Vandringsleden mellan Panike och Björkö. Del 9

Svarthakedoppingen var kvar vid Svedjehamn när vi återvände med båten.

Vandringsleden är här och var inte överdrivet lättvandrad. Ställvis var det blött och på andra ställen ska man ta sig förbi steniga passager där balansen sätts på en smula prov. Men så ska det ju självfallet också vara på en vandringsled i naturen. 

Vill man gå leden bör man nog reservera tid - gärna en hel dag. Det är en vandringsled man i mitt tycke borde ta i ganska sakta mak. Då hinner man insupa omgivningen, miljöerna och detaljerna på ett helt annat sätt än om man bara fokuserar på att raskt motionera sig genom  sträckan. 

Vi befann oss på leden i ca 6 timmar och då tog vi alltså bara den 9,3 km långa biten över Rönnskäret och Slåttskäret fram till Stora Segelören. Vi gick sakta och hade ett antal pauser. Utöver vandringstiden tillkommer totalt nästan två timmar båtfärd.

Båtresan/resorna är förstås en väsentlig del av helheten. De adderar tjusiga vyer och ger ett visst perspektiv över platsen. Som heldagsutfärd och miniäventyr har den här vandringsleden god potential att bjuda på en riktigt fin upplevelse. Åtminstone hade jag en alldeles briljant dag (i gott sällskap) där ute bland stenarna och spenaten. Tror jag skulle upptäcka många nya saker om jag går leden ännu en gång. 

Vandringsleden mellan Panike och Björkö. Del 1

På söndagsmorgonen bar det av till Svedjehamn på Björkö. Dagsprogrammet var att gå de drygt 12 kilometrarna längs vandringsleden från Rotörsskatan på Rönnskäret norr om Panike till just Svedjehamn. Vandringsleden inbegriper två båttransporter. Första etappen är båten från Svedjehamn till startpunkten på Panike-sidan. Redan det är en tjusig del av paketet. En hel del av den biten går genom en slingrig skärgårdslabyrint av farleder inklämda mellan stenar och bumlingar. Typ 42% av klotets alla stenar är väl samlade runt Björkö. När man gått ungefär 9,3 km över Rönnskäret och Slåttskäret, åker man båt från Stora Segelsören över till Yttre Långgrund på Björkö-sidan.

Här är en länk till vandringsleden och här är en trevlig karta.

Givetvis kånkade jag på en kamera - eller t.o.m. två - och här kommer således en liten serie inlägg där diverse påträffade kreatur och vyer presenteras. Jag betar som brukligt av det hela i kronologisk ordning.

Första motivet hittades i vattnet vid Svedjehamn. Där plaskade nämligen en svarthakedopping omkring i jakt på krubb. 

Med tanke på den kalla våren kunde det mycket väl ha varit snödrivor kvar på De Geer-moränerna. Men det visade sig vara knölsvanar på ägg. 

Det var många knölsvanar på ägg. Väldigt många. I vikarna drev fler knölsvanar omkring och ställvis hade de sällskap av sångvarianten.

Silvertärnorna sägs ju vara den fågelart - ja rimligen även den organism - som genomlever allra flest soltimmar under sitt liv. Det har förstås att göra med att de pendlar så brutalt långt. Silvertärnor har alltid bara sommar.

Men just nu är de på den pol där de ägnar sig åt familjeliv. Sommaren i norr är synonym med bråda tider om deras avkomma ska överleva och kunna hänga med när det är dags att dra till Antarktis.

Vädret såg lovande ut. Det verkade bli perfekt vandringstemperatur och lagom mycket solsken.

Smått osäker på om de skira och vågformade molnen borta i söder är någon form av Altocumulus-moln ("böljemoln"). Är det Altocumulus undulatus eller måhända Stratocumulus undulatus? Är det överhuvudtaget undulatus? Är det överhuvudtaget moln?

Efter en dryg timme på båten blev vi strandsatta i den "bortre" ändan av leden. Därmed fanns det inget annat att göra än att börja traska... 

I diverse gölar

Besökte några vattenfyllda sandtag för någon vecka sedan och i dessa har man möjlighet att se bl.a. svarthakedopping. Mitt ärende till dessa sandtag var inte fåglar, men man kan ju inte låta bli att rikta linsen i fågelriktning ifall sådana finns i närheten - även om de nu råkar hålla sig på behörigt avstånd.

Svarthakar på avstånd

Fler bilder från Fäboda 27.4. Här kommer några svarthakedoppingar - Podiceps auritus - som tyvärr inte ville komma närmare än ca 100 meter från stranden. 

Horisontlöst vid Tisskärssand

26.4 åkte jag ut till Tisskärssand vid Frösön. Det är ett litet favorit-tillhåll.

Havet var i det närmaste orörligt och överallt kunde man skymta små prickar. De två här ovan är ett par knipor.

I riktning mot Stubben låg en gråhakedopping

Det var överlag väldigt lugnt på fågelfronten och det berodde säkert delvis på att tidpunkten var sen eftermiddag.

Efter en stund steg land upp bakom Stubben. Mickelsörarna dök plötsligt upp från sin plats bakom horisonten. Stora fågelflockar syntes som svarta prickar långt ute. Prickarna försvann och uppstod i takt med luftdallret. Jag har dock inga häva stillbilder på hägringarna så ni får nöja er med en närmast hägringsfri Stubbenbild utan några som helst Mickelsörar bakom.

De enda fåglarna som inte höll sig på ett helt omöjligt avstånd var några enstaka fiskmåsar samt en sädesärla (tidigare inlägg)

Efter en stunds stirrande på prickarna i bilden här ovan kom jag underfund med att det rörde sig om svarthakedoppingar. Eftermiddagen ute på klipporna var inte någon riktig fågelskådardag utan snarare en ren rekreationsvistelse på de solvarma klipporna. Vädret var suveränt.