Vårens första besök i Bådaviken

I medlet av april brukar jag börja leta mig ut till Bådaviken för att kolla hur våren framskridit vid fågeltornet. I går skedde årspremiären. Egentligen är förstås inte så mycket fågelliv att vänta ännu, men det är liksom ändå trevligt att besöka platsen ur ren traditions-synpunkt.

På väg ut dit passerade jag de typiska horderna av sångsvanar på åkrarna. Stannade inte - fastän jag cyklade - för att ta bilder av dem. Har ändå så många bilder av sångsvanar på åkrar. 

Framme vid Leppoåkern svepte en liten grupp över mig och då blev jag ändå tvungen att rikta kameran och trycka av. 

Ute vid Bådaviken gled en ormvråk fram på hög höjd. Färgformen fick mig att fundera på underarterna Buteo buteo buteo samt B. b. vulpinus (stäppvråk). Den senare är ju en östlig underart vilken också är den som häckar i Finland. Nominatformen häckar i Sverige. Vråken på bilden känns som en typisk färgform av B. b. buteo. Av ormvråkarna jag observerar upplever jag - nu när jag tänker på det - att många tycks ha typiskt "nominatformsutseende" snarare än att vara av stäppvråkskaraktär. Lägger inte ner tid på någon utläggning kring det just nu. Några referenser i ämnet finns ändå längst ner i inlägget.

Ängspiplärkorna var de dominerande karaktärerna i viken än så länge. Det var spelflykt och sång för hela slanten.

Referenser:

Molecular phylogeny of the genus Buteo (Aves: Accipitridae) based on mitochondrial marker sequences

Martin J. Riesing et al.

Molecular Phylogenetics and Evolution 27 (2003) 328-342

Genetic vs. morphological differentiation of Old World buzzards (genus Buteo, Accipitridae)

Luise Kruckenhauser et al.

Zoologica Scripta, 33, 3, May 2004. pp197-211

Några Umeå-observationer

Nedanom fågeltornet intill E12 var det lugnt (lördag 6.5). Enstaka sångsvanar, gräsänder och tofsvipor tog det lugnt i eftermiddagssolen. Tvenne vadare av grönbena-modell (oidentifierade) spatserade omkring i vattenbrynet.

På pirarna ut mot vindkraftverken nere i Holmsund hoppade sädesärlor, stenskvätta och ängspiplärkor omkring.

Den nordliga snålblåsten var bitande kall. Men i lä i solen kändes det ändå hyfsat behagligt.

Ejder, vigg, småskrake och någon gräsand gled omkring i vattnet utanför - samt i de dammar som bildats av kraftverkspirarna.

Ängspiplärkan

Landhöjning och växtkraft är inte nådiga mot Bådaviken. Ute i vattnet är kaveldun och vass på god väg att tränga bort allt vatten. Runt tornet sträcker sig björkar och alar uppåt. 

Men samtidigt som träden delvis börjar skymma sikten ut mot viken erbjuder de också sittplatser för småfåglarna som huserar i området. 

De träd där bildernas ängspiplärkor placerat sig är lite väl långt borta för mitt 400 mm-objektiv. Bilderna är därför tagna med GH2 och FD 150-600 vilket inte alltid är det smidigaste och snabbaste alternativet ifall man tänkt fånga hispiga småfåglar som inte klarar av att sitta på samma kvist i mer än några sekunder. En fördel med manuell fokusering är ju ändå att objektivet inte blir lurat av kvistar och grenar.

En mer osynlig fågel

Det vill ju lätt bli så att tranor, rovfåglar och andra iögonenfallande sorter blir rapportmaterial efter en helg med flera timmar av fågelskådning. Därför slår jag idag ett litet slag för en ibland närgången men också väldigt flyktig bekantskap från lördagens vistelse i Bådaviken. Ängspiplärkan - Anthus pratensis - är förhållandevis anspråkslös i sin visuella uppenbarelse men samtidigt sportig och närmast intensiv till karaktären. En kvick rackare som kräver flera framtida fotograferingsförsök.