Jag är sällan pigg på att dra iväg med bil några längre sträckor för att se fåglar. Min fågelbongarkoefficient är låg på en skala ifall bilen adderas. Inte för att jag inte vill se fåglarna - utan för att jag inte gillar tanken på att förbränna bensin och producera koldioxid. Speciellt inte om målet är att ta bara del av något (fåglarna) som i längden missgynnas av min bilkörning - om än i mikroskopisk (och inte ens det) omfattning. Men ändå. Ibland kan jag trots allt inte hålla mig och rekordet är Lappo för en fjälluggla samt Björköby för en vitnäbbad islom. Till Kimo åmynning brukar jag ta mig ett antal gånger per år. Borde egentligen ordna släpvagn till liggcykeln så att jag kan ta med mig den utrustning jag vill ha tillhands när jag befinner mig på dylika ställen.
Men när jag som av en händelse idag (brukar mest kolla på kvällarna) råkade surfa in på fågelbloggen och notera att en ägretthäger - Egretta alba - siktats vid Kimo åmynning, ja då gjorde jag en utryckning.
Totalt tre gråhägrar - Ardea cinerea - såg jag också. Alla fåglar med häger i namnet, höll sig förstås på ansenligt avstånd från fågeltornet. Bilderna är därmed av högst dokumentär art.
Ägretthägern höll sig dessutom gärna bakom kusarna, som ju också gillar stranden.
Tidpunkten - sen eftermiddag - är annars en smågalen tidpunkt om man tänkt se fåglar vid Kimo åmynning. Det blir liksom mest bara motljus den tiden på dygnet. En del moln assisterade dock.
När hägrar flyger tycker jag det ser ut som om de har träningsvärk i vingmusklerna. Alltså ungefär som om de kört ett stenhårt pass dagen innan. Det är liksom lite stelt.
Är man gråhäger får man även stå ut med mobbande kråkor och vitfåglar. Den här hägern fick göra ett flertal undanmanövrer innan hen försvann längs Monå-stranden.
Och därmed får jag rista in ett alldeles nytt kryss i den där fågel-listan. Kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar