Frill 22.6. Del 5 - Astatinae

Hanar av rovsteklar i underfamiljen Astatinae (fam. rovsteklar, Crabronidae) kretsade runt över sanden och satt några enstaka gånger stilla så pass länge att jag kunde åstadkomma enstaka avståndsfotografier.

Stekeln i bilden ovan är en hane av Astata boops.

Här en aningen bättre bild av en annan hane dokumenterad hemma i trädgården.

Här är några gamla och dassiga bilder av en hona med bohåla. Även denna dokumenterad i trädgården.

Som nämnt i den andra länken ovan jagar honorna bärfisar som föda till sina larver.

Lite mer småväxta och grönögda hanar sågs också.

Det rör sig om arten Dryudella pinguis. 

Även hos denna art är skinnbaggar på larvernas meny. 

D. pinguis jagar fröskinnbaggar (fam. Lygaeidae) i tredje och fjärde nymfstadiet.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd

Trädgården 7.6. Tachysphex sp.

Riktigt flyktig och oskarp avståndsdokumentation av en allt för livlig och kvick stekel jag mer än gärna hade velat ha vettiga bilder på. 

Det är hur som helst en hane av någondera art i släktet Tachysphex. Jag tycker det ser ut att vara någon i artkomplexet T. pompiliformis s.lat. 

Inte helt säker på att bra foto hade hjälpt ur artbestämningssynpunkt i det här fallet... men inlägget hade blivit snyggare av det i alla fall.

Nymfer av gräshoppor i släktet Chorthippus hör till bytesmenyn för åtminstone några av arterna i nämnda artkomplex. Backgräshoppa C. brunneus förekommer i ordentlig mängd på kvarterets brandgata där rovstekeln är observerad.

Bona grävs i marken på torra och solbelysta platser. 

Som nämndes i det här inlägget, samt i kommentarerna, är lämpliga platser för marklevande bin och rovsteklar bristvara i trädgården. Bildens stekel observerades på en av de få ytor där enstaka rovstekar finner marken användbar. Här finns förbättringspotential.

Trädgården 7.6. Trypoxylon sp.

Kvarterets spindlar får akta sig. Några rovsteklar i släktet Trypoxylon ser ut att förra året ha anlagt bo i stekelhotellet. Det gick mig förbi senaste sommar.

7.6 hade hanarna (bilden) kläckts och flera sådana kretsade runt hotellets hål i väntan på honornas kläckning. Sedan fotografiet togs har honor setts inleda nytt bobygge och även komma "hem" med små spindelbyten.

Art kommer man inte fram till utan att ha stekeln under mikroskop/stereolupp. 

 

Pemphredon lugubris

Bilden ovan togs för tre år sedan (mars 2021) och stekeln har sedan dess funnits i lådan av ogenomgångna exemplar i väntan på kompletterande närbilder. 

Egentligen borde jag ha tagit en helt ny lateral helhetsbild och ändrat en del i ljussättningen men lät det vara. Det är ingen ny art för bloggen eller samlingen och den orediga kroppsställningen är inte tillräckligt "inspirerande".

Jag tar mig förresten friheten att inte heller orda desto mera om P. lugubris. Det mest väsentliga är nämnt i det länkade inlägget ovan.

I något skede borde jag kanske se till att artbestämma vilken art som anlägger boceller i trädgårdens stekelhotell. P. lugubris är huvudmisstänkt eftersom det är den enda arten i trädgården jag kommit åt att artbestämma men så länge artbestämda exemplar inte är bekräftat kopplade till stekelhotellet är det alltså enbart misstanke.

Passaloecus corniger

Jag vet inte varför antennerna saknas. Kommer inte ihåg att de skulle ha gått av i samband med monteringen (2020) men det är inte omöjligt. 

Det är förresten inte någon större fara med de saknade antennerna. Nu ser man tydligt den "tand" som är belägen mellan antennfästena och som till storlek och form är bra diagnostisk karaktär för Passaloecus corniger... tillsammans med andra diagnostiska karaktärer förstås.

