Bådaviken 24.8. Del 7 - Tipula sp.

Tipula sp. 

Mer än så har jag egentligen inte att orda om denna harkrank. Vet alltså inte vilken art det rör sig om. Har lagt ut bilderna på forum där expertis rör sig men hittills inte fått något napp. De kan vara knepiga de här harkrankarna.

Nephrotoma sp.

Bloggtakten har de senaste veckorna inte hållit jämna steg med antalet "djurmöten" och dokumentationer. Även om jag inte ens varit speciellt aktiv gällande det där fotograferandet så räcker det ju ibland med att kameran finns tillhands medan man pysslar med något ute i trädgården för att samlingen bilder på minneskortet ska öka.

Man får ju ständigt konstatera att mångfalden av organismer är anmärkningsvärd - även om vi som bekant dessvärre befinner oss i en period av drastiskt krympande biodiversitet och biomassa.

Angående denna harkrank i släktet Nephrotoma verkar artbestämning vara närmast omöjlig. Det finns  15 arter i Finland och merparten av dem verkar vara vanliga. För att bena ut vad det är för art borde man i det här fallet komma åt at fotografera vissa specifika detaljer. Det hade ju inte varit omöjligt om jag nappat tag i harkranken för att vrida och vända på den framför kameran. Men jag sysslar ju ganska sällan med sådant och då får man ofta leva i ovisshet.

Dessutom borde man redan före en fotodokumentation vara medveten om vilka detaljer som helst bör synas på bild. Gällande harkrankarna är jag inte så påläst beträffande den saken. I och för sig finns det generella karaktärer som ofta är synliga om man lyckas få till skarpa närbilder.

Men, men, bla bla bla... Jag är lat.

Vad jag noterat borde i stort sett alla arterna i släktet Nephrotoma ha svart mönster på ovansidan av bakkroppen. Här skymtar jag inget sådant. Det kan kanske vara något som kan peka i någon art-riktning. Bilderna är ute på ett forum där många tvåvinge-nördar häckar. Än så länge inget napp.

Det här är i alla fall en hona vilket syns på bakkroppsändan.

Bakhuvudet igen - nu med framhuvud

I det här inlägget (24.4) skrev jag att jag borde ha sett till att även fotografera framändan av harkrankslarven.

Det har jag ordnat upp nu. När jag räfsade löv för ett antal dagar sedan dök förstås ytterligare larv fram. Det var bara att gå in efter kameran och reparera min tidigare bristfälligt utförda dokumentation.

Vet ej om det är samma art som den förra men gissningen lutar i den riktningen. Den här larven är dock större och mäter nästan 20 mm - beroende på hur den sträcker på sig förstås.

Bakhuvudet

En liten klassiker i ett någorlunda snävt intresseområde: Nej, det här är inte framändan.

Det lustiga ansiktet sitter i bakändan av en larv. Dess riktiga huvud syns inte riktigt i bilden ovan eftersom larven är en aning blyg. Av någon obegriplig anledning blev det inte av att försöka få någon bild av det där indragna huvudet. Jag tror att jag får leta reda på en ny larv och fixa den bilden någon kommande dag. Finns trots allt goda chanser att vaska fram fler bland markens alla förmultnande blad. Ett ovanligt fynd är det inte fråga om.

Larven ska bli - nej det är förstås egentligen redan - en harkrank. Art eller släkte vågar jag inte gissa på. Bakändan på harkrankslarver består bland annat av spiraklerna (andningshålen) och många av arterna har diverse utväxter av olika slag. Den fotograferade larven är ungefär 10 mm lång i det på bilden "ihopdragna" tillståndet.

Stilig harkrankherre

Hane av harkranken Tanyptera nigricornis. Att det är en hane syns på bakkroppens form (med könsorganen) samt de fjäderformade antennerna. Stilig harkrank som jag inte hann få mer än denna bild av. Dessutom är den förstås för stor för MP-E65-objektivet och får inte riktigt plats på sensorn.

