i släktträdet (överdrivet uttryckt). "Skyldig" till Orthocentrin-skräpkorgen var Henry Townes (1913-1990) - Amerikansk entomolog och ett av de absolut viktigaste namnen i brokparasitstekel-forskningens historia. Skräpkorgen är antagligen en smula städad numera.

Orthocentrinae är en talrik underfamilj och fortfarande verkar det vara mycket som är outforskat ner på artnivå. Det är iofs inte alls ovanligt när det handlar om familjer och underfamiljer med många närstående arter. Vad jag i all enkelhet nu hittat kring dem ger vid handen att merparten verkar leva i barrskogsområden. Orthocentrinerna är riktiga tajga-steklar. Deras parasitoida verksamhet tycks till stora delar kretsa kring fungivora tvåvingar (Diptera) - ofta t.ex. svampmyggor (Mycetophilidae).

Orthocentrinen på bilderna är ca 6-7 mm lång.

Edit: Antagligen Plectiscus. Troligen P. impurator.

Nästa stekel under nattlampan är nästan lika "stor" som föregående. Uppemot 6 mm ska den vara enligt mitt millimeter-exakta ögonmått.

Stekeln tillhör familjen Proctotrupidae - svartsteklar. Enligt ett antal källor jag nu snabbt hittat, ska de vara parasitoider på skalbaggslarver och tvåvingar (beroende på stekel-art då alltså).

Ett tydligt och enkelt kännetecken för familjen Proctotrupidae är det karakteristiska vingmärket (Pterostigma) med den lilla smala cellen tätt bakom. Vingmärket ska också vara en ledtråd vad släkte beträffar men jag sitter med för dåliga nyckar för att komma vidare på ett vettigt sätt.

Edit 6.1.2020: Artbestämd av Victor Kolyada till Codrus niger (hane).

Följande stekel är en riktigt liten och delvis hårig sak. De andra steklarna kom bara i ett exemplar per art men åtminstone tre st av den här stekeln beträdde scenen.

Typ maximalt tre millimeter mellan antennfäste och bakkroppsspets. Antennfästet ja... Typiskt för familjen Diapriidae (hyllhornsteklar) är den lilla "hyllan" som sitter i pannan och på vilken antennerna är belägna. De olika underfamiljerna har varierande grad av prominens på den där hyllan. Hos några av arterna är det rena balkongen.

Kommer man vidare från familj på den här då? Tja. Underfamiljen är i alla fall Belytinae. Därefter får jag svårt - gruvligt svårt. Jag är trots allt beredd att göra en tokvild chansning och sätta ett kryss i rutan där det står Aclista. Då står jag på så tunn is att jag antagligen inte ens har annat än ytspänning under fötterna. 

Edit 6.1.2020: Artbestämd av Victor Kolyada till Aclista cf. neglecta.

Verkar som om även Belytinae-steklar huvudsakligen är parasitoider på svampmyggor (Mycetophilidae), men även sorgmyggor (Sciaridae). 

Med den sista stekeln - som inte var mer än 2,5 mm - tänker jag ta det lugnt. Inga vågade gissningar här inte. Det är en mindre släkting till stekel nr 2 i detta inlägg. Med andra ord ytterligare en representant för Proctotrupidae - svartsteklar.

Edit 6.1.2020: Enl. Victor Kolyada Exallonyx sp. (hane). Stort tack för granskningen av steklarna!