Honan är ca 6 mm lång (precis som de "ska vara") och ingår i det insamlade materialet av döda insekter funna i trädgårdens växthus 2020.

P. corniger rapporteras bygga bon i vassfritflugans (Lipara lucens, Chloropidae) gallbildningar på vass (Phragmites) men hittas också i skrymslen i gammalt timmer vilket gör att arten även påträffas bland mänsklig bebyggelse (se ref.).

Byten för larverna är bladlöss (Aphididae) i bl.a. släktena Aphis och Anuraphis. Enligt uppgift verkar P. corniger ibland stjäla bladlössen ur andra Passaloecus-bon. Det gäller måhända främst stöld från andra arter i släktet men uppenbarligen ibland även från artfränder. Eventuellt är beteendet främst förekommande när populationen är tät (se ref.).

Fältfoto av arten i detta äldre inlägg.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd

Passaloecus monilicornis

Stökigt exemplar av Passaloecus monilicornis (fam. Crabronidae). 

Den här honan har i något skede av sin "döda period" i trädgårdens växthus varit blöt varpå merparten av behåringen kladdat ihop. Någon svamp hade också fått fäste i bakkroppen. 

Det är onekligen aningen besvärligt när håren fäster vid varandra eftersom det bildar en ny "struktur" som visuellt tenderar skymma underliggande struktur och skulptur.

I det här fallet låter sig rovstekeln alltså ändå artbestämmas.

I detta inlägg finns information om arten och fotografier på en redan tidigare insamlad artfrände.

Rhopalum clavipes

Rhopalum clavipes har hittats i trädgården förr. Här är ett tidigare inlägg om och med arten.

Denna hona är hittad död i trädgårdens växthus 2020 och ingår i det insamlade material som för närvarande genomgås och dokumenteras.

Rhopalum coarctatum

Rhopalum coarctatum är den oftast rapporterade av släktets tre arter möjliga att påträffa i Finland. 

Det här är en hane vilket syns på antennerna som med önskvärd tydlighet skiljer den från de övriga två arternas hanar. Andra skillnader är den säregna munskölden (clypeus) och bakbenens svullna tibia med gulröd yttre halva. Sistnämnda karaktär återfinns på honorna.

R. coarctatum skiljer sig inte så mycket från R. clavipes beträffande var och i vilka material bocellerna anläggs. Ihåliga eller märgfyllda växtstjälkar av olika slag är oftast prioriterade men även flyghål av vedlevande skalbaggar kan fungera. 

Byten som tas är oftast små tvåvingar (Diptera) tillhörande en mängd olika familjer.

Av de tre arterna möjliga att observera i landet har jag nu R. gracile kvar.

R. gracile är fullt möjlig att hitta i Österbotten. Det är en art som tycks vara knuten till vatten och främst då på grund av att vassrör (Phragmites) är vad den vill bygga bon i.

På Storsand (Monäs, Nykarleby) är R. gracile rapporterad. Jag har ju ofta spanat efter småkryp där men hittills inte lyckats notera arten i fråga. Spanat specifikt efter den har jag ju i och för sig inte heller gjort. 

Alla tre arterna är ganska små (5 - 8 mm) och därmed inte så iögonenfallande alla gånger.

Bådaviken, som jag ju tenderar frekventera, inbegriper stora mängder vass och där är det kanske skäl att göra riktade eftersökningar. Faktum är att jag rent allmänt inte alls undersökt Bådavikens vass på något sätt som ens tillnärmelsevis kan förknippas med ordet "undersöka". Det enda ögonen hittills spanat efter bland vass-stråna och vipporna har varit spindlar.

Skärpning alltså!

