Höstflyttande ljungpipare

Hade ärende ut till skärgården för en dryg vecka sedan. Skulle främst söka spår efter eventuellt sent ätna silltrutungar. Bl.a. söktes ringar på platser där presumtivt rovlystna gråtrutar hade sina sittstenar och så spanades det efter rovfågelslagna unga silltrutar.

Detta som en del i den silltrutsuppföljning jag skrivit om tidigare på den här bloggen. Några fynd värda att noteras gjordes inte.

Några höstflyttande ljungpipare och en drös kärrsnäppor surrade omkring bland stenarna. Mitt fågelkryssande - samlande av fågelobservationer - har varit så sparsmakat de senaste åren att ljungpipare känns som exotism av anmärkningsvärt slag.

Torsdagsvadare

Här följer ett dussin bilder - eller kanske dussinbilder - av vadare som jag kunde skymta under torsdagen (18.9).

Först i raden har vi en ljungpipare - Pluvialis apricaria - i färd med födointag ute på stranden vid Kimo åmynning. 

Om man är en smula osäker på huruvida fågeln är ljungpipare eller kustpipare så är det tacksamt ifall piparen visar armhålorna. Ljust = ljung och svart fläck = kust.

Utöver ljungpiparen fanns också en grupp större strandpipare och och en liten grupp kärrsnäppor vid åmynningen.

Men strandpiparna och kärrsnäpporna fanns också vid Storsand. Jag gjorde en vända dit på hemvägen.

Matsmältningspaus på beachen.

Precis när jag hade klickat kamerahuset på FD-150-600-objektivet tjattrade irriterade småfåglar ovanför huvudet. Upprördheten utlöstes av en sparvhök. Med kameran på lågt stativ försökte jag krumbukta mig ner på marken, ha ögat i sökaren, försöka hitta höken och ställa skärpan (manuellt). Inte alls skarpt men det får duga som dokumentation.

Kärrsnäpporna - Calidris alpina - flög omkring och ville liksom aldrig landa.

Till slut letade de sig ändå ner på fötterna och gjorde vad vadare gör.