Nattlampa. Del 2 - Diverse tvåvingar 1

Det är inte bara fjärilar som blir förvirrade av lampor i nattmörkret. Ljuset lockar allehanda flygande småkryp. Här plockar jag således in några av de tvåvingar (Diptera) som stannade till och poserade framför kameran.

Jag har inte gett mig tid att utföra detektivarbete och jag har heller inte lagt ut särskilt många av bilderna med artförfrågan på lämpliga web-forum. Så mestadels håller jag mig nu bara till familj och eventuellt släkte.

Representanter ur familjen harkrankar - Tipulidae - brukar höra till de första som flyger... "skramlar" in i närheten av ljuset. Här är en riktigt stor baddare. Mera än Tipula sp. säger jag inte just nu.

Långa ben men ack så mycket mindre (ca 2,5 mm) än harkranken på förra bilden. Gallmyggorna - fam. Cecidomyiidae - finns i många olika varianter. Många av dem gör skäl för namnet och (larverna) orsakar gallbildningar på sina respektive värdväxter. Men vissa gör inga galler och andra är rovdjur på t.ex. bladlöss. Allihopa är de dock små.

Sciaridae - Sorgmyggor - är några man skulle se väldans ofta ifall man hade ögon som duger till uppgiften. De flesta är små - riktigt små. Bildens sorgmygga är väl i 1,5 millimeters-klassen. Vissa arter av sorgmyggor gillar krukväxter och bland krukväxt-intresserade personer är de därmed bekanta som små svarta och föga omtyckta "blomflugor". En lite större och mera kännspak sorgmygga är Sciara thomae som har en klargul undersida på bakkroppen. Vad sorgmyggan på bilden kan tänkas vara för art, har jag inte luskat ut.

Culicidae är vi alla bekanta med. Stickmyggor.

Slutligen ytterligare två långbenta.

Familjen är Limoniidae. Småharkrankar heter de på svenska. Den första har en kroppslängd på ca 15-16 mm och den andra kring 11-12 mm.

Han får nog in mer än analoga TV-kanaler

Hane av Dictenidia bimaculata som hör till de harkrankar vars larver vill ha gammalt murknande trä att leva i. Stubbar eller kvarliggande vindfällen är bra utgångspunkt.

Hans vackra antenner är givetvis doftkänsliga.

Honorna har större och spetsigare bakkropp, de har kortare och "enklare" antenner och de har en hel del gult och orange i sin färgsättning.

En harkrank

Harkrankshona ur Tipula-släktet.

Den vanliga vardagen i slutet av maj

Slutet av maj vill alltid bli bråda dagar. 2014 är inget undantag. Mitt naturströvande och djursökande begränsar sig således till några minuter i trädgården per dag. Därför är det också småkrypen som börjar komma i fokus den här tiden på året. Samtidigt har de ju formligen exploderat i antal och artrikedom. Gamla bekanta - som den här högst ordinära harkranken - träffar man ju alltid på men nästan varje gång hittar man också något man inte tidigare sett i trädgården. Det är med andra ord en fortsatt spännande upptäcksresa.

Harkranken på bilderna tillhör nog släktet Tipula och är kanske arten varipennis eller kanske hortorum eller kanske...

Nattlampa. Del 6 - Harkrank

En harkrank - av något slag - drogs till duken som placerats ut under lampan.

Effekt, "nära hotad" och kvalster

Ibland blir resultatet oväntat. Av någon anledning drog fotografierna av denna harkrank iväg mot den här färgskalan.

Djupt inne bland bladen i trädgårdens täta åkerbärsbestånd skymtade jag en fläckig bakkropp. Den visade sig tillhöra en harkrank. Jag tog ett fotografi men inte mer. Det var bökigt att alls komma åt att få den här bilden och jag tänkte inte börja platta till eller bryta växterna för att komma i bättre läge. Nu i efterhand inser jag att jag borde ha jobbat lite hårdare med harkranken i fråga. Om jag artbestämt den korrekt så är det en Ctenophora guttata - Gulprickig vedharkrank. Arten verkar vara stadd på tillbakagång och är listad som "nära hotad". Deras larver lever i död lövved och "städningen" av våra skogar har försämrat artens (samt andra vedlevande småkryps) livsmöjligheter. Lokalt kan kvarlämnad ved rädda en del men samtidigt är dessa biotop-öar ofta så pass isolerade från varandra att djuren ändå inte gynnas i någon större utsträckning.

Jag får lov att hålla utkik efter fler - eller samma individ... som är en hona.

På lockespindlar ser man ofta röda små kvalsterlarver. Här har även denna harkrank drabbats av en sådan. Möjligen är det Leptus beroni men jag ska inte hugga den gissningen i sten. Vuxna kvalster parasiterar inte på andra djur utan lever som rovdjur.

Mera spindlar och tvåvingar

Bilderna är från 29.5. Jag har beställt en hållare för att få blixtarna (2 st) positionerade och riktade från sidan in mot motivet men paketet har ännu inte landat på posten. I väntan på det kör jag vidare med en blixt monterad på kameran och med en diffusor konstruerad av en godislåda. I något skede ska jag presentera den diffusorn. Blixtljuset är med andra ord väldigt "rakt på" än så länge men. Det är också fortsättningsvis väl skarpt och jag ska ännu justera diffusorn en aning. Men i väntan på blixthållaren är jag ändå ute och dokumenterar småkrypslivet med rådande förutsättningar. Harkranken ovan (och i ett tidigare inlägg) har jag inte kollat upp helt och hållet. Den hör nog ändå till släktet Tipula och kan väl tänkas vara arten flavolineata. Den här tiden på året brukar jag mest samla observationer medan artbestämmandet sker när jag sedan hinner rota runt bland källorna.

Den här spindeln är jag än så länge också osäker på. Det skulle möjligen kunna vara en Philodromus cespitum som tillhör familjen snabblöparspindlar - Philodromidae. En hane är det i alla fall.

Frihandsfotografering är på sitt sätt enklare i och med att man snabbare kommer åt att ta bilden än om det skall anstaltas med stativ. Nackdelen är förstås att fokus lätt kommer lite fel då det ofta handlar om bara en millimeter eller två. Den här bilden var den enda jag hann ta innan spindeln, en Stroemiellus stroemi (Tallsektorspindel), fann för gott att gömma sig från blixten. Tyvärr kom heller inte "ansiktet" med och skymningen var redan så långt hunnen att jag hade svårt att se i sökaren. Men eftersom spindeln ännu inte finns med här i bloggen så får fotot duga för stunden. Det blir nya försök på bättre bilder av arten. Vuxna honors kroppslängd är drygt 5 mm.

Flugan torde vara en blomsterfluga (familjen Anthomyiidae) av något slag.

De blir fler för var dag

... småkrypen alltså.

Morgonen och förmiddagen ägnades åt cykling. Det blev 122 km och efteråt slappade jag utomhus med ett par koppar kaffe. Då sprang denna krabbspindel förbi. Jag hann inte ställa mig med kameran så som jag hade önskat men fick i alla fall en bild som något så när visar hur den ser ut. Det är sannolikt en hane av arten Xysticus ulmi - kärrkrabbspindel. Dessa lever främst på marknivå och lågt nere i vegetationen där de jagar små insekter genom att ligga i bakhåll och gripa tag i bytet med sina långa framben. Det här exemplaret var drygt 4 mm (kroppen) långt och det är ungefär vad hanarna blir. 

Den här 2 mm långa krabaten är jag mer osäker på. Jag vet heller inte om det är en unge eller en art vars vuxna individer inte blir större än så. På basen av ögonens inbördes placering och storleksförhållanden skulle det kunna vara en spindel som hör till familjen (edit 6.6.2015) Clubionidae - säckspindlar.

Harkrankarna syns nu också fladdra omkring.

Det finns som sagt en väldigt stor artrikedom vad gul-orange flugor beträffar. Den här har jag inte släkt eller artbestämt än.