Denna hane är hittad död i trädgårdens växthus 2020 och tillhör således det insamlade material jag för närvarande går igenom och dokumenterar.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd

Crossocerus leucostoma

Totalt tre steklar i släktet Crossocerus (fam. Crabronidae) fanns i det insamlade materialet 2020. Trevligt nog är de också tre olika arter. Här är C. varus och här är C. annulipes.

Detta inläggs Crossocerus är arten C. leucostoma vilken likt de båda andra hör till landets oftast rapporterade och således rimligen även hör till de vanligaste och mest spridda.

Båda antennerna har tappat sina yttersta segment.

Hos flera av arterna i släktet skimrar det svarta i blå toner. Bäst syns det i aningen skarpare belysning men så fort man diffuserar ljuset vid fotograferingen tenderar det försvinna. I bilden ovan skymtas det dock på sina ställen.

I samband med dokumentationen av C. subulatus (hane) för ett par år sedan tog jag även några fotografier utan ljusdiffusering för att få fram lite mer av färgtonerna.

I ett artnyckelsteg bör man bl.a. spana efter huruvida mesopleuron inbegriper en tand framför andra benparets höft (coxa). Här syns den i vy snett ovanifrån.

C. leucostoma har hyfsat "egen" skulptur på propodeum och det är ett av artens mer tydliga diagnostiska karaktärer. Det som kallas area cordiformis (centralt i den triangulära formen lite till höger i bild) kantas av breda gropar/fåror och har även en ordentligt tilltagen central fåra som gör att "inramningen" tar över i omfattning. Jämför t.ex. med C. varus.

C. leucostoma verkar nyttja flyghål av vedlevande skalbaggar för byggandet av boceller (se ref.). Bland annat flyghålen efter björksplintborre Scolytus ratzeburgii nämns. En bocell per hål och larverna får ett matlager bestående av små tvåvingar (Diptera). 

Öppningen förseglas med spån som packas md hjälp av sjätte tergitens ovansida vilken hos många arter har en specifik inramad struktur (pygidial area).

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd

Crossocerus annulipes

I går Crossocerus varus och i dag C. annulipes (fam. Crabronidae). Även det här är en hona.

Någon klant har tydligen lyckats lirka ner en limdroppe på stekelns propodeum. Det är ett dumt ställe att placera lim på. Man vill ju vanligen gärna se skulpturen och strukturerna just där. Hur det gått till vete katten.

Om någon av bloggens läsare funderat på var propodeum finns (det brukar nämnas) hos steklar och aldrig kommit sig för att "slå upp" utvecklades det här till ett klockrent pedagogiskt tillfälle.

Alltid något gott!

Tack och lov behövs inte propodeum i det här fallet. Övriga diagnostiska karaktärer räcker gott och väl till för att man förhållandevis lätt ska kunna ta sig fram till C. annuplies.

C. annulipes hör likt C. varus till de oftast rapporterade arterna i släktet. Jag har sett "misstänkta" C. annulipes tidigare men varken haft någon insamlad eller fotograferad i fält så att säker observation kunnat göras.

Arten "häckar" huvudsakligen i förmultnande lövträdsved. Det finns gott om sådant i trädgården. Ibland kan de dock även gräva sina botunnlar i förmultnad barrträdsved. Ett enskilt bo innehåller uppemot 20 boceller.

Som föda till larverna fångas små halvvingar (ordn. Hemiptera) i form av dvärgstritar (Cicadellidae) samt ibland rundbladloppor (Psyllidae) eller små ängsskinnbaggar (Miridae).

Exemplarets längd är ca 7 mm.

Totalt fyra foretiska (liftande) deutonymfer återfinns på stekeln. Sannolikt handlar det om någon art i familjen Histiostomatidae (Astigmatina) som lever i den förmultnande ved där rovstekelhonan antingen kläckts eller bygger bo. 

Min misstanke är att deutonymferna klättrar "ombord" på nykläckta steklar för att ta sprida sig i samband med att stekeln anlägger nytt bo på annat håll. Men det är som sagt bara en gissning.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd